Bokcirklar är inne. Sighten bokcirklar.se har ca 1500 besökare, Bokhora (trots det avskyvärda namnet) lika många, DN har en bokcirkel, kulturradion har en osv.Problemet är väl bara att man med bokcirklarna bara når de som redan läser. Jag tänker på det när jag ser idealisten Gareth Malone på TV som med fantastisk entusiasm får en hel klass engelska skolpojkar att börja läsa skönlitteratur och storma till biblioteket. Pojkar som i de flesta fall aldrig öppnat en sådan bok tidigare.
Entusiastiska lärare kan nå fantastiska resultat, men om man inte satsar mer på skolbiblioteken så faller engagemanget platt.
De läsande kvinnorna bär upp bokcirkelhaussen. Men fackföreningsrörelsen borde skjuta till pengar, bildningsförbunden likaså, och Stockholms stadsbibliotek borde engagera skolbiblioteken att samarbeta.
Vem ska annars förklara för våra skolbarn att Den allvarsamma leken är en sådan fantastisk bok som både beskriver köttets lust och själens obotliga ensamhet?
Mats Myrstener
3 kommentarer:
Bokcirklar i all ära....
Till stor del fungerar de som psykosociala ventilationskanaler för personer som redan läser skönlitteratur. Det är sällan författare ur den svenska kanon som Söderberg, vilken nämns i inlägget, diskuteras, ännu mer sällan hör man talas om giganter som Tjechov eller Poe
Fundersam läsare av Bis-bloggen
Bokcirklar för vuxna invandrare på biblioteket i Strängnäs, och kompletterande bokcafé. Vilken lysande idé! Se artikel i dn.se 7/6http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mankell-och-lagerlof-lar-dem-ett-nytt-sprak
Bra reklam också för svensk studiecirkelpedagogik, som verkligen är suverän!
Ja, bokcirklar för vuxna invandrare kanske kan vara ett försök eller steg i en mer konstruktiv riktning för att nå en bredare publik....
Skicka en kommentar