onsdag 17 februari 2010
Nedslag i det ideologiska och litterära Star Trek (1/2)
Förra året kunde vi på bioduken se Kirk och Spock som ynglingar. Sen starten på 60-talet har Star Trek (ST) blivit en jätteapparat. Sex serier, elva långfilmer, konvent och merchandise. Litteratur, både fack- och skön-.
Jag har några av böckerna och nyast i högen är Star Trek and philosophy : the wrath of Kant (2008), nr 35 i serien ”Popular culture and philosophy”, inom vilken man under ett decennium seriöst diskuterat filosofi utifrån allt från Seinfeld till manga. Lite underligt att ST-volymen dröjde såpass länge, för redan från starten har ju ett ideologiskt och moraliskt prövande av både dagspolitik och ”eviga frågor” varit en röd tråd i ST. Störst utbyte får läsaren med hyfsad koll på både idéhistoria och ST, som då hänger med när antika exempel speglas mot framtida och konsekvenser av startrekska uppfinningar utforskas. Dubbelkollen rekommenderas även i fallet The Physics of Star Trek (2007), med förord av ingen mindre än Stephen Hawking, i vilken de fysiska (o)möjligheterna i ST dissekeras: holodeck, transportörer, warpdrift och annat. Ett slags kombination av de två nämnda titlarna är Is Data Human? : the Metaphysics of Star Trek (1998). Andra böcker resonerar kring etik och religion. Vidare finns därute gott om illustrerade faktaböcker och skönlitteratur som spinner vidare på äventyren, samt en stor flora av inofficiell fan fiction, ibland med queer inriktning.
Emellanåt diskuteras vilken sorts utopi, eller dystopi, ST är. Socialistisk? Tja, några hundra år fram i tiden är många samhällsproblem lösta. Pengar behövs knappast, människor hungrar inte, man förkovrar sig och odlar hobbies. Vetenskap värderas högt. Egalitarism i någon mening – och problematiserandet av den – har hela tiden kännetecknat ST, varierande under årens lopp, tidvis till det sämre enligt en skribent som ändå tycker att det är ”pretty damn good to see a popular series proposing that everyone is entitled to healthcare and abundant, no-shame-attached welfare.” Men liknar det Platons idealstat lite för mycket, är det en meritokrati? Och var går gränsen mellan utforskande och imperialism? Kolla på en säsong och bedöm själv. I amerikansk kontext betraktas nog ST ofta som ”liberal”, alltså på ett eller annat sätt progressivt.
Kalle Laajala
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar