Globaliseringsfällan

Det råder fortfarande Stieg-hysteri. Jag har själv varken läst böckerna eller sett filmen, jag väntar på att den kommer på DVD.
En gång hängde Stieg mest med kompisarna i Socialistiska partiet i Umeå och skrev filmrecensioner i Västerbottens-Kuriren. Jag kommer ihåg att han ändrade sitt förnamn till Stieg för att inte sammanblandas med jämnårige filmskribenten Stig Larsson.
Stieg Larssons eftermäle blev tragikomiskt, det handlar om girighet efter pengar precis som hans böcker. Jag läste att hans släktingar i Umeå instiftat ett pris på futtiga hundra tusen kronor, som man gett till Stiegs livsverk Expo. För den anti-rasistiska tidskriften känns det nog som en duktig och nedlåtande örfil, skulle jag tro.
Stieg Larsson slapp ändå att hamna i Globaliseringsfällan. Det fenomen, där megastora författare lanseras samtidigt över hela världen, ett ganska nytt fenomen i litteraturvärlden som hänger samman med globaliseringen som gjort världen mindre, mer likriktad, och allt mer enhetlig och monokulturell.
De första författare som lanserades på detta sätt var J.K. Rowling och Dan Brown. Det är betydligt vanligare inom bio och musik, men i takt med att allt fler människor kan läsa, och läsa engelska, så drabbas skönlitteraturen också. Böckernas alla kringprodukter och events ska väl täcka de gigantiska kostnaderna för lanseringen. Men lyckas det blir författaren stormrik.
Och då är vi ändå inte i närheten av de gigantiska årsinkomster som fotbollsproffs och verkställande direktörer tar ut. Bonushysteri, skulle man kunna säga.
Henning Mankell har fallit i globaliseringsfällan. Idag kan han inte släppa sin hjälte Wallander, trots att han lovat sluta skriva om honom. Det är förståeligt, utan Wallander skulle ju Mankell vara en närmast okänd författare. Och lika fattig som nittiofem procent av alla de andra författarna.
Deckargenren är väl den enda i den anglosaxiska litteraturen där vanliga arbetare kan skildras utan att man gör sig lustig över dom. I amerikansk kulturmedia förekommer vanliga arbetare nästan bara i tecknade serier som Familjen Flinta och Simpsons.
Även svenska arbetarförfattare skriver numera deckare för att överleva, och har därmed hamnat i vår egen globaliseringsfälla, Aino Trosell, Kjell Eriksson, Håkan Boström. Och har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig därifrån.
Dessutom vet jag inte hur Stieg Larsson skulle klarat att bli multimiljonär. Kanske skulle han blivit en gnidig ogin elak jävel, som sina romanfigurer, och slutat vara den charmige tjejtjusare jag kände en gång. Och som sagt – han slapp i alla fall globa-
liseringsfällan.
Mats Myrstener