"Small people", småfolk? Ja, vad menade han egentligen?När jag talade med min bror i Skellefteå i morse kom vi in på en av 60-talets skivhits, "Simon Smith and his amazing dancing bear", av Randy Newman, insjungen av Alan Price, från början organist i Animals (och den som nedtecknade House of the rising sun, en gitarrplågare för de som skulle lära sig spela detta stränginstrument).
Randy Newman, denne fantastiske låtskrivare, skrev också en sång som hette "Short people". Den handlade, tror jag, om "trångsynta människor". Men de som retades upp var en organisation i USA för "kortväxta", vilket inte är detsamma som "dvärgar".
Nog om detta. "Småfolk" i Sverige var förr den vanlige enkle löntagaren, arbetaren, backstugsittaren, torparen, stataren, lantarbetaren. Det användes i politisk retorik, inte minst av socialdemokraterna, på 1940- och 1950-talet. Sen blev det "folkhem", alla var plötsligt lika mycket värda, och ordet "arbetarklass" blev närmast ett fult tillmäle. Fortfarande är "klass" något skribenter skyggar för (men det är på väg tillbaka).
Men småfolksbegreppet lever tydligen kvar, åtminstone inom näringslivet Och nog är ordet "small people" en riktig klassmarkör. Inte minst i USA har det tagits illa upp, där är man mindre än här benägen att tala i klasstermer. Vår svenske BP-direktör råkade alltså ut för en språklig kulturkollision som han nog lär få äta upp så länge han lever. En verbal groda som knappast lär bli någon prinsessgemål, hur mycket sagans prinsessa än anstränger sig (för att anspela på dagens stora händelse!).
Mats Myrstener
2 kommentarer:
Idag, 27/6 skriver Johanne Hildebrandt i sin krönika i Aftonbladet att "vänstern bryr sig inte om småfolket"!
Så uttrycket har redan börjat kleta sig fast igen, dessvärre.
"Småfolket" låter som något från sagovärlden i mina öron.
Ulrika Knutsson hade förövrigt en utmärkt krönika om "small people" i dagens Godmorgon, världen!.
Skicka en kommentar