När man diskuterar politik möts man ofta av en rad missuppfattningar så fort ordet "socialism" kommer på tal. Man bemöts med argument om brödköer, övergödda och förtryckande byråkrater, trista betonghus, polisstater... ja, ni vet. Detta har ingenting med socialism att göra (som Noam Chomsky en gång påpekat kallade sig det forna Östblocket både demokratiskt och socialistiskt men var inget av det). Men om socialism inte är betong och hemliga poliser vad är det då?Jo, man behöver inte gå längre än till Astrid Lindgren och hennes beskrivning av Körsbärsdalen i boken Bröderna Lejonhjärta. Följande stycke är hämtat från s.35-36:
När vi kom hem, packade Jonatan upp Sofias korg på köksbordet. Det var ett bröd i den och en flaska mjölk och en liten kruka med honung och ett par pannkakor.Det behöver inte vara så komplicerat. Kanske dags för en skyggande vänster som försöker trängas i mitten att låna Astrid Lindgren på närmaste bibliotek, sträckläsa och inspireras.
"Håller Sofia oss med mat", sa jag förvånad. Jag hade inte närmare tänkt på hur vi skulle få något att äta.
"Ibland gör hon det", sa Jonatan.
"Alldeles gratis", frågade jag.
"Gratis, ja, det kan man kanske kalla det", sa Jonatan.
"Här i Körsbärsdalen är allting gratis. Vi ger åt varann och hjälper varann allt eftersom det behövs."
Kristian Schultz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar