Kampen om språket

Vilka ord man tillskriver olika problem eller grupper bär på en ideologisk laddning. Kallar man företaget där man jobbar för arbetsgivare eller arbetsköpare? Är nedskärningar reformer eller privatiseringar? Är alla politiska aktivister i Palestina frihetskämpar eller terrorister? Kallar vi bibliotekens besökare brukare eller kunder?

Det finns många exempel och det är viktigt att förstå språkets laddning - hur ens tal är del i en politisk kamp om hegemoni och utrymme. Att hur man formulerar sig är en liten pusselbit av något större. Därför är det väldigt viktigt att inom biblioteksvärlden mota den nyliberala diskursen i dörren. Vi ger inte service åt kunder i en ständig jakt på marknadsandelar. Vi måste våga vägra vara ett företag och istället föra fram biblioteket som en allmänning, som en demokratisk mötesplats där gratisprincipen råder och klassamhället motverkas. Och det kan börja med något så obetydligt som vad vi kallar våra besökare.

Kristian Schultz

Ett spelande folk, och en jämställdhetsminister

Idag är 1 Advent och jag försov mig just och missade festhögmässan i Sofia kyrka. Ackackack. Satt uppe för länge inatt och såg tecknade Star Wars-filmer. Men Otto Olssons Advent lär man nog ändå bli rätt trött på innan julen är slut tror jag.

Läste i Svenska dagbladet idag att svenskarna är "ett spelande folk", och då talar man inte om kommunala musikskolan eller körsång, som är en hel folkrörelse i sig. Nej, 27 procent av svenskarna över 15 år spelar TV- och data- och mobiltelefonspel. Det är över två miljoner människor. Apropå den nyss förda debatten på denna blogg.

I tidningen finns också en intervju med advokaten Claes Borgström, en av få socialdemokratiska politiker med medial utstrålning. Han säger bl.a. att om man uteslöt alla brott som kan hänföras till mäns överordning, så skulle inte mycket bli kvar att processa om.

En sån man skulle jag vilja ha som jämställdhetsminister, ja varför inte justititeminister med en gång? Ett kommande "vallokomotiv"?

Mats Myrstener

Köp BiS-historiken!

Det finns många ex. kvar
av BiS 40-årshistorik, "En ny
förening är nödvändig". Gå in
på vår hemsida (se länkarna
till höger) och beställ den.
Eller ge bort den i julklapp
till någon likasinnad.

1968 ur biblioteksperspektiv.

Bibliotekshistoria från golvet.

Finns även att köpa på Ad-

libris, Bokus och från

Bibliotekstjänst.

Läs om BiS i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Värmland, Eskilstuna, Lund, Skellefteå, och Nybro. Om personerna, profilerna, frågorna, det lokala arbetet och striderna på riksplanet.

Ett kooperativt bibliotek

KF:s bibliotek har storgallrats (något som ligger i tiden verkar det som) och en stor del av det utländska beståndet har överförts till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm. KF:s bibliotek grundades 1927 av eldsjälarna Axel Påhlman och Walter Sjölin. Idag sköts det av den sympatiske Michael Hagström och är bara öppet för anställda och enstaka forskare (man kan ringa och be att få komma in).
Min kollega Hans Larsson skriver om bokbeståndet, med klassisk kooperativ litteratur på tyska, engelska och franska, i senaste numret av tidskriften Arbetarhistoria:
"Det är onekligen något visst med bibliotek. När man står bland hyllorna tränger sig böckerna (texterna) på. Man står inuti en laddning, ett mummel som vill göra sig förståeligt. Varenda skrift harklar sig försynt och säger: Läs mig, för annars finns det ingen mening med mig!"
Nu finns mumlarna bevarade, förhoppningsvis för all framtid.
Kan nås från ARAB:s hemsida http://www.arbark.se/ (sök på "kooperation")
Mats Myrstener

Ett syndikalistiskt bokförlag

Det syndikalistiska förlaget Federativ ger ut böcker sedan 1918, och ägs fortfarande av SAC, Sveriges arbetares centralorganisation. Den fackliga handboken Vi har rätt kommer nu i en uppdaterad upplaga, 2.0. Här ger man svar på stora och små fackliga frågor, som man menar att LO och SAP glömt bort, som Hur organiserar man en strejk? Vad händer om man bryter mot arbetsrätten? Så förhandlar man som enskild individ: vad är dina rättigheter och skyldigheter, och vad är arbetsgivarens, och vem bestämmer egentligen din lön?
Heder åt ett sådant förlag, lika vitalt idag som 1918!
Mats Myrstener

Bibliotek eller bokhandel?

I Frankrike tar man kulturen på allvar. Lastpallar med Dan Brown betackar man sig för. Till skillnad från svenska bokhandlar så vill de franska införa regler. Man får en kvalitetsstämpel (Label Librairie Indépendante de réference) om man uppfyller vissa normer som ett utbud med minst 6.000 titlar, att inte vara alltför nyhetsinriktad, och att ha tillräckligt med personal för att ge en god service.
Kanske vore det något för svenska folkbibliotek att ta efter? Hur många skulle få "kvalitetsstämpeln"?
källa: Svenska dagbladet, 25/11
Mats Myrstener

"Ska det vara tyst på biblioteket?"

En etikett-fråga i gårdagens DN. Läs etikettgurun Magdalena Ribbings svar och läsarnas kommentarer.
http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/11/25/lek-pa-bibliotek-5408#comments

Palms päronträd

I Rolf Almströms nya roman Svart arbete, om arbetslösa och undantagsmänniskor i förorten Västra Frölunda, hittar jag den sedelärande historien om August Palms päronträd.

Efter Palms jungfrutal om socialismen i Sverige, på hotell Stockholm i Malmö i november 1881, fick han svårigheter att hyra lokal. Då tillverkade några arbetare en plattform i ett päronträd, som stod där stadshuset i Malmö idag står, August Palms plan 1. Här höll agitatorn ett nytt brandtal, varpå plattformen revs av nitiska poliser.

När stadshuset skulle uppföras var det tänkt att päronträdet skulle stå kvar, där det idag är ett tydligt veck i byggnaden. Men byggföretaget tyckte att det var för besvärligt att bygga runt trädet, så man högg ner det och betalade vitet, vilket blev billigare. Kvar finns vecket i huset, samt en stickling, som sköts och vårdas av SAP i Malmö.

Idag när (S) når rekordlåga siffror i opinionsmätningarna får historien ett nytt skimmer kring sig. Hur lång tid tar det innan Palms päronträd vuxit sig stort igen? Kanske dags att skippa högerpolitiken snart? Något att fundera på för den arbetande klassens egna representanter inom dagens klena arbetarrörelse?

Mats Myrstener

Att sakna Sven Wernström

När jag läser dagens ungdomslitteratur kan jag komma på mig själv med att sakna den gamle Sven Wernström. Förstå-sig-påarna skulle säkert kalla hans böcker tendenslitteratur och det är precis det jag saknar. Böcker som klart och tydligt tar avstamp i en vänsterpolitisk utgångspunkt och har samhällsproblem som ram till en engagerande berättelse. Kort sagt, böcker som inte bara vill skildra samhället som vi lever i utan även förändra det. Jag är trött på lättviktiga böcker om romanfigurer som lever i samhälleliga vakuum eller eländesskildringar som bara frossar i misär. Istället hade jag velat se författare som utan överpedagogiska pekpinnar visar på att en annan värld är möjlig eller i alla fall att man tillsammans som ett kollektiv kan göra något åt sin situation.

Sven Wernström må ha haft en del fel (hans stöd till Sovjet till exempel) men han kunde med ett underifrån-perspektiv och jävlaranamma skildra historiska förlopp och gjuta liv i de trälar, tjänare och pigor som annars bara förpassas till bakgrunden av krigarkonungar, adel och borgarklass. Vill man ha bra historiska böcker för ungdomar ska man genast gå till närmaste bibliotek och låna sviten Trälarna. Den är fortfarande oöverträffad.

Min avslutande fråga blir: var kan man hitta dagens Sven Wernström?

Kristian Schultz

Liberalismens död?

Folkpartiet vill nu till sitt tidigare krav på svenskakunskaper även lägga en obligatorisk kurs i medborgarkunskap för den som ska få bli svensk medborgare. Vart har liberalismen tagit vägen?! Den heliga valfriheten förstatligas för somliga!?
Ge möjligheter, det räcker! Ge studieförbund, skolor, bibliotek med flera resurserna och uppdraget att kunna erbjuda de kurser och det mediautbud som behövs för att lära såväl svenska språket som de de koder, fakta och berättelser som är en viktig del av vägen in i samhällsgemenskapen.
Då kommer målet, "minskat utanförskap" att överträffas utan både piska och morot!
Ingrid Atlestam

En amerikansk bibliotekariedocka

Min dotter Aina köpte en amerikansk biblioteksdocka till oss när hon var i New York. En s.k. "Librarian action figure"! (klicka på bilden så blir den större)

Det är inte vilken docka som helst. Nancy Pearl är en mycket känd bibliotekarie från Seattle, har publicerat flera böcker om läslust, recensent och hängiven cyklist. Hon bestämde sig för att bli bibliotekarie när hon var tio år, och hon har en "femtiosidorsregel" som säger att hon läser femtio sidor, och har hon då inte blivit engagerad så lägger hon boken åt sidan. Hon tycker att ju äldre man blir, ju mindre tid har man att läsa dåliga böcker. Hon föreställer sig nog, precis som Jorge Luis Borges, paradiset som "a kind of library".

Hon har också jobbat hårt för ett projekt: Att hela Seattle skulle läsa samma bok och sedan diskutera den. "The role of the librarian is to make sense of the world of information" har hon sagt, och jämfört sig med Batmans kollega Batgirl, som förstås är bibliotekarie.

Dockan har en knapp i ryggen. Trycker man på den så lyfter Nancy på armen och pekfingret i en hyssjande gest. Nåja, får man väl säga, "nobody's perfect", och ränderna går tydligen aldrig ur den yrkesrollen på andra sidan Atlanten. Men entusiasmen går inte att ta fel på, och lite mer "action" än den s.k. "biblioteksnallen" är det i alla fall.

I USA finns enligt uppgift 2003, 124.000 bibliotek, och ca 400.000 bibliotekarier. Snacka om påtryckningsgrupp.

Mats Myrstener

Att köpa eller inte köpa - det är frågan

Vilka inköpskriterier bör biblioteken ha när det kommer till TV-spel? Det är en fråga som ofta ger vaga riktlinjer där man bedömer inköp från fall till fall. Mats Nordström från Malmö Stadsbibliotek gav till exempel följande svar i en intervju i Svenska Dagbladet 2006: "– Vi har haft en diskussion från titel till titel. Bibliotekets policy är att inte ha något med överdrivet våld eller sexism, men det finns ingen klar definition".

Samma inställning tycks råda i Göteborg. Jag tycker att definitionen på samma gång är för vid och alldeles för snäv. Låt mig förklara närmare.
Våld är i min mening inte det centrala problemet - våld kan fylla en funktion i en berättelse om det tillför något till handlingen. Självklart ska man inte köpa in spel såsom Manhunter 2 där spelet enbart går ut på att mörda på olika sätt. Men tyvärr verkar mediaansvariga i Göteborg dra öronen åt sig så fort det står en 18+ gräns på ett spel. Resultatet blir att målgruppen unga vuxna helt missas och att utmärkta spel, såsom skräckspelet Dead space, inte ingår i beståndet bara för att de innehåller våldsamma inslag.

Våld (läs: meningslöst våld) bör vara en variabel att ta i beaktande men betydligt viktigare är vilka politiska strömningar som framträder i ett spel. Ärkesexistiska spel som Rumble Roses, spel där USA-flaggviftandet tar sig osmakliga proportioner eller spel med rasistiska undertoner såsom Resident Evil 5 där man som vit hjälte huvudsakligen fightas mot sjuka, svarta afrikaner bör undvikas.

Kristian Schultz

Tyck till om bibliotekslagen

När Jan Ristarp talade på konferensen Boken på arbetsplatsen (Åkers-Runö utanför Stockholm), så nämnde han att det är hög tid för alla berörda att nu tycka till om nya skrivningar i bibliotekslagen. En revidering är på gång och ska vara klar i början av nästa år, samtidigt som den s.k. kulturpropositionen läggs.
Det är alltså tid att skriva, tala med sina politiker, eller på annat sätt tycka till om både bibliotekslagsskrivningen, och den nya kulturpropositionen. Förmodligen får vi leva med dessa ett antal år framöver, så: tyck till!
Mats Myrstener

Vi skulle få leva här...

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nåt mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt

-Ebba Grön, Die Mauer

I media har det den senaste tiden varit mycket uppståndelse kring Berlinmurens fall. Artiklar och intervjuer med forna östtyskar har avlöst varandra. Jag håller med om att det är något att fira om än på en annan grundval än segerrusiga liberaler. Östblocket, som redan på 1950-talet kallats statskapitalistiskt av marxistiska dissidenter som övergett den stalinistiska ortodoxin, försattes i kris upprepade gånger genom arbetares kamp för demokrati och en socialism som inte stavas STASI. Östtyskland 1953, Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen 1980. I den liberala historieskrivningen glöms det bort att det man kämpade för inte var en oinskränkt kapitalism utan man kan med en av de polska Solidaritetsbanderollerna från 1980 sammanfatta kampen med Socialism - JA, Dess förvrängningar - NEJ. Kort sagt, verklig socialism, inte realsocialism. Det är denna kamp som man ska applådera och inte vad som kom i dess kölvatten.

Tyvärr är det så att det finns en underliggande tendens att glömma vad som hände efter den hjältemodiga kampen, murens och järnridåns fall. Vill man få en insyn hur den smutsigaste och mest hänsynslösa form av kapitalism kunde få fotfäste och härja i det forna Östblocket ska man genast gå till närmaste bibliotek och låna Chockdoktrinen av Naomi Klein. Här visar hon hur den kinesiska diktaturen motbevisade alla nyliberaler genom att införa en otyglad kapitalism utan ett uns av demokrati och hon gör upp med Lech Walesas svek mot de polska arbetare som fört fram honom till makten och skärskådar de ryska oligarker och Boris Jeltsin som satte igång en hänsynslös privatiseringsoffensiv som skickade 72 miljoner ryssar ned under fattigdomsstrecket.

Avslutningsvis kan man säga att det är en ödets ironi att samma liberaler som firar minnet av Berlinmurens fall stödjer nutida murar som den på Västbanken.

Kristian Schultz

TV-spelens vara på biblioteken

När Malmö stadsbibliotek var först ut i Sverige och lanserade sina inköp av TV-spel uppstod en debatt som pågått sedan dess. Har TV-spelen egentligen någon plats på våra bibliotek?

Till att börja med anser jag det vara självklart att TV-spel bör vara en del av våra bestånd. Spel är efterfrågade (kolla bara på väntelistorna på alla spel - klart jämförbara med de populäraste böckerna) och det finns ett enormt sug efter nya spel. Här är det viktigt att komma ihåg att enstaka, nya TV-spel kostar långt över 500 kr allihop och tillgången till dessa spel är således en klassfråga. En låginkomstfamilj kan möjligen skrapa ihop till en konsol men vad gör den för nytta om man inte har råd med spel till den?
Att erbjuda spel är att agera offensivt, att införliva fler kulturella uttrycksformer i bibliotekets allmänning och därmed utvidga den. Detta för att locka nya grupper till biblioteket och minska klassklyftor.

Jag kan hålla med kritiker om att TV-spelen är dyra men varför inte tänka i nya banor.
På den eviga frågan "TV-spel eller böcker?" kan man svara "Ja tack!". Det är lätt att okritiskt dras med i den högervridna snålblåsten istället för att kräva mer resurser till bibliotek som uppenbarligen är väldigt uppskattade (Kulturrådets statistik för 2008 visar på 2,7 miljoner aktiva låntagare på våra folkbibliotek). Våra biblioteksallmänningar, som allmänningar i stort, behöver bli större, inte mindre. Och för det krävs det en bred, offensiv vänsterpolitik som pekar på alternativ till nyliberala nedskärningar och ständiga "effektiviseringar".

Kristian Schultz

Framsteg

Framsteg och upptrampande av nya stigar sker ständigt i biblioteken. Men vi är ofta dåliga på att ta del av andras erfarenheter och på att dela med oss. Här har läns/regionbiblioteken en av sina viktigaste uppgifter, att sprida goda exempel, forskningsrön och nya tankar. Regionbiblioteket i Västra Götaland gör en föredömlig insats genom skriftserien Framsteget. Det nyligen utkomna nummer 24 har titeln "Spelet om samtiden. Biblioteken i korselden mellan det digitala och det fysiska". Här finns rapporter från bland annat Helsingfors, Oslo och Malmö. Forskning ställs mot verklighet och vinklingarna blir många.

Ingrid Atlestam

Homo Ludens - Den lekande människan

De moderna livsformerna är stelnade och hämmande mot den befriande leken, menade situationisterna och ännu under 60-70-talet var Homo Ludens ett populärt begrepp och ett ideal som ofta togs fram i debatten. Idén hämtades från den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga (1872-1945). En avgörande inspirationskälla var Huizingas verk Homo Ludens - om kulturens upprinnelse i lek (1938). Huizinga innefattar hela människans utveckling under begreppet lek.

Han menade att lusten att leka är ett centralt element i människans natur - ett kännetecken för vårt väsen, och därför karaktäriserar han människoarten i förhållande till de andra djuren i bokens titel.

Nu när spelindustrin är en branch som omsätter billioner dollar är då människan befriad och lycklig, en verklig Homo Ludens?

Eller har kapitalismen lyckats kolonisera människans innersta väsen?

Mer grankottar och tändstickor istället för spelkonsoler i biblioteket!

Ingrid Atlestam

En fråga om hattar?

Man kan inte annat än skämmas när man läser om Vellinge-politikerna i Skåne, som undanber sig att ta hand om trettio flyktingbarn. I den del av landet där Skånepertiet och Sverigedemokraterna har sin bästa jordmån har politikerna i Laholm köpt sextio färgglada "tänkarhattar" åt sig själva för 18.000 kronor. (Illustrationen ovan visar en s.k. "Cardiff Banana", kostar 24.90 Euro på hatshopping.com.) Ger kanske ett nytt innehåll åt uttrycket att vara "glad i hatten"?
I dagens SvD granskades flyktingpolitiken och det konstaterades att en annan rik Skånekommun, Staffanstorp, använder trettio procent av sina statliga bidrag för detta till politikernas resor. Danderyd i Stockholm, en av Sveriges rikaste kommuner, vill inte vara sämre. Man tar emot fem flyktingar, men de placeras alla i familjeboende, och inte i Danderyd utan i andra kommuner. De egna kommuninvånarna har enligt uppgift "inte tid". (Lilla Sorsele i Västerbotten tar emot ett femtiotal flyktingar om året som jämförelse.)
En plats i gruppboende uppges kosta 50.000 kronor i månaden. Ofta köps tjänsten av en entreprenör, som sockrar notan till kommunen. En hyfsad månadslön kan man tycka.
Vellinge uppges enligt reklamen vara "en bra kommun att bo i". Undrar om de trettio flyktingbarnen tycker detsamma. Förmodligen gör de det, de har ju knappast något val.
Mer glädjande är då att Turkiet nu beslutat häva många av de sanktioner som plågat den stora kurdiska minoriteten i decennier. Jag tänker på Nedim Dagdeviren, Kurdiska bibliotekets skapare i Stockholm, och hur glad han skulle ha varit. Tyvärr dog han i förtid, och bibliotekets framtid är idag mer osäker.
I Metro läser jag att bara tre kvinnor ingår i den exklusiva gruppen "Världens 67 mäktigaste personer". Kan det vara en orsak till att det ser ut som det gör? "Manligheten som norm"?
Nästa vecka åker jag till konferensen "Boken på arbetsplatsen" på LO-skolan i Åkers-Runö. Rapport kommer att följa.
Mats Myrstener

Kapitalistisk demokrati

Om något land röstar fel i EU:s "folkomröstningar" (t.ex. Irland och Danmark) så brukar en ny folkomröstning hållas inom något år. I vårt bostadsområde röstade köpstämman precis nej till en privatisering av hyresrätterna. Följaktligen ska en ny köpstämma hållas om fjorton dagar, då man hoppas att de boende denna gång ska rösta "rätt", dvs ja till försäljning av allmännyttan till kraftigt underpris.
I ett annat bostadsområde på Södermalm fick man hålla fem köpstämmor innan det blev ja till försäljning. Så går det till i Stockholm när det allmänna privatiseras. Det är väl det som kallas kapitalitisk "demokrati"?
Mats Myrstener

Manifestera manifesten mera

FLAs manifest för mångkulturell biblioteksverksamhet är nu antaget av UNESCO på samma sätt som tidigare manifest för folk- och skolbibliotek.
Läs mer!
Bara att sätta igång att förverkliga!
Givetvis borde dessa manifest även stödjas av Sveriges riksdag, men dit är nog vägen lång. En lämplig början vore att de utgör underlag för det nya uppdrag vad gäller skol- och folkbibliotek som KB fått. Lobba för detta!

Ingrid Atlestam

Knuffas mera!

"Jag är för ickevåld, men det finns inget som förbjuder att man knuffas."
Kloka ord från 68-åriga folksångerskan Joan Baez, på besök i Sverige, som själv ser sig som ett stycke "vandrande historia", ständigt i takt med tiden. Alla jämförelser med en fyrtio år gammal biblioteksförening är naturligtvis helt subjektiva.
källa: Svenska dagbladet, 5/11
Mats Myrstener

Allt genast, men mest där det behövs bäst

Som redan flera kollegor påpekat på BIBLIST är detta med personallösa bibliotek inget nytt, det finns sedan länge på många håll där de sociala och geografiska förutsättningarna för att det ska "funka" finns.
Det nya med Veberödsvarianten är snarare att det inte är så öppet utan att man satt en rejält hög tröskel i form av teknik och kontroll för den som vill in. Alltså mer inveckling än utveckling. För att överskrida denna barriär krävs en god portion socialt och kulturellt kapital, att man bor i ett område där detta överhuvudtaget är möjligt. Alltså mer till dem som redan har, som så ofta nuförtiden, en felprioritering från bibliotekets sida.
Hellre ett personalfullt vidöppet bibliotek i förorten (som Bergsjön, Hammarkullen, Rosengård, Fittja.......) än tio personallösa i förstaden.
Men precis som med "gammelmedia" contra "nya media" så är det ingen principiell utan "bara" ekonomisk motsättning, det vill säga fördelningspolitisk, en fråga om prioritering, om folkbibliotekets uppdrag.
Om kassakistan var överfull så skulle givetvis alla bibliotek erbjuda ytterligare "öppet" med Veberödsvarianten, men dit är vi inte på väg med nuvarande politik och därför är det av nöden att folkbiblioteken håller fast vid sitt uppdrag att överbrygga kunskaps- och informations klyftor, inte att öka dem. Var är analysen av de "nya" koncepten i Lund och Malmö utifrån det uppdraget?

Ingrid Atlestam

Personallöst bibliotek i Veberöd

Det personallösa (eller "obemannade", om det nu låter bättre) biblioteket har introducerats i Lundakommunen Veberöd. (Och jag har gjort mitt första framträdande någonsin i TV.) Biblioteket hålls öppet efter stängningsdags för låntagare med lånekortet som passersedel (eller fingeravtryck). Åldersgränsen är 18 år, vilket i sig är diskriminerande. Problemet med övervakningskamerorna verkar vara löst.
Jag tror fortfarande inte på lösningen med att ha öppet utan personal. Det löser inga problem, det bara förlänger dom. Risken är dessutom att lösningen med obemannade bibliotek blir permanent, vi ser redan andra kommuner haka på den billiga trenden.
På sikt blir det en folkbibliotekens museala gravkammare man bygger.
Mats Myrstener

Rädda boken - för barnens skull !

Med sponsring, filminspelning, fika och kändisframträdanden vill Malmö Stadsbibliotek locka folk, särskilt barn och ungdomar. Men det vore bättre att satsa på stadsdelsbiblioteken och skolorna, tycker sexton författare.
Läs vidare:
http://efterarbetet.etc.se/24136/raedda-boken-foer-barnen/

Upptäck Nobelbiblioteket

Den som är i Stockholm som turist hamnar alltid i Gamla Stan och går upp till Stortorget, platsen för "Stockholms blodbad". I Börshuset, som dominerar torget ligger också ett bibliotek, fast få känner till det. Svenska akademiens Nobelbibliotek är faktiskt öppet för allmänheten flera dagar i veckan, och här hittar man framförallt skönlitteratur och humaniora, samt tidskrifter, på en mängd olika språk.
Är man mantalsskriven i Stockholm får man också låna hem, annars behöver man en underskrift av "borgensman" (eller kvinna) skriven i Stockholm. Biblioteket är inte särskilt känt, förmodligen för att man då skulle tvingas anställa mer personal? Chefen är f.ö. gammal bissare, Lars Rydquist. Besök gärna de gamla lokalerna i Börshuset, tredje våningen, ingång på högra sidan av huset.
webplats: http://www.svenskaakademien.se/web/Mer_om_Svenska_Akademiens_Nobelbibliotek.aspx

Nytt Deichmanske i Oslo

Till skillnad från i Stockholm satsar man i Oslo på ett splitter nytt huvudbibliotek, "Nytt Deichmanske". Utvecklingen ska kunna följas via en blogg http://nye.deichman.no/
Se vidare www. biblioteksbloggen.se, där biblioteksnyheter publiceras från de tre lånecentralerna Lund, Stockholm och Umeå.

Förstatliga folkbiblioteken?

Rubriken är Marianne Steinsaphirs på hennes ledare i senaste Ordfront magasin (nr 5/09). Marianne, som tidigare varit redaktör för BBL, ställer frågan om förstatligande utifrån bland annat Malmödebatten och hotet om nedläggning av Hammarkullens bibliotek.
BiS har genom åren föreslagit olika former av förstatligande, just för att garantera "fri och jämlik tillgång". Politiskt är det inte läge för detta just nu, inte heller efter ett eventuellt regeringsskifte, nu när sossarna klampar på högerut med Bill och Bull i släptåg. Men undrens tid är väl inte förbi, kanske förnuftet hinner ifatt politiken på upploppet då det gäller KBs nya uppdrag!

Ingrid Atlestam

Äntligen klasskamp!

I sin ledare i senaste BBL (nr 8 2009) manar Henriette Zorn till klasskamp. Hon kräver att bibliotekariekåren ska ställa sig på barrikaderna och ta tag i problemet att folkbiblioteken inte når och inte prioriterar de grupper de i första hand är till för, som ger legitimitet, nämlgen arbetarklassen och då framför allt männen. BiS har såväl i tidskriften bis som i denna blogg envist hävdat att folkbiblioteken riskerar att hamna på fel sida nu när klyftorna växer. BiS hälsar BBL välkommen i kampen för det rättvisa biblioteket.

Ingrid Atlestam