Juan Rulfo, B. Traven, Octavio Paz, Carlos Fuentes, Mariano Azuela, Gabriel Garcia Marquez, Miguel Otero Silva, Manuel Scorza, Jorge Icaza, Miguel Angel Asturias, José Martí, Alejo Carpentier, Zoe Valdes, Augusto Roa Bastos, Julio Cortazar, Ernesto Sábato, Jorge Luis Borges, Juan Carlos Onetti, Eduardo Galeano, Isabel Allende, Pablo Neruda, Antonio Skármeta, Roberto Bolaño....
och så min nya favorit: Mario Vargas Llosa. Har just börjat med Tant Julia och författaren, en härlig skildring av Lima på 1950-talet, där den nya flugan radioteater står i centrum. Vilken härlig berättare!
Mats Myrstener
söndag 31 juli 2011
Andra tider, andra seder
Vi besökte Kulturhuset i Stockholm, Bibliotek Plattan, och råkade faktiskt få prata med chefen Pernilla Glaser, som stod och avregistrerade böcker vid en datorstation. Följande dialog utspelades:
Jag: Den här boken, på hyllan "Livsöden" (Anne Franks dagbok) är klassad som Hce? Borde det inte vara Lz?
Hon: Kan tyvärr inte svara på det, jag är inte bibliotekarie.
Jag: Jag är ju van biblioteksbesökare, men här hittar jag ingenting.
Hon: Jo jag vet att några äldre besökare tycker det, men vi hoppas vinna några nya istället, som uppskattar att vi förändrat rummet lite grann.
Jag: Ja, jag ser det på den här skylten att ni vänder er till ovana besökare.
Hon: Ja, jag har skrivit den själv.
Jag: Vi uppskattar att det finns personal här som man kan fråga åtminstone.
Hon: Vi funderar på att göra en stor skylt som förklarar uppställningen av böckerna lite bättre. Vi försöker tänka lite nytt. Sen har vi ju avd. Film och Musik på våning två, och vår 10-13 avdelning, men där får du inte gå in, bara titta genom fönstret.
Jag: Så synd. Men tack för besöket. Hoppas ni får många nya låntagare.
(Just denna dag var besöksfrekvensen ganska modest, och de tre anställda vi såg ganska sysslolösa. Men det var nog bara som det såg ut.)
Jag: Den här boken, på hyllan "Livsöden" (Anne Franks dagbok) är klassad som Hce? Borde det inte vara Lz?
Hon: Kan tyvärr inte svara på det, jag är inte bibliotekarie.
Jag: Jag är ju van biblioteksbesökare, men här hittar jag ingenting.
Hon: Jo jag vet att några äldre besökare tycker det, men vi hoppas vinna några nya istället, som uppskattar att vi förändrat rummet lite grann.
Jag: Ja, jag ser det på den här skylten att ni vänder er till ovana besökare.
Hon: Ja, jag har skrivit den själv.
Jag: Vi uppskattar att det finns personal här som man kan fråga åtminstone.
Hon: Vi funderar på att göra en stor skylt som förklarar uppställningen av böckerna lite bättre. Vi försöker tänka lite nytt. Sen har vi ju avd. Film och Musik på våning två, och vår 10-13 avdelning, men där får du inte gå in, bara titta genom fönstret.
Jag: Så synd. Men tack för besöket. Hoppas ni får många nya låntagare.
(Just denna dag var besöksfrekvensen ganska modest, och de tre anställda vi såg ganska sysslolösa. Men det var nog bara som det såg ut.)
måndag 25 juli 2011
Kommentar till det osannolika
Jag tröstläser i min favoritförfattare Aksel Sandemoses Varulven, sista sidorna, sedan hans älskade Felicia blivit mördad och kastad i en vak i älven Numedalslågen, en följd av striden mellan nazister och antinazister i Norge på 1940-talet:"Hon skulle få rätt. Man skulle minnas henne, men minnet är ingenting för de döda som inga dagar har och inte vet att de har varit till, inte vet att de en gång fanns i tidens våg, inte vet att de visade sitt ansikte i tidens glidande spegel.
Ingen lever i en saga. Det är i ditt och mitt medvetande de är saga. Man utvidgar sitt medvetande med den man hade innerligt kär, med sitt döda barn eller sin döda vän, de finns ingen annanstans. De är utplånade från tavlan. Guds rike finns inom dig, ingen annanstans.
Det som vi ser nu är bara slutet, sade Erling till sig själv. Jag ska ta upp det som gick före. Jag ska gräva fram det och börja med vårnatten 1934, när hon och jag fick våra öden hopflätade så att de i mångt och mycket blev ett. Här ska ni se, kommer jag att säga, jag har suttit på gamla Venhaug och skrivit ner allt det som hände på Felicias tid. Om Norge i fred och Norge i krig, så som det sågs av Erling från Rjukan.
När det var gjort skulle han kanske inte berätta mer, utan flytta till ett annat Venhaug, det hette Erlingvik, och där var Felicia."
Bibliotek är att välja
I BiblioBuster för Anna-Stina Takala samman diskussionen, som rasat på BIBLIST, för och emot inköp av den rasistiska boken Världsmästarna och det fruktansvärda terrorangreppet i Norge till en viktig diskussion om bibliotekets demokratiska uppdrag. Anna-Stina sammanfattar och länkar till debatten om inköp, som sedan med anledning av hennes inlägg fortsatt på BiblFeed - på fejjan .
Den eviga och viktiga diskussionen om vad biblioteket ska stå för och hur det ska visa sig i vad som erbjuds är lika gammal som folkbiblioteken själva och det blir ständigt samma argument som upprepas och som måste dissikeras av varje bibliotek och bibliotekarie. Alla måste kunna argumentera för och försvara de beslut man gjort och kunna hänvisa till en inköpspolicy som finns tillgänglig för var och en att ta del av.
De flesta bibliotek som har en mediapolicy, vilket t ex Göteborgs Stadsbibliotek inte har, har någon skrivning om att inte köpa in media som spekulerar i våld, propagerar för rasism eller annat som strider mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Dessa principer gäller givetvis även gåvor.
Det nya, som tillkommit under senare år, är internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité, värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlägning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen.
Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för. Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.
Det finns bibliotek som i dessa dagar stått upp och visat på biblioteket som ett värn för demokratin och det öppna samhället, andra har nöjt sig med möjligtvis en tyst minut, andra har bara haft "buisness as usual".
Men från och med idag skyltar väl alla upp med böcker om terrorism, fundamentalism, politiska ideologier, länkar till allt klokt som skrivits de senaste dagarna av massor av lugna analyserande personer.
Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!
Ingrid Atlestam
Den eviga och viktiga diskussionen om vad biblioteket ska stå för och hur det ska visa sig i vad som erbjuds är lika gammal som folkbiblioteken själva och det blir ständigt samma argument som upprepas och som måste dissikeras av varje bibliotek och bibliotekarie. Alla måste kunna argumentera för och försvara de beslut man gjort och kunna hänvisa till en inköpspolicy som finns tillgänglig för var och en att ta del av.
De flesta bibliotek som har en mediapolicy, vilket t ex Göteborgs Stadsbibliotek inte har, har någon skrivning om att inte köpa in media som spekulerar i våld, propagerar för rasism eller annat som strider mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Dessa principer gäller givetvis även gåvor.
Det nya, som tillkommit under senare år, är internet och dess oändliga utbud som väller in på biblioteken som en kombination av friskt källsprång, kloak, brusten damm, bred mäktig flod och små udda rännilar, alltså en enorm mångfald som biblioteket givetvis bejakar och ska så göra enligt IFLAS Internetmanifest , som av någon anledning inte finns översatt till svenska.
Detta att "allt finns på nätet" gör bibliotekets inköpsöverväganden både lättare och mer komplicerade. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom allt ändå är tillgängligt så spelar det ingen roll vad som köps in, skit i kvalité, värderingar och följ bara den heliga efterfrågan, för att maxa utlåningen. Detta leder i sin förlägning till att man sviker bibliotekets samhällsuppdrag, till förmån för kundtillfredställelse, och därmed undergräver gratisprincipen.
Men å andra sidan kan man argumentera för att den tekniska utvecklingen och det därigenom obegränsade utbudet, gör bibliotekets inköpspolicy viktigare än någonsin, inte bara på grund av de allt färre slantarna. Vad biblioteket står för är vad man aktivt köper in, skyltar med, vägleder till och propagerar för. Många förväntar sig att det som finns i bibliotekets hyllor står för visst mått av kvalité och vederhäftighet, att det är att lita på. Denna tillit måste biblioteket vårda och ständigt bevisa sig leva upp till och kunna ta debatten när urvalet ifrågasätts. Och givetvis ompröva när det visar sig lämpligt. Biblioteken som arenor för folkbildning och demokrati har ett viktigt arv att förvalta och vidareutveckla. det gäller också att få politiker, biblioteksnyttjare och alla andra att inse att det är just det biblioteken är och ska vara.
Biblioteket har inte någon skyldighet att för våra gemensamma medel köpa in produkter som står i strid med de mänskliga rättigheterna eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" i mycket vid bemärkelse.
Det finns bibliotek som i dessa dagar stått upp och visat på biblioteket som ett värn för demokratin och det öppna samhället, andra har nöjt sig med möjligtvis en tyst minut, andra har bara haft "buisness as usual".
Men från och med idag skyltar väl alla upp med böcker om terrorism, fundamentalism, politiska ideologier, länkar till allt klokt som skrivits de senaste dagarna av massor av lugna analyserande personer.
Bibliotek är att välja och visa vad som valts och varför!
Ingrid Atlestam
tisdag 5 juli 2011
Uppdrag granskat
I väntan på att KB tar tag i sitt folkbiblioteksansvar och ser till att vi får en bibliotekspolitik värd namnet, kan man ta del av det senaste från vår södra granne, i mycket ett föregångsland när det gäller samordnad biblioteksutveckling. En ny modell för folkbibliotek i kunskaps- och erfarenhetssamhället.
Här handlar det inte om kunder och maximerad utlåning utan om bibliotekets roll i ett globaliserat samhälle, dess förmåga att erbjuda medborgarna kunskap, redskap, inspiration och kreativt utrymme.
Det är just detta med bibliotekets samhällsuppdrag som måste lyftas fram och konkretiseras och förverkligas innan det är för sent och rubbet är utleasat till lägstbjudande.
Ingrid Atlestam
Här handlar det inte om kunder och maximerad utlåning utan om bibliotekets roll i ett globaliserat samhälle, dess förmåga att erbjuda medborgarna kunskap, redskap, inspiration och kreativt utrymme.
Det är just detta med bibliotekets samhällsuppdrag som måste lyftas fram och konkretiseras och förverkligas innan det är för sent och rubbet är utleasat till lägstbjudande.
Ingrid Atlestam
Även i fortsättningen är ordet ........
I senaste numret av Ordfront, nr4/11, skriver Marianne Steinsaphir om Botkyrka kommun,som har valspråket "Långtifrån lagom", och dess målmedvetna satsning på kultur och mångfald som rikedom. Mångkulturellt centrum och Internationella bokmässan, och många fler imponerande satsningar, är delar av en övergripande politik, inte isolerade projekt.
Bibliotekschefen Margareta Berg säger med självklarhet att bibliotek handlar om ord och språk, "Det är mycket politik i biblioteksfrågor. Det rör yttrandefriheten, makten över språket och att få utveckla sitt språk. Det är inte för inte som man i länder, som kämpat för sin frihet, snabbt inrättar bibliotek och alfabetiseringsprojekt........Det finns inga "kunder" hos oss utan medborgare,"
Förhoppningsvis är det fler än föreningen BiS, Botkyrka kommun och enligt alla undersökningar, även biblioteksbrukarna, som insett att språk är vad bibliotek handlar och är det som ska prioriteras? I BiS program står:
"Trots ljud- och bildmediers ökade roll är den språkliga förståelsen grunden för vidareförmedling av kunskap och kultur. Under överskådlig framtid kommer vår kultur och demokrati att bygga på det skrivna ordet. Förmågan att kunna tillgodogöra sig en text, och att själv kunna uttrycka sig i tal och skrift är avgörande för individers och gruppers möjlighet att delta i samhällslivet.
Bibliotekets utökade uppdrag i ett samhälle med många språk och nya mediaformer förutsätter större resurser för att undvika kvalitetssänkning och avgiftsfinansiering....... att det skrivna ordet, oberoende av lagringsform, är bibliotekets primära uppdrag"
Nu är det konstaterat igen, kultur skapar tillväxt. Alltid denna heliga tillväxt, nästan så jag har lust att sluta "konsumera" kultur för att stoppa den heliga tillväxten. Men det intressanta med denna nya utredning, som utredaren själv påpekar är, varför har Stockholmarna övergett sina bibliotek? Kanske finns svaret i Botkyrka?
Ingrid Atlestam
Bibliotekschefen Margareta Berg säger med självklarhet att bibliotek handlar om ord och språk, "Det är mycket politik i biblioteksfrågor. Det rör yttrandefriheten, makten över språket och att få utveckla sitt språk. Det är inte för inte som man i länder, som kämpat för sin frihet, snabbt inrättar bibliotek och alfabetiseringsprojekt........Det finns inga "kunder" hos oss utan medborgare,"
Förhoppningsvis är det fler än föreningen BiS, Botkyrka kommun och enligt alla undersökningar, även biblioteksbrukarna, som insett att språk är vad bibliotek handlar och är det som ska prioriteras? I BiS program står:
"Trots ljud- och bildmediers ökade roll är den språkliga förståelsen grunden för vidareförmedling av kunskap och kultur. Under överskådlig framtid kommer vår kultur och demokrati att bygga på det skrivna ordet. Förmågan att kunna tillgodogöra sig en text, och att själv kunna uttrycka sig i tal och skrift är avgörande för individers och gruppers möjlighet att delta i samhällslivet.
Bibliotekets utökade uppdrag i ett samhälle med många språk och nya mediaformer förutsätter större resurser för att undvika kvalitetssänkning och avgiftsfinansiering....... att det skrivna ordet, oberoende av lagringsform, är bibliotekets primära uppdrag"
Nu är det konstaterat igen, kultur skapar tillväxt. Alltid denna heliga tillväxt, nästan så jag har lust att sluta "konsumera" kultur för att stoppa den heliga tillväxten. Men det intressanta med denna nya utredning, som utredaren själv påpekar är, varför har Stockholmarna övergett sina bibliotek? Kanske finns svaret i Botkyrka?
Ingrid Atlestam
Semestertankar II
Malmö ligger på fjärde plats i Kulturligan som publicerades idag i Sydsvenskan, efter Lund, Göteborg, och Stockholm. Hässleholm, i norra Skåne, ligger däremot i botten, trots att kommunen där satsar mer i kultur/invånare än i både Stockholm och Göteborg. En orättvis betraktelse kanske, väldigt mycket av kulturverksamheten i en kommun består av privata initiativ, oftast obetalt men fyllt av detta omätbara något som kallas "mening".I Malmö blev jag uppmärksammad på en kulturtidskrift av hög kvalitet, som tack vare reklamfinansiering är helt gratis. Den heter Nya upplagan, redigeras av två eldsjälar, Lars och Maria Yngve, och i nummer 058 deltar skribenter som Kajsa Grytt, Ruth Vega Fernandez, Noam Chomsky, Sophie Zelmani, Eva Gabrielsson, Jan Sigurd, Jonas Hallberg, Bengt Berg, Eric Ericson och Thomas Millroth.
Helt nytt för mig, något liknande har jag inte sett i Stockholm.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
