Nyårslöften

Det är dags att avge nyårslöften. Men vad ska man säga när man redan slutat röka (enligt devisen ”varje cigarrett är den sista”) och redan motionerar regelbundet nästan varje vecka (i medelklassens nya folkrörelse Friskis & Svettis)? Kanske kan man lova sig själv att nästa år läsa alla de där böckerna man sagt att ”de ska jag läsa när jag får tid”?
Stockholms stads kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt har redan gett sitt nyårslöfte: nästa år ska man satsa på skolbiblioteken. Och det kan nog behövas. När jag på 1980-talet vikarierade som skolbibliotekarie i Huddinge kommun var jag den enda utbildade bibliotekarien på 30 grundskolor. Och det har nog inte blivit bättre sen dess.
Ett minimikrav vore väl EN utbildad skolbibliotekarie på 1000 elever eller något sådant? Eller en för varje rektorsområde. Tänk om man kunde skriva in det i bibliotekslagen? (Och då menar jag grundskolebibliotek, och inte omplacerade lärare).
I dagens Aftonblad skriver Åsa Linderborg följande hyllning till oss bibliotekarier: Årets största ”kulturkick” var ”alla bibliotek och bibliotekarier som med knappa resurser bjuder på läsupplevelser, barnteater, debatt, utställningar och författarmöten i ljusa lokaler”. En av dessa, Barbro Bolonassos i Fisksätra, porträtteras för övrigt i nr fyra av bif (biblioteket i fokus) som jag såg först i går.
I samma Aftonblad skriver två tunga kulturnamn, John Berger och Eduardo Galleano, ett upprop mot Israels attack på Gazaremsan. Ett folk som ständigt utsatts för rasism idkar själva samma sorts rasism mot ett annat folk i Palestina, ända sedan 1948 när staten Israel bildades. Varför? ”Ett israeliskt liv är värt hundra palestinska” skriver Berger och Galleano, enligt Gamla Testamentets lagcodex ”öga för öga, tand för tand” (men här med tillägget: 1:100). BiS har vid sidan om sitt nu avslutade sydafrikanska projekt också stött ett barnboksprojekt på Västbanken. Och på senaste styrelsemötet deltog författarinnan Monika Zak och berättade om en annan seglivad konflikt, den i Västsahara, där befrielseorganisationen Polisario kämpat om självständighet från marockansk ockupation sedan 1973. Finns det bibliotek i öknen? Se kommande nummer av bis 2009.
Behöver jag säga att fler BiS-medlemmar och fler bis-läsare står överst på önskelistan för nästa år?
I samma Aftonblad (med risk för att snart bli tjatig) görs reklam för tidningens senaste telecom-tjänst. Man kan ”tagga” och ”se chockbilder inifrån Gaza direkt i mobilen”. Jag betackar mig. Men ETT nyårslöfte kan jag väl ändå komma med. Jag lovar att skaffa mobiltelefon 2009, och dessutom lära mig att använda den.
Vågar man sedan dessutom tillönska alla läsare av bisbloggen ett "Gott nytt år"? Fan tro't?
Mats Myrstener

Slutet på en epok - början på en ny?

Det har sagts att det moderna västerländska industrisamhället går mot sitt slut. Det är bara det att våra politiker inte verkar vilja inse det.
Docenten Christer Sanne skriver i Svenska Dagbladet under rubriken Brännpunkt idag att konsumtionssamhället, som varit industri- och välfärdssamhällets fundament ända sedan 1800-talet, håller på att slå i taket. "Planeten tål inte evig tillväxt" menar han. Vår syn på framsteg, på att alltid vara "moderna", bygger nämligen på ständig tillväxt. Den modellen är på väg mot sitt slut.
Problemet är att medan vi i västvärlden ser industrisamhällets undergång, så är man i utvecklingsländer som Kina mitt uppe i det. Indien och Vietnam vill också vara med, Indonesien, Malaysia och Sydafrika. Men jorden tål inte den nedsmutsning som skulle följa av att en miljard kineser börjar köra bil.
Sannes råd är i princip att införa fyra till sex timmars arbetsdag. Vi får då lägga om hela vårt sätt att leva, eftersom vi då får mer fritid för oss själva och för våra familjer. Lite mindre pengar i plånboken, men förmodligen bättre hälsa och mindre välfärdssjukdomar.
Filosofen Bertrand Russell förutsåg detta redan 1932, (i boken "Till lättjans lov"). Det var bättre menade han att 100 arbetare arbetade bara 25 timmar i veckan, än att 50 arbetade 50 timmar, och de andra 50 var arbetslösa.
Arbeta mindre, bli lyckligare, spara på jordens resurser, och tillbringa istället mer tid på biblioteket, se där julens budskap i ett koncentrat.
Mats Myrstener

Vampyrer trivs bäst på bibliotek

Varför? Läs själv i nya numret av bis, som kommer snart.
Mats Myrstener

Mats julbokklappstips, da’n före da’n före da’n före da’n före doppareda'n

Göran Greider och Barbro Hedvall: Stil och politik (Atlas)
Om hur man klär sig för att imponera. Något för dagens bibliotekarier månne? Skrivet av en klädsnobb och en slashas. Gissa vem som är vad?

Cynthia Lennon: John (B.Wahlström)
Intressant om en popikon, som inte var särskilt schysst mot sin första fru, än mindre mot sonen Julian (som Paul dedicerade sången Hey Jude till). Välskriven.

Björn Horgby: Rock och uppror (Carlsson)
Om rockens pionjärer, Elvis, Beatles, Grateful Dead, The Who, ur ett marxistiskt perspektiv. Akademisk och intressant.

Curt Larsson: En själs bekännelse (Murbruk)
Om polisen, bögen, kommunisten och sol-och-våraren Curt Larsson. Frispråkig, erotisk och högintressant självbiografi från efterkrigstiden.

No Pasaran! Utgiven av Svenska Spanienfrivilligas vänner (Nixon)
Om spanska inbördeskriget och de 500 svenska frivilliga som deltog. Följer dessa fram till modern tid (den siste av dessa, Karl Staf, dog i år, 93 år gammal). Nyskriven, skulle kommit till 70-årsminnet av krigets utbrott 1936.

Marco Smedberg: Vietnamkrigen 1880-1980 (Historiska media)
Skildrar hundra år av krig i Indokina. Lättläst och intressant.

Omvänt bistånd : från den fattiga till den rika världen (Nixon)
Om de fattiga ländernas ”bistånd” till de rika: billig arbetskraft, billiga råvaror och billig produktion. Och om vad de får i retur: förstörd miljö, ekonomisk skuldsättning, kulturell och ekonomisk utarmning. Utgiven av Vänsterns internationella forum.

Doris Dahlin: Vi vet nog vem du är (Ordfront)
Otäck skildring av mobbing i skolan, om utanförskap, fattigdom. Dahlin debuterade förra året med norrlandsskildringen Skammens boning, ”arbetarlitteratur” när den är som bäst.

Mats Adolfsson: Bondeuppror och gatustrider, 1719-1932 (Natur och kultur)
Om upplopp och uppror i Sverige under nästan 300 år. En inspirationskälla för tvehågsna.

Boel Englund, Lena Kåreland: Rätten till ordet : skrivande stockholmskvinnor 1880-1920 (Carlsson)
Om skrivande och intressanta kvinnor som Sophie Adlersparre, Ellen Key, Anna Branting, Klara Johansson, Elin Wägner, Marika Stiernstedt, Helena Nyblom, Gurli Linder m.fl.

Leif GW Persson: Faller fritt som i en dröm (Bonniers)
En grupp kriminalare bestämmer sig för att gå igenom allt polisens material från Palmemordet (ett helt fullpackat rum), och försöka göra det jobb som polisen aldrig gjorde. Låter spännande. Visade sig vara det också.

Johannes Lindwall: Ett land som alla andra : från full sysselsättning till massarbetslöshet (Atlas)
Högaktuellt tema. Om Sverige, en gång ett unikt land i världen, numera som vilket EU-land som helst. En medveten politik?

Folkbildning i vår tid : en antologi om makt och demokrati. Redaktör Håkan A. Bengtsson (Atlas)
Också ett aktuellt ämne. En gång var det att lära ut hur demokrati fungerar, liksom jämlikhet och integration, en viktig uppgift för samhället där biblioteken hade sin givna plats. Hur är det idag? Folkbildningen, folkrörelserna, nya sociala rörelser, samverkan med biblioteken. Borde väl vara en självklarhet, eller?

Bengt Nerman: Den offentliga lögnen (Atlas)
En klassiker, om hur ”samtalet” om demokrati och jämlikhet ersattes av det offentliga ljugandet, dimridå- och mörkläggandet, det som Nerman kallar ”information”.

Vicki Myron: Bibliotekskatten Dewey (Schibsted)
Titeln talar för sig själv, idag när gamla SAB-systemet är på väg att utrangeras. Själv hoppas jag vara pensionerad när det blir av.

God jul!

Stig Lundströms klassresa och folkbibliotekets roll i folkbildningen?

På 1930-talet diskuterades bland bibliotekarier inte ”klädkoder”, däremot det tyska begreppet ”Leserkunde”. Den aktade tyske bibliotekarien Erwin Ackerknecht talade varmt för detta, som han kallade, ”intensiva arbete” på folkbiblioteken. Det innebar att bibliotekarien förde statistik över vad olika kategorier låntagare läste, ner till enskilda personer. Man kände sina låntagares läsvanor och kunde rekommendera nya böcker inom samma område på direkten. En negativ aspekt var kanske att möjligheten till kontroll också var betydande. Inte minst i Tyskland på 1930-talet.
Det var därför inte så konstigt att Fredrik Hjelmqvist, den amerikanskt influerade Stockholms stadsbiblioteks förste chef, var negativ till sådant ”intensivt” arbete på SSB. Det tog för mycket tid, och möjligheten till missbruk var betydande menade han. Men framförallt var det i stordriftens tid inte – ”rationellt”, det var inte särskilt ”modernt”.
Jag tänker på det när jag läser socionomen Stig Lundströms samlade artiklar ”Tänkt och tryckt”. Lundström gjorde på 1950-talet en klassisk klassresa, från faderns lilla snickeriverkstad i Lidköping, till riksdagens och socialdepartementets korridorer, där han blev utredare i flera socialpolitiska utredningar, bl.a. den stora invandrarutredningen 1973. Hans intresse för invandrarfrågor var stort, som återspeglas i boken.
Sina första läsintryck fick Lundström, som blev en storläsare av skönlitteratur, av en liten krumryggd typograf, maskinsättaren Thun. De besökte tillsammans arbetarekommunens bibliotek i Folkets Hus, där de läste arbetarförfattare som Fridegård, Salje, Moberg, Martinson. Lundström blev Folket-i-Bild-ombud, och fick hjälpa till på biografen Röda Kvarn. Han skriver också mycket om de ”inre bilder” han fortfarande har kvar från barnböcker som Tusen och en natt, från novellerna i Folket i Bild, och de många geografiska reseskildringar från främmande länder han läste på biblioteken.
Stig Lundström skaffade sig med tiden ett stort eget bibliotek. Jag funderar på hur en arbetare idag skulle kunna nå till bibliotekets hyllor, idag när det varken finns typografer eller Folkets Hus-bibliotek eller arbetsplatsombud från Folket i bild längre?
Flera kommuner idag har bara ett enda bibliotek, vilket är minimum för att uppfylla bibliotekslagen. Det verkar i allt mindre grad vara tillrättalagt för de som likt Stig Lundström på eget bevåg vill "läsa upp sig", som det hette förr. Risken är nog att när Stigs moderna ättlingar tar sig till kommunens enda bibliotek, efter arbetstid, så är det stängt. Och att de böcker de söker, såvida det inte är bestseller-romaner, antingen är utgallrade, eller inte inköpta alls.
Det kanske inte var så dumt med lite tysk ”Leserkunde” ändå?
Mats Myrstener

Avskedskyss till en hund

"Detta är en avskedskyss, din hund. Det är för änkorna, de faderlösa och alla de som dödats i Irak". Den irakiske skokastande journalisten Muntazer al-Zaidi gjorde vad många tänkt, men inte vågat göra. Bushs sista beslut som president är att ge julklappar till sina vänner inom olje- och kolindustrin i USA, nya snabba direktiv som inte behöver passera kongressen, och därför kan tas in blanco innan han avgår. Den amerikanska bibliotekariekåren har han retat genom att ge polisen extraordinära befogenheter att kolla låntagarregister, via den s.k. "Patriot act". Och ett stort antal värdefulla arkiv som förvarats på Library of Congress har sålts till företag som ProQuest, som nu gjort dessa otillgängliga för forskare.
Enligt många bedömare en av USA:s sämsta och minst kompetenta presidenter har sannerligen fått en avskedskyss som heter duga.
Mats Myrstener

Bibliomani

Hörde ffg historien om ”boktjuven” på KB igår, en repris vid midnatt. Hade tänkt gå och lägga mig men satt kvar klistrad vid radioapparaten i en timma. Att biblioteksarbete kunde vara så dramatiskt och spännande? Samtidigt ett memento: det är ju bara föremål vi arbetar med, ett praktiskt medium för information, kultur och underhållning. Bokälskare med all respekt, men vi får nog akta oss för att bli bibliofiler eller ännu värre:bibliomaner.
”Bibliotekarierna har alltid varit böckernas värsta fiender” sa en bokhistoriker från Uppsala. Vi får hoppas att det inte är så. Själv älskar jag att gallra och kasta gamla olästa fula och slitna böcker. I det fallet finns det inga heliga kor. Även snygga men olästa böcker får efter tio år gå samma väg. Utom några få viktiga handböcker.

Läs istället om den raka motsatsen till KB-dokumentärens ”Erik”, som var en ytterst märklig dubbelnatur med övermänniskoideal och världens största mindrevärdeskomplex, som lurade och charmerade alla, inte minst sina chefer. (Mitt eget enda minne av honom var att han var ytterst charmerande och elegant klädd och kallade de kvinnliga bibliotekarierna på avdelningen för ”mina damer”.)
I nya numret av bis skriver jag om förre handskriftschefen på KB, Harry Järv, som ägnat hela sitt liv åt att omvandla KB till en öppen, demokratisk och tillmötesgående institution för alla typer av besökare. Oavsett kön, ras, social ställning eller politisk åskådning.
Mats Myrstener

Åldrande aktivister

Henrik Janssons "Protokollsutdrag från subversiva möten", (2007) är ännu en skildring av ett svunnet revolutionärt 70-tal. Denna gång en jagberättelse från studentvänstern i Åbo. En kärleksfull skildring av den tid som var, hur det blev, hur det gick för de gamla kamraterna och konsten att hantera besvikelsen och åldras i en värld som bara blivit mer orättvis.
Ingrid Atlestam

Aktuell repris

När det regnar manna.....

Antisegregationsprojekt Barnboksprojekt CD-projekt
Dataprojekt Europaprojekt Filmprojekt
Grundskoleprojekt Hälsoprojekt Invandrarprojekt
Jubileumsprojekt Kompetensprojekt LL-projekt
Mångkulturelltprojekt Näringslivsprojekt Omstruktureringsprojekt Positivitetsprojekt Qvinnoprojekt Rationaliseringsprojekt
Samverkansprojekt Turistprojekt Utbildningsprojekt
Videoprojekt X-traprojekt Ytterstadsdelsprojekt
Zigenarprojekt Åtelämningsprojekt Äldreprojekt
Överlevnadsprojekt
...allt finns det pengar till för den som har tid att projektera formulera agera profilera harangera infiltrera initiera sondera
...men
ett vilt gäng åker rolerblades i entren
det luktar rök från bingon intill
någon har snott korsordslexikonet
kopieringsapparaten är trasig
alla tycks ha glömt läsglasögona
det står en cykel på handikapprampen
hissen har fastnat
stopp i avloppet
inbrott i återlämningslådan
dataavbrott
brått brått brått
... och
folk väller in från alla världens hörn och vill låna allt möjligt och omöjligt och ha svar på livets samtliga frågor...
Varför har ni inte intet ingenting inget mera
Varför har ni inte öppet?

Projektet Vardagsbiblioteket, ett av seklets mest framgångsrika, är vi flera tusen som jobbat med i över hundra år.
Är projektet avslutat?
Var är de projektansvariga?
Pengarna på bordet, annars...

Några år senare..............

Ovanstående, som jag skrev i boken Vardagsbiblioteket 1996, dök plötsligt upp i julstädningen, tänkte slänga alla disketter innan utvecklingen ger mig en dator utan diskettenhet.
Visst, nya datorer har vi fått flera gånger om, massor av projekt har vi genomfört, men pengarna på bordet får man bara om man tillverkar miljöfarliga bilar eller misslyckas med finanserna. Vi som bedriver en lyckat,uppskattad, nyttig, miljövänlig verksamhet och dessutom kan erbjuda arbetstillfällen som inte kostar annat än lönen och el för att hålla biblioteket mer öppet, vi tvingas stänga och släcka nu när alla miljarder ska satsas på att rädda tillväxten och kan någon förklara var dessa miljarder kommer ifrån?
Långsiktighet, hållbar utveckling??? Vi har böcker om det, det verkar som det borde finnas läsare!

Ingrid Atlestam

Utanförskapet allt större

Lagom till jul läser vi i Metro http://www.metro.se/se/article/2008/12/11/22/0154-45/index.xml att inkomstklyftorna i Sverige aldrig varit större än idag. Studerande, arbetslösa och sjuka har det tuffast. Och för nästa år spås ännu sämre tider.
Det borde ställa ännu större krav på folkbibliotekens verksamhet. Hur når vi alla de som nu slås ut från arbetsmarknaden? Som redan är utslagna? Som inte har någon annan stans att ta vägen än till kyrkan, soppköket, eller till biblioteket?
Något att tänka på i jul, glädjens och familjens stora högtid?
Mats Myrstener

Nobelprisfunderingar

Kolumnisten Anna Larsson skrev idag i SvD http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/nobelpriset/artikel_2189783.svd
om nobelpriskvällen i TV som en ”enda stor gäspning”. Ungefär lika spännande som Kalle Anka på julafton alltså. Hon tyckte att det var bättre förr. T.ex. när Anatole France fick litteraturpriset 1921 (vem minns honom idag?). Han lär ha somnat vid prisceremonin och fick väckas med en diskret knuff i sidan när han skulle ta emot priset ur majestätets hand.
Och året innan hade Knut Hamsun blivit full på ”efterfesten” och ”tafsat” på Selma Lagerlöf (!). För att inte tala om John Steinbeck 1962 som druckit en hel pava whisky (hans dagliga konsumtion) innan kvällsbanketten. Och Hemingway (1954), och Faulkner (1949) var nog inte spiknyktra heller.
Och Sartre (1964), Pasternak (1958) och Solszenitsyn (1970) dök ju överhuvudtaget inte upp, fast av olika anledningar. Inte heller Lessing förra året, Pinter (2005), som skällde ut hela det litterära etablissemanget efter noter via länk istället, och Jelinek (2004), pgr av sin sociala fobi.
Slutsats: Det var roligare förr, bra mycket intressantare, åtminstone på Nobelbanketterna.
Och handen på hjärtat: Hur många av nobelpristagarnas böcker finns på DITT biblioteks hyllor?
Mats Myrstener

Sverige - ett socialistiskt ideal?

"Landet förblir troget sina idéer och sin politik. Det representerar ett socialistiskt ideal. Det betyder något."
Så sa nobelpristagaren JMG Le Clézio i sin föreläsning inför Svenska akademien igår 7/12. Ska man sträcka på sig? Eller?
Mats Myrstener

Omorganisation

"Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation, och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg, medan den i själva verket åstadkommer kaos, ineffektivitet, och demoralisering."
Gaius Petronius (död 60 eK)

Solna stadsbibliotek - imponerande!

Jag var på Svensk biblioteksförenings "mingel" på Solna stadsbibliotek i torsdags. Det var kul på alla sätt. Förra årets trista träff i World Trade Center förbleknade snabbt. Nu rörde vi oss i en riktig levande biblioteksmiljö. Ett stort huvudbibliotek, i tre plan, rymligt, ljust, mycket space. Väldigt imponerande och kul att se, där vi guidades av chefen Barbro Borg. Inte minst barnhörnan med ett jättefint sagorum.
Jag sprang ihop med väldigt många kända ansikten, roligast var nog att helt oförhappandes stöta ihop med min handledare i Borås, Joacim Hansson. Vi har inte setts på ett år (inga akademiska föredömen alltså), och nu jobbar han i Växjö. Han hade med sig sina studenter från Växjö, vi fortsatte in till stan, och det blev ännu roligare! Så kan det gå, tack vare Svensk biblioteksförening och Solna stadsbibliotek!
Mats Myrstener

Dags igen?

Kapitalismen är åter i kris och kommunerna börjar dra åt svångremmarna, eftersom man förväntar sig ett sviktande skatteunderlag och höjda socialbidragskostnader.
Man förbereder sig på att försörja ett växande antal fullt arbetsföra personer med skattemedel och för att klara det gör man ännu fler arbetslösa inom offentlig sektor. Smart va!
Biblioteken drar ner på öppettider och ännu fler bibliotekarier blir arbetslösa och får en alldeles egen coach på arbetsförmedlingen som säger att de måste ringa runt till alla bibliotek och tala om hur duktiga de är. Ett i alla bemärkelser lönlöst jobb, eftersom det är minst hundra duktiga sökande på varje ynka tjänst som till äventyr annonseras ut.
Men problemet är ju hur enkelt som helst, låt biblioteken få anställa alla dessa kompetenta medarbetare. Då får vi bibliotek med generösa öppettider och personal som har tid att bedriva en tillgänglig och uppsökande biblioteksverksamhet, ett måste nu när ännu fler kommmer att hänvisas till olika utbildningsinsatser och kraven på biblioteksservice ökar.
Givetvis behöver andra delar av offentlig sektor förstärkning på liknande sätt. Så satsa på alla de jobb som behöver göras inom skola, vård, omsorg och kultur istället för de nya miljarder som regeringen nu ger Arbetsförmedlingen för att upphandla coacher till arbetslösa för att hetsa dom att söka jobb som inte finns.
Ingrid Atlestam