ABF-huset i Stockholm är ett folkbildningens tempel. Varje dag presenteras ett antal program, det är bara att kliva in, mycket är gratis. Igår såg jag Göran Greider, som i höstas gav ut en bok om en av arbetar- litteraturens legender, poeten Dan Andersson, diskutera i en fullsatt (500 personer) Z-sal, med Björn Ulvaeus, kompositören Sofie Livebrant, och samtalsledaren Moa Elf Karlén.Folkbildningen måste präglas av en lidelse till ämnet, och av "samtal" sa Bengt Göransson i presentationen. På scenen samtalades lidelsefullt om Dan Andersson och tonsättningarna av hans dikter, om renässansen som kommit i och med Sofia Karlssons skiva (där flera låtar skrivits just av Sofie Livebrant, lägg det namnet på minnet), och om det faktum att Anderssons ungdomligt sökande dikter skrevs i huvudsak under första världskriget, under en högst tumultartad tid. Kanske är det anledningen till att han nu fått ett ökat intresse igen?
Medelåldern på publiken var hög, många hade rest ner från Dalarna, där Anderssons födelsehem i Grangärde finns, nära Brunnsviks folkhögskola, som just nu kämpar för sin överlevnad. Men hur nå en yngre publik för den traditionella folkbildningen? Formerna måste kanske förändras, men två unga tjejer, Livebrant och Karlén, som var en utmärkt och påläst moderator, borgar ändå för en sorts återväxt.
Och att Dan Andersson skrev mycket annat än Till min syster och Jag väntar vid min mila, det upptäcker man i Greiders läsvärda bok. Läs den!
Mats Myrstener
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar