Mötesplats - kommentar till kommentarer

Visst behövs unga (fri)modiga kollegor, visst är det för mycket gnäll och för lite aktion ibland. Men vad som framförallt saknas, såväl bland yngre som äldre kollegor är ideologi, tankar och insikt kring varför man gör eller inte gör saker, vadan och varthän.
Om inte politikerna tar sitt ansvar och formulerar ett uppdrag så får man göra det som tjänstekvinna och se till att få det antaget av politiken. Detverkar som många bibliotekarier inte inser att biblioteken är, eller åtminstone ska vara en demokratiskt styrd institution i den meningen, att vi har röstat på politiker som ska ta ansvar för bibliotekspolitiken. Det är något annat än den nu härskande idén om kundtillfredställelse och efterfrågestyrning.
Risken är inte bara att man säljer smöret och tappar pengarna , utan att men inte ens har något barn att slänga ut med badvattnet!
Nu när ekonomin kärvar i kommunerna så gäller det att ha skarpa argument till försvar för biblioteken och gratisprincipen, inte luddiga formuleringar om mötesplats och "köpa på efterfrågan".

Ingrid Atlestam, bibliotekarie modell maj 68 och snart före detta.

Säg bibliotek det räcker!

Allt detta snack om att biblioteket ska vara en mötesplats, nu senast i rapporterna från Halmstadskonferensen i Bergen, börjar bli tjatigt och känns innehållslöst. Folkbibliotek är ett genial social innovation, en effektiv kollektiv lösning på såväl individuella som samhälliga informations- och kunskapsbehov. Som bieffekt uppstår möten i tid och rum, mellan människor, idéer, ideologier digitalt och reellt. Helt fantastiska saker sker varje dag i våra bibliotek och det mesta av detta har vi noll koll på, i all denna lugna tysthet pågår ett kreativt kaos, som vi aldrig kommer att kunna räkna, utvärdera eller analysera.
Nu träder den ena gurun efter den andra fram och säger att biblioteken måste förnya sig, tänka om, bli någon slags allmänna mingelmiljöer och frigöra sig från sitt tunga folkbildande arv, bli lite mer hippa, moderna, digitala och undomliga. Bli mötesplatser!
Men fortfarande uppger de flesta att de besöker biblioteket för att låna böcker. Den ena undersökningen efter den andra visar att det är bibliotek, i mer traditionell bemärkelse ungdomar vill ha.
I allt annat säges det att vi ska tillfredställa efterfrågan, varför gäller inte detta när brukarna faktiskt vill ha biblioteksverksamhet, inte avbokade mötesplatser? Att försöka göra mötesplatsfunktionen till huvudsak är som att sälja smöret och tappa pengarna.

Ingrid Atlestam

Mer om Dewey

Melvil Dewey avled 26 december 1931. Han var grundare av decimalklassifikationssystemet med samma namn, ledande inom American library association, redaktör för Library journal, och chef för bibliotekarieutbildningen vid New York state library och organet Library bureau.
Stockholms stadsbibliotekarie Fredrik Hjelmqvist, farbror till Bengt Hjelmqvist och med nästan samma centrala position i Sverige som Dewey hade i USA, harangerade en av sina stora idoler i Biblioteksbladet, vars redaktör han också var. Hjelmqvist pekar i dödsrunan över Dewey på dennes klassifikationssystem, men kallar det betydligt mer "mekaniskt" och "formalistiskt" än det smidigare och mer användarvänliga SAB-systemet, som Hjelmqvist varit med om att sjösätta 1921. Det kan ses som ett inlägg i dagens debatt, och går att läsa i BBL 1932, sid. 62-63.
Mats Myrstener

Globaliseringsfällan

Det råder fortfarande Stieg-hysteri. Jag har själv varken läst böckerna eller sett filmen, jag väntar på att den kommer på DVD.
En gång hängde Stieg mest med kompisarna i Socialistiska partiet i Umeå och skrev filmrecensioner i Västerbottens-Kuriren. Jag kommer ihåg att han ändrade sitt förnamn till Stieg för att inte sammanblandas med jämnårige filmskribenten Stig Larsson.
Stieg Larssons eftermäle blev tragikomiskt, det handlar om girighet efter pengar precis som hans böcker. Jag läste att hans släktingar i Umeå instiftat ett pris på futtiga hundra tusen kronor, som man gett till Stiegs livsverk Expo. För den anti-rasistiska tidskriften känns det nog som en duktig och nedlåtande örfil, skulle jag tro.
Stieg Larsson slapp ändå att hamna i Globaliseringsfällan. Det fenomen, där megastora författare lanseras samtidigt över hela världen, ett ganska nytt fenomen i litteraturvärlden som hänger samman med globaliseringen som gjort världen mindre, mer likriktad, och allt mer enhetlig och monokulturell.
De första författare som lanserades på detta sätt var J.K. Rowling och Dan Brown. Det är betydligt vanligare inom bio och musik, men i takt med att allt fler människor kan läsa, och läsa engelska, så drabbas skönlitteraturen också. Böckernas alla kringprodukter och events ska väl täcka de gigantiska kostnaderna för lanseringen. Men lyckas det blir författaren stormrik.
Och då är vi ändå inte i närheten av de gigantiska årsinkomster som fotbollsproffs och verkställande direktörer tar ut. Bonushysteri, skulle man kunna säga.
Henning Mankell har fallit i globaliseringsfällan. Idag kan han inte släppa sin hjälte Wallander, trots att han lovat sluta skriva om honom. Det är förståeligt, utan Wallander skulle ju Mankell vara en närmast okänd författare. Och lika fattig som nittiofem procent av alla de andra författarna.
Deckargenren är väl den enda i den anglosaxiska litteraturen där vanliga arbetare kan skildras utan att man gör sig lustig över dom. I amerikansk kulturmedia förekommer vanliga arbetare nästan bara i tecknade serier som Familjen Flinta och Simpsons.
Även svenska arbetarförfattare skriver numera deckare för att överleva, och har därmed hamnat i vår egen globaliseringsfälla, Aino Trosell, Kjell Eriksson, Håkan Boström. Och har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig därifrån.
Dessutom vet jag inte hur Stieg Larsson skulle klarat att bli multimiljonär. Kanske skulle han blivit en gnidig ogin elak jävel, som sina romanfigurer, och slutat vara den charmige tjejtjusare jag kände en gång. Och som sagt – han slapp i alla fall globa-
liseringsfällan.
Mats Myrstener

Rädda välfärden!

Kolla in hemsidan för Nätverket för Gemensam välfärd, http://www.gemensamvalfard.se/
Imorgon 25 april anordnar man en s.k. Nationell Välfärdsdag i Stockholm. Rubriker:
Arbetsliv för alla? Likvärdig utbildning? Trafiken och klimatet. Vård efter behov, eller efter behov av vinst? Huggsexa på skattepengar. Bostad till alla - utopi?
Den borgerliga alliansen satsar inga pengar i år till kommuner och landsting. Där är det besparingshysteri som gäller. Folkbiblioteken ingår i den offentliga sektorn och den allmänna välfärden. Dags att underbalansera budgeten nu och sluta nagga välfärden i kanten, som vi och våra föräldrar varit med och byggt upp. Sluta "spara i ladorna". Anställ de arbetslösa i offentliga sektorn. Och rusta upp biblioteken! (Tips, helt gratis, till den stukade vänsteralliansen, om hur man vinner nästa val.)
Mats Myrstener

Mitt i Atlanten

Som i Harry Martinsons novell "Flickan från Azorerna" var det fullmåne i Ponta Delgada, men vi såg den inte bakom molnen. Ändå kunde man gissa att himlakroppen åter liknade en "penning i en darrhänt girigbuks vansinnesdröm": bonus- och pensionsdebatten i medierna hemma hade handlat om astronomiska summor.

Under veckan såg vi tusentals kossor, tre arter delfiner och käkade ostar och ananas tills det stramade i käften. Vi besökte den gamla tefabriken som nog skulle fått ett svenskt skyddsombud att känna sig matt. Åkte i och ur vulkankratrar från Nordeste till Mosteiros. Bygatorna var så smala att man riskerade dunsa med bilen mot gubbarnas knän där de satt i dörrarna som öppnade sig rakt ut i trafiken.

Sista dagen gick vi till biblioteket. Jag hade väntat mig Stieg Larsson på portugisiska i första boksnurran men nej, inte denna gång. Byggnaden är jesuiternas gamla och rymmer idag både "Biblioteca Pública e Arquivo Regional", uppenbarligen en av Portugals viktigare samlingar. Olika målgrupper sökte sig till olika våningsplan. Barn och ungdomar på bottenplanet och första våningen; högst upp satt studenter och andra djupt försjunkna i sina böcker. Lagerlöf och Strindberg skymtade i översättning. Vid någon sorts lokalavdelning fastnade jag i en stor azorisk atlas om öarnas geologi, klimat och annat. Temperaturen varierar inte särskilt mycket under året på São Miguel. Lagom, skulle kanske en svensk säga.

Kalle Laajala

(Martinsons novell finns publicerad i Folket i Bild 1947:15, illustrerad av Torsten Billman. På bilden: José Cutileiros läsande marmorskulptur på bibliotekets innergård.)

Storebror i Marseille

Var i Marseille i helgen och besökte bland annat stadens rätt så nya stadsbibliotek, invigt 2004,en heltrendig enormt påskostad skapelse i glas, stål och betong. Biblioteksmäsigt tämligen traditionellt, trista stålhyllor, inga automater utan långa köer, mycket folk och ett helt kompani vakter i slips och mörk kostym och liten snäcka i örat, som kollade alla redan i entrén.
En av mina reskamrater dristade sig till att ta ett foto och genast kom en av dessa allvarliga herrar. Hon fördes till vaktkontoret och fick skriva på papper att inte använda fotot för annat än privat bruk. Sedan fick hon en demonstration av det magnifika kontrollsystemet, fick se hur man på en mängd monitorer kunde zooma in varje vrå och se vad folk plockade ut ur hyllorna och vad de satt och läste och skrev och om de strök under i bibliotekets böcker! Upptäcktes något otillbörligt, som äldre dam användande kamera, så kontaktades närmaste vakt för omedelbart ingripande.
Låga trösklar, tillgänglighet, välkomnande näää, men öppet till nio både lördag och söndag och fullt av folk. Var det bra så?

Ingrid Atlestam

En uppmaning till rödvinsvänstern

Vår kollega Ulf Larsson i Borås skriver om de usla förhållandena för sydafrikanska vingårdsarbetare, apropå en artikel i Råd och rön, 2009:3.
"Alla vi som tycker att vi på något vis stöder Sydafrika genom att dricka deras ofta mycket goda vin, kanske kunde kräva att Systemet åtminstone kan ha någon slags etiska regler (som till och med H&M och IKEA mfl har även om det där ibland klickar)", skriver han.
BiS har ju i många år stött biblioteksarbete bland svarta i Sydafrika. Nästa år går fotbolls-VM för första gången i Afrika, i Sydafrika. Dags att börja ställa krav på landet att leva upp till alla löften ANC utfärdade när man vann valet 1994?

Se även fotografen Kent Klichs bilder från sönderbombade hem i Gaza, vernissage i Stockholm på fredag http://tegen2.se/ som Ulf tipsat om.
Mats Myrstener

Folkhem farväl?

Begreppet ”folkhem” blev känt 1928 i ett tal av socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson, men begreppet var inte nytt och har en intressant förhistoria, där det först kom att användas i en socialkonservativ kontext (”Volksheim”), i Tyskland. Idéhistorikern Henrik Björck från Göteborg undersöker i en ny bok (Folkhemsbyggare, Atlantis) begreppets rötter, som efter sekelskiftet delar sig i en socialkonservativ-nazistisk led, och en socialliberal/socialdemokratisk.
Viktig för ”folkhemmets” eller välfärdsstatens utveckling i Sverige blev det man inom forskningen kallat den ”sociale ingenjören”. Till dessa brukar räknas paret Gunnar och Alva Myrdal på 1930-talet, och boken ”Kris i befolkningsfrågan”, som inte minst inspirerats av det amerikanska management-tänkandet. Björck följer dessa innovatörer ända tillbaka till förra sekelskiftet och de många socialliberala och –konservativa föreningar som då engagerade sig i den akuta ”sociala frågan” i Sverige. Utvecklingen av de svenska folkbiblioteken kom parallellt att spela en stor roll i 1900-talets välfärdssamhälle, från filantropiska försök som läsrummen i Göteborg, och Adolf Fredriks folkhems bibliotek i Stockholm, till etablerandet av de stora stadsbiblioteken från 1930-talet och framåt.
Idag ställs vi bibliotekarier inför utmaningen att tjäna nya herrar. Att folkhemmet av anno dazumal är på väg ut noterar historikern Jenny Andersson i en annan bok, När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin (Ordfront). Ändå har Sverige en stor offentlig sektor, procentuellt större än de flesta andra länder. De som idag driver folkhemspolitik, och väldigt framgångsrikt, är de nya moderaterna. Så termen, och dess konnotationer, är märkbart svårutrotad, trots alla belackare.
Mats Myrstener

Språkets makt och vanmakt

Vad är folkbibliotekens uppdrag? Efter att ha bläddrat i informationsteoretikern Carol Collier Kuhlthaus Seeking meaning som är obligatorisk läsning på biblioteks- och informationsvetenskapsutbildningen, så inser jag att det inte är riktigt vad jag trodde att det var. Alltså, att söka mening på ett forsknings- och ett folkbibliotek. Det kanske inte är samma sak?
En sak som skiljer åt är nämligen att folkbiblioteken sysslar med skönlitteratur. Att arbeta med skönlitteraturen och språket, på alla möjliga sätt och nivåer, borde därför vara ett prioriterat "uppdrag", gärna i samarbete med skola, bokhandel, författare, och andra intressenter.
Jag tar mig friheten att citera ur Rolf Alsings Tunströmbok igen: "att till sist bli seende och förstå det levande ordets makt - och vanmakt."
Mats Myrstener

För gamla djärva mål!

Vad ska vi med dessa nya statliga kulturpolitiska mål till? I all sin gråbleka blodfattiga byråkratiska framtoning är de absolut intetsägande jämfört med de nu gällande, den enda funktion de kommer att fylla är som damsamlare. Det handlar bara om alliansregeringens behov av att pissa in ett eget revir inom den bångstyriga ! Jämför! Ingen tvekan om vilka mål som inspirerar, ställer krav och breddar kulturvärlden.
Låt oss istället ta strid för att behålla de gamla målen i 1996 års version, det räcker att eventuellt revidera några av undertexterna. Det finns inget behov av den nya byråkratprodukten som ju dessutom inskränker sig till att gälla den statliga kulturpolitiken.
Kommunalt och på landstingsnivå och för privat bruk kan vi alltså hålla fast vid de gamla nationella kulturpolitiska målen. Sedan kan vi ta strid för att de ska antas av EU och FN, så kan de sitta där med sina statliga haranger i Kungliga huvudstaden!

Ingrid Atlestam

Släpp bibliotekarierna loss, det är vår!

Nya miljarder till arbetsmarknadspolitiska åtgärder istället för riktiga anställningar, ständigt denna kortsiktighet, i tron att allt blir bättre i morgon. Det är ju ingen brist på jobb som behöver göras vad gäller infrastruktur och offentlig sektor, så varför alla dess konstlade åtgärder?
Ta biblioteksvärlden som exempel, där det bara är personalens kreativitet som sätter gränser, om det bara funnes ekonomiskt utrymme då skulle vi.....
Låt oss få anställa alla arbetslösa bibliotekarier, låt biblioteken få växa andligen, låt oss få all den tid som behöva för att få fler att läsa mer, för att nu ta en gammal slogan. Låt oss äntligen få visa hur fantastiska bibliotek kan vara i obeskuret skick och med guldkant!
Dessutom skulle det kunna vara ett sätt att klara generationskiftet i biblioteksvärlden nu när så många snart går i pension. Man skulle få chansen till gott mentorskap och tid att föra vidare erfarenheter och tyst kunskap, allt det som det faktiskt inte går att läsa sig till.
Om sedan det kapitalistiska samhället återhämtar sig även denna gång, så blir det väl i värsta fall åter till sparbetingens vanliga vardag för biblioteken och då kan man ju välja att inte återbesätta tjänster vid pensionering allteftersom.
Släpp in de unga nu på jysta vilkor och låt det våras för biblioteken !

Ingrid Atlestam

Som ett bibliotek är min älskades själ

Däckad av en otäck förkylning har jag sträckläst Rolf Alsings Tunströmbiografi Prästunge och maskrosboll (2003), som jag fann förvånansvärt välskriven och full av litteraturvetenskap-
liga iakttagelser. En dikt som refereras, ur denne otroligt fine värmlännings rika produktion är denna:
Som ett bibliotek är min älskades själ
men hon rör sig som en hind
Ögonen är Platons skrifter
Angelos Majsång är hennes läppar
Över tungspetsen rör sig Amor och Bacchus
och Georgican med sina goda råd
för lantbruk och biskötsel är hennes bröst
doftande av timjan och lavendel
Kan det sägas bättre?
Mats Myrstener

Politik är att välja

I sin krönika i BBL nr 3 ifrågasätter Annina Rabe det kloka i att välja Inga Lundén till Svensks biblioteksförenings ordförande eftersom hon är chef för Stockholms stadsbibliotek.
Det är lätt att instämma i farhågorna. Är det verkligen realistiskt att tro sig palla för att sitta på två så tunga, men kanske inte alltid så stadiga, stolar. Att Stockholms Stadsbibliotek, inte utan problem och ifrågasättande genomgår tuffa förändringar har man kunnat läsa i pressen, och nybygge blir det väl åxå så småningom. Detta kräver väl sin kvinna?
Svensk Biblioteksförening behöver i dessa kapitalismens yttersta dagar en militant och drivande ordförande som är fristående från bindningar till en så stor aktör i biblioteksvärlden som Stockholms stadsbibliotek.
Hur ska annars SB kunna uttala som om vad som händer på SSB?
Nog måste i detta land finnas en "utomstående" väl så lämpad person? Leif Pagrotsky, Margareta Winberg, Göran Greider, Alexandra Pascalidou, Lotta Grönning, .........är de tillfrågade?

Ingrid Atlestam

Fantasin åter till makten!

I väntan på bis nästa nummer kan man fynda i BBLs senaste nummer och instämma i Jan Ristarps krav på mer pengar och mer kreativt tänkande när det gäller biblioteksfrågan i Kulturutredningen.
BiS har länge drivit frågan om en nationell bibliotekspolitik. Genom förslaget att KB får ett samlat ansvar finns det äntligen en förutsättning för att vi ska få såväl en bibliotekspolitik som en målsättning för det allmänna biblioteksväsendet.
Dock är det av största vikt att detta nya uppdrag för KB formuleras så att folkbibliotekens, från forskningsbiblioteken mycket skilda uppdrag, tydliggörs och får möjlighet att utvecklas. Det handlar något förenklat om tillgängligörande i kontrast till KBs bevarandeuppdrag, samt folkbibliotekens så kallade kulturuppgift, uppsökande arbete, ansvar för biblioteksservice till funktionshindrade, media på alla språk som talas i landet, verksamhet för barn och unga samt funktion som "medborgarkontor" och mötesplats. Allt detta tillsammans är folkbiblioteken unika uppdrag som måste lyftas fram och garanteras högsta prioritet. Det är just komplexiteten som är folkbibliotekens "affärside". Därtill kommer skolbiblioteken på alla utbildningsstadier, de bör väl åxå innefattas i detta nya nationella uppdrag.
Det är även lätt att instämma i Jan Ristarps kritik av kulturutredningens bleka byråkratiska menlöshet jämfört med utredningen Ny kulturpolitik från 1972,liksom slutsatsen att detta med att "motverka kommersialismens negativa verkningar" är viktigare än någonsin.
Mer fantasi, mindre byråkrati!

Ingrid Atlestam

Varken hammare eller skära!

När något ska åtgärdas i byråkratin, det kan gälla allt från kvalitetsarbete till riskhantering, så säger de högsta tupparna alltid att man ska ta fram ett redskap eller en verktygslåda för att hantera processen. Varför alla dessa hammare, tänger, sågar, skruvar och spikar? I bästa fall slöjdar man till ännu mer administration att hantera och system att mata. Men för det mesta blir det bara något att glömma i ännu en pärm.
Varför aldrig ett syskrin istället? Är det inte bättre att sy ihop en lösning, skapa ett mönster, tråckla lite och kanske i värsta fall klara sig med en säkerhetsnål. Glöm inte måttbandet och saxen att klippa den gordiska knuten med! Testa vilka av de där uppe bland bonusar och utdelningar som kommer genom nålsögat. På biblioteken är det som vanligt knappnålarna som gäller och givetvis en röd tråd som räcker från den långa svansen långt in i framtiden.

Ingrid Atlestam

Det personallösa hotellet

I Visby bodde vi på ett litet hotell vid ringmuren, nära båtterminalen, Stenugnen. Visst, det är lågsäsong i Visby just nu, på sommaren stiger befolkningen med ofattbara 10 gånger. Men hotellet, som kanske tog trettio personer just nu, sköttes av en säger en ung tjej.
Förutom några timmar på förmiddagen var hotellet obemannat. Det må vara den nya trenden, jag har upplevt det både i Hässleholm, vid ett ofrivilligt stopp där förra sommaren, och när BiS var i Berlin på studiebesök, men som skyddsombud på mitt jobb kan jag inte låta bli att fundera på vad som skulle hända om en brand utbröt, någon blir allvarligt sjuk, eller om man utsätts för ett brott av något slag. Visst, dörren hade portkod och mobiltelefon har ju alla (utom jag) men ändå …
Almedalsbiblioteket hann vi ändå besöka fast det var påskhelg. Vi upplevde det som trevligt, det sammanslogs med stadsbiblioteket i Visby under tumultartade former som beskrivits (partsinlaga visserligen) av Britta Calamnius i boken Kampen om biblioteket 2001 (recenserad i bis).
Vi såg två personer i utlåningsdisken i bottenvåningen, som främst verkar fungera som folkbibliotek, och ovanpå, i högskoledelen, en bibliotekarie i upplysningsdisken. Biblioteket är inte särskilt stort för att vara kombinerat högskole- och stadsbibliotek. (Men Gotland har fjorton filialer inklusive sjukhusbibliotek, och två bokbussar, vilket är mer än många andra svenska län.) Trots ”lågsäsongen” var den fåtaliga personalen så upptagna att det kändes lönlöst att gå fram och störa. Man har ansträngt sig att göra biblioteket trevligt, barnvänligt och tillmötesgående, och läget vid havet, med en stor cafeteria, var fint.
För övrigt var staden osedvanligt död. Förutom en utmärkt fiskrestaurang vid Stora torget, var bara Fornsalens fina cafeteria med utmärkt lunch öppen. Men vi fick gå ”påskparaden” med innerstans alla barn utklädda till påskhäxor, harar, kycklingar och gud vet vad; och att stillsamt vandra i den här unika medeltidsstaden och knappt möta en enda människa, det kändes ändå lite magiskt. För en gnällig ”fastlänning” gav det mersmak.
Mats Myrstener

Glad påsk!

bisbloggens redaktörer och hela föreningen önskar alla läsare och sympatisörer en riktigt glad påsk. Senaste nytt från redaktören Lennart är att nr 1 kommer strax efter påsk (det var sjukdom på tryckeriet i Karlstad). BiS 40-årshistorik 1969-2009 framskrider efter planering, ett tjugotal författare, från riktiga oldtimers-pensionärer, till unga nybakade bibliotekarier kommer att delta. Boken är planerad att utkomma till bok och biblioteksmässan i september.
Själv ska jag åka till Visby imorgon och bese Almedalsbiblioteket. Det ska bli en spännande påskhändelse, nu i "stilla veckan". Sen har vi väl rätt att ta semester ett par dagar, eller hur?
Mats Myrstener

Bokbuss till salu!

Googlar man på "bokbuss till salu" så får man rätt många svar. Några gamla länkar naturligtvis, och i flera fall byter kommunen bara ut en gammal mot en ny buss. Men den som vill köpa sig en bokbuss att åka runt med i sommar hittar lätt ett objekt på nätet. (Bussen på bilden är från 2003, från Kristinehamn. Den är inte till salu så vitt jag vet.)
Går man in på Mölndals biblioteks hemsida, där sidan "Bussfilen" numera finns, så räknar jag till 79 kommuner med minst en bokbuss. 1983 fanns enligt Wikipedia 123 bokbussar, så nog är det en minskning. Men allt är inte dystert. Följande citerar jag från Bergs kommun i Jämtland:
"I den budget som politikerna i Bergs kommun sagt ja till är anslaget till kommunens bibliotek omkring 500 000 kronor lägre jämfört med i fjol. För att biblioteksverksamheten ska få plats i budgetkostymen ses just nu hela verksamheten över.
– I dag har vi många filialer men vi har inte råd att ha dem öppna, säger verksamhetsnämndens ordförande Torsten Medalen, c.
För att biblioteket fortfarande ska vara tillgängligt för invånarna men samtidigt kosta mindre överväger kommunen att införa bokbussar.
– Vi har pratat i de termerna, men diskussionen är bara i sin linda ännu, säger Torsten Medalen.
Bibliotekschefen har fått i uppdrag att se över förslaget. Senast i juni ska hon till politikerna lämna över vad hon kommit fram till."
Kanske kan bokbussarna börja rulla igen i Berg, men på filialbib-
liotekens bekostnad? Ett sparförslag, som väl ligger i tiden?
Mats Myrstener
Bussfilens länk: http://bibliotek.molndal.se/webbkatalog/bussfilen/default.htm

Det lönar sig att samla i ladorna

Söndagen 5 april 2009 torde vara en historisk dag. Det må ha hänt några få gånger förut, men att moderaterna är större än (S) är ändå högst ovanligt, och har så varit sedan allmänna rösträtten infördes i Sverige 1921. Nu får vi se om det blir permanent, men risken finns. Det har uppenbarligen lönat sig för Anders Borg att "samla i ladorna" en orolig ekonomisk tid.
Vi kan bara hoppas att oppositionen inser kulturens sprängkraft. I gårdagens debattinlägg i SvD
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2694493.svd
lanserade iallafall sossarnas kulturpolitiske talesman Leif Pagrotsky viljan att göra kulturpolitiken till valfråga 2010. 120 nya miljoner utlovas. Var pengarna ska tas från? Vi får väl ta dom ur "ladorna" som Borg så vänligt fyllt på under den borgerliga valperioden.
Leif har också lanserat en ny talkshow på radikala mediesajten Nyhetsverket, The Leif Show. Och "kulturmatchen" mot Lena Adelsohn Liljeroth borde han väl ändå vinna?
(Demoskop-undersökningen är mums för alla valanalytiker: Centerpartiet och Kd hamnar under fyraprocentsspärren, men Sverigedemokraterna kvalar in. Vilket får PJ Anders Linder på Svenskans ledarsida att föreslå att de borgerliga går ihop till ett renodlat borgerligt parti inför nästa val. Då räddas även småpartierna in ovan strecket. Undrar vad Maud tycker om det? Centerpartiets ras är om möjligt ännu större än sossarnas.)
Frågan är var folkbiblioteken kommer in i "bilden"? Är det en "kulturfråga", eller en "skolfråga"? Många kommunala bibliotek upplever nog splittringen som besvärande? Högskolebiblioteken kan nog motivera sin ställning (det borde man göra i ännu högre grad nu), men folkbiblioteken? Snacka med Leif, det är nog dags att göra anspråk på de 120 nya miljonerna redan nu.
För det är tur att det inte är val redan i september.
Mats Myrstener

En sant demokratisk institution!

"Inför biblioteksskranket [utlåningsdisken] äro vi alla lika."
(insändare i Nya Dagligt Allehanda 15 januari 1928)

En minut för Dawit Isaak

Se länk
http://crm.nanoq.info/mail/mail.aspx?sentitemid=8367&AspxAutoDetectCookieSupport=1