Sällan har väl ett företag blivit så utskällt i dessa dagar som vår gamle vän, "hela folkets järnväg"? (det skulle vara Swedbank och SE-banken då, under den s.k. "bankkrisen" nyligen).Och aldrig har väl den offentliga sektorns kris blivit mer tydlig än under dessa snöiga februaridagar, när kollektivtrafiken (även i Stockholm) stått i stort sett stilla. (Det skulle vara överinskrivningen på sjukhusen då...).
Att lösningen skulle vara den mest naturliga: bättre finansiering, högre skatter, mer resurser, brukar dock inte nämnas högt. Däremot föreslås "översyn", "omorga- nisering", "utvärdering", och annat till intet förplikti-
gande.
Fast SJ-chefen faktiskt medgav att han äskat mer pengar i många år, utan att få gehör hos politikerna. Kommunikations- (eller "infrastruktur-", som det så fint heter också) -ministern har det nog inte alltför roligt just nu.
Vad ska vi inom biblioteksvärlden göra för att få så mycket publicitet som de järnvägsanställda fått under dessa dagar? Det hjälper nog inte med en ny library lovers-kampanj tror jag.
Jag tänker ibland på gamle Conny Jacobsson, bibliotekschef i Hagfors på sin tid, en man med många tokroliga PR-ideer. Kanske vi skulle hyra en varmlufts-
ballong, fylla den med utgallrade böcker och andra media och låta den krascha på taket till riksdagshuset, inför TV-kameror och tidningsjournalister? För att sätta biblioteksfrågan på politikerkartan?
Det hade i varje fall varit ett PR-trick värt gamle idésprutan Conny Jacobsson.
Mats Myrstener
