Idag är världsbokdagen som enligt Svenska Unesco-rådet är "hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt värnandet om upphovs-rätten och människors fria tillgång till information." Den första delen av detta citat låter behjärtansvärt och kul. Vem vill inte fira och uppmärksamma läsning och böcker med olika roliga tillställningar? Jag hade gärna sett att många fler bibliotek hade världsbokdagen som bokbytardag eller anordnade högläsning där vem om helst fick läsa ett stycke ur sin favoritbok etc.Men sen blir jag som ett frågetecken. Fira upphovsrätt? Verkligen? Personligen är jag allergisk mot upphovsrätt då den hindrar utbyte av fri information och lägger krokben för kreativt skapande då man inte får använda sig av den rika mängd verk och bilder som gjorts otillgängliga genom denna förhatliga symbol -> ©. Kulturen bör vara en allmänning vi alla kan ha nytta och glädje av - varken mer eller mindre.
Ingen skapar i ett socialt vakuum och den borgerliga drömmen om författaren/konstnären som ett ensamt skapande geni är en myt som bl.a. filosofen Roland Barthes gav sig på en gång i tiden ("The text is a tissue of quotations drawn from the innumerable centres of culture." - Barthes). Människan är en social varelse, så även i skapandet av berättelser. Den sociala mylla som författare och konstnärer drar näring ur bör vara så tillgänglig som möjlig utan risk att stämmas på miljonbelopp för upphovsrättsliga intrång. Inte inneslutas och girigt bevakas av starka, ekonomiska aktörer som skivbolag, förlag etc.
Men den stackars författaren då vars verk piratkopieras utan att han/hon får en spänn eller vars verk används i sammanhang som författaren inte alls kan ställa upp på?
För det första bör man ha en kulturarbetarlön som våra skapande vänner kan stötta sig mot utan att behöva slita sitt hår kring varenda krona. Som ett annat exempel kan man höja ersättningen för utlånade böcker eller lönen för författarbesök. Som jag ser det går det att säkerställa författares/konstnärers inkomster utan copyright. Det är förhoppningsvis inte ekonomiska incitament som står bakom skapandet, utan erkännande som en skicklig författare och viljan att få en trogen läsekrets.
Men tänk om författarens verk inte har något copyright-skydd och sedan kopieras och säljs utan författarens vetskap? Här måste ju ändå copyright vara ett effektivt motmedel då verket inte får användas hur som helst?
Inte alls! Istället finns det mycket bra Creative Commons-licenser man kan ha på sina verk som tillgängliggör materialet men t.ex. omöjliggör kommersiellt användande eller som kräver att man uppger varifrån verket kommit. Sååå mycket bättre än copyright och upphovsrätt som inte är något annat än en girig, modern inhägnad av våra kulturella allmänningar.
Kristian Schultz
2 kommentarer:
Creative Commons är kanon, men det är ju ett verktyg inom upphovsrättens ramar, ett sätt för författare att markera hur verket får användas. Som de själva uttrycker det: The Creative Commons licenses enable people to easily change their copyright terms from the default of “all rights reserved” to “some rights reserved.” (http://creativecommons.org/about/what-is-cc)
Visst har Creative Commons sina begränsningar men som jag ser det är CC, om det används rätt, ett grymt bra verktyg för att underminera copyright-hets och ta bort risken med att ens verk används i kommersiella syften. Att helt blunda för den upphovsrättsliga problematiken och släppa allt helt fritt utan någon CC-licens är i längden riskabelt då det öppnar för en inhägnad av kapitalistiskt sinnade aktörer. Bättre med en CC-licens som tar bort denna risk och som kräver att bearbetningar och användning av verket sker under samma licens. På så sätt kan en allmänning växa fram som inte kan inhägnas då den är säkrad av CC.
Skicka en kommentar