Hemma hos Harry

Hemma i lägenheten på Fyrverkarbacken hos 87-årige Harry Järv, f.d. biblioteksråd, krigsveteran, tidskriftsredaktör, författare, översättare m.m., trängs 14.000 volymer böcker. De ska skänkas till läroverkets i Vasa bibliotek vid författarens död, staden där han själv gick i skola, uppväxt i Korsholm utanför Vasa. Det finns knappast en meter av den lilla lägenheten som inte bebos av böcker, några av hyllorna är t.o.m. konstruerade så att de hänger fritt från taket, ungefär som Babyloniens hängande trädgårdar.
Varför samlar man böcker i datoriseringens tidevarv? Jo för att böckerna, som det står i den antologi som Harry Järv varit med om att redigera, är "mänsklighetens enda tillförlitliga och bestående minne". Den handlar om skriften, bokens och bibliotekens historia, från urminnes tider till idag. Bland författarna i den 866 sidor tunga (2,5 kilo) volymen utgiven av förlaget Schildt i Helsingfors, finns bibliotekschefen och historikern Erik Carlquist, docenterna Lars Hartman och Jan Hjerpe, professorerna Sture Linnér och Göran Malmqvist, Lars Munkhammar från Uppsala UB, förre riksbibliotekarien Lars Tynell, och historikern Michael Nordberg.
Dessutom ingår texter av och om Valfrid Palmgren, poeten Goethes bibliotek, 1600-talsbibliotekarien Gabriel Naudé, filosofen och bibliotekarien Leibniz, Victor Hugo, som på artonhundratalet konstaterade att "boken kommer att döda byggnaden", dvs boktryckarkonsten sprider det fria ordet, och dödar därmed kyrkans makt över det förslavade folket. Biblioteksteoretikern Ranganathan (1892-1972) konstaterade i sin epokgörande bok The five laws of library science (1931) att man skall "tjäna läsaren med uppmärksamhet och ödmjukhet", och att den serviceinriktade bibliotekarien alltid ska hålla sina "kunskaper aktuella", för "Böcker är till för att användas", och "Böcker är till för alla [låntagare]", oberoende av kön, ålder, utbildning, ekonomisk eller social ställning.
Boken avslutas med en essä av Umberto Eco, "Bokens framtid". Harry Järv, som valt bokens illustrationer, pekar på en teckning av en man som landar på en obebodd ö och där finner en hyllmeter utvalda böcker. "Att läsa på en datorskärm är inte detsamma som att läsa en bok", skriver Eco. Järv påpekar skrockande av skratt att för den skeppsbrutna människan (även i det 21 århundradet) är en dator värdelös på en öde ö. En bok om självhushållning är betydligt bättre.
Järv tillbringar numera sin tillvaro med att bl.a. åka runt och ge föredrag, snart ska han till uppväxtstaden Vasa. En finsk stad på 55.000 invånare där man valt att bygga både ett nytt stadsbibliotek och ett högskolebibliotek.
Harry Järv är en förkämpe för det antiauktoritära, för republik, syndikalism, och för yttrandefrihet. Han säger att han lärde det redan som ung officer i finska armén under vinterkriget 1941. Någon blåögd pacifist är han inte. Men arméns kadaverdisciplin föraktar han. Bara där befäl och meniga soldater stod på jämbördig fot och visade varandra ömsesidig respekt, fungerade samarbetet
Inte illa av en man som under större delen av sitt liv levt "stans pede in uno", som det står på hans ex libris, dvs "på ett ben"!

Mats Myrstener
Antologin Mänsklighetens minne : en bibliotekshistorisk antologi, recenseras i kommande nummer av bis.