Alarmerande rapporter i media brukar tala om hur dåligt vi mår. Professor Lars Dencik (socialpsykologi) tycker tvärtom, när han intervjuades igår i SvD. Fast rubriksättaren spinner ändå vidare på temat: "Därför ligger Sverige i må-dåligt-toppen". (Fast Dencik understryker att det är just det vi inte gör. Men vissa myter är väldigt svåra att knäcka.)
När jag själv känner mig nere brukar jag titta i min klippsamling "roliga och uppmuntrande klipp". Där trängs rubriker som "Sverige mest blandat i Europa" (om mångkultur, Metro 12/11 -02), Svensk barnomsorg får beröm av OECD (Metro, 15/6 -01), Svenska mammor mår bäst i världen (AB, 9/5 -01), Svenska män mest jämställda i Europa (AB 7/10 -08), Sverige näst bäst på bistånd (DN 6/12 -08), osv, osv.
Omvärlden har alltid avundsjukt velat nålsticka oss med att vi är världens mest självmordsbenägna, promiskuösa, och olyckliga folk. Dencik menar att det är just för att Sverige är så jämställt, demokratiskt, bra på statistik, och öppet i flera bemärkelser, som vi hamnar högt i undersökningarna. Vi talar gärna om att vi mår dåligt, vi har alltid dåligt samvete för att vi gör för lite, och vi överbeskyddar barnen. När två danskar träffas säger de glatt "Har du det gott?" Eftersom svaret alltid är ja, antas danskarna vara världens lyckligaste folk.
Men Dencik medger lite bekymrat att vi är ändå "olyckliga på en väldigt hög nivå". Att antalet ensamhushåll i Stockholm är så högt är t.ex. en fingervisning om att vi nog i gemen är ganska ensamma idag, om man jämför med gamla tider.
Han tycker att vi lever i en "lamentationskultur", att vi klagar alldeles för mycket. Media, inte minst kvällspressen, har upphöjt denna klago- och avundskultur till dygd. Istället för att klaga borde vi försöka ta tag i problemen och försöka förändra dom. Att han har ett förflutet inom 68-vänstern förvånar väl inte?
Själv skulle jag ibland vilja starta en tidning med bara positiva nyheter. En sån skulle jag själv gärna vilja läsa, nu när man knappt vågar öppna tidningen utan att få ett slaganfall. En tidning som ger bakgrund och fördjupning och förklaring. Som ger lite historiska perspektiv. Kunskap om oss själva och vår omvärld, på ett djupare plan, som jag tror är grunden för verklig förändring.
Och hjälper inte det så kan man alltid lyssna till Sibelius Valse triste som jag gjorde i morse. Eller läsa nya numret av bis som kommer snart. Så känner man sig genast lite bättre till mods.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att lycka har väldigt lite med yttre faktorer att göra, så länge man inte lever i svält eller våld. Därför kommer lyckan alltid att undfly den som försöker rama in den i termer av välfärd.
Så tror jag! :-)
Inom biblioteksforskningen talar man också om "mening" (också en sorts lycka). Du får en bok som du har beställt, det ger dig glädje, ger livet en sorts "mening". Också till bibliotekarien som utfört jobbet(som får en nöjd "kund"). På det sättet har även små outvecklade folk- och skolbibliotek en "mening" att ge, likaväl som stora universitets- bibliotek. Därför bör man inte lägga ner de små stadsdelsbiblioteken, som man nu gör för att spara pengar.
Skicka en kommentar