En av dom böcker som hjälpt mig mest i min forskning om 1900-talets folkbibliotekstankar är etnologerna Orvar Löfgren och Jonas Frykmans Den kultiverade människan från 1979. De följde upp med boken Modärna tider 1985. Vägen från bondesamhällets trånga dragiga stugor till miljonprogrammets lägenheter i urbaniseringens tidevarv, och de värderingar som följde människorna från land till stad, har inte beskrivits bättre på svenska.
Andra litterära följeslagare har varit Ronny Ambjörnssons Den skötsamme arbetaren från 1988, och Sven-Eric Liedmans I skuggan av framtiden från 1997. Ambjörnssons bok är också strålande mentalitets- och bildningshistoria, och Liedman följer upplysningstankarna ända från franska revolutionen och framåt.
Bernt Gustavssons avhandling Bildningens väg från 1991 följer tre olika bildningsideal i debatten från början av 1900-talet. Den klassiska skol- och latinbildningen, den av socialdemokraterna omhuldade ”medborgarbildningen”, med demokratiska och praktiska förtecken, och den kanske intressantaste: självbildningsidealet som det uttryckts av studiecirkelns ”fader” Oscar Olsson. Alla tre bildningsidealen fanns representerade hos socialdemokraterna en gång. Idag kan man fråga sig var de tagit vägen någonstans?
I Dagens Nyheter läser jag följande rubrik i morgon-
tidningen: ”Svårt sjuka en dålig affär för vårdcentraler”. Apropå att allt ska mätas i pengar. Senaste DIK-Forum kontrar med att vi ABM-arbetare nog måste bättra på vår ”karisma”! Och nästa år stiger arbetslösheten bland kulturarbetare med ett hundra procent!
God morgon?
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar