Som ett bibliotek är min älskades själ

Däckad av en otäck förkylning har jag sträckläst Rolf Alsings Tunströmbiografi Prästunge och maskrosboll (2003), som jag fann förvånansvärt välskriven och full av litteraturvetenskap-
liga iakttagelser. En dikt som refereras, ur denne otroligt fine värmlännings rika produktion är denna:
Som ett bibliotek är min älskades själ
men hon rör sig som en hind
Ögonen är Platons skrifter
Angelos Majsång är hennes läppar
Över tungspetsen rör sig Amor och Bacchus
och Georgican med sina goda råd
för lantbruk och biskötsel är hennes bröst
doftande av timjan och lavendel
Kan det sägas bättre?
Mats Myrstener