Barbarians at the gates of the library

Just hemkommen från Berwaldhallen, där Sveriges radios romanpris utdelades till Beate Grimsrud, och där flera för mig ganska okända författare som också nominerats läste på ett engagerat och synnerligen intresseväckande sätt, läser jag nya BBL, och gläds åt att en stor del av numrets artiklar antingen är skrivna av, eller handlar om, BiS-medlemmar.

Den största artikeln handlar naturligtvis om Lena Lundgren, som nu går i pension som barnbiblioteks-

konsulent i Stockholm. Nästa vecka mottar hon dessutom IBBY:s pris för ett långt liv i barnbokens tjänst. Naturligtvis nämns inte med ett ord att hon också tillhör BiS stöttepelare, men det hade jag kanske inte heller väntat mig.

Nya BBL-numret innehåller ändå mycket matnyttigt. T.ex. att de personallösa biblioteken blir allt fler i Danmark, att 450 biblioteksfilialer hotas av nedläggning i folkbibliotekens moderland England. Men också att Täby vill införa "Nacka-modellen" på sina folkbibliotek, de få som finns kvar, vilket inte heller var överraskande.

Sen läser jag att Nacka Forums nya chef heter Affi Stork, som inte är bibliotekarie, men däremot kommunalpo-

litiker för moderaterna i Värmdö, och har jobbat på den för mig okända konsultfirman Vascaia. Vad menar man? Det är ju ett hån mot hela vår profession!

Barbarians at the gates of the library hette en amerikansk debattbok som kom för ett par år sedan. Nu har barbarerna nått Sverige också. Det är Alliansens politiker i regering och i landsting och kommuner, ingen nämnd och ingen glömd. Kulturens, skolans, och bibliotekens nya dödgrävare, som med sin besparings- och krämarpolitik undergräver och ödelägger ett halvt sekel av kultur- och utbildningsarbete i Sverige. Jag mår illa varje gång jag ser och hör kulturministern på TV - kulturföraktet personifierat. Och jag lider med personalen på Nacka bibliotek som fått klä så mycket skott i debatt och i media, på grund av kommunens hutlösa men alls inte underbetalda Allianspolitiker.

Det enda goda i situationen är alla bokläsare och biblioteksbesökare (och trägen personal) som fortfarande står upp för sin Public Service. Biblioteken har en stor trogen skara anhängare. Dessa kulturapostlar, en stadig väljarkategori, borde politikerna se upp med.

De kanske 500 besökarna på Berwaldhallen var till 70-80 procent kvinnor, och medelåldern var hög, säkert i pensionsklassen. Det är också en sak som borde oroa alla - men säkert inte kulturministern, som ju föredrar ordet "underhållning".

Mats Myrstener

(foto: Micael Engström)

Det vänstervridna BiS-seminariet i det nya bisnumret

Så är numret klart att korrekturläsas. Samma dag som jag läser i nya Biblioteksbladet om BiS vänstervridna seminarium på mässan. Det tilltalar varken BBL-skribenten, somliga närvarande bibliotekarier eller kulturministern. Eller Elsebeth Tank för den delen.
BBL efterlyser ett balanserat seminarium. Det är tydligen provocerande att så många kommit för att lyssna på den bibliotekssyn som två kulturarbetare – litet godtyckligt hopfösta under en vänsterstämpel.- utvecklar.
BiS roll under sin 41-åriga historia har ju varit att just lyfta fram ett perspektiv som ifrågasätter mainstreamade folkbiblioteksidéer och diskutera sig fram till vad som faktiskt gagnar ett rättvist bibliotek. BiS är förstås inte mot vare sig IT eller trivsamma bibliotekslokaler och i vår yrkesvardag gör också vi som individer vad vi kan för att skapa biblioteksmiljöer som motarbetar digitala klyftor och skapar välkomnande rum. Men biblioteket har ett samhälleligt uppdrag att värna och utveckla en rad områden – inte minst litteraturen. Den diskussionen ska inte reduceras till ”vänstergnäll” – för att citera kulturministern i BBL – och inte heller har vi anledning att be om ursäkt för att vi ger även folk utanför det egna skrået tillfälle att föra fram sina uppfattningar om bibliotekets roll. Mässeminarieformen ger dåligt utrymme för att föra hela diskussionen vid samma tillfälle. BiS seminarium är en del i en större diskussion.
BiS fortsätter alltså att ”gnälla” i detta och åtskilliga kommande nummer. Men 2011 kommer också att bli ett avgörande år för BiS. Vi står i en generationsväxling; gamla aktiva är på väg ut – och nya är beredda att ta över. Hur BiS och dess tidskrift kommer att utvecklas vet vi bättre efter årsmötet i mars.
BiS behöver dig! Är du beredd?

Lennart Wettmark

PS bis nr 3 går till tryckeriet nästa vecka med en diskussion kring Creative Common, BiS och Globalarkivet, men också Kerstin Ericssons biblioteksliv, en intervju med Theodor Kallifatides, "Vad är invandrarlitteratur?", reportage från Nicaragua, nytt om vår Västsaharinsamling och en hel del annat.

BiS recenseras i Norge

BiS-historiken En ny förening är nödvändig har nu både recenserats i BBL, och i norska Bibliotekforum, 2010:3 (kommer säkert på deras hemsida senare i vår).

Bibliotek är att välja

I BBL nr3, 2010, som damp ner i brevlådan igår, intervjuas Angela Zetterlund, ansvarig för bibliotekarieutbildningen vid Linnéuniversitetet (Kalmar-Växjö). Där säger hon bland andra kloka saker att "vi vill synliggöra för studenterna det faktum att det är en politisk handling att låna ut en bok. Utbildningen ska skapa kritiska och kompetenta bibliotekarier som vet vad biblioteket har för samhällspolitisk relevans i lokalsamhället". Bibliotek i Samhälle alltså!
Bibliotek är att vilja välja, bibliotek är politik.
Bibliotekarier som vågar göra det efterlyses av Lina Ydrefelt i ett debattinlägg i samma nummer av BBL. På bloggar och listor har man på sistone kunnat läsa mycket om bibliotekets påstådda identitetskris. Det är bibliotekariekårens alldeles egna hjärnspöke som borde ut i dagsljuset så att man ser att det bara är lilla Labolina.
Både inom utbildningarna och på fältet behövs mer diskussion om bibliotekets samhällsuppdrag och mindre om kundanpassning. Sätt igång! Visa att biblioteket har ett större uppdrag än bara nöjda kunder!

Ingrid Atlestam

Politik är att välja

I sin krönika i BBL nr 3 ifrågasätter Annina Rabe det kloka i att välja Inga Lundén till Svensks biblioteksförenings ordförande eftersom hon är chef för Stockholms stadsbibliotek.
Det är lätt att instämma i farhågorna. Är det verkligen realistiskt att tro sig palla för att sitta på två så tunga, men kanske inte alltid så stadiga, stolar. Att Stockholms Stadsbibliotek, inte utan problem och ifrågasättande genomgår tuffa förändringar har man kunnat läsa i pressen, och nybygge blir det väl åxå så småningom. Detta kräver väl sin kvinna?
Svensk Biblioteksförening behöver i dessa kapitalismens yttersta dagar en militant och drivande ordförande som är fristående från bindningar till en så stor aktör i biblioteksvärlden som Stockholms stadsbibliotek.
Hur ska annars SB kunna uttala som om vad som händer på SSB?
Nog måste i detta land finnas en "utomstående" väl så lämpad person? Leif Pagrotsky, Margareta Winberg, Göran Greider, Alexandra Pascalidou, Lotta Grönning, .........är de tillfrågade?

Ingrid Atlestam

Fantasin åter till makten!

I väntan på bis nästa nummer kan man fynda i BBLs senaste nummer och instämma i Jan Ristarps krav på mer pengar och mer kreativt tänkande när det gäller biblioteksfrågan i Kulturutredningen.
BiS har länge drivit frågan om en nationell bibliotekspolitik. Genom förslaget att KB får ett samlat ansvar finns det äntligen en förutsättning för att vi ska få såväl en bibliotekspolitik som en målsättning för det allmänna biblioteksväsendet.
Dock är det av största vikt att detta nya uppdrag för KB formuleras så att folkbibliotekens, från forskningsbiblioteken mycket skilda uppdrag, tydliggörs och får möjlighet att utvecklas. Det handlar något förenklat om tillgängligörande i kontrast till KBs bevarandeuppdrag, samt folkbibliotekens så kallade kulturuppgift, uppsökande arbete, ansvar för biblioteksservice till funktionshindrade, media på alla språk som talas i landet, verksamhet för barn och unga samt funktion som "medborgarkontor" och mötesplats. Allt detta tillsammans är folkbiblioteken unika uppdrag som måste lyftas fram och garanteras högsta prioritet. Det är just komplexiteten som är folkbibliotekens "affärside". Därtill kommer skolbiblioteken på alla utbildningsstadier, de bör väl åxå innefattas i detta nya nationella uppdrag.
Det är även lätt att instämma i Jan Ristarps kritik av kulturutredningens bleka byråkratiska menlöshet jämfört med utredningen Ny kulturpolitik från 1972,liksom slutsatsen att detta med att "motverka kommersialismens negativa verkningar" är viktigare än någonsin.
Mer fantasi, mindre byråkrati!

Ingrid Atlestam

Hemskt!

I BBL nr2/09 finns en helsidesannons för tjusiga skyltställ från eurobib. De ser läckra ut och kostar säkert därefter. Skulle gärna ha några sådana! Men hur marknadsförs de, vad har man skyltat upp med i annonsen? Jo, ett ställ med läckra kokböcker och matchande köksredskap och i det andra tjusiga böcker om vin med tillhörande flaskor och glas.
Varför skyltar man inte upp till exempel media om miljöproblem och tillståndet i världen, eller lexikon eller språkkurser. Hur ser man bibliotekets uppdrag? Vad tror man lockar bibliotekarier att shoppa loss? Nä, jag kommer inte att köpa dessa skyltställ. Läser istället Nick Jones artikel i samma nummer med rubriken Vad betyder hemmet? och vad det kan innebära när man ofta nämner biblioteket som hemlikt, med denna avslöjande annons i minnet.

Ingrid Atlestam

Äntligen! (2)

I senaste BBL nr 2/09 analyserar Niclas Lindberg detta med bibliotek och entreprenad. Genomgången av nackdelar, problem och eventuella fördelar är mycket klargörande och i Förordet drar Henriette Zorn den enda rimliga slutsatsen: folkbibliotek på entreprenad är inte bra, det ska vi inte ha.
Hoppas nu SB jobbar vidare på den linjen och ser till att få inskrivet i nästa version av bibliotekslagen att folkbiblioteken ska ägas och drivas i offentlig regi med ett stort statligt ansvar för att garantera rationalitet och en jämn standard.

Ingrid Atlestam

Äntligen!

I årets första BBL har självaste generalsekreteraren tagit till orda och rett ut detta med folkbibliotekens innersta kärna, och detta på ett föredömligt sätt. Bästa artikeln i kvinnominne i BBL!
Det är i och för sig inget nytt som sägs, bara uppgraderat till nutid, men ack så välbehövligt. Redan Valfrid Palmgren sa det mesta kloka som finns att säga om folkbibliotekets samhällsuppdrag. Men det måste ständigt upprepas, för att motverka alla trendnissar och statistikterrorister som fått för sig att bibliotekets yttersta mål är allt åt alla genast, att biblioteket ska vara en gratis bokhandel eller nöjespalats.
Väntar med spänning på en fortsatt debatt!
Ingrid Atlestam

Biblioteksbladet undrar också: Vad är ett bibliotek?

”Vad är ett bibliotek?” frågar sig BBL:s redaktör i senaste numret (2008:10). Hon fortsätter: ”[det] är en fråga som jag tror kommer att diskuteras mycket på det nya året. /…/ i branschen är det ofta sist och slutligen där som frågorna blir hängande: vad är ett bibliotek?”.
bisbloggen har ställt frågan några gånger under förra året, och det är bra att BBL nu hakar på den debatten. BiS behövs tydligen fortfarande, inte minst för BBL:s skull?
Och den som har svaret, får gärna kommentera här.
Mats Myrstener

BiS och BBL

I senaste Biblioteksbladet intervjuas nya professorn i biblioteks- och informationsvetenskap i Uppsala, Eva Hemmungs Wirtén. Där sägs bland annat att upphovsrättsfrågor i biblioteksvärlden inte diskuterats i Sverige. Den gode bis-läsaren hajar naturligtvis till, eftersom bis resande reporter Siv Wold-Karlsen skrivit om detta under flera år, inte minst i förhållande till de franska författarnas kamp mot EU-organet Eblida om att införa utlåningsavgifter på franska bibliotek, och i förlängningen alla folkbibliotek inom EU. (Likaså har Kjell Nilsson skrivit om "Upphovsrätt på glid" i Ikoner 2007:1.)
Jag bad BBL:s redaktör om att få publicera ett tillrättaläggande i tidskriften, men fick till min förvåning avslag. Svaret hon gav var att "bara för ni skrivit om det i bis, så innebär det väl inte att det 'diskuterats' i bibliotekssverige?"
Hon tyckte att jag istället skulle publicera mitt inlägg på bisbloggen (!), vilket härmed är gjort.
Jag kunde dock inte låta bli att mejla BBL för att säga att Eva Hemmungs Wirténs avhandling, "Global infatuation", som handlar om kioskboksförlaget Harlequin books i Toronto, recenserades, som en av få tidskrifter, i - bis.
Mats Myrstener