Nobelprisfunderingar

Kolumnisten Anna Larsson skrev idag i SvD http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/nobelpriset/artikel_2189783.svd
om nobelpriskvällen i TV som en ”enda stor gäspning”. Ungefär lika spännande som Kalle Anka på julafton alltså. Hon tyckte att det var bättre förr. T.ex. när Anatole France fick litteraturpriset 1921 (vem minns honom idag?). Han lär ha somnat vid prisceremonin och fick väckas med en diskret knuff i sidan när han skulle ta emot priset ur majestätets hand.
Och året innan hade Knut Hamsun blivit full på ”efterfesten” och ”tafsat” på Selma Lagerlöf (!). För att inte tala om John Steinbeck 1962 som druckit en hel pava whisky (hans dagliga konsumtion) innan kvällsbanketten. Och Hemingway (1954), och Faulkner (1949) var nog inte spiknyktra heller.
Och Sartre (1964), Pasternak (1958) och Solszenitsyn (1970) dök ju överhuvudtaget inte upp, fast av olika anledningar. Inte heller Lessing förra året, Pinter (2005), som skällde ut hela det litterära etablissemanget efter noter via länk istället, och Jelinek (2004), pgr av sin sociala fobi.
Slutsats: Det var roligare förr, bra mycket intressantare, åtminstone på Nobelbanketterna.
Och handen på hjärtat: Hur många av nobelpristagarnas böcker finns på DITT biblioteks hyllor?
Mats Myrstener