En notis i tidningen fick för ett tag sen blodet att koka på mig. En invandrarkvinna skickas under flera år mellan olika avdelningar på landstinget, tills man upptäcker att hon har en hjärntumör. Då är hennes syn så försämrad att den inte går att rädda.
Man gör förstås en ”Lex Maria”-anmälning som dock inte leder någon vart. Socialstyrelsen menar att landstinget i Östergötland nu åtgärdat felen. Patienten hade ”glömts bort”. Någon ersättning för "sveda och värk"(!) utgår inte. Och chefen för neurokirurgin vill ”inte kommentera ärendet”. Han ”har inte lust”.
Klagomålen mot de svenska landstingen ökar ständigt. Uppdrag Granskning uppmärksammade senast katastrofen inom åldrings- och demensvården. Den psykiatriska vården är sedan länge i praktiken nedlagd, och antalet psykologer och kuratorer inom skolan starkt nedskuret. Ett resultat av privatiseringar, bolagiseringar och sänka skatter. I Sörmland avslöjades precis att landstingspolitikerna där dessutom smörjt varandra med väl tilltagna bonusar. Och nedskärningarna fortsätter. Till råga på allt har ju landstingen också ansvar för länstrafiken!
Kanske dags att förstatliga landstingen också?
Bild: S:t Görans sjukhus i Stockholm, 1999 sålt till bolaget Capio AB (Wikipedia).
Mats Myrstener
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar