Lennart Hellsing 90 år

Överstökerskan fru Östen
stökar i sitt kök om hösten
Steker en elektrisk ål
kryddar den med stomatol
ror till Ryssland efter kål
BiS gratulerar nestorn Lennart
Hellsing, 90 år ung! Ö är den sista
bokstaven i Hellsings ABC-bok från 1961.

Gräsklippningshästar och myskänder

Två inslag på ett av TV:s trevligaste program, Landet runt fick mig att reagera. På Gärdet i Stockholm, ett av innerstadens största grönområden, klipper man numera med helt vanlig manuellt driven gräsklippare, men här dragen av två stadiga hästar. Miljövänligt, trevligt, långsamt tempo och riktigt estetiskt.
I ett annat inslag meddelades lösningen på en riktig trädgårdsplåga, nämligen de ökända mördarsniglarna. Lösningen består av några snattrande myskänder. Änderna äter inte bara sniglarna utan också flugor, till många djurbönders stora glädje, står det i tidskriften New Farmer & grower om man googlar lite på myskanden. Som dessutom är utmärkt god att äta. Tänk att de enklaste lösningarna också är de bästa.
Vad detta har med böcker och bibliotek vet jag inte, möjligen en miljöaspekt. Böcker är ju också ganska miljövänliga, eller hur?
Mats Myrstener
Läs mer om mördarsnigeln: http://www.dn.se/nyheter/sverige/jordbruksverket-satsar-mot-mordarsniglar-1.894132

BiS remiss

BiS sågar inte hela kulturutredningen, det har redan så många gjort, så det är väl bara spån och flis kvar. BiS har plockat en liten frisk gren och satt den i en vas och tror att den kanske kan bli något. Läs remissvaret på bis webbplats

Ingrid Atlestam

Finanskrisen driver folk till biblioteken

Så är det såväl i New York som den göteborska förorten!

Please view the story "The recession readers"

Så snopet det blir när krisen leder till mindre öppet och färre bibliotek!

Ingrid Atlestam

Christer ryter till

Christer Hermansson, kulturchef i Strängnäs, bibliotekarie och författare, ryter till i dagens DN om neddragningarna på kultur- och biblioteksområdet. Han skriver om larmrapporter från Eskilstuna, Mora, Mark, Borås, Karlskrona. Och nästa år lär inte bli bättre.
Hermansson föreslår en kulturlag. Kulturen kostar i själva verket kommunerna ganska lite, men ger så mycket mer i återbäring. Tre procent av kommunens budget borde vara obligatoriskt. Bravo Christer!
(Läs artikeln) http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/christer-hermansson-finanskrisen-hotar-odelagga-kulturen-i-kommunerna-1.874472

Säg bibliotek det räcker (2)

På Svensk Biblioteksförenings webbplats kan man hitta det utmärkta dokumentet "Reflektioner kring bibliotekens utveckling" en kort och kärnfull rapport, som bör läsas och begrundas och ge underlag för diskussioner om den egna arbetsplatsens "vadan och varthän".
Särskilt lycklig blir man av att läsa " Vi tror att biblioteket utvecklas genom att det vårdar sitt varumärke, genom att framhäva den komplexitet som biblioteken erbjuder...."

Slut på alla enkla budskap om mötesplats, bibliotek 2.0, köpa på efterfråga eller vad som nu kan vara dagens lösenord! Livet är inte enkelt och inte biblioteket heller!

Ingrid Atlestam

Den tredje vänstern

Idag, onsdagen den 27 maj är det boksläpp för "Den tredje vänstern" av Johan Lönnroth och Jimmy Sand. Arrangör är CMS (Centrum för Marxistiska Samhällsstudier) i Göteborg.
För mer dataljer om arrangemanget ring Johans mobil 0709456289 eller Jimmys 0739926559.

Ur förordet:
"Den första vänstern uppstod under 1700-talet och fick sin vänsterbeteckning efter hur de olika fraktionerna satt i nationalförsamlingen efter den franska revolutionen. Dess bärande idé var liberalismen, alla människors frihet och lika rätt att delta i samhällslivet oavsett börd. Den försåg den segrande industrikapitalismen med dess ideologi. I Sverige fick den sitt politiska genombrott i mitten av 1800-talet. Den hade uttömt sin samhällsförändrande kraft i och med den politiska demokratins genombrott efter det första världskriget. Därefter blev den borgerlig och samhällsbevarande.
Den andra vänstern hade den arbetarrörelse som växte fram i slutet av 1800-talet som huvudkraft. Den hävdade jämlikhet som en förutsättning för frihet. Målet var det klasslösa samhället, eller folkhemmet som det kom att heta i svensk socialdemokrati på 1930-talet. Den var från början antikapitalistisk, men dess stora insats blev paradoxalt nog att genom reformer rädda kapitalismen från totalitära maktövertaganden. När den erövrat regeringsmakten skrev den samhällskontrakt ihop med en progressiv storföretagarklass och satte upp den nationella välfärdsstaten som mål. Också den blev samhällsbevarande och stelnade ideologiskt vid 1900-talets slut.
I länder med mer reaktionära regimer än i Sverige kom den andra vänstern att bli mer revolutionär. I Ryssland tog den makten i sin bolsjevikiska skepnad och proklamerade sovjetmakt, proletariatets diktatur. Men arbetarmakten blev det partibossarnas och statsbyråkraternas diktatur. Efter det andra världskriget växte Sovjetunionen med vasallstater fram som ett formidabelt maktblock. Världskommunismen gav stöd till nationella befrielserörelser i länder som länge lidit av kolonialismens förtryck. Men socialismen kunde inte byggas bakom murar omgiven av en fientlig och dynamisk världskapitalism. Av drömmen om socialismen blev stagnation och sammanbrott eller kapitalistisk partidiktatur.
Den tredje vänstern är ännu i sin inledande fas. Och eftersom historiens list nästan alltid överträffat människans, kan vi inte ännu veta så mycket om den. Den är ännu dröm och förhoppning mer än en realitet. Men tendenserna finns där i nutidens rörelser: Människor som verkar för demokrati och självförvaltning i sina företag och bostadsområden. Människor som vill leva i harmoni med naturen och som spränger gamla könsroller. Människor som ser sig som världsmedborgare och bygger den globala demokratin"

Alltså ett måsteköp för alla folkbibliotek!

Ingrid Atlestam

Det starka "bibliotekspartiet"

Jag sitter och bläddrar i antologin Det starka biblioteket från 1993, en samling artiklar av förre bibliotekskonsulenten Bengt Hjelmqvist (1903-2005).
En av artiklarna handlar om femtioårsminnet av Valfrid Palmgrens utredning, den första statliga biblioteksutredningen 1911 som innebar ett utstakande av den statligt understödda folkbibliotekspolitik som förts i Sverige allt sedan dess. Jag fastnar för en rubrik i artikeln, från 1961, Man kan aldrig rationalisera bort bibliotekarien. All grundlig biblioteksverksamhet bygger på en "duktig bibliotekarie med personlighet, energi och kärlek till sin uppgift" skriver Bengt (med Palmgrens ord). På 1960-talet talades mycket om rationalisering av folkbibliotekens arbete. Det låter sällsynt välbekant. "Men det är viktigt att komma ihåg, att man aldrig kan bortrationalisera bibliotekarien", skriver Hjelmqvist. Det hjälper inte med all världens teknik i biblioteket, om inte bibliotekarien finns på plats. Bara på så sätt kan man "mångdubbla värdet av en bok- (eller media-) samling".
Man önskar t.ex. att stadsbibliotekarien i Lund skulle läsa Hjelmqvists artikel "De tre O:na" som skrevs till nya stadsbibliotekets invigning i Lund 1970. Det andas ödmjukhet inför uppgiften, de tre O:na står för bibliotekets tillkorta-
kommanden: allmänhetens okunnighet (om vad biblioteket står för), otillgängligheten (geografiskt och vad gäller öppettider), och otillräcklighet (som gäller media, rätt antal och av rätt slag). Han skriver också om "experimentbiblioteket", om bredden i verksamheten, de nya idéerna, visionerna. Men jag tror aldrig Bengt Hjelmqvist menade att experimenterandet skulle gå ut över bibliotekets personal?
En av Bengts mest uppskattade uppsatser handlade om "landet Bibliotopia", ett sorts upplyst idealsamhälle, lite av science fiction i biblioteksskrud. Inför det kommande EU-valet går det ju ganska bra för ett "enfrågeparti": Piratpartiet. Visserligen lär Hjelmqvist ha varit engagerad folkpartist, men i dagens bistra kulturklimat tror jag han hade bejakat ett nytt "enfrågeparti": Ett radikalt
"biblioteksparti". Vi är nog några stycken som gärna skulle vilja läsa det partiets program.
Bengt Hjelmqvist blev 102 år gammal, han hade sett hela 1900-talet och kunde med rätta vara stolt över vad folkbildning och folkbibliotek uträttat. Vem bland dagens debattörer tar upp hans fallna mantel i det nya milleniet?
Mats Myrstener

Arbetsbefriad? (2)

Peter Magnusson, undersköterskan som slog larm om rasistiska kommentarer på IVA-avdelningen på Södertälje lassarett, har blivit "arbetsbefriad", står det i dagens SvD. Dvs han får inte arbeta längre, men han får lön. På avdelningen där han jobbade har inte mycket hänt, ledningen menar att problemen är "personliga", inte "strukturella".
Det är väl ett omvänt exempel på den "tystnadens kultur" som råder i Sverige sedan flera år nu, där anställda som är rädda om jobbet inte vågar uttala sig offentligt om förhållanden på arbetsplatsen eller om arbetet över huvud taget. Kanske hänger det också lite ihop med att den ideologiska biblioteksdebatten väl aldrig egentligen förts bland snälla och välmenande bibliotekarier, som vi pekade på i ett tidigare blogginlägg? (Fast i bis har nog debatten förts, och ganska framgånsrikt dessutom.)

Stockholms förra borgarråd, moderaten Kristina Axén Olin, är också arbetsbefriad. Hon lämnade det politiska arbetet i stadshuset, utbränd. Hon är född 1962 och har en förtidspension på 44.000 kronor i månaden. Hon tillbringar nu mycket tid i sitt stora växthus, och har t o m blivit "feminist". Inte dåligt för en fd lärarinna från kommunala musikskolan. Kanske funderar hon på en luckrativ framtid som politiker i Bryssel? (Även hon intervjuades i dagens SvD.)
I DN:s söndagstidning intervjuas en amerikansk mediaforskare om dagstidningarnas dystra framtid. Är det t o m farligt för demokratin om dagstidningarna försvinner? Räcker det med "nätet" undrar han? Inte ser det särskilt ljust ut. Man kan undra hur mycket annonser en morgontidning kan innehålla innan den spricker, mer än dagens 50-60 procent förmodligen?

BiS (och bis) annonslösa framtid är väl också höljd i dunkel, och diskussionen lär fortsätta till hösten, när vår 40-årshistorik kommit ut. Klart är, att en papperstidning med tillhörande förening, utan annonser, medlemmar och prenumeranter, får svårt att överleva i längden. Nya idéer emottas tacksamt!
Mats Myrstener

Kulturutredningen sågad igen!

För andra gången sågas den i Aftonbladet av Lars Ilshammar och Daniel Suhonen. Deras råd till kulturministern är: "kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår."
Läs http://www.aftonbladet.se/kultur/article5183868.ab
Svenska dagbladet kallar utredningen, med ett grovt understatement, "inget visionärt mästerverk"!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2924385.svd
DN:s Maria Schottenius är ännu kärvare i sitt omdöme och menar att utredningen bör göras om från grunden:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-kulturutredningen-borde-goras-om-fran-grunden-1.870074
Den ende som verkar nöjd med Kulturutredningen är SB:s generalsekreterare Niclas Lindberg. Läs hans inlägg:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2926879.svd

På Aftonbladets Debattsida tycker Lotta Gröning att man borde gråta över tillståndet i den svenska skolan. Skolans nedåtgående spiral bäddar för fler argument för ytterligare segregation och elitklasser, menar hon.
De svenska kommunerna har hamnat i en rävsax när man ska försvara den s.k. självbestämmanderätten. Staten vägrar satsa mer pengar och kan istället bekvämt skylla på kommuner och landsting som tvingas hålla i nedskärningsyxan. Rent ideologiskt är det den offentliga sektorn och det socialdemokratiska/social-
liberala välfärds- och trygghetssamhället man vill komma åt. Fast regeringen säger något helt annat.
Mats Myrstener

BIBLIST är bra, den ska vi ha!

Men man kan behöva bena upp lite vilka olika funktioner listan fyller:

1. Information, som tips om tjänster, konferenser, länkar och andra nymodigheter i branschen

2. Frågor och svar, erfarenhetsutbyte, som vilken bok, hur gör man, vad är bra i detta och detta fallet etc

3. Diskussion om ideologi och politik, varför, vadan och varthän med biblioteken och bibliotekarierna

Det är en stor fördel att få allt detta på samma lista, men det är klart att uppfattar man listan som ensidigt till för någondera kategorin så kan man ju tycka att man får mycket skräp. Men det är ju ett personligt problem inte listans.

Korta inlägg och hänvisning till vidare info för den som är intresserad är väl jätteeffektivt jämfört med att man ska försöka följa massor av bloggar, ningar, facebooks etc.

Visst är det spännande med alla dessa forum för biblioteksfrågor som nu finns på nätet, men ibland undrar man om det är så vettigt, detta att var och en har sitt eget digitala rum, vem lyssnar när alla försöker göra sig hörda? Det är väl ett uttryck för den nu förhärskande individualismen, men det är tillsammans vi kan som Bamse säger! Så låt BIBLIST bevaras och utvecklas till en kollektiv arena för bibliotekfrågor, en allmänning!

Detta publiceras givetvis även på http://www.bisbloggen.blogspot.com/ som till skillnad från BIBLIST inte är neutral utan klart vänstervriden och därigenom har sitt existensberättigande!

Ingrid Atlestam

publicerat på BIBLIST 19 maj

Gökungar i krympande bo!

Nu börjar sparbetingen och nedskärningarna inför hösten och nästa års kris i kommunerna. I Göteborg fattas det drygt en miljard och nu räcker det inte att suga på ramarna, trolla med knäna och lyfta sig i håret för det har vi gjort i decennier. Ramarna har krymt till storlek noll, knäna är utslitna och håret har glesnat.
Men si bakvägen kommer andra slantar från andra konton i form av projekt och arbetsmarknadsåtgärder. Med projektmedel från EU eller någon annan med fet plånbok och personal som får svältbidrag från försäkringskassan, arbetsförmedlingen eller någon annan coachtät inrättning så kan man ändå fortsätta att utveckla biblioteksverksamheten, även om man måste dra in på öppettiderna och göra sig av med personal!
Hade det inte varit enklare, rättvisare, effektivare och lett till en mer hållbar utveckling om vi kunnat fortsätta att ha rimliga öppettider,låna ut, vara bibliotek i all vardaglighet med personal med avtalsenliga löner, anställningstrygghet och utvecklingsmöjligheter?

Ingrid Atlestam

Nya länkar

Jag har lagt in två nya fina länkar under gamla inlägg. Titta under "biblioteksavgifter" (etiketter i högerspalten), och under "IF Metall".
Mats Myrstener

Skönlitteraturen kan förändra samhället

Skönlitteratur kan förändra samhället, och den kan beröra oss på djupet. I vår ryska litteraturcirkel på jobbet har vi kommit till Solzjenitsyn och den oerhört förtätade lilla berättelsen En dag i Ivan Denisovitjs liv. En dag i en sibirisk straffånges liv där allt kretsar kring termometerns gradtal (det är mitt i vintern), brödransonernas storlek, om det finns tillräckligt med ved i kaminen, och att kunna hålla sig varm i den bitande kylan. Inget annat än att bara överleva.
Dostojevskijs Brott och straff var en lika stor läsupplevelse som förra gången jag läste den. Få romaner är så fysiskt påträngande och uppslukar läsaren så totalt. Läsaren är den jagade Raskolnikov, vare sig man vill eller inte. Man lever i hans resonerande över moral och etik, känner hans hungerhallucinationer: Vad är rätt? Är livet okränkbart? Hur når man sinnesfrid?
Solzjenitsyns underjordiskt publicerade berättelser (den s.k. "Samizdatlitteraturen") i Sovjetunionen bidrog till regimens fall, liksom Ivar Lo-Johanssons och Sara Lidmans och Agnes von Krusenstjernas böcker starkt bidrog och påverkade sin tids idédebatt. Men Dostojevskijs böcker förändrade dessutom för alltid skönlitteraturens form och innehåll, och förändrade med all säkerhet också sina läsare.
I kommande nummer av bis skriver jag om när Maxim Gorkij (Min barndom) mötte Leo Tolstoj (Krig och fred, Anna Karenina), och när nobelpristagaren Pasternak (Doktor Zjivago) blev uppringd mitt i natten av diktatorn Josef Stalin, som ville att han skulle ange poeten Mandelstam. Den långa krångliga vägen till Solzjenitsyns debut vid 44 års ålder, är också värd en reflektion. Se kommande nummer.
Mats Myrstener
PS Lördagar kl 19 går den uppmärksammade ryska TV-dramatiseringen av Solzjenitsyns roman 'Den första kretsen'. Svt2.

Gå med i Facebook?

Det är väl bara jag som är så mossig att jag inte lagt in mig på Facebook än? Men enligt min dotter Pella, som är biblioteksassistent på Stockholms stadsbibliotek, är det en väldigt bra kanal till ungdomar. På SSB:s ungdomsavdelning punkt Medis använder de sig ständigt av Facebook för information om vad hon kallar "events". Söderbokhandeln, som ofta arrangerar författaruppläsningar, gör likadant, och elevkåren på Södra Latin, där Pella också varit aktiv. Stockholms stadsbibliotek har en hel avdelning, kallad "bibliotekspop", som använder nätet för att lägga ut information om bibliotekets olika arrangemang.
Det var länge sen stadsbiblioteket i Stockholm bara innehöll böcker. Inspirationen kommer ofta från England, med sina idea stores och nya bibliotek, där caféer, internetstationer och småbutiker får rum innanför bibliotekets väggar. I Stockhom har man satsat på att rusta upp flera filialer, nu senast en filial i tunnelbanan vid Östermalmstorg. Överhuvudtaget satsas det trots allt på kultur i Stockholm, med ett nytt körcentrum (Eric Ericson-hallen) i gamla Skeppsholmskyrkan, ett nytt barnkulturcentrum i gamla Riksarkivet och ett operabygge i gamla gasklockan i Hjorthagen. Samtidigt talas om att kommunala musikskolan ska läggas ner. Och i förlängningen står hela det svenska välfärdssamhället inför stora nedskärningar.
Hur som helst - det var länge sedan biblioteket bara var "bibliotek".
Mats Myrstener

Är barn ovälkomna på biblioteket?

BBL redovisar i senaste numret en rapport från Barnombudsmannen som borde kännas lite omskakande. Bara vart fjärde barn av 750 tillfrågade tycker att de behandlas med respekt när de besöker bibliotek eller fritidsgård, och bara vartannat barn som besöker vårdcentral. "Tilltron till vuxna utanför hemmet och skolan är låg" konstaterar rapporten.
Samtidigt skriver BBL att Veberöd som första bibliotek i Lunds kommun ska pröva det nya konceptet med "personallöst bibliotek". Biblioteket kommer inte att vara öppet dygnet runt men på kvällarna, och ska övervakas med kameror. Barn och ungdomar kommer inte alls att släppas in på kvällarna, de får nöja sig med skolans bibliotek på dagtid.
(Vilket får mig att tänka på Stockholms stadsbibliotek 1928. Då var åldersgränsen för tillträde till vuxenavdelningen i Rotundan 17 år.)
Man skapar en rad nya och väldigt delikata problem känns det som. "Bland bibliotekets vanliga besökare är känslorna än så länge mest negativa", rapporterar BBL.
Ett radikalt förslag: Låt åtminstone någon pigg pensionerad bibliotekarie arbeta gratis i biblioteket på kvällen. Jag tror det skulle uppskattas av besökarna. Och bli ett sällskap för Securitas-vakten.
Mats Myrstener

Bråkiga ungdomar

Det har hänt i Rinkeby, i Rosengård, i Rödeby i Blekinge, och nu senast i lilla fridfulla Vännäs i Västerbotten. Att ungdomar samlas i lynchmobbar och ger sig på handikappade, invandrare, svennar, alkoholister och försvarslösa. Klottrar ner hus och kastar sten på poliser och bussar. När ska politikerna vakna och inse att ungdomarna behöver någonstans att vara? Alla som läser bisbloggen förstår säkert i vilken riktning jag tänker.
Mats Myrstener

Draghjälp av Obama

För några veckor sedan fick en 1970-talsklassiker draghjälp av president Obama, skriver Dagens Nyheter. Vid ett möte med Venezuelas president Hugo Chavez fick Obama oväntat ta emot en bok i gåva, skriven av uruguayanen Eduardo Galeano, den engelska upplagan av 70-talsklassikern Latinamerikas öppna ådror. I boken beskriver Galeano fem århundraden av utländsk intervention och förtryck i Latinamerika, från de spanska conquistadorerna fram till USA:s inblandning i dag.
Det tog bara 24 timmar för boken att gå från plats 54.295 till plats 2 på Amazon.com. Tala om draghjälp!
Undrar vad vi skulle kunna ge Fredrik Reinfeldt för liknande bokpresent, så att han får upp ögonen för att böcker och bibliotek faktiskt spelar roll? Några förslag?
Mats Myrstener

Nytt t-banebibliotek invigt

Invigs med t-bjudning. Läs själva: http://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=116569

Kulturutredningen sågas

av två tunga instanser. Kolla själv: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/tunga-aktorer-sagar-kulturutredningen-1.863731

Det nya klassamhället

Alltid lika aktuella och underhållande Debatt på TV med Janne Josefsson tog upp ungdomsarbetslösheten. Sverige ligger här i botten (eller toppen, hur man ser det) inom EU, påpekades det. I invandrartäta stockholmsförorten Husby t.ex., runt fyrtio procent.
Ordet "klassamhälle" nämndes, men annars är det ett sånt där ord som verkar bannlyst. Varken socialdemokrater eller "nya arbetarpartiet" vill tala högt om det. I den socialdemokratiska historieskrivningen (se t.ex. Åsa Linderborgs avhandling) heter det tvärtom att klassamhället byggdes bort av socialdemokraterna på 1970-talet. Men det var ju ett tag sen.
Det är framförallt våra "nysvenskar" som blivit den nya arbetarklassen. Arbetslösa, fattigpensionärer, ensamstående mammor, långtidssjuka, och inte minst ungdomar tillhör ekonomiskt socialgrupp tre, den som politikerna helst vill glömma. Ändå talar alliansen så varmt om "välfärdssamhället". Men man har uppenbarligen glömt vad ordet en gång betydde.
Josefsson frågade de inbjudna politikerna varför de arbetslösa ungdomarna inte får jobb inom äldreomsorgen, där personalbristen är skriande? Svaret talade sitt tydliga språk. Den politiska viljan saknas.
Begreppet 2/3-samhälle kommer allt närmare. Och behovet av bibliotek som stöd för utbildning och fritidsläsning är snart lika stort som det var på 1930-talet. Fast då insåg man problemet och storsatsade. Nästa alla svenska städer fick nya eller utbyggda folkbibliotek, låt vara från ett svagt utgångsläge. (Bara 36 procent av de lågutbildade angav att de besökte biblioteket i Svensk biblioteksförenings rapport, se tidigare blogginlägg.)
Vi saknar fortfarande ett samlat grepp på problemområdet, en nationell folkbibliotekspolitik.
Mats Myrstener

Ensidig biblioteksdebatt

Den mediala debatten om folkbiblioteken domineras av författare, vilket ger en ensidig bild av en plats där man enbart lånar skönlitteratur i bokform. Detta kan påverka såväl bibliotekens legitimitet, som politiska beslut och besökares beteende. Åse Hedemark, som i sin avhandling analyserat en rad biblioteksdebatter från 1970 och framåt, disputerar vid Uppsala universitet den 9 maj.
Vilka föreställningar om folkbibliotek kommer fram i den mediala debatten? Vilka är de mest framträdande debattörerna? Dessa frågor utgör de centrala utgångspunkterna för biblioteks- och informationsvetaren Åse Hedemarks avhandling där hon ingående analyserar ett antal biblioteksdebatter från TV, radio och dagspress. Resultaten pekar på några av de politiska, professionella och institutionella intressen som ligger bakom den argumentation om folkbibliotek som förs fram i media under perioden 1970-2006.
- Min studie visar att de främsta debattörerna i biblioteksdebatter är författare och inte biblioteksföreträdare som man kanske kan tro, säger hon.
Läs mer om Åses avhandling i kommande nummer av bis och i BiS-historiken 1969-2009 som publiceras i samband med Bok- och biblioteksmässan. Åse Hedemark är medlem av BiS styrelse/redaktionsgrupp

Det virtuella biblioteksrummet

Själv hade jag tänkt gå på ett seminarium om arbetsplatsbibliotek och läsfrämjande verksamhet, med deltagare från Svensk biblioteksförening, IF Metall, Författarförbundet, och fackklubben på Volvo lastvagnar i Umeå, där eldsjälen Jan-Olof Carlsson skulle berätta om deras läsfrämjande verksamhet. Dessvärre blev seminariet på Stockholms stadsbibliotek inställt på grund av för få anmälda.
Min kollega Eva-Karin var på ett seminarium om det virtuella biblioteksrummet. Gissa om det var fullsatt? Bibliotek 1.0, Bibliotek 2.0, mikroblogg, nanoblogg, twitter, facebook.... Det gavs exempel på nya modeflugan twitter, dvs korta (142 tecken) "puffar" om nyheter, böcker, information mm. Stockholms stadsbibliotek har en sådan, kallad "den långa svansen" (ett begrepp som egentligen vill puffa för det långsiktiga, de böcker som av vissa bibliotekarier vanvördigt kallas för "hyllvärmare", eller "dödkött"). Se http://twitter.com/langasvansen
En annan sådan kortblogg är Smittskyddsinstitutets, Jordbruksverkets mfl. myndigheter, som i svininfluensans tider informerar kortfattat på http://twitter.com/krisinformation
Ett inlägg på twitter ska svara kortfattat på frågan "Vad gör du? (just nu)". Det är den inledningsfras mina barn alltid ger sina kompisar (och sin far) när de ringer upp i telefon. Kort och informativt och inget tjafs ska det vara.
Är du inte med på nätet så finns du inte (apropå mitt förförra inlägg på bloggen). Och allt ska vara nutid. Gilla läget.
Mats Myrstener

1/3 av alla skolor saknar bibliotek

och sämst är de många friskolorna, enligt en ny utredning av Kulturrådet. Skolbiblioteken, som brukar kallas skolans hjärta och hjärna, saknar också i stor utsträckning utbildad personal. Det ställer naturligtvis ännu större krav på de befintliga folkbiblioteken i kommunerna. Här skulle väldigt många nya jobb kunna skapas om bara viljan fanns. Och modet att höja kommunalskatten.
Läs om reaktioner från Strängnäs: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2842469.svd
Mats Myrstener

Olika sidor av det ”moderna”

Det moderna samhället har alltid haft skuggsidor som vi inte gärna vill se. Det kan vara nätpirater, nersmutsad miljö, människoförtryck och utsugning. Det verkar som om alla våra mänskliga teknologiska framsteg har ett pris som vi inte gärna vill betala.
Fildelningsproblematiken, moralpanik eller inte, är en sådan fråga. Har vi en gång släppt lös IT-odjuret och tagit fan i båten så får vi också ro den i land. En annan kommande IT-fråga som också handlar om upphovsrätt är Googles ambitioner att publicera skönlitteratur på Internet, i full text. Säkert med stor övervikt på det anglosaxiska. Det finns fördelar med detta, men författarna ser förstås stora faror också.
Idéhistorikern Sven-Eric Liedman talar om det modernas två sidor som "hårt" och "mjukt". Den hårda tekniska utvecklingen är oerhört stark menar han, inte ens två världskrig kunde stoppa den. Religiös fundamentalism kan hindra teknisk utveckling för en tid, men knappast på längre sikt. Alla vill i framtiden ha en egen bil och en egen dator, och var finns den politiker som kan säga nej till sådant?
Den mjuka sidan kommer nästan alltid i andra hand. Moral, filosofi, social- och hälsovård är knappast något som prioriteras av våra politiker. Annars hade den offentliga sektorn förmodligen kunnat lösa arbetslöshetskrisen redan idag. Tänk så många som kunnat jobba på våra folkbibliotek till exempel?
Den hårda domen mot nätpiraterna The Pirate Bay har jämförts med protesterna mot biograferna, discoteken, kasettbanden och videogrammen, alla typiska noviteter på den moderna marknaden. Datorn har redan tagit död på skivmaskinen och brevpressen, och fler lik lär följa på teknikens soptipp. Den stationära hemtelefonen verkar leva farligt för närvarande. Liksom faxen.
Men snarare känns fildelningen och Googles nya IT-projekt som det ofrånkomliga priset av det modernas landvinningar på teknikens område. "Man vinner något – men vanligen förlorar man något istället" säger Zygmunt Bauman och citerar Sigmund Freud, som redan 1930 skrev om modernitetens faror i boken Vi vantrivs i kulturen. Med utvecklingen av Internet släpptes en informationsteknisk sunamivåg lös, en flodvåg som är omöjlig att stoppa, och som också berör biblioteken. Behovet av datorer är enormt i tredje världen, ja fortfarande saknar stora delar av Sveriges inland bredband, vilket gör det mindre attraktivt att bo där.
Jag läste i tidningen häromdagen om några kvinnor i Algeriet som startat ett bibliotek i sin hemstad. Det hade genast blivit en "mötesplats" (här är nog ordet på sin plats) med möjlighet för besökarna att läsa böcker, tidningar, låna mobiltelefon och använda internet. Så enkelt kan det också vara. Allt är trots allt inte "bedrôvligt" som Göran Tunström skriver apropå sina farföräldrar i Dals-Ed, vars ständiga kommentar till det moderna samhällets framfart var: "Dä ä för bedrôvligt!"
Mats Myrstener

Goda och dåliga nyheter

"Svenskarna gillar sina bibliotek" konstaterar Svensk biblioteksförening i den beställda undersökningen som Lars Höglund och Eva Wahlström genomfört, och som nyss publicerats. Folkbiblioteken är den mest besökta kulturinstitutionen i Sverige, och trots att utlåningen gått ner (vilket kan bero bl.a. på låga bokpriser i bokhandeln) besöker 60 procent av svenskarna bibliotek minst en gång om året (80 procent har läst en bok det senaste året). Det är förhoppningsfullt höga siffror.
Någon motsättning mellan Internetanvändande och biblioteksbesök finns inte konstaterar författarna. Tvärtom, ger det ena det andra, verkar det som. Och fortfarande är den främsta orsaken till biblioteksbesök att man vill låna och läsa skönlitteratur.
85 procent av de tillfrågade menar att bibliotek är viktiga för ett modernt samhälle, en majoritet av svenskarna betalar också gärna skatt som går till ändamål som folkbibliotek. Något stöd för avgifter på bibliotek finns inte. Men det finns också skillnader. Socialdemokrater och moderater är underrepresenterade bland de som är intresserade av böcker och bibliotek. Liksom män generellt. Det är ett bekymmer.
Förtroendet för folkbibliotek, "legitimiteten", är stor, bara sjukvården har högre legitimitet. Däremot menar allt färre att bibliotekens service har blivit bättre. Det är en följd av kraftiga nedskärningar de senaste tjugo åren.
Mest goda nyheter alltså. Ändå kvarstår stora problem. Forskningsresultaten verkar inte nå fram till våra politiker, inte minst till de två största partierna. Några politiska poäng verkar inte kunna tas i kulturengagemang, i så fall ska det vara storvulna projekt som nytt stadsbibliotek eller ett nytt operahus. Det vardagliga arbetet på folkbiblioteket är närmast osynliggjort. Att få igång en fruktbar dialog med våra politiker borde därför prioriteras. Få dom att förstå hur viktigt biblioteksarbetet är för folkbildningen, demokratin, skolan och språkförståelsen.
Mats Myrstener