Skönlitteratur kan förändra samhället, och den kan beröra oss på djupet. I vår ryska litteraturcirkel på jobbet har vi kommit till Solzjenitsyn och den oerhört förtätade lilla berättelsen En dag i Ivan Denisovitjs liv. En dag i en sibirisk straffånges liv där allt kretsar kring termometerns gradtal (det är mitt i vintern), brödransonernas storlek, om det finns tillräckligt med ved i kaminen, och att kunna hålla sig varm i den bitande kylan. Inget annat än att bara överleva.
Dostojevskijs Brott och straff var en lika stor läsupplevelse som förra gången jag läste den. Få romaner är så fysiskt påträngande och uppslukar läsaren så totalt. Läsaren är den jagade Raskolnikov, vare sig man vill eller inte. Man lever i hans resonerande över moral och etik, känner hans hungerhallucinationer: Vad är rätt? Är livet okränkbart? Hur når man sinnesfrid?
Solzjenitsyns underjordiskt publicerade berättelser (den s.k. "Samizdatlitteraturen") i Sovjetunionen bidrog till regimens fall, liksom Ivar Lo-Johanssons och Sara Lidmans och Agnes von Krusenstjernas böcker starkt bidrog och påverkade sin tids idédebatt. Men Dostojevskijs böcker förändrade dessutom för alltid skönlitteraturens form och innehåll, och förändrade med all säkerhet också sina läsare.
I kommande nummer av bis skriver jag om när Maxim Gorkij (Min barndom) mötte Leo Tolstoj (Krig och fred, Anna Karenina), och när nobelpristagaren Pasternak (Doktor Zjivago) blev uppringd mitt i natten av diktatorn Josef Stalin, som ville att han skulle ange poeten Mandelstam. Den långa krångliga vägen till Solzjenitsyns debut vid 44 års ålder, är också värd en reflektion. Se kommande nummer.
Mats Myrstener
PS Lördagar kl 19 går den uppmärksammade ryska TV-dramatiseringen av Solzjenitsyns roman 'Den första kretsen'. Svt2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar