Är det någon idé med folkbibliotek? Svar: JA

BiS seminarium vid Bok&Bibliotek, se tidigare inlägg,drog fullt hus och väl var, att föreningen fått en större lokal än förra årets om bibliotek på entreprenad, då inte alla kom in.
Mycket klokt sades, men de ynka förtiofem minuterna räckte bara till att ställa frågor, att problematisera, att antyda tankebanor, men något annat är väl knappast möjligt i denna eviga debatt om vad som är bildning och vad som blir skillnaden när man sätter "ut" eller "folk" framför. Nu går fyrtio procent av en årskull till högskolan, så vad är då folket?
Sven-Eric Liedman menade att det var dags att skrota förledet folk och att utbildning contra bildning kan ses som kavla ut, contra bara ett ständigt kavlande. Ja, kanske är utbildning mer som att kavla ut och sedan ta ut figurerur degen med pepparkaksformar.
Sewillius Berg menade att folkbildning är något annat, där ska finnas ”själ”, kvalité och moral , vilket han ansåg att högskola och universitet, som får betalt efter hur många som tar sig igenom, saknar. Detta har han lovat att utveckla vidare i en kommande bisartikel.
Folkbibliotekens plats i(folk)bildningen var man ense om, Sewillius Berg sade till och med att folkbiblioteken är viktigare än folkbildningsorganisationerna.
Man menade att folkbiblioteken rent byråkratiskt ramlat ur folkbildningsvärlden i och med kommunaliseringen men ideologiskt hör dit.
Många vackra och kloka ord sades och bibliotekens nödvändighet för demokratin och det unika med folkbiblioteken som en öppen mötesplats med extremt låga trösklar i ett alltmer genomkommersialiserat samhälle.
Detta är bara några små korn av allt som samtalet kom att handla om och förhoppningsvis såddes det något litet frö hos dem som var där. Kanske tog man till sig tankarna om att vi ska sluta att försöka vara så populära och fixerade vid statistik och istället ägna oss åt bibliotekets roll i demokratin, mer kvalité än kvantitet. Men vad det skulle innebära rent konkret, det hann man inte fram till, så den som tänkt vidare är välkommen att skriva i bis!
Ulla Forsén, som var samtalsledare, avslutade med en dikt om bibliotek av Lina Ekdahl, vilket blev en genial sammanfattning av vad som sagts.
Ingrid Atlestam

Biblioteksmässan

Ja, så var det färdigmässat för den här gången, den 24 Bok&Biblioteksmässan är över. Alla var där, ett vimmel av ministrar, författare, journalister och alldeles vanliga människor. Media översvämmas av rapporter och kommentarer. Ingen annan mässa får en sådan uppmärksamhet.
Men biblioteken då? Många glömmer det andra ledet i namnet och talar bara om bokmässan och förfasar sig över att där är så mycket som inte har med böcker att göra. Det slår dem inte att det kanske är biblioteksdelen. Kulturfolk yttar sig föraktfullt om att ministrar, politiker, organisationer och andra som har ett budskap men kanske ingen bok att kränga är där. Men eftersom bibliotek är mycket mer än böcker så måste givetvis en biblioteksmässa också vara det.
Ett samhälle utan folkbibliotek vore ett mindre civiliserat samhälle sa Sven-Eric Liedman i bisseminariet om folkbildning. En mässa utan bibliotek skulle bli mer kommers och mindre demokratisk mötesplats.
Ingrid Atlestam

Leve 40-åringen!

Jag såg en annan pigg 40-åring härom kvällen. Södra bergens balalajkor från Stockholm fyller 40 år i år, orkestern som spelar och sjunger rysk folkmusik, och gör det på ett väldigt trevligt och proffsigt sätt. Jag blev verkligen förvånad över hur bra dom var! Några av medlemmarna verkar ha hängt med sedan 1969, några andra ser ut som barn till seniorerna. Man sjunger folkvisor, spelar balalajka, domra, flöjt, dragspel, slagverk, i vackra folkdräkter. Man bjuder på en show av hög kvalitet. Sannerligen en pigg 40-åring!
Mats Myrstener

Paris, maj 1968

För att återvända till en tidigare debatt med DN:s Niklas Ekdal om betydelsen av det famösa året 1968. I den amerikanska litteraturprofessorn Kristin Ross' bok May '68 and its afterlives (University of Chicago press, 2002) beskriver hon hur man även i Frankrike försöker förringa eller nedvärdera de stora demonstrationerna som uppstod över hela Frankrike 1968. Till skillnad från i Sverige hade man stöd från franska fackföreningar, nio miljoner arbetare gick ut i strejk, tillsammans med 150.000 studenter. President De Gaulle var så pressad att han kallade ut nationalgardet och armén i Paris, och hotade med att avgå. Ross beskriver det hela som de största strejkerna i Frankrikes historia. Det var samtidigt en ungdomsrevolt som förändrade det franska samhället i grunden. BiS grundades året efter, vid SÖ:s biblioteksskola i Solna.
Mats Myrstener<em>

BiS rätt i tiden

Plötsligt talar man om folkbildning igen! Anledningen är att regeringen nu föreslår kraftigt höjda anslag till folkbildningsverksamheten, hela 51 miljoner ökning för 2009. Tyvärr nämns inte folkbiblioteken alls, utan det hela ska administreras av det s.k. Folkbildningsrådet. Här anas ett revirtänkande, som nog kan spåras kanske trettio år tillbaks i tiden.
På biblist har en livlig diskussion brutit ut om folkbildningsfrågor. Kerstin Rydbeck, docent i biblioteks- och informationsvetenskap, skriver ett långt utredande inlägg där hon reflekterar intressant om förhållandet folkbibliotek-folkbildning. Birgitta Hellman Magnusson, länsbibliotek Östergötland, jämför med Finland där folkbiblioteken har en högre status än i Sverige, och bra samarbete med folkbildningsorganisationerna.
Christer Hermansson lyfter i sitt inlägg fram bis senaste nummer om bl.a. folkbildning, och gör reklam för BiS-seminariet 26 september på bok- och biblioteksmässan.
BiS (och bis) ligger (som vanligt) helt rätt i tiden!
Mats Myrstener

bis eller Ibis?

I minnesrunan över Elsi Ekstedt i Svenska dagbladet 20/9 förekom en lustig lapsus. Man uppmärksammade att hon publicerat sig så sent som i våras, men i tidskriften Ibis. Kärt barn har många namn. Måntro ändå de som är insatta insett att det ska vara I bis ! Eller?
Mats Myrstener

Den enda vägens politik?

I dagarna händer underliga ting. "Bankakuten" rycker villigt ut i land efter land, och börsen får glädjefnatt. Vi lyckades lura de dumma djävlarna igen! I stället för att nationalisera de rovgiriga kapitalisterna, ska de underhållas och gödas och lappas och lagas med skattebetalarnas pengar. En gång fanns en statlig bank, PK-banken, vars enda uppgift var att förvalta skattebetalarnas löner. Det var en bank som sköttes med måtta, aldrig spekulerade, en fast klippa i det gungfly som kapitalismen utgör. Även Riksbanken var statlig, och löd under finansminister Gunnar Strängs stränga domvärjo. Det var goda tider.
Så är det inte nu. Bankerna är nu privata, de missköts, de skor sig, de lever farligt, men när de håller på att gå omkull gnäller de, och staten får rycka ut och hjälpa till. Igen.
Kapitalismen - den "enda vägens politik" enligt Carl Bildt. Jo, kyss mig där ryggen byter namn!
Mats Myrstener

Lyssna, läsa lära

Så heter BTJs nya lilla bok om programverksamhet på bibliotek, väl värd att läsa och vaska fram ett och annat guldkorn ur. Kan behövas nu när biblioteken enligt senaste trendterminologin inte längre ska vara transaktionella utan relationella, det vill säga utlånen minskar så då måste man skapa andra aktiviteter istället, försöka fylla modeordet mötesplats med något innehåll.
Ingrid Atlestam