Tiden verkar ha vridits tillbaka, skriver kolumnisten Karin Thunberg (aktuell också som författare) i dagens SvD. "Att en femtiotalsman tog sin hustru en lördagsnatt, också mot hennes vilja, var (då) inte ens likställt med en ordningsförseelse", skriver hon apropå kammaråklagaren Rolf Hillegrens verbala groda.
"Jag vaknade en morgon och förstod inte vad som hänt", fortsätter hon. "Sen öppnade jag min dator och insåg att tiden vridits femtio år tillbaka."
Den tidigare åberopade folkomröstningen på Nya Zeeland om rätten att aga barn utföll med 87,6 procents majoritet för ett ja, läser jag vidare. Valdeltagandet var dock bara 54 procent, alltså ungefär som i ett presidentval i USA. Hur siffrorna ska tolkas är därför otydligt. Dessbättre är den bara rådgivande. Man får hoppas att politikerna på den gröna ön där Sagan om ringen spelades in, kan stå emot den majoritet som tycker att "en dask som en del av bra uppfostran" är en bra sak, som det stod på valsedeln.
Vad gör man när befolkningen tycker en sak, och sunda förnuftet en annan? Om en majoritet av befolkningen vill ha tillbaka dödsstraffet? Eller tycker att kvinnor ska stanna hemma vid spisen och föda barn? När en majoritet på Gazaremsan röstar fram terroriststämplade Hamas till den politiska ledningen? Eller hyllar en gammal föredetting som Fidel Castro? Här finns uppenbara legitimitetsproblem att fundera över. Kanske lite gammaldags "folkbildning" vore något att plocka fram ur garderoben igen? Tack vare den tror jag att vare sig nazism eller kommunism eller xenofobi fått särskilt stort fotfäste i Sverige. "Fri och frivillig folkbildning" alltså, inte statligt styrd.
Jag såg om filmen "The constant gardener" i veckan, den som handlar om hur samvetslösa läkemedelsföretag testar nya vaccin på afrikaner för att ta reda på biverkningar. En skrämmande film, som fick alldeles för lite publicitet i Sverige.
Och för en gångs skull får man ge utrikesministern en eloge, och hoppas att han också står emot israeliska påtryckningar mot den svenska tryck- och yttrandefriheten.
Och som alltid: Fakta i frågorna återfinns, naturligtvis, på biblioteket.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar