Boktips från Leopard

Min kollega Hans gick igår och hämtade en bokpacke från förlaget Leopard, med adress på Södermalm i Stockholm. Förlaget, som numera ger ut Henning Mankells böcker, har en vänsterprofil på sin utgivning, och i den nya packen hittade jag överst andra delen av Kjell Östbergs nya Palmebiografi, vackert illustrerad.
Den andra delen, När vinden vände, behandlar samma tid som BiS första sjutton år i verksamhet: 1969-1986. Tillsammans med den första delen, I takt med tiden, ger den en bred och mångfacetterad bild av Olof Palme och hans tid, i politisk uppgång och nedgång.
I bokhögen från Leopard hittade jag också ofrånkomligen två böcker om finanskrisen: ekonomnobelpristagaren Paul Krugmans bok Krisen, en vass vidräkning med kapitalismens framgångar och misslyckanden, framförallt dess oförmåga att lära av sina egna misstag. Men också Loretta Napoleonis bok Skurkkapitalismen, hur "bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin". Titeln talar för sig själv. Det är ju rofferiets och de höga bonusarnas tid.
Men här finns också ett uppfordrande "brev till socialdemokraterna" med den ödesmättade titeln: Snart går vi utan er. Till partiets 120-åriga jubileum kommer en allt annat än smickrande bok . Redaktörer är Jens Lundberg och Daniel Suhonen från SSU:s tidning Tvärdrag, författarna aktivister och politiskt intresserade av alla schatteringar. Den socialdemokratiska kräftgången och förmågan att fjärma sig från sina egna gräsrötter upplevs av författarna som högst bekymrande.
Underst i högen ligger finske historikern Aapo Roselius bok om finska inbördeskrigets eftermäle, när den vita armén massakrerade över tjugo tusen människor, civila och soldater som haft kontakter med de röda. En "straffaktion som i hänsynslöshet söker sin like i Europas moderna historia". Nu kan den äntligen berättas i all sin grymhet. Boken heter I bödlarnas fotspår.
Dessutom puffar jag härmed för Andreas Malms bok Hatet mot muslimer (Atlas förlag), om islamofobin i världen, och Jan Jörnmarks vackra fotobok om det söndervittrande folkhemmet: Övergivna platser, två (Historiska media). Sällan har det svenska folkhemmets sönderfall skildrats så vackert som i denna bok.
Mats Myrstener

Hur mår du?

Alarmerande rapporter i media brukar tala om hur dåligt vi mår. Professor Lars Dencik (socialpsykologi) tycker tvärtom, när han intervjuades igår i SvD. Fast rubriksättaren spinner ändå vidare på temat: "Därför ligger Sverige i må-dåligt-toppen". (Fast Dencik understryker att det är just det vi inte gör. Men vissa myter är väldigt svåra att knäcka.)
När jag själv känner mig nere brukar jag titta i min klippsamling "roliga och uppmuntrande klipp". Där trängs rubriker som "Sverige mest blandat i Europa" (om mångkultur, Metro 12/11 -02), Svensk barnomsorg får beröm av OECD (Metro, 15/6 -01), Svenska mammor mår bäst i världen (AB, 9/5 -01), Svenska män mest jämställda i Europa (AB 7/10 -08), Sverige näst bäst på bistånd (DN 6/12 -08), osv, osv.
Omvärlden har alltid avundsjukt velat nålsticka oss med att vi är världens mest självmordsbenägna, promiskuösa, och olyckliga folk. Dencik menar att det är just för att Sverige är så jämställt, demokratiskt, bra på statistik, och öppet i flera bemärkelser, som vi hamnar högt i undersökningarna. Vi talar gärna om att vi mår dåligt, vi har alltid dåligt samvete för att vi gör för lite, och vi överbeskyddar barnen. När två danskar träffas säger de glatt "Har du det gott?" Eftersom svaret alltid är ja, antas danskarna vara världens lyckligaste folk.
Men Dencik medger lite bekymrat att vi är ändå "olyckliga på en väldigt hög nivå". Att antalet ensamhushåll i Stockholm är så högt är t.ex. en fingervisning om att vi nog i gemen är ganska ensamma idag, om man jämför med gamla tider.
Han tycker att vi lever i en "lamentationskultur", att vi klagar alldeles för mycket. Media, inte minst kvällspressen, har upphöjt denna klago- och avundskultur till dygd. Istället för att klaga borde vi försöka ta tag i problemen och försöka förändra dom. Att han har ett förflutet inom 68-vänstern förvånar väl inte?
Själv skulle jag ibland vilja starta en tidning med bara positiva nyheter. En sån skulle jag själv gärna vilja läsa, nu när man knappt vågar öppna tidningen utan att få ett slaganfall. En tidning som ger bakgrund och fördjupning och förklaring. Som ger lite historiska perspektiv. Kunskap om oss själva och vår omvärld, på ett djupare plan, som jag tror är grunden för verklig förändring.
Och hjälper inte det så kan man alltid lyssna till Sibelius Valse triste som jag gjorde i morse. Eller läsa nya numret av bis som kommer snart. Så känner man sig genast lite bättre till mods.
Mats Myrstener

Vad vill BiS?

Vid årsmötet i Borås 13 mars 2009 antog föreningen Bibliotek i Samhälle ett nytt program, som inleds så här:

"Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) vill på socialistisk grund – men partipolitiskt obunden – verka för ett demokratiskt samhälle och ett biblioteksväsen till för alla. För BiS representerar socialismen idén om mänsklig frigörelse och utveckling, baserad på jämlik fördelning av materiella, sociala och kulturella tillgångar. BiS vill genom kampen för ett progressivt biblioteksväsen motverka klyftor och orättvisor nationellt och internationellt.
Föreningen BiS skall genom tidskriften bis och i andra sammanhang initiera och delta i biblioteks-, kultur- och samhällsdebatten. Föreningen skall genom mötesverksamhet, sin webbplats och på andra digitala arenor, utveckla och fördjupa biblioteksfrågorna ideologiskt och kunskapsmässigt. ................"

Läs den spännande fortsättningen på föreningens webbplats eller i bis nr 1/09 som du snart har i brevlådan, för självklart är du prenumerant på det enda vänsteralternativet i biblioteksdebatten!

Ingrid Atlestam

Gunnar Bergström ber om ursäkt

Gunnar Bergström var 1978 ordförande i Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea, och reste tillsammans med Jan Myrdal i landet. Han tog många fotografier, som han nu samlat till en bok med titeln Living hell. Den ges ut i samarbete med ett dokumentationscenter i Phnom Penh, DC-Cam.
"Mindre än ett år efter resan 1978 förstod jag att vi haft fel" säger han i senaste numret av DIK-Forum (2009:2). Nu har han återvänt, och bett sina kambodjanska värdar om ursäkt för att han lät sig utnyttjas i PR-syfte av diktatorn Pol Pot.
Youk Chhang, som leder DC-Cam säger: "För det första brukar en västerlänning aldrig erkänna att han haft fel. Och om han trots allt gör det, så brukar han aldrig be om ursäkt. Gunnar är den förste."
Man önskar att fler skulle ha det modet.
(Läs också artikeln i samma nr om de kambodjanska palmbladsskrifterna på Nationalbiblioteket i Phnom Penh, av vilka bara ett fåtal undgick att förstöras av Pol Pot-regimen.)
Mats Myrstener

ALMA-priset till Tamer Institute!

Föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS) har efter förmåga (och i samarbete med Diakonia) understött årets ALMA-pristagare Tamer Intitute. I nr 1(09) av bis som snart är på väg till tryckeriet skriver Britt Isaksson en artikel om projektet. Här ett citat ur den artikeln:

”Tamer Institute ligger mitt i Ramallahs nerslitna kommersiella centrum bland småaffärer, utan skylt, med en smal dörr in till barnbiblioteket i nedervåningen och forskning, förlag, kontor och datorer ovanpå. Trångt, vänligt och välorganiserat mitt i röran med affischer, broschyrer, klistermärken och mängder av böcker inför årets läskampanj som alltid kulminerar i april med National Reading Week. I år med mottot ’One People One Story’ Detta obemärkta läge räddade nog Tamer från den förstörelse som drabbat Ramallahs övriga institutioner av israelisk militär från och till sedan 2000. Men man vill gärna få större svängrum och har ett löfte om ett renoverat k-märkt hus av Ramallah stad. När det nu kan infrias.”

Fler lästips:
www.tamerinst.org
www.children-literature.edu.ps
- Sven Hallonsten i bis 2007:3 samt artiklar i 2007:1 & 2
- Britt Isaksson. Reading for Life .Sida Evaluation 04/26
Reading for life under occupation. Impact Assessment Diakonia 2008(ej publ.)
- Britt Isaksson. ”Barnböcker under belägring” Opsis 2004:2
- Ulla Lundqvist. Pippi i Palestina. bis 2002:2
Artiklarna i bis kan läsas på nätet: www.foreningenbis.org/tidskr.html

Lennart Wettmark

Grattis Barbro!

"Bibliotekarien och enhetschefen Barbro Bolonassos, vid Fisksätra biblioteket i Nacka, får Greta Renborgs pris för marknadsföring. Barbro får priset för "ett imponerande, idogt och långsiktigt interkulturellt biblioteksarbete som satt människan och språket i fokus. Barbro Bolonassos har gjort Fisksätra bibliotek till en ockuperad frizon!". Priset på 25 000 kronor delas ut under Biblioteksdagarna i Uppsala i maj."
BiS gratulerar en av sina mest aktiva medlemmar till en mycket välförtjänt utmärkelse! Senast på föreningens årsmöte i Borås för två veckor sedan berättade Barbro om sitt arbete i Fisksätra.
Ingrid Atlestam

Simma lugnt!

Säga vad man vill om engelsmännen, men de har varit med förr! En engelsk bibliotekarie i Northumberland hittade en affisch från andra världskriget, som nu blivit en storsäljare i öriket. "Keep calm and carry on!" Man ser den på témuggar och t-shirts överallt i Storbritannien, det är bara att gå in på nätet och kolla.
Vi har alla våra olika sätt att ta oss igenom kriser, i England gör man det som alltid med tillkämpat lugn och en "stiff upper lip".
Fransmännen går ut och demonstrerar; tyskarna, som är livrädda för konflikter, lägger pannorna i djupa bekymrade veck och bildar politiska "stora koalitioner".
Vad gör vi i Sverige? Sätter oss framför TVn och hoppas att Ingvar Oldsberg och Martin Beck ska lösa problemen på lördagkvällen? Och så gör vi förstås som vi numera gör när ekonomin blir sämre: omprioriterar, omorganiserar, köper mera falukorv.
Vi "sparar oss ur krisen", när vi istället borde göra tvärt om.
Mats Myrstener

Arbetsbefriad?

”Arbetsbefrielse” är ett nytt ord jag läste om häromdagen. Det innebär tydligen att bli uppsagd från sitt arbete med full lön. Något som många dubbelarbetande kvinnor säkert drömmer om. Men som är få förunnat, utom för verkställande direktörer och riksdagspolitiker.
En ny avhandling av etnologen Björn Ohlsson i Göteborg heter ”Vi som stannade på Volvo” och skildrar sexton äldre Volvoarbetares arbetsliv. Stick i stäv med den nuvarande regeringens propåer att vi helst ska arbeta tills vi blir 75, pläderar avhandlingen för om detta över huvud taget är möjligt, eller ens önskvärt.
Men som vanligt beror det mesta på klasstillhörighet, kön och etnicitet. För den som har det gott ställt och bra lön är det inga problem att pensionera sig vid 62, och för en försliten kvinnlig industriarbetare med invandrarbakgrund vore det nog höjden av lycka. Om bara ekonomin tillät. Pensionsåldern vid Volvo var tidigare runt 60, och vissa avdelningar hade så kallade ”senioravtal”, där arbetstempot var lägre. Men det var innan finanskrisen slog till på allvar.
Man talar idag allt mer om att pensionärer gärna får fortsätta att arbeta ideellt och gratis efter pensionen, något som kommunerna gärna tagit till sig. Det kostar dom nämligen ingenting, och räknas som en tillgång i skolan, i åldringsvården, och på biblioteken. Och pensionärerna mår ju så bra av att arbeta.
De intervjuade i boken ”Vi som stannade på Volvo” drömmer tvärtom om den dag de ska vara ”arbetsbefriade” och helt kunna ägna sig trädgård, resor, barn och barnbarn, eller bara att läsa böcker.
Mats Myrstener

Bibliotekarie i USA - kan det löna sig?

"There aren't any jobs. If I could do it over again, I wouldn't study library science. What a waste.
Administrators don't generally appreciate librarians, particularly in special libraries.
You constantly have to defend your position and why the organization should retain you. It is demoralizing.
Do something else where you are valued for what you do and where there are jobs.
ALA and library schools babble on about shortages. There aren't jobs!! Especially now with this economy. And, if you do find a job, it won't offer a living wage."

Läs mer om hur det tufft det är för bibliotekarier i dagens USA:
http://www.usnews.com/articles/business/best-careers/2008/12/11/best-careers-2009-librarian.html
eller med denna genväg (tack, Torgny):
http://tinyurl.com/567yft
(Läs också om arbetslösa bibliotekarien Kate Stewart, utan sjukförsäkring och med 700.000 i studielån.)
http://www.dn.se/nyheter/varlden/utbildning-inget-skydd-mot-krisen-1.830359
Mats Myrstener

Åldersnoja i biblioteksvärlden?

Under de senaste två åren har jag sökt ett antal jobb som bibliotekarie i Stockholms län. Fram till att jag var 47, 48 år gav mina ansökningar fortfarande ganska positivt resultat och jag blev kallad till flera intervjuer. Visserligen hade jag vid dessa tillfällen ännu inte lagt fram min magisteruppsats men det var tydligen inte något större problem i sammanhanget. Eftersom uppsatsarbetet var långt gånget var det bara, som jag uppfattade situationen, en ”formalitet” med en magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap i mitt CV.
Strax innan jag skulle fylla 49 lades uppsatsen fram i Borås och äntligen hade jag efter ett antal år rott iland med uppgiften att läsa in en bibliotekarieutbildning på distans samtidigt med familj och heltidsjobb. En slags upplivande frihetskänsla infann sig och jag inbillade mig att jag faktiskt fortfarande kunde vara en smula intressant som arbetskraft då jag hade en alldeles färsk examen i kombination med 25 års erfarenhet av arbete på olika typer av bibliotek i bagaget. Det märkliga är bara att efter den dagen blev helt plötsligt ansträngningarna att hitta ett nytt jobb mer eller mindre fruktlösa. Varför?
Kan problemet vara knutet till min person, att jag skriver osedvanligt töntiga ansökningsbrev, min höga ålder eller finns det någon annan orsak?
Annsofi Lindberg, bibliotekarie, Stockholm

Vill du läsa fortsättningen på inlägget? Spana in bis nr 1, som kommer snart.

Har du själv ett debattinlägg du vill publicera på bisbloggen? Skriv till:
mats.myrstener@gmail.com eller
ingrid.atlestam@gmail.com

Åter till ursprunget!

Senaste SOM-undersökningen, "Skilda världar", visar att det är arbetarklassens män som minskat sin biblioteksanvändning och läser allt mindre. Att få igång en diskussion om denna negativa utveckling och vad biblioteken skulle kunna göra för att vända trenden tycks svårt. Verkar inte som det är något som intresserar bibliotekariekåren. Det faktum att det var just för den gruppen som folkbiblioteken en gång startades tycks bortglömt.
Förhoppningsvis kan någon inspireras av uppsatsen "En godnattsaga för demokratin?- En undersökning av ett läsfrämjande projekt i facklig regi" av Emma Larsson (BHS 2009:2)
Uppsatsen i fulltext: http://bada.hb.se/bitstream/2320/4646/1/09-2.pdf
Ingrid Atlestam

Grattis Elsie !

Ett stort grattis till 78-åriga Elsie Johansson, en av Sveriges finaste och mest respekterade författare, för Sveriges radios romanpris 2009 som hon fick för sin senaste bok ”Sin ensamma kropp”, där hon bejakar äldre människors sexualitet på ett underbart sätt. Elsie är dessutom en lysande föreläsare, som säkert alla bibliotekarier känner till?
Mats Myrstener

Information eller kunskap?

Min dotter, som går i gymnasiet, sa något tänkvärt häromdagen. Hon tycker att gymnasieskolans metodik är felaktig och på det stora hela ganska bortkastad. När eleverna råpluggar inför ett av dessa hundratals prov de får varje termin så är tempot så högt och målen så luddigt formulerade, att kunskapsinlärningen blir lidande. Av all den mängd hårt sammanpressad information de tar in inför ett prov, så försvinner nittio procent ut genom andra örat redan dagen efter provet är skrivet. Högst tio procent stannar kvar i huvudet, som en sorts kvarblivande osmält ”kunskap”, menar hon.
Frågan är då: behöver vi verkligen all denna mer eller mindre nödvändiga information vi korvstoppas med varje dag? Är det inte egentligen mer djupgående ”kunskap” vi behöver? Och skulle biblioteket kunna spela en större roll i processen, än som bara informationscentral och boklager?
Med andra ord: hur kan vi hjälpa till att omvandla ett media- och lärarstyrt ”informationssamhälle” till ett verkligt ”kunskapssamhälle”? Någon som har något intelligent svar på detta filosofiska spörsmål? Skicka det till Jan Björklund, omedelbart. Han tar säkert tacksamt emot tipset. Och påpeka för våra kommunpolitiker att om detta kunskapssamhälle någonsin ska uppnås, så krävs mer personal på biblioteket, inte mindre.
Mats Myrstener

Stockholms stadsbibliotek blir konferenslokal

Stockholms stadsbibliotek ska hyras ut till arrangör en eftermiddag, och stänger då ner verksamheten för vanliga besökare. En som reagerat på det är Lasse Karlsson, pensionerad bíbliotekarie, som nu bl.a. jobbar inom Attac. Läs hans inlägg:
http://larsingemar.blogspot.com/2009/03/det-har-var-inte-roligt.html
Han hänvisar också till en artikel i Svenska dagbladet där personalen på Stockholms stadsbibliotek uttrycker sin oro över personalnedskärningar och den tuffa omorganisation biblioteket nu går igenom. Läs artikeln:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2484361.svd
Jag kan bara hålla med Lasse. Att biblioteket hyrs ut till konferenser, eller popkonserter, som man gjort på SSB, ligger i tiden. De som i så fall ska ställas till svars är framförallt politikerna i Stockholm, som ålagt biblioteket att spara. Det här blir nog dessvärre resultatet. Och som sagt: omorganiseringar företas för att visa på handlingskraft, när det inte finns några pengar. Ofta förstör man då mer än man bygger upp. Om det blir så i Stockholm återstår att se. Men det är tydligt att ledningens beslut där inte förankrats inom personalen.
Mats Myrstener

Pigor är vi allihopa, du mä, ja mä!

Förstår äntligen vad som menas med arbetslinjen! Nu ska hushållsnära tjänster för småbarnsfamiljer subventioneras så mycket att även städerskan ska ha råd med städhjälp enligt partiledare Björklund. Är det månne fru Björklund som ska städa åt sin städerska?
Nä, det smarta är förstås, att om vi anställer varandra som städerskor till skattesubvetionerat pris, så minskar arbetslösheten och folkhemmet kommer att bli glänsande rent.
Men sa han inte att det var för jämställdhetens skull som detta ska genomföras? Jaha, då är det han som kommer med kvasten?
Detta kommer mig att tänka på en dikt av Stig Sjödin, om en kvinna som kommer hem och ska ta hand om det egna hushållet när hon redan slitit i någon annas hela dagen. Minns ej vad den heter, men det kanske någon annan gör det?

Ingrid Atlestam

Läsning som religion och kärlek till boken

"Men om läsning hade varit en religion med en egen kyrka, hade det med största sannolikhet funnits massor av lyckliga frälsningshistorier från människor som på ett personligt plan upplevt hur läsning förändrat deras liv och öppnat för insikter och upplevelser som de annars fått vara utan."
Det är inte Greta Renborg, salig i åminnelse, utan SvD:s radiokrönikör Paulina Helgeson i dagens tidning, apropå barnradions P4 serie om läsning, som gick i fredags. Jag tänker på gamle religionshistorikern Mircea Eliade, som menade att författarna är vår tids präster och medicinmän/kvinnor, med kontakter med "den andra sidan" (han kallar dom "brobyggare till det omedvetna" som forna tiders shamaner). Inte minst ger oss böckerna och författarna insikter om oss själva, och våra dolda sidor, goda och dåliga, som vi knappast skulle kunna få på annat sätt. Dessutom är det, till skillnad från att gå i psykoterapi, helt gratis om man går till biblioteket.
Paulina Helgeson slutar uppmuntrande: "Bokläsandet har dödförklarats massor av gånger men lever envist vidare, något som faktiskt i mina sentimentala stunder stärker den vacklande tron på mänskligheten."
Igår sände dessutom kulturradion ett program om "arbetarlitteraturens återkomst". Kan fås direkt i din podradio! (Och i Cobra på TV 10/3 menade en fransk översättare av de omåttligt populära svenska deckarna, att de bygger vidare på arbetarlitteraturens tradition i Sverige att skildra vanliga arbetande människor, något som är sällsynt i Frankrike.)
(Och i nya stadsbiblioteksfilialen i Högdalen, Stockholm, som man når direkt från tunnelbanan, kan man ladda ner allt möjligt till sin IPod, både deckare och filer från radio och TV. Så nu måste jag nog skaffa en sån också?)
SvD:s radiokrönikör Erik Löfvendahl tycker att det är "trösterikt med all denna kärlek till läsningen och boken" som han tycker förmedlas i radion (13/3). Så vi som håller med om det står inte ensamma, och det kan väl också kännas "trösterikt".
Mats Myrstener

Hemskt!

I BBL nr2/09 finns en helsidesannons för tjusiga skyltställ från eurobib. De ser läckra ut och kostar säkert därefter. Skulle gärna ha några sådana! Men hur marknadsförs de, vad har man skyltat upp med i annonsen? Jo, ett ställ med läckra kokböcker och matchande köksredskap och i det andra tjusiga böcker om vin med tillhörande flaskor och glas.
Varför skyltar man inte upp till exempel media om miljöproblem och tillståndet i världen, eller lexikon eller språkkurser. Hur ser man bibliotekets uppdrag? Vad tror man lockar bibliotekarier att shoppa loss? Nä, jag kommer inte att köpa dessa skyltställ. Läser istället Nick Jones artikel i samma nummer med rubriken Vad betyder hemmet? och vad det kan innebära när man ofta nämner biblioteket som hemlikt, med denna avslöjande annons i minnet.

Ingrid Atlestam

Äntligen! (2)

I senaste BBL nr 2/09 analyserar Niclas Lindberg detta med bibliotek och entreprenad. Genomgången av nackdelar, problem och eventuella fördelar är mycket klargörande och i Förordet drar Henriette Zorn den enda rimliga slutsatsen: folkbibliotek på entreprenad är inte bra, det ska vi inte ha.
Hoppas nu SB jobbar vidare på den linjen och ser till att få inskrivet i nästa version av bibliotekslagen att folkbiblioteken ska ägas och drivas i offentlig regi med ett stort statligt ansvar för att garantera rationalitet och en jämn standard.

Ingrid Atlestam

Lössen i den röda fanans veck

Den gamle socialisten, antisemiten, antifeministen etc. Bengt Lidforss i Lund talade för hundra år sedan upprört om "Lössen i den röda fanans veck". Han menade Hinke Bergegrens anarkister, som inte drog sig för "småmord" om det behövdes.
Efter lördagens demonstrationer i Malmö är jag beredd att hålla med Lidforss åtminstone på denna punkt. Det känns som att vi som förespråkar icke-våld inom vänstern måste ta avstånd från AFA-gängets provokationer. 5 timmar fredliga demonstrationer avslutades med tio minuters extremt tumult. Totalt meningslöst och destruktivt.
Såg i helgen om Lars von Triers film Dogville och lyckades också komma över en sliten VHS med Idioterna som är en grym och både rolig och tragisk uppgörelse med 68-vänstern i Danmark. Ypperlig filmkonst, väldigt imponerande. von Trier ställer många frågor som också är djupt existensiella. I USA visas hans filmer sällan offentligt, särskilt uppföljaren Manderlay ansågs vara starkt antiamerikansk. Den visas på lördag i TV2 21.05. (Varje bibliotek med självaktning bör ha hans filmer, jag letar fortfarande efter Europa där EU skildras som ett nattåg, med Ernst-Hugo Järegård som sadistisk sovvagnskonduktör.)
Till sist läste jag i morgontidningen om ett par i Stockholm som döpt sitt barn till Pop. De har beslutat att inte uppge barnets kön för andra än några få nära vänner (typ barnvakten då). Pop går inte heller på dagis, föräldrarna jobbar halvtid. Man undrar hur länge de ska lyckas? Jätteintressant, inte minst när man talar om könet som "social konstruktion". Läs artikeln:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2559041.svd
Mats Myrstener

Slum i film och i verkligheten

Den Oscarsbelönade indiska filmen Slumdog millionaire sätter iallafall fingret på en öm punkt: de enorma slumstäder som växer upp runt om i världen idag. Fenomenet verkar närmast allmänt accepterat, som en ofrånkomlig del av det moderna samhället.
Ett boktips i det sammanhanget: Mike Davies, amerikansk journalist, Slum - världens storstäder som skriver om dessa varbölder, där knarkhandel, sjukdomar och kriminalitet frodas som ogräs.
Hela fenomenet är värt ett eget folkbildningsprojekt, men det känns som att våra ansvariga politiker inte är så intresserade. Vad har vi en elefant-organisation som EU till för, om inte för den här typen av livsavgörande frågor?
Gick i dag på bokhandelsrond på Södermalm i Stockholm. Denna jättestadsdel har bara två säger två riktiga bokhandlar kvar: en i Götgatsbacken, och en nystartad Akademibokhandel i "Skatteskrapan" längre ner på Götgatan. Letade efter Sonja Åkessons dikter till Märta, men de var helt slut på bägge ställena. Som vanligt blir det väl att gå till biblioteket då ...
Mats Myrstener

Böcker som är farliga för barn

EU-kommissionen ska testa fram nya standard för barnböcker, precis som för alla andra leksaker, läser jag i senaste numret av Svensk bokhandel. Trots protester från bokbranschen görs inget undantag för böcker. På vilket sätt de kan vara farliga för barn framgår dock inte av artikeln. Men det är säkert inte innehållet man tänker på?
Mats Myrstener

Internet, datorer och det "rättvisa biblioteket"

Peter Almerud skriver i Infotrend 2008:4, om Internet som en allt viktigare del av vardagen. Problemet är att tillgången till datorer och Internet fortfarande är i högsta grad odemokratisk.
Inte bara odemokratisk mellan gamla, nya, och tredje världen, utan också ojämlik inom landet: fortfarande har 25 procent av alla svenskar inte tillgång till internet hemma.
Män har större tillgång, yngre har större tillgång än äldre, högutbildade förstås, tjänstemän större än arbetare, storstäderna större tillgång än landsbygden (t.ex. fick Delsbo i Hälsingland bredband för två år sedan, vilket är diskriminerande inte minst för de som bor i det inre av Norrland).
Av ålderspensionärerna har bara 37 procent tillgång till Internet i hemmet.
Frågan är om folkbiblioteken kan avhjälpa eller motverka denna orättvisa? Är man intresserade av att nå marginaliserade grupper överhuvudtaget?
Kolla också upp det stora reportaget i SvD igår om var alla utrangerade datorer hamnar, många företag byter ju nästan varje år. Många hamnar som rent avfall på stränderna i länder som Ghana och Nigeria. Det är väl det som kallas "omvänt bistånd"?
Mats Myrstener

Dewey, det vete´katten?

Är det verkligen några fördelar med Dewey, ens för forskningsbiblioteken? En konkordans mellan SAB och Dewey är ett ganska enkelt digitalt verktyg, och man måste ju ändå fixa svenska ämnesord. Eller är det tänkt att vi ska övergå till engelska?
28 bokstäver, som kan användas både som versaler och gemener ger ett mycket större antal korta kombinationer är tio siffror, vilket gör det mycket lättare att memorera signum. Varför göra något krångligara? För att hålla fler utanför, ett rent elitistiskt tänkande? Var det inte tillgängligare biblioteken skulle bli?
Dessutom ska det betalas licensavgifter till systemägarna i USA. Har det skett någon upphandling enligt EUs regler?
Varför köpa ett system som man inte har makten över? Nej, låt oss behålla och vidareutveckla SAB-systemet, eller ge något vettigt argument för systemskiftet annat än att KB redan bestämt sig!
Ingrid Atlestam