Dagens Dagerman

Stig Dagerman är en av Sveriges mest uppmärksammade författare utomlands, vilket jag kunde notera på plats i Paris. Dagerman debuterade 1945, bara 22 år, med romanen Ormen, och under bara några år exploderade han i en stor produktion av romaner, noveller, dikter, dramatik och reportage, inte minst i syndikalistiska dagstidningen Arbetaren.
Drabbad av en förlamande skaparkris tog han sitt liv 1954. Två av hans mest kända böcker, den egenartade kärleksromanen Bränt barn, och reportageboken Tysk höst, skriven 1947, ges nu ut igen av Norstedts. Med förord av P.O. Enquist och Elfriede Jelinek.
Dagermans dagsedlar publicerades 1944-1954, under några perioder dagligen, i Arbetaren. En av de mest kända är Flykten valde oss, ett ännu idag skarpt inlägg i invandrar- och flyktingdebatten.

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär.

Bakläxa för KB

I Inger Eide Jensens utvärdering och förslag till revidering av bibliotekslagen lyfts "behovet av nationella strategier när det gäller litteratur- och informationsförsörjning på andra språk än svenska" fram på flera ställen i texten.

I KBs beskrivning av sitt nya uppdrag nämns inte detta behov överhuvudtaget, trots att det borde vara en viktig del av deras nya roll att samordna och utveckla landets biblioteksväsen.

Uppdragsgivaren, regeringen, bör ge KB bakläxa på denna punkt och se till att KB tar till sig samordnar sig med Eide Jensens förslag.

Det första man sedan bör göra är att föreslå ett nytt och utvidgat uppdrag för KB!

Ingrid Atlestam

Skattehöjning.nu

I Svenska dagbladet idag publicerar journalisten och debattören Mats Roslin en helsidesannons där han presenterar sina nya hemsida www.skattehöjning.nu. Han kallar det "öppet brev till svenska folket". Valkampanjen har börjat.
Inga skatteintäkter-ingen trygghet är budskapet. Han efterlyser gammal god traditionell socialdemokratisk skattepolitik. Gärna en progressiv skatt, som fanns en gång. En tredjedel av skatteintäkterna går till vård, skola och omsorg. Dra upp Sverige ur skattesänkarträsket, manar debattören.
Denna "tabufråga" verkar också den rödgröna alliansen ha tagit till sig. Man hymlar inte längre om att vi inte måste höja skatterna. Det är bara borgerliga kommuner som Täby i Stockholm (Reinfeldts egen) där låga skatter prioriteras. Täby kommun har i stort sett privatiserat allt som går att privatisera, i egoismens och egennyttans namn. Men man använder sig gärna av den skattefinansierade sjukvården i andra kommuner när den lilla privata sjukstugan i Täby går på knäna. Liksom man naturligtvis använder stadsbiblioteket i Stockholm, men drar in på det egna biblioteket. Man vill alltså både inte ha, och ändå äta gott av skattekakan. En dubbelmoral som verkar kunna straffa sig i kommande val.
Gör Reinfeldt arbetslös - innan du själv blir det, läser jag på en SSU-affisch på vägen till jobbet. Det förefaller som om allt fler börjar komma till den insikten nu.
Mats Myrstener

Mer om fantasy

All läsning av skönlitteratur är väl en form av verklighetsflykt. Jag brukar tänka på vad Tolkien sa, i essän On fairy-stories (på engelska i antologin Tree and leaves, på svenska Träd och blad, 1972). Han kallade läsningen en sorts kreativ eskapism, men varnade också för att det finns litteratur som kan vara direkt skadlig.
Vare hur som helst med det, men antimodernisten Tolkien, som hatade industrialismens förstörande av natur och miljö, hade nog rätt i att vi behöver andrum i vardagen, flyktvägar, ja en sociolog kallade det t.o.m. ett skapande förräderi - att fly från verkligheten med litteraturens hjälp. Jag tror Astrid Lindgren var inne på samma sak: Utan sagor och fantasi skulle hela människan förtvina intellektuellt.
Alla vi fantasynördar som älskar David Eddings, Terry Pratchett, Ursula LeGuin, C.S. Lewis, med flera, kan väl sträcka på oss lite. Visst har TV- och dataspel tagit över en del av fantasyböckernas dragningskraft, men läsningen av böcker har knappast minskat för det. Själv lärde jag mig läsa med hjälp av western-kioskböcker som Bill & Ben och Walt Slade, men det är väl en genre som är direkt utrotad idag, även på TV?
Nyss har jag tragglat mig igenom den omfångsrika boken Tusen år av Fantasy, av historikern Bo Eriksson (Historiska Media, 2007). Den fantastiska berättelsen har långa rötter ända tillbaka till Bibeln, Homeros, Dante, Vergilius, de isländska sagorna, de walesiska sagorna om Kung Arthur, Tusen och en natt, kinesiska folksagor, you name it.
Det är den första större genomgången av denna genre på svenska sedan Åke Ohlmarks och Irmelin Sandman Lilius böcker på 1970-talet. Det mesta är redan sagt, inte minst i den engelska fantasylitteraturforskningen, och helt övertygad är jag inte att det var medeltida författare som Chrétien de Troyes som influerade Tolkien mest. Läs istället Joseph Campbells böcker om hjältemyten (”the hero-quest”), som också starkt influerat filmer som Star Wars och Avatar.
Men vill man få rekorderliga resuméer av ovannämnda klassiska fantasyverk, och står ut med den nya prosaiska Tolkienöversättningens töntigheter, så har man ett bra uppslagsverk att sätta i intresserade ungdomars händer.
Och kom ihåg det kinesiska ordspråket, som passar in på det mesta av livets skeenden, även på så tjocka och tunglästa böcker som denna: ”Draken lyfter bara i motvind”. Det är motståndet som danar människan! Men verklighetsflykten behövs, den också.
Mats Myrstener

"Dömer du mig efter min storlek, ah?"
Yedimaster Yoda, en liten grön figur ca 1 meter lång, är 900 år gammal och har tränat yedi-riddare ungefär lika länge. En man full av kinesisk visdom, expert på yoga.

Fira det skrivna ordet... och upphovsrätten?

Idag är världsbokdagen som enligt Svenska Unesco-rådet är "hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt värnandet om upphovs-rätten och människors fria tillgång till information." Den första delen av detta citat låter behjärtansvärt och kul. Vem vill inte fira och uppmärksamma läsning och böcker med olika roliga tillställningar? Jag hade gärna sett att många fler bibliotek hade världsbokdagen som bokbytardag eller anordnade högläsning där vem om helst fick läsa ett stycke ur sin favoritbok etc.

Men sen blir jag som ett frågetecken. Fira upphovsrätt? Verkligen? Personligen är jag allergisk mot upphovsrätt då den hindrar utbyte av fri information och lägger krokben för kreativt skapande då man inte får använda sig av den rika mängd verk och bilder som gjorts otillgängliga genom denna förhatliga symbol -> ©. Kulturen bör vara en allmänning vi alla kan ha nytta och glädje av - varken mer eller mindre.

Ingen skapar i ett socialt vakuum och den borgerliga drömmen om författaren/konstnären som ett ensamt skapande geni är en myt som bl.a. filosofen Roland Barthes gav sig på en gång i tiden ("The text is a tissue of quotations drawn from the innumerable centres of culture." - Barthes). Människan är en social varelse, så även i skapandet av berättelser. Den sociala mylla som författare och konstnärer drar näring ur bör vara så tillgänglig som möjlig utan risk att stämmas på miljonbelopp för upphovsrättsliga intrång. Inte inneslutas och girigt bevakas av starka, ekonomiska aktörer som skivbolag, förlag etc.

Men den stackars författaren då vars verk piratkopieras utan att han/hon får en spänn eller vars verk används i sammanhang som författaren inte alls kan ställa upp på?

För det första bör man ha en kulturarbetarlön som våra skapande vänner kan stötta sig mot utan att behöva slita sitt hår kring varenda krona. Som ett annat exempel kan man höja ersättningen för utlånade böcker eller lönen för författarbesök. Som jag ser det går det att säkerställa författares/konstnärers inkomster utan copyright. Det är förhoppningsvis inte ekonomiska incitament som står bakom skapandet, utan erkännande som en skicklig författare och viljan att få en trogen läsekrets.

Men tänk om författarens verk inte har något copyright-skydd och sedan kopieras och säljs utan författarens vetskap? Här måste ju ändå copyright vara ett effektivt motmedel då verket inte får användas hur som helst?

Inte alls! Istället finns det mycket bra Creative Commons-licenser man kan ha på sina verk som tillgängliggör materialet men t.ex. omöjliggör kommersiellt användande eller som kräver att man uppger varifrån verket kommit. Sååå mycket bättre än copyright och upphovsrätt som inte är något annat än en girig, modern inhägnad av våra kulturella allmänningar.

Kristian Schultz

Datorn förklädd till bok

Det senaste från Macvärlden är en dator - förklädd till bok. BookBook kallas den, fodralet ser ut som en gammal foliantbok med nött röd rygg, och röda hörn. Lagom sliten.
För, som reklamen säger: ingen vill väl stjäla en gammal bok? Och den ser ju snygg ut i bokhyllan också.
källa: Svensk bokhandel 2/2010
Mats Myrstener

"Boka ditt liv?"

I Svensk bokhandel 2/2010 läser jag om en ny trend, "bookyourlife". Ett förlag anordnar ett offentligt boksamtal i samarbete med en privat organisatör, i Sverige heter hon Carina Nunstedt.
Hittills har man prövat det i Stockholm och Göteborg och främst med bestsellerförfattare. Men man kan tänka sig alla slags arrangemang i framtiden.
Kundkretsen är främst kvinnor 40+, man får signerade böcker av författaren, dricker vin, och umgås. Författare som engagerats är t.ex. Jo Nesbö, Hanne-Vibeke Holst, Michael Nyqvist och Liza Marklund. Man tror att det är en trend på uppåtgående.
Men det är inte gratis, ca 250 .- för "deckardrinkar", 395 :- för en "helkväll". Deltagarna får också med sig en "goodiebag", med skönhetsprodukter, DVD-filmer, eller en pocketbok.
Det låter väl som ett bra koncept för en framtida borgerlig kulturpolitik? För kultur ska ju inte vara gratis, eller hur?
Mats Myrstener

BiS recenseras i Norge

BiS-historiken En ny förening är nödvändig har nu både recenserats i BBL, och i norska Bibliotekforum, 2010:3 (kommer säkert på deras hemsida senare i vår).

Mer om jämlikhet

Jag skrev i en kommentar till ett tidigare inlägg att den uppmärksammade brittiska studien Jämlikhetsanden skulle lanseras av Vänsterpartiet, vilket var fel. LO kommer däremot att använda sig av den i valrörelsen.
Läs en utförlig presentation av boken:
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/jamlikhet-ar-rakaste-vagen-till-halsa-for-alla_4600247.svd
Mats Myrstener

Kulturnatt i Stockholm

På lördag är det "kulturnatt" i Stockholm. 95 olika programpunkter imponerar förvisso, men den stora kultursatsningen, ett nytt stadsbibliotek - av det blev det intet. Lördagens kulturnatt kostar inte staden någonting, det mesta arbetet som utförs är snarast ideellt. Man kan kanske säga att den icke-kommersiella kulturen är på väg tillbaka: från den offentliga sektorn, till den ideella sektorn, där man var en gång, på 1800-talet!
Nedskärningarna på biblioteksområdet fortsätter, på KB får t.ex. många sluta nu, personalen dras ner, samtidigt som KB får en massa nya uppgifter. Hur det går ihop förstår nog inte ens riksbibliotekarien själv.
Så nog är det "kulturnatt" allt, inte minst i Stockholm, där den borgerliga alliansen gör allt för att skära ner på all kultur. Men reaktionen kan komma - nu leder återigen de rödgröna i opinionsmätningarna i Stockholm.
I morgon är det "världsbokdag". Det känns som något vi borde muntra upp oss med att fira. Själv kanske jag besöker Finlandsinstitutets bibliotek i Stockholm - 18.000 volymer stort! Öppet till 24.00 på lördag!
Mats Myrstener

Är bibliotekspersonal arbetare?

Kan man kalla bibliotekspersonal för arbetare? Ska vi närma oss denna fråga kan vi till en början tydligt se att personalen på folk-och skolbibliotek inte skapar mervärde. Vi producerar inga varor som sedan kan säljas för att generera vinst dvs. vi är inte produktiva i kapitalistisk mening. Däremot utför vi ett reproduktivt arbete - vi bidrar till skapandet av kompetent arbetskraft, till att den existerande arbetskraften kan reproduceras så att den kan gå till jobbet nästa dag genom att bidra med intellektuell stimulering och avkoppling som laddar batterierna.

Med andra ord är vi arbetare, om än ofta högutbildade med inflytande över vår arbetssituation och arbetande inom den offentliga sektorn, som utför en väldigt viktig uppgift även om vi inte producerar mervärde. Vi måste jobba för att överleva då vi inte har några samlade förmögenheter att leva av. Är det ett helt frivilligt val att arbeta för oss eller måste vi för att betala hyran och få mat på bordet (att sen biblioteksarbete är ett grymt givande arbete är en annan sak)? Nej. Att vi läser kulturdelen först i tidningen ändrar inte på detta faktum.

Om vi nu är (kultur)arbetare och tillhör den arbetande klassen (om än ett högutbildat skikt av denna - vanligen och i strikt marxistisk mening felaktigt kallad medelklassen) står vi i motsättning till samhällets andra klass, borgarklassen. Som med alla andra som arbetar vill man få oss att jobba så mycket som möjligt så billigt som möjligt. Att det inte finns tillräckligt med personal på biblioteken är helt enkelt för att personal är en kostnad för arbetsköparen, ofta kommunen. Kan man dra in, drar man in för att säkra budgeten. Bättre att färre jobbar mer i ett högre tempo för en mindre kostnad. Vi däremot vill jobba i vår egen takt, ha tillräckligt med personal för att klara alla uppgifter utan stress och ha en bra lön. Härur uppstår en konflikt, en konflikt som det talas tyst om, där nävar knyts i fickorna men ingen vågar bli en bråkmakare och organisera sig och ställa krav (än). Denna konflikt är klasskamp helt enkelt.
Kristian Schultz

Försumlig Washington

George Washington, USA:s förste president (som man kunde se i den fina dramatiseringen om John Adams på TV), var tydligen en slarvig biblioteksbesökare, om man får tro dagens Aftonblad. Två böcker som lånades i november 1789 återlämnades aldrig, vilket man upptäckte vid en inventering av arkiven på 1930-talet!
80 år senare, när New York public library ska digitaliseras, upptäcktes försummelsen igen, och böckerna är fortfarande inte återlämnade!
Washington borde vara skyldig biblioteket 31.000 sv.kronor i förseningsavgift. En klen tröst för oss som sliter med att återkräva böcker från försumliga låntagare, rika som fattiga.
Mats Myrstener

Jämställdhetsnätverk på biblioteket

Nätverket för jämställdhet på bibliotek, behövs det? På universitetsbiblioteket i Göteborg tycker man ialla fall det, där har cheferna hittills alla varit män. Tills nu, för idag heter chefen Agneta Olsson.
Nätverket jobbar för att personalen på våra bibliotek ska vara könsmedveten. Till exempel ska man kunna fundera på detta med "tjejböcker" och "killböcker". Måste alla tonårskillar som vill läsa rekommenderas Jan Guillous Ondskan?
En av de aktiva är Sara Fältskog Eldros, bibliotekarie i Tumba, som också medverkade i BiS 40-årsantologi En ny förening är nödvändig.
källa: BBL, 1/2010
Mats Myrstener

Stilla dagar i Belleville

Alldeles runt hörnet där vi bodde på ett enklare hotell i invandrarstadsdelen Belleville i Paris, hittade vi en riktigt fin folkbiblioteksfilial, uppkallad efter 1400-talspoeten Francois Villon. (Klicka på bilden så ser man bättre!)
Den påminde faktiskt om en svensk bibilioteksfilial, vilket är ett gott betyg, och t.o.m. fräschare än nyrenoverade filialen på Kungsholmen i Stockholm. Fyra rymliga våningar med barnavdelning högst upp, fackböcker på en våning, skön på en, och skivor och filmer och andra AV-medier på en. Att fransmännen bryr sig om musik och film, och seriealbum förstås, såg man tydligt.
Paris har 69 biblioteksfilialer, varav några är helt specialiserade på AV, serier eller film. Böcker, språkkurser, seriealbum och tidskrifter, är gratis hemlån, övriga medier kostar ett årsabonnemang. Kanske inte så många filialer med tanke på att staden har 11,8 miljoner invånare inklusive förorter, men verksamheten vänder sig främst till de redan frälsta. Men det som erbjuds är av hög klass!
Vi hann också besöka omskrivna nya nationalbiblioteket Francois Mitterand, utkastat bredvid Seines sydöstra krök, vid Porte d'Ivry. Ett märkligt blåsigt och ödsligt gigantkomplex en måndag förmiddag, dessutom stängt för besökare utan lånekort. Min dotter Pella sa att studenter hellre pluggar inne i "stan", men 15 biografsalonger imponerade!
kolla vidare på http://www.paris.fr/portail/Culture/Portal.lut?page_id=145
Mats Myrstener

Lagom lag?

Nu ligger Inger Eide Jensens förslag till ny bibliotekslag med vidhängande utredning. på nätet.
I utredeningen finns mycket givande och nyttig läsning massor av fakta och goda argument. Där påpekas bland annat vikten och nödvändigheten av ett nationellt biblioteksinitiativ när det gäller bibliotekens service till dem som har annat modersmål än svenska. Hur kunde KB missa detta, de lär ju ha samarbetet?
Förslaget till ändringar av lagen är inte speciellt omfattande men verkar vettiga och är kanske vad som är rimligt att få igenom. Speciellt glad kan man bli över skrivningen om kvalitet och allsidighet.

Ingrid Atlestam

Uppdrag granskning

Nu har KB publicerat sin skrivning om det nya nationella uppdraget. Vid en snabb genomläsning låter det mesta klokt och är säkert enligt konstens alla regler för dylika dokument.
Men två viktiga saker, minst, lyser med sin frånvaro. Det behövs massor av samordning, utveckling och krafttag för att få bättre mångspråkiga bibliotek, dvs anpassa biblioteken till den nya och snabbt skiftande demografiska verkligheten. Detta är en av de viktigaste utmaningarna för en nationell biblioteksutvecklare och därom sägs inget. Den digitala klyftan nämns, men bara i förbigående, även här behövs ett nationellt uppdrag och medvetandegörande för att få folkbiblioteken att ta sitt ansvar och stödja dem att få nödvändiga resurser.

Ingrid Atlestam

Bibliotek är att välja

I BBL nr3, 2010, som damp ner i brevlådan igår, intervjuas Angela Zetterlund, ansvarig för bibliotekarieutbildningen vid Linnéuniversitetet (Kalmar-Växjö). Där säger hon bland andra kloka saker att "vi vill synliggöra för studenterna det faktum att det är en politisk handling att låna ut en bok. Utbildningen ska skapa kritiska och kompetenta bibliotekarier som vet vad biblioteket har för samhällspolitisk relevans i lokalsamhället". Bibliotek i Samhälle alltså!
Bibliotek är att vilja välja, bibliotek är politik.
Bibliotekarier som vågar göra det efterlyses av Lina Ydrefelt i ett debattinlägg i samma nummer av BBL. På bloggar och listor har man på sistone kunnat läsa mycket om bibliotekets påstådda identitetskris. Det är bibliotekariekårens alldeles egna hjärnspöke som borde ut i dagsljuset så att man ser att det bara är lilla Labolina.
Både inom utbildningarna och på fältet behövs mer diskussion om bibliotekets samhällsuppdrag och mindre om kundanpassning. Sätt igång! Visa att biblioteket har ett större uppdrag än bara nöjda kunder!

Ingrid Atlestam

Katla-strofer

Den senaste naturkatastrofen visar väl bara åter på hur sårbara vi är, inbyggda i vårt teknikberoende och vår självöverskattning. Och vi som bor i närheten av Bromma flygplats, som ofta används av politiker och folk inom näringslivet och ligger farligt nära Stockholms centrum, vi får åtminstone några lugna dagar av frid.
Nu väntar vi bara på att all elektronik ska slås ut nästa gång ("solstormar" kanske). Sen står vi där med våra gamla böcker och vår tvättade hals.
Kanske dumt att vi gjorde oss av med kortkatalogerna? (obs. ironi!)
Mats Myrstener

April är poesimånad i USA

”National poetry month” kallas det i USA, och man tror att intresset bland ungdomar kommer från rapp-musiken. Academy of American poets har arrangerat i femton år, och evenemanget har bara växt. Websidan heter poets.org. och finns som Iphone-app, facebook och twitter.
300.000 highschoolelever deltog i arrangemanget Poetry out loud, och på Manhattan har man en egen mötesplats, Poets house, med ett stort poesibibliotek. Och nästa månad ska man lansera poesins förmåga att påverka politiken, i evenemanget Split this rock.
Bilden i USA av poeten som en Walt Whitman-skäggig farbror, ensam i en stuga i skogen håller på att förändras. Bob Hansson, släng dig i väggen?
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/poesins-egen-manad-i-usa-ger-dikter-uppsving_4470467.svd

Folkbibliotekens kris, igen

Svenska dagbladet smäller till, som Ingrid skriver nedan, med tre uppslag om ”nytänk” inom folkbibliotekens värld på självaste påskafton. Jag tänker att det här ämnet måste ligga särskilt bra i tiden. En sista rest av det gamla folkhemmet kantänka, som nu står inför sin definitiva nedmontering?
Det mesta har man läst förut, men nu finns det samlat på några sidor, och bra redogjort för. Förnyare står mot bevarare. Det verkar bli väldigt mycket svart-vitt när man tänker i bibliotekstermer just nu? ”Kaffe eller Kafka?” är den fyndiga rubriken på reportaget.

Joacim Hansson får slå ett slag för bibliotekets ”demokratiska uppdrag” (fast det blir lite vagt i mina öron, för uppdraget är inte särskilt tydligt formulerat). Barbro Bolonassos säger att hon är mest stolt över att man fått somaliska kvinnor att diskutera könsstympning på biblioteket.
Problemet är, som biblioteksforskaren Bosse Jonsson uppmärksammade i sin avhandling, att politikerna och de anställda ser helt olika på verksamheten. För politiker och tjänstemän, för att nämna exempel från Nacka, står det mätbara i centrum: öppethållande i timmar, utlåning, och besök i exakta siffror.
Niclas Lindberg menar att identitetskrisen är ett storstadsfenomen, och det kanske stämmer? Man talar också om en nybyggnad i Göteborg som ska vara ”omdiskuterad”, vilket var obekant för mig. Och skånska Lomma har t.o.m. fått ett helt nytt bibliotek.
Tysta läsplatser efterlyses (se tidigare blogginlägg) och det understryks återigen att folkbiblioteket är den samhällsinstitution som flest svenskar har förtroende för.
Det förtroendet borde man sannerligen ta tillvara och dra fördel av. Men det har jag också skrivit tidigare.
Mats Myrstener

Tradition och förnylse

Missa inte denna artikel SVD om folkbibliotek. Många kloka ord av kloka personer. Om nu folk vill ha rätt traditionella, tysta, bokförsedda folkbibliotek, med eller utan latte, varför ska de då inte få det?
Givetvis står detta inte i motsättning till sociala media, närvaro på nätet, e-böcker och andra mer "moderna" biblioteksverksamheter. Bibliotekariekåren verkar digitalt uppdaterad men ideologiskt vilsen, kan det ha med den nuvarande utbildningen att göra?

Ingrid Atlestam

Vårtecken (1)

Några vårtecken syns inte i Stockholm, snön har knappt smält. Men KB, som allt ska bestyra inom bibliotekssverige nu, lanserar sig i sin nya broschyr som "ett av Europas främsta nationalbibliotek". Det låter lagom vagt, och egentligen är väl det enda som är "nytt" med "nya KB", att man nu sammanslagits med Statens ljud o bildarkiv, som nu blivit KB:s "audiovisuella medier".
Ändå är det lite imponerande och kul med allt som finns samlat under det nya taket. Här finns t.ex. Sveriges äldsta film, "Djurgården" från 1896, några "fragment" från Gutenbergs bibel från 1454, Sveriges äldsta bok, fabelsamlingen Dialogus creaturarum från 1483, det första TV-programmet Fajans från 1954, den första musikinspelningen från 1899, den 75 kg tunga Djävulsbibeln, vår äldsta tidning från 1645, den första inspelade talrösten, en skomakare från Hälsingland som på en inspelning från 1904 berättar med livliga gester om hur han reste som emigrant till Amerika vid mitten av 1800-talet, etc., etc.
Statens ljud o bildarkiv låg långt framme när det gällde digitalisering, en stor del av deras utbud av musik, TV- och radioprogram, film o video finns digitaliserat. Tyvärr gäller inte detta för Kungliga biblioteket. Där ligger vi, som sagts, tyvärr i bakvatten.
Mats Myrstener

Kineser, kineser ...

Kina satsar ekonomiskt i Sverige som aldrig förr. Regeringen tackar och bockar, näringslivet hurrar. Borta är talet om ondsinta kommunistdiktaturer som förtrycker mänskliga rättigheter. Money talks, as always.
Tänk om vi kunde få kineserna att satsa några kronor på våra hårt ansatta folkbibliotek när dom ändå öppnat plånboken. För var ska pengar till nya bibliotekssatsningar komma ifrån? Någon som har något förslag?
Mats Myrstener