”Först när det sista trädet huggits ner,
den sista floden förgiftats,
den sista fisken fångats
kommer ni att förstå
att man inte kan äta pengar!”
"Socialism eller undergång i barbari"
- Rosa Luxemburg, Vad vill Spartakusförbundet
Tänk er en värld där nästintill alla djur är utrotade, naturen död och täckt av aska och där människorna slåss över de smulor som finns kvar. Det är den dystra värld som författaren Cormac McCarthy väcker till liv i sin förträffliga bok Vägen.
Boken handlar om en far och hans son som kämpar sig fram genom ett kallt, grått landskap där varje dag är en kamp för överlevnad. Man kan verkligen känna hur de spruckna skorna läcker in vatten och hur magarna gnyr efter mat. En hittad Cola-burk är en gudsgåva och ett gömt lager med konserver är paradiset.
Målet för dem är att ta sig söderut och nå havet. Men det är inte bara hungern och kölden de har att stå ut med utan även kringdrivande gäng av människor som hänfallit åt kannibalism. Ingen går att lita på och kärleken mellan pojken och hans pappa är den enda ljuspunkten i allt det dystra.
Denna dystopi upplever jag vara en variant av det barbari som Rosa Luxemburg en gång talade om, inte ett organiserat barbari som nazismen eller första världskriget (som hon i första hand avsåg) utan ett desperat barbari som växt fram i ruinerna efter ett kapitalistiskt system som förtärt sig självt. En desperation som springer ur faktumet att klasskampen förlorats en gång för alla och arbetarrörelsen misslyckats. Begrepp som jämlikhet, socialism och solidaritet är utraderade och kvar finns bara det nakna och råa allas krig mot alla. Läs boken, som rent stilmässigt är en fröjd att läsa, och se filmen. Trailer finns nedan. Låt oss alla kämpa för att denna kalla dystopi inte förverkligas.
Kristian Schultz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar