I Svolvær i Lofoten ägnade jag en eftermiddag åt att nosa i Albin Amelins spår. Han var där på 30-talet, inbjuden av Kjeld Langfeldt, ingenjör och konstnär med många målande gäster genom åren. Jag pejlade i byen utan större lycka. På en restaurang trodde jag först väggmålningen var en Amelinare, men ikke. På bibblan skakade man på huvudet åt mina spørsmål. En äldre låntagare blandade sig dock i och kunde peka ut adressen jag sökte, ett av husen Amelin bodde i. Och jag borde såklart gått till Kunstnerhuset på andra sidan vattnet. Nåja.
Amelin är ju främst bekant som skildrare av arbete och arbetare och motiv med politisk tyngd. I Lofoten var det nog snarast färgerna, landskapet och miljön som lockade – vilket också framgår i korrespondensen till kamraten Ruben Blomqvist (finns på LUB). Norrskenet som svetslågor, dödslukten från trankokerierna. En av målningarna från Svolvær finns på Borås konstmuseum.
Mer om Amelin och annan nordisk arbetarkonst hittar du i Fram träder arbetaren, som kort redan nämnts här på bloggen. Den är årsbok 2009 för Arbetarnas kulturhistoriska sällskap och ger, rikt illustrerad, överblick över bildvävar, fanor, målningar, skulpturer och träsnitt. Låt dig inte inte luras av det oansenliga omslaget. Skribenterna ringar in området från sina olika synvinklar och frågan ”vad är arbetarkonst?” svävar mellan sidorna och påminner om liknande definitionsdiskussioner på litteraturområdet. Tvärsäkra svar på frågan finns knappast, men det spelar mindre roll. En viktig skillnad är dock att litteraturen genom åren analyserats på längden och på tvären. Bokens ansats är därför forskningsuppmuntrande – det finns mycket kvar att undersöka närmare inom konsten och redan nu planeras en rad workshops, inventering och fördjupad analys.
Vad tänker du på när du hör ordet arbetarkonst? Är det något man frågar om på ditt bibliotek?
Kalle Laajala
1 kommentar:
Kalle frågade mig om Annsofis (min frus) föräldrar varit på Lofoten, och det stämmer att henners mamma (som var textilkonstnär) var där kring 1990, och bodde i det av Kalle omnämnda Kunstershuset, som invigdes 1953. Ett annat liknande konstnärhus finns i Saxnäs, nära Marsfjället (omskrivet av Bernhard Nordh), den s.k. Ricklundsgården. Den italienska villan vid Kultsjön är verkligen värd ett besök, fylld av konst som skänkts av besökande konstnärer.
En sådan västerbottenskonstnär väl värd att undersöka hette Berta Hansson, hon var lärarinna i Dorotea, god vän med Sara Lidman. I inlandet finns här tre samhällen uppkallade efter svenska prinsessor: Dorotea, Vilhelmina och Fredrika. Detta om detta.
Skicka en kommentar