Läsplattan på frammarsch i USA

Om detta läser jag i dagens DN. Här står om hur läsplattan håller på att ta över skolorna på flera ställen i USA: New York, Chicago, Kalifornien, Virginia.
Anledningen är förstås: att förse en elev med en läsplatta är betydligt billigare än att kopiera upp mängder med papper och återanvända slitna läroböcker. Ämnen som helt undervisas med hjälp av läsplattor är enligt artikeln engelska, matematik, biologi, men även historia.
Oroligt tänker jag på vad besparingskåta skolpolitiker överallt i världen nu börjar tänka. Och ännu mer orolig när man läser en äldre artikel i DN där en IT-professor redan 2009 varnade för den här utvecklingen. Både läsplattorna och det de förses med styrs av amerikanska företag. Dessutom är läsplattan inte interaktiv.
En annan forskare i artikeln dissar läsplattan för en helt ny teknik, den "smarta telefonen", som han tror kan revolutionera undervisningen ännu mer.
Vad det här innebär för bokläsandet och biblioteken kan man ju bara mardrömma om. För skolbiblioteken kan det ju innebära dödsstöten för verksamheten, som vi känner den idag. Sen drabbas förmodligen utgivningen av facklitteratur. För första gången, så vitt jag vet, trycker de svenska socialdemokraterna inte sina kongressprotokoll på papper, utan bara på en CD-Rom.
Eller behöver jag inte vara rädd? Jag funderar på om Bikupan av Camilo José Cela är en lika stor upplevelse på en läsplatta? Jag vet inte. Om styrkan finns i själva texten, så kanske inte förpackningen har någon betydelse?
Mats Myrstener

Sociala medier mot biblioteksnedskärningar

I Cardiff: http://www.facebook.com/group.php?gid=29429697092
I Headington: http://www.headingtonlibrary.org.uk/library-campaign-meetings/stoppingtheculturalvandalismoflibraryclosures
I Doncaster: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/aug/18/doncasters-library-closures-catastrophe
och i Umeå: http://umebiblioteket.wordpress.com/

Behovet av motstånd

Jag kan inte låta bli att beundra revisorn Inga-Britt Ahlenius, som först fick en hel korrupt EU-kommission att avgå, och sedan gav en hästspark till den värdelöse generalsekreteraren Ban Ki-Moon. Vilken kvinna!
Sen får man väl harangera Janne Josefsson och Uppdrag Granskning, Sveriges främsta grävande journalister. Och idag har idrottsborgarrådet i Stockholm, en 29-årig ungmoderat, bytt fot och lovar nu plötsligt höjda bidrag till idrottsrörelsen i Stockholm, sedan Svenska dagbladet fyllts av arga upprörda insändare.
Det stödet hade vi på folkbiblioteket sannerligen behövt. Det räcker inte med Siv Widerberg! Det går att skapa opinion mot neddragningarna. Använd er av media, för 17.
Mats Myrstener

Förintelsen dokumenterad

Yad Vashem, The Holocaust Martyr's and heroes remembrance authority, har på sin oerhört flotta hemsida lagt ut över 130.000 bilder på förintelsen i Tyskland, Polen och Tjeckoslovakien. Sidan har muntliga berättelser, rörliga bilder, kommentarer och dokument, och syftet är bl.a. att kunna motbevisa s.k. historierevisionister.
Projektet med digitaliseringen av så många fotografier har möjliggjorts genom ett samarbete med Google. Google har en policy att den som intresserar sig för ett visst område inom företaget får använda tjugo procent av sin arbetstid till detta, vilket möjliggjort dokumentationen av förintelsen i ord och bild.
En annan oerhört flott hemsida görs av Ingmar Bergman-stiftelsen på Fårö. Kolla in den också!
http://collections.yadvashem.org/photosarchive/en-us/photos.html
http://www.ingmarbergman.se/
Mats Myrstener

Är E-böckerna bibliotekens ödesfråga?

Det menar Inga Lundén, stadsbibliotekarie i Stockholm och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i en debattartikel i Svenska dagbladet. De efterlyser ett samlat grepp från kulturministern och de bokförlag som idag styr tillgången av elektroniska media för folkbiblioteken. Och hur är det med KB:s roll?
Man talar också vagt om en ny litteraturutredning. Läs inlägget:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/e-bocker-odesfraga-for-bibliotek_5890939.svd

bis nr 4 har utkommit

... och här skriver bl.a. Lena Lundgren om BiS inställning till bibliotek på entreprenad samt sammanfattar höstens debatt. Debatten om BiS och Creative commons fortsätter, Bengt Nerman skriver om skönlitteraturen i bibliotekarieutbildningen, och BiS läsfrämjande projekt i Västsahara tillsammans med författaren Monica Zak beskrivs.
På styrelsemötet igår föreslogs att en ny BiS-salong ska hållas i samband med årsmötet 12 mars. Ämnet föreslogs vara "Väga och mäta, kvalitetskriterier, hur mäter vi biblioteksarbetet?" (något i den stilen). Håll utkik efter mer info här på bloggen, och beställ det nya bisnumret från vår hemsida http://www.foreningenbis.org/tidskr.html (dvs lös en årsprenumeration för 2011, förra årets priser gäller fram till annat bestämts av årsmötet!)

Framtiden i våra händer?

"Utvecklingen är lyckligtvis inte lagbunden, utan möjlig att påverka", kommenterar DN:s Annika Ström Melin nyligen bortgångne historikern Tony Judts sista bok Minneshärberget (Karneval förlag). Vi ser det idag i vad som händer i Tunisien, och hur en darrning av skräck går genom envåldshärskare över hela jorden när bilderna från Tunis kablas ut på TV. (Vi hade själv tänkt åka dit på semester, men avbokade resan i sista stund.)
Ja, kanske hade Marx fel ändå om lagbundenheten i den historiska utvecklingen. Lyckligtvis får man väl tillägga.
Mats Myrstener

Shakespeare, men inte Strindberg

London storsatsar på Shakespeare under OS 2012. I samband med evenemanget sätter The Globe Theatre upp William Shakespeares samtliga pjäser på sammanlagt 38 språk, rapporterar SVT:s "Kulturnyheterna".
Pjäserna spelas under sex veckor, med premiär den 23 april nästa år.
Men i Stockholm tänker man inte satsa en enda krona på Strindbergsjubileet nästa år, åtminstone är det vad den borgerliga majoriteten i Stadshuset låtit meddela.
Tänk vilken skillnad det kan vara. Man talar gärna från borgerligt håll i Sverige salvelsefullt om "kulturarvet", men när det blir skarpt läge så tystnar lovorden. Konstigt. Är det månne femte skattesäkningen som ställer till det?
Mats Myrstener

Om några franska marxistiska filosofer och annat läsvärt

... filosoferar bibliotekarien Hans Larsson vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
http://www.arbark.se/2010/12/filosofer-och-maoister/

Ny internetbokhandel/antikvariat

H:ströms förlag, bokhandel och antikvariat i Umeå är numera också internetbokhandel/antikvariat där man även kan söka på gamla titlar. Kolla länken
http://www.bokliv.se/

Kulturkommersialism

Bidragen till kultur och idrott skärs ner. Istället vill kulturministern att näringslivet ska gå in med pengar.
-Det är beklagligt att Sverige har en kulturminster med en sådan analys, säger en kritiker.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4301301

Politiskt styrda bibliotek (Nacka)

Igår svarade Annina Rabe på moderaten Tobias Nässéns inlägg i SvD. Nässén skrev bl.a.
"Biblioteken i Nacka får sin ersättning baserat på utförda prestationer när det gäller antalet besök, utlån och öppettider. Med grund i bibliotekspersonalens kompetens har en tydlig styrning bidragit till att Nackaborna är bland landets flitigaste biblioteksbesökare."
Om nu verksamheten fungerar så bra, varför då omorganisera och ändra kan man fråga sig?
Annina Rabe skriver i sitt inlägg att en "tydlig styrning" av politiker inte är en god grund för en fri biblioteksverksamhet.
Dessutom: kan verkligen politikerna "styra" ett företag som Dieselverkstaden AB? Är inte det ett flagrant brott mot aktiebolagslagen?
Mats Myrstener

Bibliotekarier på film

Efter första avsnittet på TV-dramatiseringen av KB-mannens härjningar på Kungliga biblioteket i Stockholm 2004 kan man bara förundras över hur långt från biblioteksvardagen filmens gestalter rör sig.
Den karriär- och statuskåte huvudpersonen, spelad av Gustaf Skarsgård, sitter mest och stirrar på sitt tomma arbetsbord i det första avsnittet. Vad arbetar han med? Vad gör egentligen en bibliotekarie på Kungliga biblioteket? Ja, inte blir man klokare när man ser honom och hans kollegor gestaltade på film.
Är vårt yrke verkligen så medialt oglamoröst? Vi räddar ju varken folk till kropp (som läkare och sjuksköterskor) eller själ (som präster och psykologer). Fast det senare kan nog diskuteras, om man nu tror att det skrivna ordet kan rädda liv? Det finns nog de som skulle kunna hävda det.
Själv kan jag inte komma på en enda riktig bibliotekarie på film, där man verkligen får se hur vederbörande arbetar, utom sjukhusbibliotekarien i P.C. Jersilds Babels hus. Finns det någon motsvarande författare idag, med samma genomslag i det politiska samtalet? Som inte bara dansar i TV4 eller låter sig intervjuas av Skavlan?
Mats Myrstener
Bild: Bibliotekarien i Star Wars, Jocasta Nu, hjälper en låntagare.

Madrid, december 1943

Bikupan (La Colmena) är nobelpristagaren Camilo José Celas mest kända roman. Den utkom i Buenos Aires 1951, och i Spanien först 12 år senare. Den utspelar sig några dagar i december 1943, kring café La Delícia, i Madrid.
Vår ryska litteraturcirkel, som jag tidigare skrivit om i bis, har blivit en spansk/latinamerikansk. Bikupan gjorde nu ett lika stort intryck på mig som när jag läste den första gången. Det är en kollektivroman (någon har räknat till 296 skildrade fiktiva personer, plus femtio verkliga) som skildrar alla sorters människor som besöker cafeet, många kommer dagligen och får mer ingående analyser. Cela, som var politiskt konservativ men ingen Francoan-
hängare, skildrar med cynisk och ohöljd realism bohemer, tjänstemän, prostituerade, skojare, konstnärer, otrogna äkta män eller makor och andra cafébesökare, ständigt jagade och verbalt hunsade av caféets ägarinna, den förfärliga Doña Rosa.
Hyckleri och dubbelmoral dras fram i ljuset men diskussionerna rör sig mest om till synes enkla ting som mat, kärlek eller pengar.
Den marxistiske kritikern Georg Lukács framhöll ofta den konservative Balzac som den store "avslöjaren" av det bigotta franska samhället på 1800-talet. Detsamma kan sägas om Celas romaner, där människor i all sin skröplighet fåfängt myllrar och surrar som i en myrstack eller - en bikupa.
Fristående fortsättningar på Bikupan är San Camilos afton (1969), och Skymningsmässa (Oficio de tinieblas, inte övers.,1973).
Mats Myrstener

Skönsång och bibliotek

Trots mitt operaintresse lockas jag inte av den borgerliga idén i Stockholm, att nu när det inte blev något nytt Stadsbibliotek, så vill man bygga ett nytt och dyrt Operahus istället, vid Slussen. Ett sådant skulle då förstås kunna sponsras av rika direktörer, ungefär som nya operan i Köpenhamn, som finansierades av ägaren till lågbudgetflyget Maersk Air. Men var finns den kapitalist som likt KA Wallenberg, Beijer eller gamle Dickson vill offra några miljoner på ett nytt stadsbibliotek i Stockholm?
Jaja, vi får väl be Christer Hermansson, allas vår kulturchef (bilden) att skriva en opera som bygger på hans böcker. Den skulle kunna bli rätt kul tror jag. Kulturchefen själv spelar förstås huvudrollen.
Sen såg jag nu på TV att Folkets hus-rörelsen numera satsar på opera från Metropolitan i New York. Det har blivit en framgång, precis som ljudböckerna blivit på vägkrogarna längs E4:an. Och det räddar förmodligen ett antal Folkets hus från att tvingas lägga ner.
Påhittigt, populärt, faktiskt folkbildande, och bland publiken i Skene Folkets Hus sågs t.o.m. ett antal minkpälsade äldre damer, som nog aldrig varit på Folkets hus förut i hela sitt liv. Tala om att bryta barriärer i det nya folkhemmet. Än finns det hopp.
Mats Mystener

Mer om dyslexi

Dagen efter mitt inlägg om detta på bisbloggen kom denna artikel på DN debatt, om hur skolornas besparingar går ut över tusentals elever med dyslexi!
http://www.dn.se/debatt/elever-med-lashandikapp-diskrimineras-i-grundskolan

Stora bokbytardagen

Stora bokbytardagen har utbrutit i vårt hus, sedan det omvandlades till bostadsrätter. Det började med att vi hittade böcker som någon lagt ut i entrén, och jag plockade på mig en bok av Kenneth Ahl och en av Sven Lindqvist (som jag sedan helt fräckt införlivade i vårt bibliotek på jobbet).
Några dagar senare hittade Pella två böcker av Stephenie Meyer, och nu berättade också en granne att någon tydligen gallrat sitt bibliotek inför flytten, och nu portionerar ut böckerna i husets entré. Och dom går åt som smör! Och nu har fler grannar i huset börjat lägga ut utlästa eller utgallrade böcker. Så det är bara att byta och lägga dit nästa bok när man läst den!
(Är det bara i drömmen jag hört att den finns en rörelse som faktiskt sysslar med att smyga ut böcker på det här försåtliga sättet, en litteraturens subversiva undergroundrörelse, mest skönlitteratur, på platser runt om i stan: på järnvägsstationen, på caféer och restauranger, på busshållplatserna, i tunnelbanan? Någon annan som hört samma sak?)
Där ser man vad några enkla böcker kan göra för grannsamverkan! Vi pratar alltså mest litteratur när vi ses i hissen, grannarna och jag numera.
Mats Myrstener
(bilden, som inte har något med detta att göra, är från ett bibliotek i Oxford, som Annsofi tog när hon var där på studiebesök. Och det är INTE Lena Lundgren på bilden, även om det ser så ut. Klicka på den så blir den större.)

Människan och maskinen

Hur fel kan det inte bli när vi tror att maskinerna ska lösa alla våra problem. Idag läser jag följande i Aftonbladet:
"I Stenungsund körde en barnfamilj rakt in i en rondell. Cirkulationsplatsen var nybyggd och syntes inte på bilens navigationssystem. Dessutom var både skylten och själva rondellen översnöade.
-Jag hade inte en chans att bromsa, säger mannen. Min GPS uppmanade mig att köra rakt fram."
Lyckligtvis slutade olyckan inte med några allvarliga personskador.
Mats Myrstener

Forna tiders kulturministrar

I vårt magasin ramlade jag över en bok från 1987, Arkivet, historien, rörelsen, en festskrift till riksarkivarien Sven Lundqvist, utgiven av nykterhetsrörelsens förlag Sober.
Intresserad blev jag främst av en artikel av dåtidens utbildningsminister, folkpartisten Jan-Erik Wikström. I ett tema om folkrörelserna skriver han mycket initierat om folkbibliotekens historia och framväxt. Inte minst intressant hänvisar han övertygande till de ideologiska skälen, som han skriver, "har särskild tyngd inom folkbiblioteken". Här nämns strävan efter jämlikhet, "biblioteken skall bidra till att medborgarna blir kunniga, kritiska och medvetna", "på den fortgående samhällsdebatten, som biblioteken allsidigt och aktivt bör informera om".
Verksamheten ska rikta sig till ALLA medborgare, och vara kostnadsfri, ge alternativ till den passiviserande kommersialiserade kulturen, främja ett aktivt och differentierat kulturliv, uppsökande och kontaktskapande, "och vara ett led i kommunernas och statens samlande kulturpolitik". Han slutar trosvisst med ett citat av Folket i Bilds grundare, socialdemokraten Ivar Öhman: "All bildning bygger på bokens grund, och de folkliga rörelsernas framtid beror inte till ringa del på om boken kan tränga in i varje hem och på varje arbetsplats."
Så talade en riktig kulturminister!
I bokens sista kapitel skriver folkrörelseforskaren Hilding Johansson om "framstegstanken", den som dagens regering så helt saknar. En gång stod folkrörelserna för denna. Den var något nytt och radikalt och bröt med det gamla bondesamhällets trygga grötlunk. Han understryker att "rörelse" ju faktiskt borde betyda något som rör sig framåt, som är dynamiskt. Alltså ett uttryck för framstegstanken, i varje fall i uttunnad form.
Mats Myrstener

En miljon sökes!

Dyslexiförbundet går back en halv miljon, trots hårda besparingar, och nu krymper staten ytterligare bidraget, läser jag i tidskriften Läs & Skriv. Följden kan nu bli att tidskriften försvinner i sitt nuvarande format, den har bl.a. delats ut gratis till alla skolor i Sverige som stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter. Viktig fortbildning av lärarna försvinner också, liksom förbundets rådgivningsverksamhet. Nu saknas en miljon för att verksamheten ska gå ihop 2011. En struntsumma i Borgs budget, men 1/6-del av Dyslexiförbundets budget.
I nr 6/2010 diskuteras också bibliotekens kris i ett sex sidor långt reportage. Vad är egentligen bibliotekens uppdrag? Att vara ungdomsgårdar? Ansvara för folkbildning och fortbildning? Vara kommunens bokhandel? Svar efterlyses, inte minst från kommunens politiker, som inte verkar veta vad de vill med verksamheten?
(I en notis meddelas också att Skellefteå kommun sparar sju tjänster på biblioteket genom att automatisera utlåningen av böcker. Man hymlar inte heller, som kommuner annars så ofta gör, med att syftet är att spara pengar. Källan är SvR P4 Västerbotten.)
Mats Myrstener

Stora bilder i färg

The Boston Globe har sen några år fotobloggen The Big Picture som presenterar högkvalitativa bilder på aktuella händelser och annat, tematiskt, ofta tiotals i rad för att belysa från olika håll. Namnet ska tolkas bokstavligt: formatet är stort, bäst betraktat på en rejäl skärm. Rekommenderas fotointresserade och nyhetsknarkare.

Det är en amerikansk tidning men bilderna ger utblick i världen. Några teman ur mängden: samkönade äktenskap, stormskyar, fattigdom i det vita Sydafrika, G20-protester, oljekatastrofen i Mexikanska golfen, Mellanöstern och silhuetter. Till mer aktuella hör exempelvis Haiti tio månader senare, studentdemonstrationerna i London och översvämningarna i Australien.

Trenden pekar mot allt större (nyhets)bilder på webben. Hemmavid tänker jag främst på DN och Sydsvenskan; kvällstidningarna blaffar upp i megaformat emellanåt. Newsmill kör med porträtt som ett slags jätte-bylines. Dynamiska bildspelsfunktioner ger ytterligare illustrationsmöjligheter. Webbjobbarnas gamla tumregel att inte tynga ner sidorna med allt för stora bilder verkar vara överspelad i takt med bredare bredband. Finns inte de långsamma uppkopplingarna längre?

Lite slumpartat ramlar jag över detta: ”The European Union aims to have 100% broadband coverage by 2013, and to increase coverage bandwidth to 30 Mbps for all Europeans by 2020 with 50% or more of European households subscribing to internet connections above 100 Mbps.”

I våras begeistrades jag över arbetsbilder i färg från 30- 40-talen som Library of Congress tillgängliggjort. The Big Picture presenterar ännu äldre (!) färgbilder, från Ryssland för hundra år sen. Varje foto utgör summan av tre svartvita exponeringar med olika färgfilter. Resultatet är bilder så verkliga att de känns overkliga när man vet åldern. Det ska nämnas att också dessa kommer från LoC.

The Big Picture skildrar även arbete av idag: At work 1 och At work 2. Porträtterad finns till och med en fransk biblioteksmedarbetare.

Och bland fångarna i Guantánamo Bay är Harry Potter en av de populäraste böckerna.

Kalle Laajala

Foto: krossbow (cc-by)