I det nya numret av "Biblioteken i Östergötland" skriver länsbibliotekarie Kerstin Olsson skarpt och uppfodrande om nödvändigheten av en gemensam kraftsamling vad gäller folkbiblioteken och IT, om behovet av en verkligt nationell politik och framförallt praktik . Det måste börja hända något, alla bibliotek kan inte sitta och ständigt konstruera sina egna käcka nya hjul. Enligt Kerstin Olsson är det skarpt läge nu när BTJ sagt upp alla avtal om bibliografisk service.
I samma nummer kan man även läsa om en inpsirerande studieresa till Helsingfors och Tammerfors, bibliotek och digitala klyftor och om e-kampanjen som genomfördes på östgötabiblioteken i våras.
Ladda ner hela tidskriften från länsbibliotekets webbplats:
http://www.lansbibliotek.ostsam.se/Tidskriften/2008/2008_1_2.htm
Ska var och en fixa med sina ettor och nollor så blir ingen etta utan alla en samling nollor! Dags för demokratisk centralism!
Ingrid Atlestam
måndag 27 oktober 2008
lördag 25 oktober 2008
Bibliotek och skola
Sverige ligger i topp vad gäller kulturutnyttjande och -aktivitet tillsammans med Finland och Danmark visar en ny undersökning jag läste i BBL. Som vanligt får folkbiblioteken lysande höga siffror vad gäller nöjda besökare och tilltron till skattefinansierat stöd. En majoritet av svenskarna har inget emot att betala mer i skatt, förutsatt att pengarna går till kommunal verksamhet som skola, sjukvård eller bibliotek. Trots detta aviseras skattesänkningar i borgerligt styrda Stockholm. Ekvationen går alltså inte ihop.
När Jan Björklund härom kvällen vågade sig till Janne Josefssons debattstudio, så fick han så mycket skäll att jag tyckte synd om karln. Vilken fullständigt hopplös situation att sitta och tvingas försvara borgerliga skattesänkningar, och samtidigt tala varmt för bättre skola (biblioteken nämndes förstås inte). Kritiken var också förödande. Budskapet var: Sluta snacka Björklund, sätt press på kommunerna att börja satsa på skolan, det behövs pengar, inte fagra löften.
När jag växte upp i Umeå låg stadsbibliotekets filial i högstadieskolan där jag gick, det var väldigt praktiskt. I Stockholm finns också en tradition av att kombinera folk/skolbibliotek. Redan de gamla församlingsbiblioteken, före SSB:s tid, fungerade i praktiken som en sorts skolbibliotek på 1800-talet (se min bok om De första folkbiblioteken i Stockholm). När stadsbiblioteket tillkom 1928, startades flera filialer utanför tullarna i befintliga skolor, drivande var borgarrådet Oscar Larsson. Ett var biblioteket i socialdemokratiska mönsterförorten Nockeby, där Jan Myrdal gick med mamma Alva till Nockebyskolan, där både stadsbibliotekets filial och skolbiblioteket fanns.
Då fanns det ett fungerande samarbete mellan skolborgarrådet Larsson som livligt stödde tillkomsten av SSB och de olika skolstyrelserna. Man såg värdet av samarbete.
Kanske skulle man bygga vidare på detta samarbete? Men det förutsätter att skolorna också betalar sin del, kommunbiblioteket kan inte stå för hela kakan. Det gäller inte minst de många friskolorna, som uppenbarligen fungerar utmärkt utan skolbibliotek?
Kvaliteten på Sveriges skolbibliotek är oerhört skiftande. I den hätska debatten mellan Janne Josefsson och Jan Björklund nämndes förstås inte bibliotekets betydelse för barns språkutveckling med ett enda ord. Däremot nämndes faktiskt klassaspekten. Barn från arbetarklass har sämre språkutveckling och läser mindre böcker än barn från medelklass med motiverade föräldrar, ofta med akademisk bakgrund.
På 1970-talet satsade folkbiblioteken fortfarande på utåtriktad verksamhet, ambitionen var att nå ut till de som kanske inte frivilligt besökte biblioteket. Den ambitionen verkar försvunnen idag. Man kan alltid skylla på mindre resurser, men det är nog inte hela sanningen. Det fanns fortfarande på 1970-talet en folkbildande ambition som gällde oavsett klasstillhörighet, det låg som Joacim Hansson skriver i BBL, i folkbibliotekens värdegrund.
Finns det ingen som talar för skolbiblioteken i den offentliga debatten idag? Varför är det så tyst?
Mats Myrstener
När Jan Björklund härom kvällen vågade sig till Janne Josefssons debattstudio, så fick han så mycket skäll att jag tyckte synd om karln. Vilken fullständigt hopplös situation att sitta och tvingas försvara borgerliga skattesänkningar, och samtidigt tala varmt för bättre skola (biblioteken nämndes förstås inte). Kritiken var också förödande. Budskapet var: Sluta snacka Björklund, sätt press på kommunerna att börja satsa på skolan, det behövs pengar, inte fagra löften.
När jag växte upp i Umeå låg stadsbibliotekets filial i högstadieskolan där jag gick, det var väldigt praktiskt. I Stockholm finns också en tradition av att kombinera folk/skolbibliotek. Redan de gamla församlingsbiblioteken, före SSB:s tid, fungerade i praktiken som en sorts skolbibliotek på 1800-talet (se min bok om De första folkbiblioteken i Stockholm). När stadsbiblioteket tillkom 1928, startades flera filialer utanför tullarna i befintliga skolor, drivande var borgarrådet Oscar Larsson. Ett var biblioteket i socialdemokratiska mönsterförorten Nockeby, där Jan Myrdal gick med mamma Alva till Nockebyskolan, där både stadsbibliotekets filial och skolbiblioteket fanns.
Då fanns det ett fungerande samarbete mellan skolborgarrådet Larsson som livligt stödde tillkomsten av SSB och de olika skolstyrelserna. Man såg värdet av samarbete.
Kanske skulle man bygga vidare på detta samarbete? Men det förutsätter att skolorna också betalar sin del, kommunbiblioteket kan inte stå för hela kakan. Det gäller inte minst de många friskolorna, som uppenbarligen fungerar utmärkt utan skolbibliotek?
Kvaliteten på Sveriges skolbibliotek är oerhört skiftande. I den hätska debatten mellan Janne Josefsson och Jan Björklund nämndes förstås inte bibliotekets betydelse för barns språkutveckling med ett enda ord. Däremot nämndes faktiskt klassaspekten. Barn från arbetarklass har sämre språkutveckling och läser mindre böcker än barn från medelklass med motiverade föräldrar, ofta med akademisk bakgrund.
På 1970-talet satsade folkbiblioteken fortfarande på utåtriktad verksamhet, ambitionen var att nå ut till de som kanske inte frivilligt besökte biblioteket. Den ambitionen verkar försvunnen idag. Man kan alltid skylla på mindre resurser, men det är nog inte hela sanningen. Det fanns fortfarande på 1970-talet en folkbildande ambition som gällde oavsett klasstillhörighet, det låg som Joacim Hansson skriver i BBL, i folkbibliotekens värdegrund.
Finns det ingen som talar för skolbiblioteken i den offentliga debatten idag? Varför är det så tyst?
Mats Myrstener
Bibliotek i Nacka
Nacka kommun har fått klä mycket skott i debatten för sin bibliotekspolitik. Men det finns också ljusglimtar. Nu öppnar snart efterlängtade ombyggnaden av Nacka Forum, kommunens huvudbibliotek. Nye chefen Nick Jones har stora planer, det ska bli spännande att se om han lyckas förverkliga dom i nya Forum.
Samtidigt skriver bibliotekskonsulenten Lena Lundgren om verksamheten i Fisksätra, en stadsdel i Nacka med stor invandrartäthet. Biblioteksfilialen där är ett aktivt centrum för hela stadsdelen, ett av de bästa exemplen på att det "lokala biblioteket" verkligen fungerar. Där arbetar man för att stödja barns språkutveckling, i samarbete med föräldrar och modersmålslärare. Lena Lundgren har varit utvärderare, boken hon skrivit heter Språk som rikedom - en möjlighet för Fisksätra - en utmaning för Nacka kommun.
Det finns fler folkbibliotek i Nacka än mediahypade Dieselverkstaden. Det vore verkligen roligt om Nacka kommun tog tag i möjligheterna att profilera sig på biblioteksområdet på mer än ett sätt, förutsättningar finns!
Mats Myrstener
Samtidigt skriver bibliotekskonsulenten Lena Lundgren om verksamheten i Fisksätra, en stadsdel i Nacka med stor invandrartäthet. Biblioteksfilialen där är ett aktivt centrum för hela stadsdelen, ett av de bästa exemplen på att det "lokala biblioteket" verkligen fungerar. Där arbetar man för att stödja barns språkutveckling, i samarbete med föräldrar och modersmålslärare. Lena Lundgren har varit utvärderare, boken hon skrivit heter Språk som rikedom - en möjlighet för Fisksätra - en utmaning för Nacka kommun.
Det finns fler folkbibliotek i Nacka än mediahypade Dieselverkstaden. Det vore verkligen roligt om Nacka kommun tog tag i möjligheterna att profilera sig på biblioteksområdet på mer än ett sätt, förutsättningar finns!
Mats Myrstener
Hur ska det gå för SSB?
Stadsbibliotekets tillbyggnad, livligt kritiserat av arkitekter och biblioteksbevarare, kommer att skjutas på framtiden förefaller det, och nu dammas också Slussen-alternativet av. Slusskarusellen som byggdes på 1930-talet behöver byggas om. Många förordar då ett nytt bibliotek vid Slussen.
Men närheten till den gamla filialen vid Medborgarplatsen är problematisk, en lösning är att isåfall flytta den till Slussen. Men problemen är väl större än så? Södermalm är norra Europas mest tättbefolkade stadsdel, en liten bostadsrätt kostar flera miljoner. Vad gäller folkbibliotek ser det dock i stort sett ut som det gjorde 1930, fast befolkningen ökat med flera hundra procent (den närmar sig snabbt 300.000).
Den första filialen, öppnad hösten 1927, låg på Götgatan i en stor lägenhet. 1939 flyttade den till nybyggda Medborgahuset. Ytmässigt har den inte förändrats sedan dess, barnavdelningen i bottenvåningen har bara blivit trendriktigt "ungdomsbibliotek". Ytterligare en liten filial finns på Södermalm, vid Hornstull ("Knivsöder" på stockholmsslang).
Något nytt på folkbiblioteksfronten har egentligen inte hänt i Stockholms innerstad sedan Kulturhusets läsesalong 1971. Problemdebatten med Asplundhuset har förts i gott och väl fyrtio år. Det utdömdes mycket tidigt som otillräckligt, och arbetsmiljön som olämplig för biblioteksarbete. De som älskar huset mest är arkitekter och konstintresserade, som knappast använder biblioteket som besökare dagligdags. Men det är en högröstad minoritet som redan lyckats misstänkliggöra den nya tillbyggnaden väsentligt. Om den nu alls blir av återstår att se.
Mats Myrstener
Men närheten till den gamla filialen vid Medborgarplatsen är problematisk, en lösning är att isåfall flytta den till Slussen. Men problemen är väl större än så? Södermalm är norra Europas mest tättbefolkade stadsdel, en liten bostadsrätt kostar flera miljoner. Vad gäller folkbibliotek ser det dock i stort sett ut som det gjorde 1930, fast befolkningen ökat med flera hundra procent (den närmar sig snabbt 300.000).
Den första filialen, öppnad hösten 1927, låg på Götgatan i en stor lägenhet. 1939 flyttade den till nybyggda Medborgahuset. Ytmässigt har den inte förändrats sedan dess, barnavdelningen i bottenvåningen har bara blivit trendriktigt "ungdomsbibliotek". Ytterligare en liten filial finns på Södermalm, vid Hornstull ("Knivsöder" på stockholmsslang).
Något nytt på folkbiblioteksfronten har egentligen inte hänt i Stockholms innerstad sedan Kulturhusets läsesalong 1971. Problemdebatten med Asplundhuset har förts i gott och väl fyrtio år. Det utdömdes mycket tidigt som otillräckligt, och arbetsmiljön som olämplig för biblioteksarbete. De som älskar huset mest är arkitekter och konstintresserade, som knappast använder biblioteket som besökare dagligdags. Men det är en högröstad minoritet som redan lyckats misstänkliggöra den nya tillbyggnaden väsentligt. Om den nu alls blir av återstår att se.
Mats Myrstener
tisdag 21 oktober 2008
Folkbildningsråd - använd folkbiblioteken!
Birgitta Hellman Magnusson vid Östergötlands länsbibliotek för en idog kamp för att folkbiblioteken ska uppmärksammas och få resurser då det gäller att ge alla tillgång till såväl teknik som kompetens på IT-området. Här är hennes senaste inlägg på BIBLIST:
"I Norge är biblioteken på offensiven och vill ha uppdraget som regeringen gett kommunerna, nämligen att ge medborgarna tillgång till, och kunskap om, offentlig information på nätet. I onsdags, 15 okt, var det en konferens på temat i Östfold:
"Bibliotekene som læringsarena for en offentlig IKT-opplæring. eBorger og eBibliotek - Østfoldkonferansen": http://www.norskbibliotekforening.no/site/ostfold/article.php?id=54
Vad händer i Sverige? Jo här hade Folkbildningsrådet - samma vecka - kallat till konferens för att diskutera behovet av "digitala samlingslokaler" i samhället tillsammans med företrädare för studieförbunden, RIO, SKL, Våra gårdar, Folkets Hus och Parker, Bygdegårdarnas riksförbund:
http://www.resurs.folkbildning.net/dk/Inbjudan%20bredband%20i%20samlingslokaler.pdf
Ska vi låta folkbildningen ensamma bygga nya tidens bibliotek dvs de "digitala samlingsrummen" , eller ska de svenska folkbiblioteken vara med på banan? Om vi vill vara med som en SYNLIG resurs för att överbrygga digitala klyftor i samhället så tror jag det är hög tid att det offentliga bibliotekssverige agerar NU, och försöker få till stånd ett samarbete med Folkbildningsrådet kring dessa frågor.
Vakna upp folkbibliotekssverige! Och agera nu!! Annars får vi samma utveckling som när 2000-talets lärcentra utvecklades som eget spår utanför biblioteket, istället för att integreras med befintliga bibliotek. Så blev de inte långlivade heller, snacka om slöseri med samhällsresurser! "
BiS, som länge fört denna kamp om biblioteken som en bro över den digitala klyftan, instämmer helhjärtat och hoppas att Svensk Biblioteksförening snarast agerar kraftfullt i frågan. Detta borde vara en väsentlig del av en nationell bibliotekspolitik!
Faktum är att medborgarna redan röstat med fötterna, det är till biblioteken de kommer när de behöver såväl kunskapen som tekniken. Ge biblioteken pengar till fler datorer, kurser och handledning så är problemet löst, ingen ny organisation behöver byggas upp eller marknadsföras. Vi gör ju redan detta jobb med ytterst begränsade resurser.
I Kortedala bibliotek har vi haft elementära datakurser i över tio år och i stort sätt haft kö hela tiden och vid det här laget utbildat flera tusen personer utan att behovet tycks vara mättat!
Ingrid Atlestam
"I Norge är biblioteken på offensiven och vill ha uppdraget som regeringen gett kommunerna, nämligen att ge medborgarna tillgång till, och kunskap om, offentlig information på nätet. I onsdags, 15 okt, var det en konferens på temat i Östfold:
"Bibliotekene som læringsarena for en offentlig IKT-opplæring. eBorger og eBibliotek - Østfoldkonferansen": http://www.norskbibliotekforening.no/site/ostfold/article.php?id=54
Vad händer i Sverige? Jo här hade Folkbildningsrådet - samma vecka - kallat till konferens för att diskutera behovet av "digitala samlingslokaler" i samhället tillsammans med företrädare för studieförbunden, RIO, SKL, Våra gårdar, Folkets Hus och Parker, Bygdegårdarnas riksförbund:
http://www.resurs.folkbildning.net/dk/Inbjudan%20bredband%20i%20samlingslokaler.pdf
Ska vi låta folkbildningen ensamma bygga nya tidens bibliotek dvs de "digitala samlingsrummen" , eller ska de svenska folkbiblioteken vara med på banan? Om vi vill vara med som en SYNLIG resurs för att överbrygga digitala klyftor i samhället så tror jag det är hög tid att det offentliga bibliotekssverige agerar NU, och försöker få till stånd ett samarbete med Folkbildningsrådet kring dessa frågor.
Vakna upp folkbibliotekssverige! Och agera nu!! Annars får vi samma utveckling som när 2000-talets lärcentra utvecklades som eget spår utanför biblioteket, istället för att integreras med befintliga bibliotek. Så blev de inte långlivade heller, snacka om slöseri med samhällsresurser! "
BiS, som länge fört denna kamp om biblioteken som en bro över den digitala klyftan, instämmer helhjärtat och hoppas att Svensk Biblioteksförening snarast agerar kraftfullt i frågan. Detta borde vara en väsentlig del av en nationell bibliotekspolitik!
Faktum är att medborgarna redan röstat med fötterna, det är till biblioteken de kommer när de behöver såväl kunskapen som tekniken. Ge biblioteken pengar till fler datorer, kurser och handledning så är problemet löst, ingen ny organisation behöver byggas upp eller marknadsföras. Vi gör ju redan detta jobb med ytterst begränsade resurser.
I Kortedala bibliotek har vi haft elementära datakurser i över tio år och i stort sätt haft kö hela tiden och vid det här laget utbildat flera tusen personer utan att behovet tycks vara mättat!
Ingrid Atlestam
Rädda kunskapsbanken!
BTJ verkar lite krisigt och tänker lösa det med att byta vd . Så här står det i pressmeddelande 15 okt på BTJs webbplats:"......Styrelsen och ägarna ser fortsatt stora möjligheter för BTJ och ett första steg i den nystart som nu görs är att Sophie Persson kommer att lämna posten som vd. ..."
Vad som än händer är det viktigaste för biblioteken att rädda vad som räddas kan av det som en gång hette sambindningen och som kom till på initiativ av folkbiblioteken för att rationalisera mediainköpen.
BTJ-häftena kan givetvis bli myckt bättre än idag, men de är nödvändiga redskap i urvalsarbetet för att kunna hålla bredd och djup i bibliotekens mediabestånd. Det finns ingen annan motsvarande kunskapsbank. Så det är ett klart fall där staten bör ingripa och se till att verksamheten kan fortsätta!
Gärna då med skärpta regler som gäller ett ökat utbud av utländsk litteratur och en större bevakning av med udda utgivning som skulle kunna bredda bibliotekens sortiment ytterligare.
Ingrid Atlestam
ps tycker Svensk Biblioteksförening fortfarande att det var en smart idé att sälja ut BTJ?
Vad som än händer är det viktigaste för biblioteken att rädda vad som räddas kan av det som en gång hette sambindningen och som kom till på initiativ av folkbiblioteken för att rationalisera mediainköpen.
BTJ-häftena kan givetvis bli myckt bättre än idag, men de är nödvändiga redskap i urvalsarbetet för att kunna hålla bredd och djup i bibliotekens mediabestånd. Det finns ingen annan motsvarande kunskapsbank. Så det är ett klart fall där staten bör ingripa och se till att verksamheten kan fortsätta!
Gärna då med skärpta regler som gäller ett ökat utbud av utländsk litteratur och en större bevakning av med udda utgivning som skulle kunna bredda bibliotekens sortiment ytterligare.
Ingrid Atlestam
ps tycker Svensk Biblioteksförening fortfarande att det var en smart idé att sälja ut BTJ?
måndag 20 oktober 2008
BiS snart fyrtio år i vänsterfil
I sin självbigrafi om 68-vänstern "Vi som visste allt" skriver HåkanArvidsson mycket uppskattande om den mångspråkige kosmopoliten Olaf Berggren, om hans insatser som talare och tolk i studentvänsterns Lund.
Olaf gick sedan biblioteksskolan 69-70 och var en av de mest framträdande och drivande personerna i den då helt nystartade föreningen BiS, ett engagemang som fortsatte under Olafs tid som bibliotekschef i Nybro. Hans bisartiklar om bibliotekens avsaknad av service för invandrare och hans arbete med att få tillstånd en sådan verksamhet kom att ha stor betydelse för biblioteksutvecklingen i Sverige.
Mer om Olaf och andra gamla bisaktivister kommer att finnas att läsa i föreningens jubileumsbok som kommer 2009.
Ingrid Atlestam
Olaf gick sedan biblioteksskolan 69-70 och var en av de mest framträdande och drivande personerna i den då helt nystartade föreningen BiS, ett engagemang som fortsatte under Olafs tid som bibliotekschef i Nybro. Hans bisartiklar om bibliotekens avsaknad av service för invandrare och hans arbete med att få tillstånd en sådan verksamhet kom att ha stor betydelse för biblioteksutvecklingen i Sverige.
Mer om Olaf och andra gamla bisaktivister kommer att finnas att läsa i föreningens jubileumsbok som kommer 2009.
Ingrid Atlestam
torsdag 16 oktober 2008
Omvänd?
BiS stöder Gläntas kampanj!!!:
Pressmeddelande:
Glänta stöder näringslivet
Den senaste tidens finanskris har gjort det tydligt hur viktig, och bräcklig, kapitalismen är. Förlaget och tidskriften Glänta vill i detta prekära läge visa sitt stöd för näringslivet. Vi vill påminna om kulturminister Adelsohn Liljeroths kloka ord för ett par år sedan: "Skulle vi leva på marknadens villkor skulle en hel del kultur få slå igen." När nu inte heller finansmarknadens aktörer kan leva på marknadens villkor vill vi solidariskt dela med oss av vårt kulturella kapital. Det handlar inte om kortsiktiga bidrag eller någon tillfällig respirator - Gläntas engagemang är långsiktigt. Vi tror oss ha know-how att dela med oss av, men vi ser naturligtvis också en intressant målgrupp i finansproletariatet. Näringslivssponsring är ingen välgörenhet!
Läs mer om vårt engagemang för finansmarknaden på vår hemsida:
http://www.glanta.org/sponsring
Där presenterar vi några klargöranden om kulturens intressen i allmänhet samt några matnyttiga råd för att bibehålla entusiasmen i den vardagliga verksamheten bland gräsrötterna på börsgolvet.
Pressmeddelande:
Glänta stöder näringslivet
Den senaste tidens finanskris har gjort det tydligt hur viktig, och bräcklig, kapitalismen är. Förlaget och tidskriften Glänta vill i detta prekära läge visa sitt stöd för näringslivet. Vi vill påminna om kulturminister Adelsohn Liljeroths kloka ord för ett par år sedan: "Skulle vi leva på marknadens villkor skulle en hel del kultur få slå igen." När nu inte heller finansmarknadens aktörer kan leva på marknadens villkor vill vi solidariskt dela med oss av vårt kulturella kapital. Det handlar inte om kortsiktiga bidrag eller någon tillfällig respirator - Gläntas engagemang är långsiktigt. Vi tror oss ha know-how att dela med oss av, men vi ser naturligtvis också en intressant målgrupp i finansproletariatet. Näringslivssponsring är ingen välgörenhet!
Läs mer om vårt engagemang för finansmarknaden på vår hemsida:
http://www.glanta.org/sponsring
Där presenterar vi några klargöranden om kulturens intressen i allmänhet samt några matnyttiga råd för att bibehålla entusiasmen i den vardagliga verksamheten bland gräsrötterna på börsgolvet.
onsdag 15 oktober 2008
Nobelpris till paradis?
"You gather the idea that Mauritius was made first, and then heaven; and that heaven was copied after Mauritius." Mark Twain, "Following the equator" 1897.
Detta citat används ofta i turistreklamen om Mauritius, en ö som årets nobelpristagare i litteratur ser som det land han har sina rötter i. Och det är inga dåliga rötter, kanske var det just familjen LeClezios släktgods Eureka som Mark Twain besökte se http://www.maisoneureka.com/musee.htm, numera museum och turistanläggning. Surfa runt och kolla överklassen och kolonialtiden och kolla nobelpristagarens släktträd!
Ön är numera ännu mer paradisisk, eller snarare är paradiset mer jämt fördelat. Slavättlingarna från Afrika och kontraktsarbetarna från Indien är nu majoritetsbefolkning, kineserna ganska många och européerna bara någon liten procent och olika vänsterpartier har länge haft makten. All världens religioner och kulturer, sammanlagt 1,3 miljoner människor, samsas på en yta mindre än Gotlands och man manövrar skickligt mellan stormakter och handelsblock. Man tacklar problemen med WTO och det sjunkande sockrpriset och textilkvoterna med en ökat satsning på turism, IT och handel mellan Asien och Afrika.
Mångfalden och den fantastiska bredden i språklig och kulturell kompetens är den största "naturtillgången". Här har många länder mycket att lära!
Ingrid Atlestam
Tips för den som inte fått tag på någon LeClezio, det finns fortfarande några inne på nationalbiblioteket på Mauritius och det är fler i släkten som skriver: http://www.gov.mu/portal/sites/ncb/mac/nlibrary/index.html
Detta citat används ofta i turistreklamen om Mauritius, en ö som årets nobelpristagare i litteratur ser som det land han har sina rötter i. Och det är inga dåliga rötter, kanske var det just familjen LeClezios släktgods Eureka som Mark Twain besökte se http://www.maisoneureka.com/musee.htm, numera museum och turistanläggning. Surfa runt och kolla överklassen och kolonialtiden och kolla nobelpristagarens släktträd!
Ön är numera ännu mer paradisisk, eller snarare är paradiset mer jämt fördelat. Slavättlingarna från Afrika och kontraktsarbetarna från Indien är nu majoritetsbefolkning, kineserna ganska många och européerna bara någon liten procent och olika vänsterpartier har länge haft makten. All världens religioner och kulturer, sammanlagt 1,3 miljoner människor, samsas på en yta mindre än Gotlands och man manövrar skickligt mellan stormakter och handelsblock. Man tacklar problemen med WTO och det sjunkande sockrpriset och textilkvoterna med en ökat satsning på turism, IT och handel mellan Asien och Afrika.
Mångfalden och den fantastiska bredden i språklig och kulturell kompetens är den största "naturtillgången". Här har många länder mycket att lära!
Ingrid Atlestam
Tips för den som inte fått tag på någon LeClezio, det finns fortfarande några inne på nationalbiblioteket på Mauritius och det är fler i släkten som skriver: http://www.gov.mu/portal/sites/ncb/mac/nlibrary/index.html
fredag 10 oktober 2008
Bättre lån?
De minskande bibliotekslånen får inte lika stora mediarubriker som den mer pekuniära lånekatastrofen. Men det är ändå en olycklig och inskränkt fokusering på de minskande kvantiteterna lån och besök på folkbiblioteken.
Det är ju helt enkelt som helst att manipulera dessa siffror. Exempelvis har vi i Göteborg sänkt lånetiden till tre vecor, vilket fått såväl besöks- som utåningssiffror att rusa i höjden. Dessutom ger det bättre cirkulation på media och, åtminstone i början, innan alla vant sig vid nyordnningen, även mer övertidsavgifter. Bingo alltså!
Det är i alla fall en betydligt bättre metod än att köpa mer lättgods. Deckare, smarriga filmer och cd ger givetvis mer utlån än t ex arabiska lexikon, kurser i svenska eller ett brett urval kulturtidskrifter.
Varför inte plussa på de virtuella besökare så far man en snabbt ökande besöksstatistik, för tack vare bättre service på nätet behöver man inte gå till det fysiska biblioteket så ofta!
Men bättre vore om all den tid som ägnas åt att räkna äpplen och päron istället lades på att analysera biblioteken innehåll och uppdrag.
En början kan vara att läsa Joacim Hanssons tänkvärda artikel i senaste BBL nr 7/08 där han bland annat kritiserar Bibliotek 2.0 och den rådande kommunikationshysterin som hotar demokratin.
Ingrid Atlestam
Det är ju helt enkelt som helst att manipulera dessa siffror. Exempelvis har vi i Göteborg sänkt lånetiden till tre vecor, vilket fått såväl besöks- som utåningssiffror att rusa i höjden. Dessutom ger det bättre cirkulation på media och, åtminstone i början, innan alla vant sig vid nyordnningen, även mer övertidsavgifter. Bingo alltså!
Det är i alla fall en betydligt bättre metod än att köpa mer lättgods. Deckare, smarriga filmer och cd ger givetvis mer utlån än t ex arabiska lexikon, kurser i svenska eller ett brett urval kulturtidskrifter.
Varför inte plussa på de virtuella besökare så far man en snabbt ökande besöksstatistik, för tack vare bättre service på nätet behöver man inte gå till det fysiska biblioteket så ofta!
Men bättre vore om all den tid som ägnas åt att räkna äpplen och päron istället lades på att analysera biblioteken innehåll och uppdrag.
En början kan vara att läsa Joacim Hanssons tänkvärda artikel i senaste BBL nr 7/08 där han bland annat kritiserar Bibliotek 2.0 och den rådande kommunikationshysterin som hotar demokratin.
Ingrid Atlestam
lördag 4 oktober 2008
Stadsbiblioteket i Stockholm läggs på is?
Oroande nyheter når oss idag, för politikerna i Stockholms stadshus har fått stora skälvan, och nu skjuts tillbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek på framtiden. Kostnaderna har nämligen "rasat i höjden". http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=835863
Så var det faktiskt också 1928, då hade byggnationen skjutits upp flera gånger, och in i det sista kritiserade de konservativa i stadshuset Asplundhuset för att det var för dyrt och påkostat. Den fjärde flygeln fick skjutas upp vilket gjorde att huset såg mycket lustigt ut och hånades i folkmun (den tillkom några år senare). En del av den konstnärliga utsmyckningen ströks, liksom finare träslag och koppar i taket.
Men nu måste man snart komma till skott! Stockholms län har den lägsta utlåningen av biblioteksmedia per capita i hela Sverige (Västerbotten är bäst, förstås). Sedan 1971, när den fantastiskt fina läsesalongen i kulturhuset öppnade, har mycket lite hänt vad gäller utbyggnad av folkbiblioteken i Stockholm. Ett nytt stadsbibliotek i malpåse på oöverskådlig framtid vore en katastrof för hela biblioteksverksamheten i Stockholm.
Mats Myrstener
Så var det faktiskt också 1928, då hade byggnationen skjutits upp flera gånger, och in i det sista kritiserade de konservativa i stadshuset Asplundhuset för att det var för dyrt och påkostat. Den fjärde flygeln fick skjutas upp vilket gjorde att huset såg mycket lustigt ut och hånades i folkmun (den tillkom några år senare). En del av den konstnärliga utsmyckningen ströks, liksom finare träslag och koppar i taket.
Men nu måste man snart komma till skott! Stockholms län har den lägsta utlåningen av biblioteksmedia per capita i hela Sverige (Västerbotten är bäst, förstås). Sedan 1971, när den fantastiskt fina läsesalongen i kulturhuset öppnade, har mycket lite hänt vad gäller utbyggnad av folkbiblioteken i Stockholm. Ett nytt stadsbibliotek i malpåse på oöverskådlig framtid vore en katastrof för hela biblioteksverksamheten i Stockholm.
Mats Myrstener
Kanelbullens dag
SvD:s ledarskribent Claes Arvidsson gör ett utspel på själva ”kanelbullens dag”
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1830219.svd (länken bifogas för att göra Kalle glad). Anledningen är att det är 25 år sedan direktörerna inom svenskt näringsliv för första och förmodligen enda gången gick ut i demonstration, 4 oktober 1983. Det gällde att skjuta Meidners och Rehns löntagarfondförslag i sank, som LO arbetat med i flera år innan det las fram på partikongressen detta år. SAP fick naturligtvis stora skälvan, men det var finansminister Feldt och hans ”grabbar” från handelshögskolan som efter febril lobbying såg till att förslaget kastades i papperskorgen.
Idag hade kanske löntagarfonderna behövts? Det är inte bara SvD:s ledarredaktion som drabbats av mental härdsmälta. Samma gäller ju hela USA:s finanssystem. Så man är väl i gott sällskap skulle man kunna säga?
Att hylla demonstrerande direktörer mitt under Wall Streets ”svarta vecka” kan tyckas djärvt. Samma direktörer som nu ber på sina bara knän med gråten i halsen på pappa statens hjälpande hand. Men är det ”kanelbullens dag” så är det! Då ska man vara snäll och hjälpa till. Det här får väl bli den nya stora snälla skämtardagen. Glöm första april!
10.000 direktörer och utkommenderade partigängare lär ha demonstrerat på den bemärkta bulldagen. ”Den största demonstrationen i mannaminne” menar Arvidsson. Själv gick jag en Barsebäcksmarsch som var betydligt större ungefär samtidigt. Och på första maj brukar arbetarrörelsen samla betydligt större skaror, åtminstone för tjugofem år sedan. Men minnet är som bekant kort, och man ser det man vill se.
Vi vanliga icke-direktörer som nöjer oss med att demonstrera en gång om året, får väl vara glada om vi får ens en kanelbulle till kaffet en svart dag som denna? Och så får vi väl följa Arvidssons råd och skänka en tacksamhetens tanke till de demonstrerande direktörerna med finansbolag och fallskärmsavtal, och till gamle finansminister Feldt, som hjälpte till att skjuta löntagarnas ekonomiska drömmar i sank på själva ”kanelbullens dag”.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1830219.svd (länken bifogas för att göra Kalle glad). Anledningen är att det är 25 år sedan direktörerna inom svenskt näringsliv för första och förmodligen enda gången gick ut i demonstration, 4 oktober 1983. Det gällde att skjuta Meidners och Rehns löntagarfondförslag i sank, som LO arbetat med i flera år innan det las fram på partikongressen detta år. SAP fick naturligtvis stora skälvan, men det var finansminister Feldt och hans ”grabbar” från handelshögskolan som efter febril lobbying såg till att förslaget kastades i papperskorgen.
Idag hade kanske löntagarfonderna behövts? Det är inte bara SvD:s ledarredaktion som drabbats av mental härdsmälta. Samma gäller ju hela USA:s finanssystem. Så man är väl i gott sällskap skulle man kunna säga?
Att hylla demonstrerande direktörer mitt under Wall Streets ”svarta vecka” kan tyckas djärvt. Samma direktörer som nu ber på sina bara knän med gråten i halsen på pappa statens hjälpande hand. Men är det ”kanelbullens dag” så är det! Då ska man vara snäll och hjälpa till. Det här får väl bli den nya stora snälla skämtardagen. Glöm första april!
10.000 direktörer och utkommenderade partigängare lär ha demonstrerat på den bemärkta bulldagen. ”Den största demonstrationen i mannaminne” menar Arvidsson. Själv gick jag en Barsebäcksmarsch som var betydligt större ungefär samtidigt. Och på första maj brukar arbetarrörelsen samla betydligt större skaror, åtminstone för tjugofem år sedan. Men minnet är som bekant kort, och man ser det man vill se.
Vi vanliga icke-direktörer som nöjer oss med att demonstrera en gång om året, får väl vara glada om vi får ens en kanelbulle till kaffet en svart dag som denna? Och så får vi väl följa Arvidssons råd och skänka en tacksamhetens tanke till de demonstrerande direktörerna med finansbolag och fallskärmsavtal, och till gamle finansminister Feldt, som hjälpte till att skjuta löntagarnas ekonomiska drömmar i sank på själva ”kanelbullens dag”.
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
