Som redan flera kollegor påpekat på BIBLIST är detta med personallösa bibliotek inget nytt, det finns sedan länge på många håll där de sociala och geografiska förutsättningarna för att det ska "funka" finns.
Det nya med Veberödsvarianten är snarare att det inte är så öppet utan att man satt en rejält hög tröskel i form av teknik och kontroll för den som vill in. Alltså mer inveckling än utveckling. För att överskrida denna barriär krävs en god portion socialt och kulturellt kapital, att man bor i ett område där detta överhuvudtaget är möjligt. Alltså mer till dem som redan har, som så ofta nuförtiden, en felprioritering från bibliotekets sida.
Hellre ett personalfullt vidöppet bibliotek i förorten (som Bergsjön, Hammarkullen, Rosengård, Fittja.......) än tio personallösa i förstaden.
Men precis som med "gammelmedia" contra "nya media" så är det ingen principiell utan "bara" ekonomisk motsättning, det vill säga fördelningspolitisk, en fråga om prioritering, om folkbibliotekets uppdrag.
Om kassakistan var överfull så skulle givetvis alla bibliotek erbjuda ytterligare "öppet" med Veberödsvarianten, men dit är vi inte på väg med nuvarande politik och därför är det av nöden att folkbiblioteken håller fast vid sitt uppdrag att överbrygga kunskaps- och informations klyftor, inte att öka dem. Var är analysen av de "nya" koncepten i Lund och Malmö utifrån det uppdraget?
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar