Bibliotek och skola

Sverige ligger i topp vad gäller kulturutnyttjande och -aktivitet tillsammans med Finland och Danmark visar en ny undersökning jag läste i BBL. Som vanligt får folkbiblioteken lysande höga siffror vad gäller nöjda besökare och tilltron till skattefinansierat stöd. En majoritet av svenskarna har inget emot att betala mer i skatt, förutsatt att pengarna går till kommunal verksamhet som skola, sjukvård eller bibliotek. Trots detta aviseras skattesänkningar i borgerligt styrda Stockholm. Ekvationen går alltså inte ihop.
När Jan Björklund härom kvällen vågade sig till Janne Josefssons debattstudio, så fick han så mycket skäll att jag tyckte synd om karln. Vilken fullständigt hopplös situation att sitta och tvingas försvara borgerliga skattesänkningar, och samtidigt tala varmt för bättre skola (biblioteken nämndes förstås inte). Kritiken var också förödande. Budskapet var: Sluta snacka Björklund, sätt press på kommunerna att börja satsa på skolan, det behövs pengar, inte fagra löften.
När jag växte upp i Umeå låg stadsbibliotekets filial i högstadieskolan där jag gick, det var väldigt praktiskt. I Stockholm finns också en tradition av att kombinera folk/skolbibliotek. Redan de gamla församlingsbiblioteken, före SSB:s tid, fungerade i praktiken som en sorts skolbibliotek på 1800-talet (se min bok om De första folkbiblioteken i Stockholm). När stadsbiblioteket tillkom 1928, startades flera filialer utanför tullarna i befintliga skolor, drivande var borgarrådet Oscar Larsson. Ett var biblioteket i socialdemokratiska mönsterförorten Nockeby, där Jan Myrdal gick med mamma Alva till Nockebyskolan, där både stadsbibliotekets filial och skolbiblioteket fanns.
Då fanns det ett fungerande samarbete mellan skolborgarrådet Larsson som livligt stödde tillkomsten av SSB och de olika skolstyrelserna. Man såg värdet av samarbete.
Kanske skulle man bygga vidare på detta samarbete? Men det förutsätter att skolorna också betalar sin del, kommunbiblioteket kan inte stå för hela kakan. Det gäller inte minst de många friskolorna, som uppenbarligen fungerar utmärkt utan skolbibliotek?
Kvaliteten på Sveriges skolbibliotek är oerhört skiftande. I den hätska debatten mellan Janne Josefsson och Jan Björklund nämndes förstås inte bibliotekets betydelse för barns språkutveckling med ett enda ord. Däremot nämndes faktiskt klassaspekten. Barn från arbetarklass har sämre språkutveckling och läser mindre böcker än barn från medelklass med motiverade föräldrar, ofta med akademisk bakgrund.
På 1970-talet satsade folkbiblioteken fortfarande på utåtriktad verksamhet, ambitionen var att nå ut till de som kanske inte frivilligt besökte biblioteket. Den ambitionen verkar försvunnen idag. Man kan alltid skylla på mindre resurser, men det är nog inte hela sanningen. Det fanns fortfarande på 1970-talet en folkbildande ambition som gällde oavsett klasstillhörighet, det låg som Joacim Hansson skriver i BBL, i folkbibliotekens värdegrund.
Finns det ingen som talar för skolbiblioteken i den offentliga debatten idag? Varför är det så tyst?
Mats Myrstener