Det är inne att klä sig som bibliotekarie

Åtminstone om man får tro Metros modeskribent Marcella Mravec. Att klä sig som en "bibliotekarie" och samtidigt vara en modemedveten fashionista är plötsligt helt inne.
Runda glasögon, vadlånga kjolar, och stickade kulturkoftor är helt korrekt i år, skriver hon. "Lika rätt på kontoret som på trendiga barer".
Samtidigt får man också klä sig som karriär-powerkvinna, med vadderade axlar, vassa klackar och klassisk pennkjol. American gigolo-stilen är inne för oss manliga bibliotekarier i år (se bilden), med uppknäppt skjorta och hårigt bröst, helst också med Richard Geres dimmigt kisande blick. Dubbelknäppt kavaj går också bra.
Men vill man vara mer slapp, så är jeansmodet aldrig fel. T.o.m. en mörk jeanskjorta med slips till.
Själv köpte jag dock nyss en trenchcoat, en exakt likadan som jag alltid burit, vår som höst, och två svarta denimjeans, som jag växlar mellan, till manchesterkavaj eller tweedkavaj. Är man nu en gång en modeklocka som stannat på tolv, så är man ju inne åtminstone två gånger om dagen. Gott nog, eller hur?
Mats Myrstener

The botten is nådd

The "botten" is nådd?
I Malmö har en liten grupp högröstade damer genomdrivit att de ska få bada "barbröstade" närhelst de vill i simhallen. Gubben till vänster, som påminner lite om vår gamle medarbetare Birger Hallingströms griniga alter ego "KB", hade nog haft ett och annat att säga om det. Han ville ju t.o.m. förbjuda män över fyrtio, åtminstone i Norrtälje, att visa sig i shorts och bara ben på allmän plats. På tal om "dress code" alltså. Gäller förresten denna, på Biblist och badstranden så omhuldade "dress code", även biblioteksbesökarna? Eller får man se ut hur som helst när man går på biblioteket?
Och i Göteborg har man förbjudit gatumusikanter. Så dom får väl framträda på biblioteket där istället kantänka? (Med eller utan bara bröst.)
I Stockholm ska allt offentligt säljas ut, biblioteken skyddas än så länge av lagstiftning dock. Men nu vill plötsligt Wallenbergarnas flaggskepp Investor satsa nya friska pengar på företagande, man menar att "the botten [i ekonomin] is nådd". Undrar om man minns vem som betalade större delen av stadsbibliotekets nota i Stockholm 1928? Åldermannen Knut Agaton Wallenberg, och ingen annan. Men det var då det. De gamla bröderna Wallenberg, Knut och Marcus Sr skulle nog vara förskräckta över hur deras bank sköts idag?
Mats Myrstener
PS SvD har börjat en ny serie, om kändisars bibliotek. Först ut, 20 juli, var kulturministern själv. Hon bekänner öppet att hon inte går på bibliotek utan köper sina böcker själv. Förmodligen har hon råd? Och idag lovade Henning Mankell i SvD dyrt och heligt att han nu skrivit sin sista Mankell-deckare. Kan vi ta det som ett löfte? (Se tidigare blogginlägg under etiketten "Stieg Larsson".) Och apropå Larsson så visades dokumentären om arvstvisten efter författarens miljoner på TV, där hans far och bror hårdnackat vägrar flickvännen och livskamraten Eva rätt till Stiegs enorma royalty. Och fortfarande talas om det mystiska "fjärde manuskriptet" som Eva håller på, till fars och brors stora förbittring. Fortsättning lär följa. Den snöda verkligheten överträffar, som vanligt, dikten, och frågan är om "botten" i denna fråga ens är nådd?

Klädsel? Ja!

På BIBLIST rasar nu åter debatten om bibliotekariers klädsel, man kliver på i ullstrumporna och tycks inte att ha annat att göra än älta sin image med eller utan piercing och tofflor. Tidigare har mediaurvalsdebatten alltid varit den eviga, och nödvändiga, följetongen i bibliotekssammanhang, men nu tycks fokus tyvärr ha flyttats från innehåll till yta, från verksamhet till individ.
Det borde väl räcka med en annpassad variant av ordningsreglerna från det gamla Högre Allmänna Läroverket "bibliotekarie ska vara hel och ren och med nödiga läroböcker försedd". Kanske är det läge att ta med en annan del av reglerna i dessa marknadskollapsens tider "allt spel om penningar och peningars värde är bibliotekarie förbjudet"
Ingrid Atlestam