Klassbävning

I veckans nummer av Arbetaren finns en artikel som knyter an till mitt inlägg Haitis lidande. Den heter Jordbävning slår efter klass och pekar på hur olika följderna i själva Haiti blivit beroende på om man är rik eller fattig. De fattigas skjul faller ihop som korthus medan överklassområdet Petionville i Port-au-Prince kan ståta med öppna apotek och affärer fyllda med importerad ost och vin även efter katastrofen. Med hjälp av tidigare etablerade kontakter med utländska företag och myndigheter kan överklassen tillskansa sig en stor del av biståndet medan fattiga haitier fortfarande tvingas vänta på vård.

Här kan det vara dags att damma av det gamla 70-talsbegreppet "klassbävning". Hur en jordbävning drabbar efter klasstillhörighet, men också hur klyftorna mellan rika och fattiga kan öka efter en jordbävning.

-Hur bönder som efter en privatiseringsdriven, nyliberal chockpolitik tvingas in till städernas slum i jakt på en försörjningskälla och trängs ihop i undermåligt byggda hus - hus som lätt blir dödsfällor om det blir en jordbävning.

-Hur välbyggda överklassvillor på högre mark kan stå emot jordbävningar betydligt bättre än skjul eller dåligt byggda hus som trängs på bergssidor. Arbetaren citerar en bok av Mike Davis där han säger att "[...] jordbävningar slår vanligtvis med kuslig träffsäkerhet mot undermåliga hem av tegel, lera eller betong".

-Hur rika får ta del av biståndet utan problem medan fattiga får vänta på stöd av rädsla för "plundring". I Arbetaren-artikeln konstaterar den amerikanska TV-kanalen Democracy Now att biståndsgivarnas överdrivna krav på säkerhet i den haitiska staden Leogane (en stad där 80% av husen förstörts) medfört att drabbade får vänta på hjälp. Själva förstår de inte vad som är så riskabelt när de besöker staden utan menar att de drabbade haitierna visar anständighet och medmänsklighet trots sitt desperata läge.

Ska man sammanfatta kan man säga att alla är jämlika inför en jordbävning men vissa är mer jämlika än andra.

Stick nu till biblioteket och läs senaste numret av Arbetaren. När du ändå är i farten så låna Mike Davis bok Slum - Världens storstäder. Det vet jag att jag ska göra!

Kristian Schultz

Ps. För vidare läsning se Haiti's Classquake av Jeb Sprague Ds.

Fritt flöde utan revirtänkande?!

Nu har den kommit, fjärrlåneutredningen, med en massa bra idéer om hur tillgängligheten ska bli mer jämlik ur ett användarperspektiv. Men det hela är lättare sagt än gjort, hur få alla kommuner att ställa upp på detta? Två problem visar sig vid en snabb genomläsning av förslagen:
1. Kommunbibliotekens olika inköpspolitik blir en stötesten. Ett mer eller mindre gemensamt mediaflöde förutsätter en nationell inköpspolitik, för det är väl inte precis vad som helst som ska skickas land och rike runt?
2. Kommunbibliotekens olika ekonomiska förutsättningar och det därav följande revirtänkandet, att värna om det egna till de egna.

Som jag ser det finns det bara en lösning, nämligen att åter damma av idén om att förstatliga mediaflödet, att staten, genom KB, garanterar en viss nivå på mediainköpen på alla folkbibliotek, då upphör mitt och ditt och det blir vårt!
Stöd fjärrlåneutredning och förstatligandet av mediaflödet!

Ingrid Atlestam

En medborgarrättskämpe är död

http://www.dn.se/nyheter/varlden/howard-zinn-dod-1.1035438
Den kände amerikanske historikern och medborgarrättskämpen Howard Zinn har avlidit, 87 år gammal, i Kalifornien. Se länken ovan, liksom nedanstående.
http://www.arbark.se/2010/01/medborgarrattskampen-howard-zinn-dod/
Mats Myrstener

"En kulturkoftas bekännelser"

http://www.kulturbutik.se/15/page.asp?page_id=8587&type=news#6069
Författaren Lars Åke Augustsson bloggar om litteratur och konsten att skriva skönlitteratur.

Haitis lidande

I jordbävningens spår har världens blickar (tillfälligt) riktats mot det urfattiga Haiti. Stödgalor anordnas och pengar samlas in till de katastrofdrabbade haitierna. Det är så dags.

Problemet är bara att det riktigt upprörande inte är jordbävningen eller de hemska scener av våld och plundring av hjälpsändningar. Det började långt innan - något Peter Hallward påpekar i Aftonbladet för några dagar sedan. I en utmärkt artikel kallad Haiti - ett våldtaget land sparar han inte på krutet.

"Alldeles klart är dock att följderna [av jordbävningen] är resultatet av en mycket lång historia av medveten utsugning och översitteri. Haiti omtalas, närmast rutinartat, som ”det fattigaste landet på västra halvklotet”. Denna fattigdom är ett direkt arv av den kanske mest brutala koloniala exploatering som världen har sett, förenad med decennier av postkolonialt förtryck."

Jordbävningen sker alltså inte i ett socioekonomiskt vakuum. Det är ingen slump att det fattiga Haiti drabbas så extremt hårt eller att det råder ett sådant tillstånd av misär att man slåss i ett allas krig mot alla för att få del av hjälpsändningarna. Jag hade gjort precis samma sak om jag upplevt vad haitierna upplevt.

USA med vänner har blandat sig i landets styre ända sedan den amerikanska ockupationen av landet 1915. Alla försök att på politisk väg upphäva fattigdomen och avskaffa misären har mötts med ovilja och våldsamma ingripanden (som kuppen mot Aristide 2004).

Sedan kom nyliberalismen som ett brev på posten med ett dråpslag mot det haitiska jordbruket, ett dråpslag som tvingade tiotusentals människor från deras jord och in till städernas miserabla kåkstäder. Hundratusentals människor bor nu i dessa slumområden. Det är inte konstigt att en jordbävning slår extra hårt mot dessa människor som inte har råd att bygga jordbävningssäkra hus (jämför med det rika Japans science fiction-höghus) eller att desperata matkravaller utbryter. Inga fungerande offentliga institutioner kan samordna hjälp i en infrastruktur som redan från början är under all kritik. Det är inget naturligt över detta utan ett resultat av "decennier av nyliberal ”anpassning” och neoimperialistisk inblandning" (Hallward).

Det räcker inte med tillfällig nödhjälp bara för att det rullas dramatiska bilder på TV. Det krävs radikala åtgärder på en strukturell nivå, omfördelning av resurser från företag till befolkning och kamp mot nyliberalismens järngrepp, att haitierna tillåts bygga upp offentliga institutioner och en social rättvisa värd namnet. Inte ännu en stödgala.

Kristian Schultz

Bråttom!!!

Vidarebefodrat från Birgitta Forsman av Ingrid Atlestam:

Dear Friends
Can we ask for your help?
You know we joined up with free speech organisations to form the Libel Reform Coalition* in December and that we have been working hard with many of you to highlight the impact of England's libel laws from my own and Peter Wilmshurst's cases to the chilling effect on medical journals and science blogs and other writing. This has begun to focus political and legal minds on the problem but we now have very little time to go before election manifestos are published. We need a commitment in those manifestos. Many of the politicians we've met don't dispute that the libel laws are unfair and against the public interest, but they won't commit to changing them.
There is a new joint petition calling for action at http://www.libelreform.org/, separate to the Keep Libel Laws out of Science petition, and where you can also send a letter urging your MP to support libel law reform.
There were a few teething problems at the launch of this site but progress has been made in fixing these. If you haven't already signed this petition please do it now, and please do sign even if you don't live in the UK. Get your organisation, friends, colleagues and clubs to sign up and email their members; if you haven't written, blogged and Tweeted, could you?
We need your help to get 100,000 signatures before manifestos are published. It will help us to get a strong show of support before members of the coalition meet Jack Straw on Thursday 28th January.
BestSimon and Síle
P.S. Do you have any clever suggestions about how to advance the campaign to stop the libel laws being the tools of rich bullies? How do we get 100,000 signatures? Email me or give me a call, Síle
*The Coalition for Libel Reform is made up of the registered charities English PEN, Index on Censorship and Sense About Science, with a wide and growing group of affiliated NGOs, professional and community organizations. See the list of affiliate organizations here: www.libelreform.org/who-supports-us and lots more are considering it. If your organisation should be among them let Síle know at slane@senseaboutscience.org

Det fula k-ordet

SvD:s ledarskribent Claes Arvidsson retade upp mig i morse, han vill utvärdera Forum för levande historia, som han tycker ägnar alldeles för lite tid åt det fula k-ordet. Ni förstår nog vilket ord jag menar?
Jag kan tänka mig andra fula k-ord. Kapitalismens fördärvande av miljoner människoliv, i historisk tillbakablick, på osunda och hälsovidriga industrier runt om i världen. Kolonialismens mördande av miljoner människor i slavhandelns Afrika och Asien. Katolska kyrkans förföljelse och mord på kättare och folkmord på indianer i Sydamerika. Listan kan göras lång.
Men det var nog inte det Arvidsson menade?
Forum för levande historia ligger i Gamla stan i Stockholm och har ofta intressanta utställningar och ett trevligt bibliotek. Man har öppet hela veckan och tar emot många studiebesök från skolor. Det är väl värt ett besök.
Mats Myrstener

Böcker brinner bra i vintertid

Min kollega Kalle tipsade mig om följande notis från England, där fattigpensionärer blivit flitiga besökare på billiga antikvariat och bokbasarer. Inte för att de vill läsa böckerna, men de brinner bra och är billigare än kol och torv. Också ett argument i debatten om den tryckta boken visavi de digitala medierna !

http://www.metro.co.uk/news/807821-pensioners-burn-books-for-warmth

Mats Myrstener

Monas väska

Jag hade nog inte lagt märke till Mona Sahlins stora röda dyra Louis Vuitton-väska, om inte tidningarna påmint mig. Nu när jag ser bilden på de röd-gröna och blå-gröna partiledarna uppsatta inför höstens riksdagsval, ser jag bara denna stora väska vid partiledarens fötter. Otaktiskt är väl det minsta man kan säga.
Kom att tänka på gamle kulturministern Bengt Göransson, känd för att alltid bära på en Konsumkasse fullproppad med böcker, på väg till något evenemang på ABF någonstans i Sverige.
Även min gamle lärare Lars Furuland bar gärna Konsumkassar med böcker har jag hört, när de andra professorerna kom med sina slitna portföljer.
Tänk om Mona haft en Konsumkasse vid fötterna istället för denna dyra Margot Wallström-present? Då hade vi sluppit ett nytt Mosa-Mona-drev i kvällstidningarna.
Mats Myrstener
länk
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sahlins-vaska-vacker-debatt_4134101.svd
och en krönikör i Aftonbladet som inte håller med mig:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/anderswestgardh/article6488219.ab

Komplicerade konflikter

Åter däckad av en maginfluensa tillbringar jag morgonen i sängen med dagens tidning. Dagens undestreckare, skriven av professor Hans Ingvar Roth, handlar om hur media bara uppmärksammar konflikter som är mediala och lätta att förklara för läsarna. Paradoxalt är det därför inte att ett av världens fattigaste länder nu uppmärksammas (vilket kanske är bra trots allt) med oändliga spaltmeter i pressen, där man tidigare inte skrivit en rad.

Understreckaren uppmärksammar filosofen Peter Singers bok Det liv du kan rädda, utgiven på förlaget Fritanke, men i första hand statsvetaren Virgil Hawkins bok om den långa blodiga konflikten i Kongo-Kinshasa, Stealth conflicts. How the world's worst violence is ignored (Ashgate). Stealth betyder radar, dvs medias nyhetsradar. De konflikter, de flesta i det mörka Afrika, som hamnar utanför radarsystemet, ignoreras.

Hit hör långa blodiga konflikter i Sierra Leone, Liberia, Angola, Rwanda och Tchad, och långdragna konflikter i Sydamerika. Här finns inte ett lättförklarligt svart-vitt, inga islamska terrorister, däremot stora naturtillgångar, t.ex. produceras i Kongo metallen coltan, som används i våra mobiltelefoner.

När de första demokratiska valen i Kongo på 45 år hölls 2006 rapporterade USA:s stora media istället om skådespelaren Mel Gibsons arrest för rattfylleri i Kalifornien. Och i Sverige har vi läst löpsedlar om lillprins Carl Philips nya flickvän på löpsedlarna, mitt under värsta jordbävningskatastrofen på Haiti.

Det finns undantag mot denna mediaskugga: Organisationen Oxfam har alltid uppmärksammat Kongo, liksom den belgiska frivillorganisationen "Inget blod på min mobiltelefon". Och i början av 1900-talet startade den engelske journalisten Edmond Morel en kampanj som till slut fick den enväldige kung Leopold i Belgien att dra sig ur det makabra förtrycket i "Belgiska Kongo". Aktionen stöddes bl.a. av Joseph Conrad och Mark Twain.

Visst borde våra folkbibliotek vara mediala alternativ till nyhetsbyråernas lättköpta gods (tänk på det nya "mediabiblioteket" i danska Herning som verkar kastat in handduken rejält). Men jag tänker också på ett inslag i TV igår: trots alla vidriga bilder på vanvården av djur inom EU så fortsätter vi glatt äta kött och korv som aldrig förr. Att vara bibliotekarie i mediaåldern kräver nog både mod, uthållighet, stora kunskaper, och global vidsynthet.

Mats Myrstener

Boken om Kapsylen

En annan förening som firar jubileum är kulturhuset Kapsylen på Södermalm i Stockholm, vackert dokumenterat i Boken om Kapsylen : 30 år av kamp, kultur och kärlek i ett rött tegelhus. Huset, ett gammalt bryggeri på Tjärhovsgatan köptes av föreningen 1978. Det har fungerat som ungdomsgård, festlokal, café, kulturverkstad, hem för konstnärer, musiker av alla schatteringar t.ex. punkrockare, och inte minst politiska grupper,som anarkister, djurrättsaktivister och militanta feminister. Detta har föranlett polisen att flera gånger göra brutala razzior i huset
Boken är synnerligen rikt illustrerad, och har bidrag av Ella Lemhagen, Varis Bokander, Kärsti Stiege, Marika Lagercrantz, Kajsa Grytt, Stig Vig, Stefan Sundström, Magnus Carlsson och Nina Lekander m.fl.
Apropå ämnesordet "anarkism". Gå in på http://www.arbark.se/
och sök i katalogen "Kata" på flera boktips !
Mats Myrstener

Sven Wernström skriver om sitt liv

Det är väldigt glädjande att Sven Wernström har kommit med en ny bok. Den heter Ett författarliv och ges ut på Murbruk förlag. Följande text kan man hitta på förlagets hemsida:

"Det är år 2025. En man sitter i en lägenhet i Skärholmen i Stockholm och tänker tillbaka på sitt liv. På uppväxten i ett arbetarhem på Söder, åren som typograf under efterkrigstidens välfärdsbygge och tiden som arbetarförfattare under 1970-talets vänstervåg. Nu ska han fylla 100 år i ett EU-Sverige där de sista resterna av välfärd och demokrati slagits till spillror.

Ett författarliv är en berättelse om 100 år i Sverige, om hur vårt land förändrats genom klassernas kamp och om vad som kommer att hända med det nu."

Jag har redan ställt mig på kö till bibliotekens första inköpta exemplar och kan knappt bärga mig!
Så länge läser jag Wernströms Mannen på tåget (som det tipsats om tidigare här på bloggen) som kommer i en nyutgåva.

Kristian Schultz

Dags för valkampanj

Jag kan tipsa om en bok som verkar rätt kul, apropå stundande valkampanj. Boken heter Rösta! : om PR, prylar och påverkan, av Janne Sundling med gästskribenter, bland annat chefen på mitt jobb, Lars Ilshammar. Handlar om hur valkampanjer bedrivits under 1900-talet, med många roliga illustrationer på affischer, valknappar, nålar, och andra, mer vansinniga prylar som hattar, mössor och t-shirts.
Boken kan t.ex. köpas från ARAB:s hemsida, för 150 kronor. Kan kanske fås ännu billigare från adlibris.
se länk http://www.arbark.se/butik/
Mats Myrstener

Översätt till verklighet och svenska

Det finns dubbel anledning att påminna om IFLAs internetmanifest, nu när Google tar strid mot Kinas censurkrav och det är hög tid att alla biblioteksansvariga inser att den digitala klyftan är en utmaning och angelägenhet för biblioteken.

Att biblioteken ska garantera allas tillgång till internet och kunskap att använda det slås fast i manifestet, som av någon anledning inte finns översatt till svenska. Hög tid att göra det och lansera det som ett dokument lika viktigt som de tre andra manifesten, även om det ännu inte , till skillnad från de andra, är antaget av UNESCO.

Ingrid Atlestam

Vi läser, fast på ett annat sätt

Hur står det till med svenskarnas läsande, frågar sig DN idag? Faktum är att vi inte riktigt vet. Bibliotekslånen har ju minskat under en tioårsperiod, bokhandeln säljer mindre böcker, men läser vi mindre för det? Nej, knappast. Men på ett annat sätt? Kanske.
2,7 miljoner besökte regelbundet ett folkbibliotek 2008, och lånade 58 miljoner böcker. Det är inga dåliga siffror. 80 procent av de tillfrågade säger sig i undersökningar ha läst en bok under det senaste året. Men läsning är naturligtvis en definitionsfråga. Kanske tolkar de tillfrågade det så att man läst i en bok det sista året. Vi läser på nätet, vi läser tidningar och tidskrifter vid frukostbordet och hos frisören, men en pappersbok från pärm till pärm?
Folkpartiet tycker som sagt läget är så allvarligt att en ny bokutredning bör tillsättas. Och visst är frågan intressant. Hur har våra läsvanor förändrats under de senaste tjugo åren? Det påverkar i högsta grad hur folkbiblioteken ska arbeta. Vi lär återkomma till frågan.
Mats Myrstener
se länken http://www.dn.se/dnbok/suddigt-lasande-1.1021866

Absolut ej lämplig för ungdom!

Maria Sandel var Sveriges första mer kända arbetarförfattarinna. Hennes roman Droppar i folkhavet från 1924, har nyutgivits av lilla förlaget Murbruk i Lund (som även återutger Sven Wernströms Mannen på tåget, om hur revolutionen skulle ha kunnat te sig i Sverige år 1971) .
På romanens baksida återger man en recension från Biblioteksbladet 1927, som är värd att citera.
Här talas om romanens "realistiska skildringar från proletariat, gränder och glädjehus", om materiell och andlig smuts, snusk och brutalitet. Ändå finner recensenten sympati för hjältinnan Gerda, den "sega och energiska arbeterskan". Den rekommenderas för "omdömesgilla läsare", för detta är "knappast någon folkbok". Och den är "absolut ej lämplig för ungdom". Ord och inga visor således.
Mats Myrstener

Orvar slår huvudet på spiken

I decembernumret av Wanna play (BTJ:s nyhetsbrev om TV-spel) skriver Orvar Säfström skarpsinnigt ett inlägg i frågan om våldsamma TV-spel på biblioteken. Inlägget, kallat Vuxenspel på frammarsch?, är värt att återge i sin helhet.

"Om vi ska ha böcker på biblioteket ska det i alla fall inte vara sådana som sticker ut eller kan uppröra någon. Barnböcker, kokböcker och en och annan snäll roman får duga". En sådan inställning hade knappast accepterats av någon enda person i biblioteksvärlden. Men precis så låter det alltför ofta då det gäller spelutbudet på landets bibliotek. För ett år sedan skrev jag om detta här i nyhetsbrevet, men som jag ser det är det fortfarande ett problem att för många bibliotek gräver ned sig i åldersgränstänkandet och vingklipper sina spelavdelningar redan från start.

Låt mig därför poängtera igen att spel inte är någon barnföreteelse. Det finns utpräglade barnspel (även om många av dem tyvärr är rent skräp), men flera av de största, bästa och mest intressanta spelen riktar sig mot en vuxenpublik. Ingen ifrågasätter barnförbjudna filmer i DVD-avdelningen och litteraturen innehåller förstås allsköns otäckheter för den som lärt sig läsa. Spel har idag en tydlig märkning i PEGI-systemet och de flesta bibliotek har dessutom av rent praktiska skäl en åldersgräns för utlån av digitala medier. Om spelkulturen nu har ett existensberättigande på hyllorna ska den banne mig inte representeras av ett fåtal icke-typiska titlar. Visst finns det en risk att någon arg förälder eller välmenande kommunpolitiker misstycker, men bibliotekens roll kan väl ändå inte vara att stryka alla medhårs och till varje pris undvika konflikt (min kursivering)?"

Nej, att till varje pris undvika konflikt ska biblioteken och vi som bibliotekarier inte göra - vare sig det rör sig om TV-spel eller något annat. Snarare måste vi ofta flytta fram gränserna och utvidga gråzonerna för vårt bestånd och verksamhet (som i fallen med TV-spel, gratis filmvisning, book crossing och leksaker) och vara en levande arena för samhällskritik, underhållning och självbildning. Inte huka under högervindarnas snålblåst.

Våra ledstjärnor bör vara de bibliotekarier i USA som i Patriot Acts spår vägrade lämna ut låntagarnas uppgifter till FBI eller bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega på Brännkyrka gymnasium som vägrade ta in Forum för levande historias bok om förtryck under stalinistiska regimer (en bok som Åsa Linderborg mycket riktigt kallat ideologiskt motiverad: "Det illa dolda syftet är att giftstämpla all vänster. Idén om alla människors lika värde och att medborgarna ska dela lika på arbetet, makten och ägandet ska – om Upplysning Om Kommunismen (den nyliberala lobbygrupp som också ligger bakom skriften, min anm.) får tolkningsföreträde – göras synonymt med diktatur och blodbad.")

Bara döda bibliotekarier flyter med strömmen!

Kristian Schultz

Tre koppar te

Tillbringade flera timmar i sängen på morgonen, det enda ställe man kan vara när det är så här himla kallt. I morgontidningen kunde jag åter konstatera att det finns hjältar där man minst anar det. Som amerikanen Greg Mortenson, som efter att ha bestigit Himalayatoppen K2 kom att ägna stora delar av sitt liv åt att starta skolor för barn i Pakistan och Afghanistan. Slå upp hans namn i wikipedia och läs själva!

Han har skrivit flera böcker, bland annat Tre koppar te och Stones into schools om hur fundamentalisterna i Afghanistan vill riva ner skolor för flickor. "Varför är de här stora starka skäggiga männen så rädda för små flickor?" undrar han. "Jo, för att pennan är mäktigare än svärdet."

Sedan läser jag intervjuer med tio muslimer bosatta i Sverige, som verkligen ger en mer mångfacetterad bild av denna religion än den gängse Sverigedemokraterna och media sprider. En av de intervjuade är 24-åriga doktoranden Saba Saad på Karolinska institutet, en annan är 25-åriga bosniska elitfotbollsspelaren Alisa Jasarevic. Hon lever ihop med en annan kvinna, Mariette Hansson (känd från Idol som det står i SvD). Jag tänkte då på detta viktiga med manliga och kvinnliga "frizoner", som jag pratade om med genusforskaren Louise Waldén i en bis-intervju. Uppenbarligen fungerar idrotten som en sådan.

Tillslut läser jag ännu en nekrolog om Harry Järv, av kulturjournalisten Anders Björnsson. Han berättar om när hans eget bibliotek brann upp för tio år sedan, och gamle vännen Harry ringde och sa: "Kom hem till mig och ta vad du vill ha. Strindberg är jag ju redan färdig med." (Han hade då bibliograferat en stor bok om Strindbergsfejden 1910-12.)

Biblioteket innehöll ca 14.000 volymer i den lilla lägenheten på Kungsholmen i Stockholm, men Järvs inställning till böckerna var osentimental. Hade han inte användning för en bok så åkte den ut! Nu har hela biblioteket skänkts till hans gamla gymnasieskola i Vasa i Finland.

I boken Mänsklighetens minne skriver han också om en lustig episod när två tjänstemän på KB blev så osams att de gick ut i Humlegården för att göra upp, "med knytnävarna". Harry tyckte tydligen det var uppfriskande. Kontroverser rensar luften och ska inte sopas under mattan.

Vi behöver nog fler sådana hjältar inom biblioteksvärlden. Man kan inte bara slita i det tysta år efter år, utan att kräva något igen av kommun och politiker. Ta fram knytnävarna istället för att gömma dom i kjol- och byxfickorna! Eller gör som madame Ramotswe i Gaborone. Men då krävs det tre koppar "bush-tea", minst!

Mats Myrstener

Land ska med lag byggas!

I år firas att det är 800 år ("omkring") sedan Birger jarl, Stockholms grundare och vår förste verklige "riksbyggare" föddes, i Bjälbo i Östergötland. Även många folkbibliotek torde uppmärk-
samma detta, det är också, kan man säga, det förmoderna Sveriges födelse.
I en artikel i den mycket läsvärda tidskriften Populär historia (2010:1) skriver Dick Harrison om den land- och lagbyggande jarlen, en populär och mer lättläst introduktion av hans stora bok Jarlens sekel som kom 2002. Birger jarl var en tidig landsfadersfigur, en föregångare till Gustav Vasa, Axel Oxienstierna, Karl XI eller Per Albin Hansson.
Man slås av att han var en på många sätt "modern" karl. Istället för krig sökte han i första hand diplomati (det gällde dock inte i kolonin Finland), han bringade ordning i en härva av strider och intriger mellan stormännen i Södermanland, Öster- och Västergötland och Uppland. Han stiftade inte minst många lagar, bl.a. kvinnofridslagar som förbjöd våldtäkt, och förbjöd användat av "gävträlar". Han sökte fred med Norge, Danmark och den katolska kyrkan. Under hans söner skulle freden i Sverige bevaras ovanligt länge.
Han grundade också många nya städer, fästningar och handelsplatser: Stockholm, Lödöse utanför nuvarande Göteborg, Nyköping, Linköping, Enköping, Västerås, Örebro, Arboga, Jönköping, Strängnäs, Skänninge och Västervik, Köping, Torshälla, Norrköping, Växjö, Åbo osv. När han dog 1266 var han rikets mäktigaste man, kung i allt utom till namnet.
Birger jarl ligger begravd i sitt kloster i Varnhem i Västergötland. Till skillnad från fantasifiguren Arn Magnusson ägnade sig jarlen åt problem på hemmaplan, inte minst genom att stärka rättssäkerheten, som skulle vara lika för alla delar av riket, liksom skatterna, som blev kronans viktigaste inkomst. Ett nytt rike hade grundlagts, kan man säga.
Snart slår för övrigt Stockholms medeltidsmuseum upp portarna igen, efter en stor renovering. Det är värt ett besök, Stockholm är fullt av fina och pedagogiska museer. Till den läsvärda medeltidslitteraturen kan man sedan lägga Johan Huizingas Ur medeltidens höst som kom 1919, omtryckt många gånger (vederlägger att medeltiden skulle ha varit särskilt "mörk"), Barbara Tuchmans En fjärran spegel, eller Michael Nordbergs I kung Magnus tid, som skildrar Birger jarls sonsonson Magnus Erikssons långa regeringstid på 1300-talet, och dispyterna med rivjärnet heliga Birgitta. 800 år är ju inte en så lång tid trots allt, och vi har säkert mer gemensamt med medeltidsmänniskorna, i deras strävsamma liv i stad och på land, än med de så omtalade "vikingarna".
Och visst skulle svensk kulturpolitik behöva en ny Birger jarl? Men vem ska axla den manteln efter valet? Lagstiftaren Pagrotsky?
Mats Myrstener

Svenskar har stort förtroende för bibliotek

En av många biblioteksvänner prostesterar mot biblioteksnedläggningar i sin krönika i Värmlands Folkblad. En av Gunnar Svenssons krönikor har tidigare publicerats i bis nr 2/09.
http://www.foreningenbis.org/Pdf/bis902.pdf

Så här skriver bl a Gunnar från sitt nordvärmländska perspektiv 9 jan:
"... Varför mitt intresse av ugglors skrock, Gunnar på Hlidarendes fru, gamla runstenar eller bibliotekens fortsatta varande?Jo, bibliotekens öppethållande ska minskas, lågavlönat biblioteksfolk skall sparkas. I krisens spår har vi inte råd att hålla igång den viktigaste av verksamheter. Systembolagets nya chef säger tvärtom: hon skall göra butikerna lättillgängligare för allmänheten. Borde vara viktigare med bibliotekens tillgänglighet. Kommuner i glesbygd ger biblioteken mindre öppethållande och drar in bokbussen. De äro fattiga. Jag anser att samtliga bibliotek bör förstatligas och bör..."
Läs hela krönikan: http://www.vf.se/Kronika/Varmland/Ugglor-i-mossen-100109.aspx

Lennart Wettmark

Upp till kamp för läsandet!

Medianeutral ska den reviderade bibliotekslagen vara enligt kommande förslag( senaste BBL). Medan den ena larmrapporten efter den andra konstarerar att läsförmågan hos såväl barn som vuxna blir allt sämre, här ett dagsfärskt exempel från Expressen, så föreslås folkbiblioteken svika sitt huvuduppdrag, att vidmakthålla och utveckla läsandets konst. Detta eftersom det är med ord och text som vi diskuterar, inhämtar kunskap, vidareförmedlar, förhandlar, lär känna varandra, skapar förståelse och fattar beslut, ja demokratin och hela samhället och dess utveckling bygger på språklig kommunikation.
Visst kan en bild säga mer än tusen ord, men du behöver orden när du ska berätta det!
Bibliotekarie, bliv vid din läst!

Ingrid Atlestam

Kära folkbibliotek, vart tog du vägen?

Det frågar sig Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Linnéuniversitetet, i en artikel i decembernumret av OLM, Ordfronts litterära magasin Han kritiserar den ideologi som ligger bakom t ex Malmö Stadsbiblioteks policydokument "My Darling library" och satsningen på stora centrala bibliotek som multimediala upplevelesecentrum medan man monterar ner biblioteksverksamheten i förortena, även Göteborg används som exempel på en utveckling som riskerar folkbibliotekstankens sociala och demokratiska grundvalar.

Ingrid Atlestam

Det papperslösa biblioteket

Nytt år och nya föresatser. Det papperslösa kontoret har man ju hört talas om, men det var väl inte det här man tänkte på direkt ...?:
På årets andra dag läser jag att Läsesalongen i Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, ett av Sveriges mest besökta bibliotek, ska kasta alla sina papperstidningar. I fortsättningen erbjuds bara tidningsläsning på Internet vid 12 datorer. Främst ska man använda tjänsten Press Display, där ett stort antal dagstidningar, med tonvikt på det angloamerikanska, presenteras i fulltext.
Läsesalongen ska flytta ner till sin ursprungliga plats i markplanet, och byter namn till Bibliotek Plattan. Vad som nu försvinner när verksamheten ska moderniseras är flera hundra titlar dagstidningar från Sverige och andra länder, inte minst många länder från tredje världen. Reaktionerna från låntagarna, åtminstone de som intervjuas i tidningen, är också negativa överlag. T.ex. påpekas att bosniska Oslobodenje inte finns på nätet, och nu försvinner helt från Kulturhuset.
"Less is more" har vi redan konstaterat på bis-bloggen, det gäller i högsta grad Stockholms stadsbiblioteks framtid. De storslagna och omdiskuterade planerna på en stor tillbyggnad skrotades med ett enda pennstreck av kulturborgarrådet, och nedskärningar är det som gäller, även om man samtidigt moderniserar verksamheten. Och fortfarande har Asplundhuset vid Sveavägen sitt tidningsbestånd kvar. Än så länge. Men utvecklingen är oroande.
Även en stor samling vinyl och CD-skivor (18.000 titlar) gallras från SSB. Att gallra det gamla beståndet verkar vara en av det kommande årets stora trender!
Mats Myrstener
kolla http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/tidningar-tas-bort-fran-kulturhuset_4018947.svd