Framtiden i våra händer?

”Har dagens feministiska och vänsterprogressiva rörelser förlorat förmågan att föreställa sig en framtid bortom kapitalismens och könets principer? Hur kan radikala politiska projekt göra motstånd mot de maktstrukturer som de samtidigt är en del av? Utifrån vilka positioner kan kollektiva visioner formuleras?
I Att vinna framtiden åter diskuterar Wendy Brown politiska former bortom den melankoli och brist på revolutionära horisonter som har kommit över såväl feminismen som vänstern i stort. (Bokförlag: Atlas)”

Rätten att vara anonym på internet

Samtidshistorikern Rasmus Fleischer skriver ofta intressant om bibliotek på sin blogg Copyriot. Han har ofta ett något annorlunda perspektiv på bibliotek än vad vi som arbetar på dem har. Hans kritiska blick kan ibland irritera och uppröra men han lyfter fram viktiga och relevanta frågor: Ämnen som har berört är exempelvis e-böcker på svenska folkbibliotek, inköpsprinciper och informationssamhällets konsekvenser för litteraturvärlden.

Fleischers intresse för bibliotek är jämsides, eller kanske ett snarare en del av, ett intresse för internet i stort. Jag fann den här artikeln i Arbetaren Zenit intressant om kontroll på internet. Jag klipper lite fritt:

– Det är en fördom i väst att diktaturer bara jobbar med att stänga ute information. Det smartaste är inte att stänga av kommunikationen, en välfungerande diktatur leder in informationen på kanaler där man kan kontrollera den. Till exempel är den kinesiska brandväggen inte så monolitisk som man kan tro. Det är snarare så att staten signalerar vad som inte är tillåtet i generella termer, sedan censurerar bredbandsleverantörerna godtyckligt utifrån det.

Rasmus Fleischer tror att tekniken inom några år kommer att möjliggöra en nätcensur som ännu mer effektivt kan hålla informationen borta utan att reta upp medborgarna eftersom den kan bli skräddarsydd efter var nätanvändare.

– Precis som Google anpassar resultaten av en sökning till dig som individ så kan nätcensuren bli personlig. Om du är en affärsman i Shanghai kan det finnas en legitim anledning för dig att läsa artiklar om hur upproren i Libyen påverkar oljepriserna. Censurfiltret vet vem du är eftersom den har registrerat att du ofta läser The Economist. Men du får inte läsa den där artikeln om upproren om du är en vanlig människa.

I Sverige lyfter både politiker och underhållningsindustrin krav på att det ska bli svårare att vara anonym på nätet. Ipredlagen, som skulle skjuta fildelarna i sank, förutsätter att bredbandsleverantörerna för logg över användarnas beteende. När företagen kontrade med att inte spara de uppgifterna gick lagstiftarna i taket. Oavsett vad man tycker om fildelning så har den frågan kommit att spilla över på hur alla använder internet. Rasmus Fleischer tycker att etablissemangets viktigaste strid kring vanliga människors internetvanor nu handlar om rätten att vara anonym – för den rätten undergräver kontrollen över medborgare och konsumenter.

– Det finns en stark rädsla för anonymitet på internet, en rädsla för den okontrollerade massan.

Så hur ställer sig svenska folkbibliotek, som i stor utsträckning erbjuder datorer, till rätten för användarna att vara anonyma?

Tobias Willstedt

Litterärt vårtecken

Nyss hemkommen från Mariehamns Litteraturdagar, var där för femte året i rad, undrar jag som vanligt: Varför så få från gamla västra rikshalvan upptäckt detta litterära vårtecken, som nästa år firar tjugoårsjubileum. Tänk att under tre dagar få möta massor av nordiska författare, såväl kända som snart kända i ett arrangemang, till största delen gratis, i så lagom format i Mariehamns fantastiska bibliotek. Var är alla bibliotekarier från Stockholmstrakten, det tar ju bara ett par timmar att nå Åland? Varför blir så få av de goda finlandssvenska författarna uppmärksammade i Sverige? Det finns en vanföreställning att all finlandssvensk utgivning även ges ut i Sverige, men det är en bråkdel som tar sig över Ålandshav. Bara på Åland ges det ut över 75 titlar varje år, vem känner till dem i Sverige? En av mina finlandssvenska favoriter är Henrik Jansson, som var med i Mariehamn i år. Läs hans "Protokollsutdrag från subversiva möten", eller hans senaste "Brev från baren Aurora". Med detta år var även de som är väl kända i Sverige som MärtaTikkanen och Lars Sund, andra "stora namn" i den nordiska bokutgivningen var bland andra Inger Edelefelt, P C Jersild, Karl Ove Knausgard, Morgan Alling och Ann Heberlein. Missa inte detta evenemang nästa år och varför inte uppmärksamma och focusera det finlandssvenska ibland i biblioteket. Här finns katalogen över 2010 års utgivning. Inte blott Sverige svenska böcker har! Ingrid Atlestam

Juholt hyllar kulturen

Det länge emotsedda kongresstalet av nye S-ledaren Håkan Juholt inleddes med ett hyllande av kulturarbetarna i Sverige, och ett hårt angrepp på den borgerliga kulturpolitiken, en av de svagaste punkterna i Alliansens politik. Juholt hyllade också inledningsvis de svenska folkbiblioteken. Är vi "medborgare" eller "kunder" undrade han, citerande gamle kulturministern Bengt Göransson.

Inte sedan Olof Palmes tid har en blivande (?) statsminister så lyft fram kulturfrågorna på agendan. Bra gjort Juholt!

Mats Myrstener

TV-krönika torsdag

Vi satt som vanligt bänkade i soffan efter maten för att se på Rapport 19.30. Och för en gångs skull blev man lite uppmuntrad, trots härdsmälta i Japan och bombanfall i Libyen.
På ekonominyheterna, normalt rena sömnpillret, avslutades ett inslag om pensionerna med att mer information finns på Internet. Sen kom det. "Och har du inte dator hemma så kan du gå till biblioteket!" Sån't blir man glad av att höra. Tala om genomslag och bra reklam, på bästa sändningstid.
Sen var det ett inslag om vådan av att sitta framför datorn innan man ska gå och lägga sig. Eller, ännu värre: efter en timme med läsplattan i knät i sängen. En stressforskare kritiserade detta och rekommenderade i stället en gammal omodern bok före insomnandet. Ännu mer reklam för oss boknördar alltså.
Så nu väntar jag bara på Antikrundan och Debatt, kvällens höjdpunkt. Fast det var bättre på Josefssons tid. Och jag hinner se hur Leif GW Persson, en annan favorit, löser det tjugosex år gamla styckmordet på Catrine da Costa, på SvT Play.
I forskningen talar man om "modernitetsmarkörer". På Stockholms stadsbibliotek 1928 fanns ingen publik telefon, ja inte före 1935 heller. Det ansågs inte att biblioteket skulle serva allmänheten med något så onyttigt! (Det var före mobiltelefonens intåg i biblioteken.)
Nu är det läsplattor och smartphones som skrämmer bakåtsträvare som jag. Traditionens ständiga kamp mot det moderna, mot förnyelse och förändring, god som dålig.
Då känns det bra att gå och lägga sig med ett pappers-Aftonblad och Juan Goytisolos De unga mördarna från 1959. Och vara lite omodern en stund.
Mats Myrstener

7 miljoner böcker blir klimatsmarta

Böckerna trycks på FSC-märkt papper (Forest stewardship council), de trycks i Sverige och inte utomlands, klimatkompenserar för utsläpp vid produktionen, och stödjer Världsnaturfonden.
Bakom initiativet står de två stora pocketförläggarna Månpocket och Bonnier pocket.
källa: Metro, dags dato.
(Och på lördag släcker vi ljuset över hela världen mellan 20.30-21.30. Man kan stödja hela projektet på Världsnaturfondens hemsida (WWF))

Allmänningens tragedi

”Kanske ska vi se till att den politiska berättelse många efterlyser måste handla om det gemensamma, om det samhälle vi lever i, och inte bara individuella förmåner till olika grupper?”
skriver Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja, som ger ut en rad intressanta utredningar i olika samhällsfrågor.

Bibliotek och badhus

Moderaternas unga borgarråd i Stockholm, Regina Kevius, ångar på trots två riktiga stjärnsmällar förra månaden (se tidigare blogginlägg av mig).
Hennes nya förslag i Stockholm är att lägga ut samtliga stadens badhus och simhallar på entreprenad. Trots att de enligt samstämmiga vittnesmål fungerar alldeles utmärkt i stadens regi.
Det rör sig alltså om en liten ekonomisk fråga, men en stor ideologisk.
Bibliotek och skola har hört ihop sedan 1800-talet, men faktiskt också bibliotek och badhus. När man vid sekelskiftet 1900 planerade nya bibliotek (t.ex. i Gävle) var det ofta tänkt att ligga i samma hus som ett badhus.
Och i Stockholm är det precis fallet, i det stora Medborgarhuset, som öppnade 1939.
En sund själ i en sund kropp var nog tanken, och att arbetarna på Södermalm i Stockholm både skulle tvätta sig invändigt och utvändigt på samma gång. Idag förefaller tanken att förena bibliotek med badhus ganska befängd.
Utom möjligtvis för borgarrådet Regina Kevius, som ju gillar motionssimning. Kanske kan hon få tag i en entreprenör som kan driva bägge delarna till ett billigt pris? Vi får vara glada att hon ännu inte basar över Stockholms stadsbibliotek åtminstone.
Mats Myrstener
(Bild: Äventyrsbadet Energikällan i Lindesberg. Här som i många andra kommuner samsas kultur, idrott, fritid och turism inom samma kommunalnämnd. Men Lindesberg har hela fem filialer om man räknar kriminalvårdsans-
talten i Hinseberg, ett huvudbibliotek och en bokbuss. Det är mer än i rika kommuner som Täby och Lidingö! Och en bra men knapphändig verksamhetsbeskrivning som talar om folkbildning, och att värna yttrandefriheten. Någon biblioteksplan verkar man dock inte ha.)

IFLA och Open Access

"I am pleased to inform you that SAGE has published your article Collection development for immigrants – what to purchase, and why? Findings in Gothenburg, Sweden in IFLA Journal Volume 37 Issue 1, March 2011"
Ja, det var ju kul att få veta och ett ex i pappersform lär vara på väg. Men ska man kolla på nätet så kostar det, trots att vi som skrev artikeln inte fick ett öre.
Förspråkar inte IFLA open access, ska man då inte föregå med gott exempel? Om man nu vill förmedla kunskap och inspiration om bibliotek över hela världen ska man då inte tillämpa gratisprincipen?

Ingrid Atlestam

Missnöjets vinter

Det finns ett dokumenterat, men inte så ofta artikulerat, missnöje med arbetssituationen och utvecklingen vid flera av landets största bibliotek. Stora förändringar genomdrivs utan att vara förankrade bland personalen, som anses förändringsobenägen. Nu ska det åter pekas med hela handen och vara rättning i leden och systemet med individuella löner tycks funka effektivt som både piska och morot och därtill kommer hotet om outsourcing, entreprenad och utförsäljning som extra piska. Däremot tycks detta med upphandling inte vara en lockande morot för personalen. De är inte bara bakåtsträvade utan också ointresserade av att bli entreprenörer, alltså helt ute på den marknad som blåa laget försöker skapa. Men man gnetar vidare utan att organisera och formulera sig. Situationen är en perfekt illustration till Barbara Ehrenreichs budskap i boken ”Gilla läget : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”.

I både Stockholm och Malmö har ledningen stora visioner, många bra idéer och tycks veta vart man vill och varför, det är vägvalet som är problemet. I Göteborg har man valt väg utan att ha något gemensamt mål. Kommunfullmäktige har beslutat att lägga alla mediapengar i Stadsbibliotekets kassakista. Man har alltså kört över alla stadsdelsnämnderna och genomfört en centralisering. Det var nog en god tanke någonstans, men det saknas dessvärre en inköpspolicy och nu har Stadsbibliotekets ledning kört över alla stadsdelsbiblioteken och centraliserat en stor del av mediainköpen och infört floating collection. För personalen känns det nog som allt fast har förflyktigats, eftersom man samtidigt halverat antalet stadsdelsnämnder och tvingat på alla de som blev kvar en enhetlig organisation. Så gick det med den demokratireformen!

Det sägs så mycket högtidligt och klokt om biblioteket som en demokratisk arena, en nödvändig institution för utveckling av ett demokratiska samhälle, men hur ska det kunna förverkligas om det brister i biblioteksorganisationens interna demokrati? Hur påstå sig vara en garant för det fria ordet om man inte själv vågar använda sig av det?

Ingrid Atlestam

Lena hyllades på Bokspindeln

Jag och Annsofi hade nöjet att vara med på IBBY:s årsmöte (sv. sektionen av International board on books for young people) på barnbokhandeln Bokspindeln i Stockholm igår kväll.

En av punkterna på programmet var utdelandet av föreningens Gulliverpris till Lena Lundgren, pensionerad barnbibliotekskonsulent i Stockholm och stöttepelare i BiS.

Lena höll sin vana trogen ett lysande tacktal (kan vi få det publicerat i bis?) och hyllades med blommor, blommor, blommor, och en smärre penningcheck. Ylva Mårtens från Sveriges radio berättade om hur man utser årets barnbok och spelade upp underbara diskussioner med mellanstadiebarn om hur man läser böcker, var, när?

De båda ägarna av barnbokhandeln Bokspindeln, Nina och Helena, berättade om den omfattande och inspirerande verksamhet man har, med barnböcker på alla möjliga språk.

Det var ett sant nöje att vara med!

Mats Myrstener

Några tips om Egypten

Vi lever i en spännande tid när folken i Tunisien, Egypten, Libyen och många fler länder har rest sig och krävt demokrati och sociala reformer. Mubarak och Ben Ali har fallit, men Khaddafi vägrar lämna över makten utan ett blodbad. Hur det kommer utveckla sig vet vi ännu inte.

Mubarak och situationen i Egypten har dock fått mig att tänka på en bok jag tipsade om här i bloggen förra året. Nawal El Saadawis Den stulna romanen som är levande skildring av ett närmast feodalt Egypten. Att El Saadawi inspirerats av Mubarak är i alla fall en slutsats som är lätt att dra. Hon har också varit högst aktiv i oppositionen mot denne.

Den stulna romanen är fiktion men skulle man vilja ha en mer journalistisk skildring av Egypten vill jag slå ett slag för journalisten Per Björklunds blogg från Kairo till världen. Per Björklund skriver initierat om de aktuella händelserna i Egypten och har befunnit sig där så länge att bloggen också fungerar som en bra skildringen av händelserna närmast innan frihetskampen. Per Björklund kommer också ut med en reportagebok: Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet som ges ut av på Verbal förlag i mars/april.

Tobias Willstedt

Debatt på Bibliotek Nacka Forum. Om upphandling av drift av folkbiblioteken

BiS närvarade vid en debatt om upphandling av drift av folkbiblioteken i Nacka kommun lördag 12 mars.

I panelen satt Göran Hägg, Tobias Nässén, Gun Qvarzell, Mattias Qvarsell, Niklas Rådström, Svante Weyler. Moderator var Agneta Lundström.

Hela debatten finns tillgänglig på youtube via bibliotekarie Kjell Arwe Rydén.

Debatten är väldigt lång och är uppdelad i flera filmklipp. Se mera på Kjell Arwes kanal.

Tobias Willstedt

BiS - the next generation

Lördag 12 mars samlades ett femtontal medlemmar ur föreningen på Forumbiblioteket i Nacka för att ha årsmöte och närvara vid en biblioteksdebatt om upphandlingarna av driften av folkbiblioteken i Nacka kommun. Under dagen valdes en ny styrelse som till stor del består av en yngre generation bissare.

BiS nyvalda styrelse från vänster till höger: Andrea Hofmann, Johanna Dalmalm, Sam Carlshamre, Anna Hallberg, Tobias Willstedt, Lena Lundgren, Mats Myrstener och Christian Forsell.

De utmaningar som den nya styrelsen står inför är bland annat att förnya tidskriften bis, utveckla BiS hemsida och att arrangera fler BisSalonger under året.

Tobias Willstedt

Bibliotek på entreprenad – igen

BiS gjorde 2007, då frågan förra gången var aktuell i debatten, en sammanställning av bibliotek med alternativa driftsformer (se BiS hemsida www.foreningenbis.org). Nitton bibliotek drevs då på entreprenad i olika former, de flesta av föreningar för att de små biblioteken annars hotades av nedläggning. Några mera regelrätta entreprenader fanns också i Västerås (Tillberga) och Hällefors, och Linghems bibliotek i Linköping var ett väldokumenterat men förvånansvärt okänt exempel, som faktiskt pågick i tio år.

Svensk Biblioteksförening har nyligen publicerat en rapport om bibliotek på entreprenad. Där åberopas BiS kartläggning och SB har gjort en viss uppföljning genom att ringa de flesta länsbiblioteken. SB drar slutsatsen att läget troligen är i stort sett detsamma som 2007 men resultatet är dock inte så säkert att SB vill redovisa det. Det är förvånande och beklagligt att SB med sina stora resurser inte har tagit tillfället i akt att göra en ny ordentlig kartläggning av nuläget och redovisa den och vilka planer som finns i kommunerna! En sådan skulle dokumentera utvecklingen och ge den aktuella debatten ett säkrare faktaunderlag.

I dagens debatt framförs ofta att det inte spelar någon roll om biblioteken drivs av privata entreprenörer på kommunalt uppdrag eller av kommunen själv och det är en uppfattning som stöds av författarna till SB:s rapport och av DIK (enligt artikel i Svenska Dagbladet 2010-12-21). Ofta görs jämförelser med skolan och vården, där privat drift blir allt vanligare, och frågan ställs varför biblioteken skulle vara så speciella, att de skulle särbehandlas i denna samhällspolitiska utveckling.

I BiS har vi alltid varit emot folkbibliotek på entreprenad därför att vi ser flera sakliga skäl till att biblioteken ska vara kvar i kommunal drift:

1. De offentliga biblioteken bildar ett nätverk som de med andra driftsformer ställer sig utanför. Det finns ingen skyldighet för andra bibliotek att samverka med de offentligt drivna. Redan för hundra år sedan talade man om ”det svenska sambiblioteket”, vilket innebar (och innebär) att forsknings- och folkbibliotek genom att fördela ansvar och arbete mellan sig kan erbjuda bästa möjliga verksamhet och utnyttja resurserna på bästa sätt. Bibliotekens samverkan är nödvändig utifrån ett demokratiskt perspektiv. Den ger alla samma tillgång till biblioteksresurserna och människor som bor i mindre tättbefolkade områden och distansstuderande är exempelvis grupper som har stor nytta av samarbetet. Intern konkurrens mellan biblioteken i kommunerna försvårar ett sådant samarbete. Alla vill hålla på sitt och sina medier.
2. Folkbiblioteken har en stor uppgift utöver att låna ut medier, hjälpa till med informationssökning och fungera som en mötesplats i samhället. Den mycket viktiga uppgiften innebär att bistå personer med läshinder av olika slag, inte minst språkliga, både med medier och praktisk hjälp. Det är en verksamhet som fordrar specialkunskaper men som inte genererar några höga utlåningssiffror och inte heller alltid högre besökssiffror, de två variabler som oftast används för att mäta bibliotekens verksamhet. Det finns i stort sett inga utprövade utvärderingsmetoder för bibliotek. Regionbibliotek Stockholm konstaterar i en ny rapport, Mäta och väga, att man måste använda flera mått och att ett utvecklingsarbete är nödvändigt när det gäller bibliotek och utvärdering/statistik. Personalen svarar exempelvis på kvalificerade frågor, vilket nyligen bekräftades i en studie av Bibliotek Forum Nacka, men detta ger inte utslag i det ersättningssystem som biblioteken i Nacka finansieras med och som nu sprids till fler kommuner.
3. Personalen på de offentliga biblioteken har rätt att kritisera verksamheten exempelvis i massmedia. I privata företag gäller andra regler, ofta med krav på absolut lojalitet. I en samhällssituation där dessa frågor är högaktuella och där kraven på öppenhet, transparens och yttrandefrihet framförs med kraft borde detta faktum vara ett viktigt argument för att behålla biblioteken i kommunal drift!

2011-03-09

Lena Lundgren

Ledamot i BiS styrelse

lena.a.lundgren@gmail.com

På internationella kvinnodagen

... sänder bloggen en kär tanke till alla kvinnor som bär upp svenskt kulturliv, läser böcker, går på teater, går på museer, går på opera, går på bibliotek osv.
En särskild tanke skickar jag gärna till den suveräna berättaren Elsie Johansson som fyller 80 i år. I söndagens dokumentär på TV framstod hon som den oerhört populära författare hon är, i "Moa-linjen" som Ebba Witt-Brattström sa. Få författare utlånas så mycket, säljer så många böcker, och drar så många besökare till författarträffarna på alla de bibliotek som hon besökt.
Om dagens folkbibliotek skulle bemöda sig om att försöka nå nya grupper av bokläsare, inte bara den gamla vanliga understödskåren, så tror jag att t.o.m. LO-anslutna män skulle börja läsa Elsies böcker. Med rätt understöd är jag nästan säker på det.
För tänk att det fortfarande finns människor som kan berätta så fängslande och träffsäkert om när Sverige fortfarande var fattigt, och hur det var att vara kvinna på den tiden. Idag tar sig fattigdomen andra uttryck. Ett är att biblioteken förlorar fler och fler besökare i förhållande till folkmängden, och att texter och språklig utveckling inte längre verkar engagera vare sig politiker, den stora allmänheten, eller för den delen många unga bibliotekarier.
Mats Myrstener
(bild från Wikipedia)

Barbarians at the gates of the library

Just hemkommen från Berwaldhallen, där Sveriges radios romanpris utdelades till Beate Grimsrud, och där flera för mig ganska okända författare som också nominerats läste på ett engagerat och synnerligen intresseväckande sätt, läser jag nya BBL, och gläds åt att en stor del av numrets artiklar antingen är skrivna av, eller handlar om, BiS-medlemmar.

Den största artikeln handlar naturligtvis om Lena Lundgren, som nu går i pension som barnbiblioteks-

konsulent i Stockholm. Nästa vecka mottar hon dessutom IBBY:s pris för ett långt liv i barnbokens tjänst. Naturligtvis nämns inte med ett ord att hon också tillhör BiS stöttepelare, men det hade jag kanske inte heller väntat mig.

Nya BBL-numret innehåller ändå mycket matnyttigt. T.ex. att de personallösa biblioteken blir allt fler i Danmark, att 450 biblioteksfilialer hotas av nedläggning i folkbibliotekens moderland England. Men också att Täby vill införa "Nacka-modellen" på sina folkbibliotek, de få som finns kvar, vilket inte heller var överraskande.

Sen läser jag att Nacka Forums nya chef heter Affi Stork, som inte är bibliotekarie, men däremot kommunalpo-

litiker för moderaterna i Värmdö, och har jobbat på den för mig okända konsultfirman Vascaia. Vad menar man? Det är ju ett hån mot hela vår profession!

Barbarians at the gates of the library hette en amerikansk debattbok som kom för ett par år sedan. Nu har barbarerna nått Sverige också. Det är Alliansens politiker i regering och i landsting och kommuner, ingen nämnd och ingen glömd. Kulturens, skolans, och bibliotekens nya dödgrävare, som med sin besparings- och krämarpolitik undergräver och ödelägger ett halvt sekel av kultur- och utbildningsarbete i Sverige. Jag mår illa varje gång jag ser och hör kulturministern på TV - kulturföraktet personifierat. Och jag lider med personalen på Nacka bibliotek som fått klä så mycket skott i debatt och i media, på grund av kommunens hutlösa men alls inte underbetalda Allianspolitiker.

Det enda goda i situationen är alla bokläsare och biblioteksbesökare (och trägen personal) som fortfarande står upp för sin Public Service. Biblioteken har en stor trogen skara anhängare. Dessa kulturapostlar, en stadig väljarkategori, borde politikerna se upp med.

De kanske 500 besökarna på Berwaldhallen var till 70-80 procent kvinnor, och medelåldern var hög, säkert i pensionsklassen. Det är också en sak som borde oroa alla - men säkert inte kulturministern, som ju föredrar ordet "underhållning".

Mats Myrstener

(foto: Micael Engström)

Botten upp!

"Folkbibliotekens framtid?" heter en liten skrift från BTJ Förlag. En radda mer eller mindre kända personer från biblioteksvärlden och andra parallella världar har fått några lite oskarpa frågor att svara på. Det hela blir rätt segt, lite katekes tradigt men dock trösterikt och uppbygglig. Både pappersboken och folkbiblioteken kommer att bestå, bara bibliotekarierna blir lite mer alerta och utåtriktade.
Inget att hetsa upp sig över alltså förrän alldeles på slutet då Elsebeth Tank berättar att det ska öppnas en bistro i Malmö Stadsbibliotek, då man i biblioteket "ska kunna nästan täcka hela livsbehovet under den tid man är här". Vad gäller personalens tveksamhet inför detta och andra förändringar, så gäller det "att få dem att tänka i nya banor och göra dem delaktiga i den mentala transformationen".
Frid över gamle Dickson som startade landets första folkbibliotek i arbetarstadsdelen Haga i Göteborg 1862 med det uttalade syftet att förhindra revolution och superi. Om nu allt ska vändas upp och ner så låt då hellre bibliotekets nya roll bli att stödja en radikal samhällsförändring än en ökad alkoholkonsumtion!

Ingrid Atlestam

Boklördag med Olof och Olof

I dagens DN skriver Pierre Schori, en briljant politiker som skulle gått långt om inte hans vänskap med Fidel Castro satt käppar i hjulet, om Olof Palme. Socialdemokratins framtid är solidaritet, rättvisa, fred, skriver han. Jag håller helt med. Det som skiljer vänstern från högern i svensk politik är solidaritet med de fattiga, den idag högst kontroversiella tanken att "alla är lika mycket värda". Hoppas man tar fasta på det även i fortsättningen, inte bara i partiets retorik.
Det finns dom som menar att dessa Palmes kardinalstankar idag inte är mycket värda, fortsätter Schori. Det är ju som att dödförklara FN:s stadgar, eller deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Jag tycker det kan jämföras med att vissa debattörer anser att folkbiblioteken inte längre ska vara folkbildare och bokförmedlare, något man varit ända sedan 1800-talet. Vi bör akta oss så att vår professionella värdegrund inte fullständigt smulas sönder i kommersia-
lismens och den moderna förtrollningens malande kvarnar.

Sedan läser jag om idolen Olof Lagercrantz, som skulle fyllt 100 år idag. Han är populärare än någonsin, nya böcker skrivs i rasande fart. Stina Otterberg, som just kommit med en avhandling (högst populär och läsvärd) om Lagercrantz, saknar hans tid, i ett samhälle "som håller på att avskaffa humaniora, skola, bibliotek och kultur." Olof Lagercrantz som bröt arm med Nils Ferlin, kappkörde med Stig Dagerman, och efter sin Kinaresa kom till DN:s kulturredaktion iklädd rosa majongdräkt. Han var född i en högborgerlig miljö, skildrad i boken Min första krets, men blev allt radikalare ju äldre han blev.
Hans introduktioner till ett stort antal författarskap är så medkännande, varsamt skrivna, populärt hållna, och kloka. Författaren bör, skriver han i boken om Joseph Conrads Mörkrets hjärta, aldrig svika läsaren, utan ta denne i hand och varligt leda honom eller henne genom berättelsen.
Det är storstilat, om än lite idealistiskt.
Mats Myrstener

Slut upp mot privatiseringarna i Nacka

Svensk Biblioteksförening har kommit fram till att man förhåller sig neutral till olika driftsformer för folkbibliotek i Sverige (eller man förhåller sig "driftformsneutralt" enligt deras egen formulering). Samtidigt har man i Nacka beslutat om att göra en upphandling som rent konkret kan komma att innebära att flera bibliotek i kommunen drivs av aktiebolag (redan drivs ett av folkbiblioteken i Nacka av ett AB). Att vara neutral i detta fallet är inte mer än en tyst välsignelse till vad som sker.

BiS kommer med anledning av detta i år hålla sitt årsmöte på Forumbiblioteket i Nacka lördagen den 12 mars. Under dagen anordnar också föreningen Bibliotekets vänner i Forumbiblioteket en debatt om biblioteken och privatiseringarna i Nacka. Det finns ett stort folkligt motstånd mot vad som sker och riskerna med privatiseringarna. Och farhågan är väl att vi om några år har totalt tandlösa folkbibliotek med vinstmaximering som första prioritering för sin verksamhet. Folkbiblioteken kommer i framtiden att jobba mot kunder snarare än medborgare och den verksamhet som är för svår kommer att väljas bort till förmån för projekt som lätt betalar sig. Det finns all anledning att gå i strid mot den här utvecklingen. Svensk Biblioteksförening kallar sig neutrala och har därmed valt att inte försöka påverka avgörande historiska skeenden för folkbiblioteken i Sverige. BiS har dock inte för avsikt att resignera från försöken att påverka. Slut upp tillsammans med oss den 12 mars.

Jan Ristarp talar vid författarförbundets manifestation för folkbibliotek i kommunal drift torsdag 17 februari

Tobias Willstedt

Prisad bisaktivist

Lena Lundgren får årets Gulliverpris, läs mer här