Framtiden i våra händer?

”Har dagens feministiska och vänsterprogressiva rörelser förlorat förmågan att föreställa sig en framtid bortom kapitalismens och könets principer? Hur kan radikala politiska projekt göra motstånd mot de maktstrukturer som de samtidigt är en del av? Utifrån vilka positioner kan kollektiva visioner formuleras?
I Att vinna framtiden åter diskuterar Wendy Brown politiska former bortom den melankoli och brist på revolutionära horisonter som har kommit över såväl feminismen som vänstern i stort. (Bokförlag: Atlas)”

Rätten att vara anonym på internet

Samtidshistorikern Rasmus Fleischer skriver ofta intressant om bibliotek på sin blogg Copyriot. Han har ofta ett något annorlunda perspektiv på bibliotek än vad vi som arbetar på dem har. Hans kritiska blick kan ibland irritera och uppröra men han lyfter fram viktiga och relevanta frågor: Ämnen som har berört är exempelvis e-böcker på svenska folkbibliotek, inköpsprinciper och informationssamhällets konsekvenser för litteraturvärlden.

Fleischers intresse för bibliotek är jämsides, eller kanske ett snarare en del av, ett intresse för internet i stort. Jag fann den här artikeln i Arbetaren Zenit intressant om kontroll på internet. Jag klipper lite fritt:

– Det är en fördom i väst att diktaturer bara jobbar med att stänga ute information. Det smartaste är inte att stänga av kommunikationen, en välfungerande diktatur leder in informationen på kanaler där man kan kontrollera den. Till exempel är den kinesiska brandväggen inte så monolitisk som man kan tro. Det är snarare så att staten signalerar vad som inte är tillåtet i generella termer, sedan censurerar bredbandsleverantörerna godtyckligt utifrån det.

Rasmus Fleischer tror att tekniken inom några år kommer att möjliggöra en nätcensur som ännu mer effektivt kan hålla informationen borta utan att reta upp medborgarna eftersom den kan bli skräddarsydd efter var nätanvändare.

– Precis som Google anpassar resultaten av en sökning till dig som individ så kan nätcensuren bli personlig. Om du är en affärsman i Shanghai kan det finnas en legitim anledning för dig att läsa artiklar om hur upproren i Libyen påverkar oljepriserna. Censurfiltret vet vem du är eftersom den har registrerat att du ofta läser The Economist. Men du får inte läsa den där artikeln om upproren om du är en vanlig människa.

I Sverige lyfter både politiker och underhållningsindustrin krav på att det ska bli svårare att vara anonym på nätet. Ipredlagen, som skulle skjuta fildelarna i sank, förutsätter att bredbandsleverantörerna för logg över användarnas beteende. När företagen kontrade med att inte spara de uppgifterna gick lagstiftarna i taket. Oavsett vad man tycker om fildelning så har den frågan kommit att spilla över på hur alla använder internet. Rasmus Fleischer tycker att etablissemangets viktigaste strid kring vanliga människors internetvanor nu handlar om rätten att vara anonym – för den rätten undergräver kontrollen över medborgare och konsumenter.

– Det finns en stark rädsla för anonymitet på internet, en rädsla för den okontrollerade massan.

Så hur ställer sig svenska folkbibliotek, som i stor utsträckning erbjuder datorer, till rätten för användarna att vara anonyma?

Tobias Willstedt

Litterärt vårtecken

Nyss hemkommen från Mariehamns Litteraturdagar, var där för femte året i rad, undrar jag som vanligt: Varför så få från gamla västra rikshalvan upptäckt detta litterära vårtecken, som nästa år firar tjugoårsjubileum. Tänk att under tre dagar få möta massor av nordiska författare, såväl kända som snart kända i ett arrangemang, till största delen gratis, i så lagom format i Mariehamns fantastiska bibliotek. Var är alla bibliotekarier från Stockholmstrakten, det tar ju bara ett par timmar att nå Åland? Varför blir så få av de goda finlandssvenska författarna uppmärksammade i Sverige? Det finns en vanföreställning att all finlandssvensk utgivning även ges ut i Sverige, men det är en bråkdel som tar sig över Ålandshav. Bara på Åland ges det ut över 75 titlar varje år, vem känner till dem i Sverige? En av mina finlandssvenska favoriter är Henrik Jansson, som var med i Mariehamn i år. Läs hans "Protokollsutdrag från subversiva möten", eller hans senaste "Brev från baren Aurora". Med detta år var även de som är väl kända i Sverige som MärtaTikkanen och Lars Sund, andra "stora namn" i den nordiska bokutgivningen var bland andra Inger Edelefelt, P C Jersild, Karl Ove Knausgard, Morgan Alling och Ann Heberlein. Missa inte detta evenemang nästa år och varför inte uppmärksamma och focusera det finlandssvenska ibland i biblioteket. Här finns katalogen över 2010 års utgivning. Inte blott Sverige svenska böcker har! Ingrid Atlestam

Juholt hyllar kulturen

Det länge emotsedda kongresstalet av nye S-ledaren Håkan Juholt inleddes med ett hyllande av kulturarbetarna i Sverige, och ett hårt angrepp på den borgerliga kulturpolitiken, en av de svagaste punkterna i Alliansens politik. Juholt hyllade också inledningsvis de svenska folkbiblioteken. Är vi "medborgare" eller "kunder" undrade han, citerande gamle kulturministern Bengt Göransson.

Inte sedan Olof Palmes tid har en blivande (?) statsminister så lyft fram kulturfrågorna på agendan. Bra gjort Juholt!

Mats Myrstener

TV-krönika torsdag

Vi satt som vanligt bänkade i soffan efter maten för att se på Rapport 19.30. Och för en gångs skull blev man lite uppmuntrad, trots härdsmälta i Japan och bombanfall i Libyen.
På ekonominyheterna, normalt rena sömnpillret, avslutades ett inslag om pensionerna med att mer information finns på Internet. Sen kom det. "Och har du inte dator hemma så kan du gå till biblioteket!" Sån't blir man glad av att höra. Tala om genomslag och bra reklam, på bästa sändningstid.
Sen var det ett inslag om vådan av att sitta framför datorn innan man ska gå och lägga sig. Eller, ännu värre: efter en timme med läsplattan i knät i sängen. En stressforskare kritiserade detta och rekommenderade i stället en gammal omodern bok före insomnandet. Ännu mer reklam för oss boknördar alltså.
Så nu väntar jag bara på Antikrundan och Debatt, kvällens höjdpunkt. Fast det var bättre på Josefssons tid. Och jag hinner se hur Leif GW Persson, en annan favorit, löser det tjugosex år gamla styckmordet på Catrine da Costa, på SvT Play.
I forskningen talar man om "modernitetsmarkörer". På Stockholms stadsbibliotek 1928 fanns ingen publik telefon, ja inte före 1935 heller. Det ansågs inte att biblioteket skulle serva allmänheten med något så onyttigt! (Det var före mobiltelefonens intåg i biblioteken.)
Nu är det läsplattor och smartphones som skrämmer bakåtsträvare som jag. Traditionens ständiga kamp mot det moderna, mot förnyelse och förändring, god som dålig.
Då känns det bra att gå och lägga sig med ett pappers-Aftonblad och Juan Goytisolos De unga mördarna från 1959. Och vara lite omodern en stund.
Mats Myrstener

7 miljoner böcker blir klimatsmarta

Böckerna trycks på FSC-märkt papper (Forest stewardship council), de trycks i Sverige och inte utomlands, klimatkompenserar för utsläpp vid produktionen, och stödjer Världsnaturfonden.
Bakom initiativet står de två stora pocketförläggarna Månpocket och Bonnier pocket.
källa: Metro, dags dato.
(Och på lördag släcker vi ljuset över hela världen mellan 20.30-21.30. Man kan stödja hela projektet på Världsnaturfondens hemsida (WWF))

Allmänningens tragedi

”Kanske ska vi se till att den politiska berättelse många efterlyser måste handla om det gemensamma, om det samhälle vi lever i, och inte bara individuella förmåner till olika grupper?”
skriver Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja, som ger ut en rad intressanta utredningar i olika samhällsfrågor.