För ett tag sen skrev en bibliotekarie på Biblist om råd. Hur skulle man bemöta två muslimska herrar som ville be i biblioteket? Hänvisa dom till ett hörn av lokalen? En gång mellan bokhyllorna?
Jag minns när vi i BiS besökte Amerika-Gedenk-Bibliothek i Berlin, som invigdes efter andra världskriget. Där fanns flera små privata enpersons-rum där man kunde se på film, plugga, eller spela piano (det fanns piano, det var efter kriget i Tyskland, och det användes fortfarande fick vi veta).
Alltså: fler små privata utrymmen i biblioteket! Där besökare kan se på film, surfa på internet utan att bli kontrollerade hela tiden, spela piano, eller bara vara i största allmänhet. Men kanske måste rummen ljudisoleras först?
Biblioteket - en plats där alla ska vara med! (för att parafrasera en gammal SAP-slogan).
Mats Myrstener
2 kommentarer:
Tjäna! Egentlig ikke noe svar på frågan men da jeg jobbet på Deichmanske bibliotek (hovedbiblioteket) i Oslo ( slutade i 2002) var det to muslimer som ba fast. Den ene ( en eldre mann) hadde funnet seg en krok i 3 etg hvor det absolutt virket som han hadde det OK og en ung flicka i barneavdelingen som også hadde funnet seg et rolig (lungt) sted. (En av dem må forresten ha tatt feil av retningen mot Mekka.)
Det som er litt spesielt med disse lånerne våre er jo akkurat det at de gjerne tar bibliotekrommet i bruk på en helt annen måte enn den opprinnelige, planlagte hensikten! (Syftet).
Ja, det sista du skriver är mycket intressant. Det skulle man verkligen vilja veta mer om!
Skicka en kommentar