Säga vad man vill om biblioteksdebatten, men i dagstidningarna förs den i varje fall. SvD tog idag upp skolbibliotekens ställning, och i DN ägnas också en helsida åt biblioteksfrågor. Men det är synd, som sagts, att de som kan mest om verksamheten, personalen, inte deltar i debatten.
På DN:s ledarsida oroar man sig över litteraturens kris. Bokutgivningen stagnerar, bokhandlarna minskar (fast inte på nätet), biblioteken slåss med nedskärningar ("det är inte längre självklart att utlåning av böcker är bibliotekens huvuduppgift"), och litteraturkritikens betydelse minskar. Sveriges författarförbund efterlyser en statlig litteraturpolitik, och vem gör inte det? Finland ligger långt före oss när det gäller digitaliseringen av tryckt text, Google satsar stort. Men stackars KB, som fått utökat ansvar, får inte de resurser man har begärt. Less is more, var ordet.
Det gäller också i högsta grad Stockholms stadsbibliotek, som nu måste börja trolla med knäna. Chefen Inga Lundén har inte gett upp, och vill genomföra flera idéer: större lokaler i Asplundhuset när administrationen flyttas ut, nattöppet (naturligtvis personallöst) i delar av biblioteket, större barnavdelning, och en nedbrytning av gränserna mellan svensk skön- fack- och invandrarspråk.
Ändå känns det som om man bara har en hatt med några bollar som man skakar om lite. Utan nya resurser blir det ju bara samma gamla schackpjäser som flyttas runt runt.
Man vill undvika att Asplundhuset blir ett biblioteksmuseum, som många arkitekter helst skulle vilja. Många av de nya ideerna är spännande. Om Inga Lundén har personalen med sig i sina stora omorganisationsplaner är däremot tveksamt.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar