lördag 23 januari 2010

Monas väska

Jag hade nog inte lagt märke till Mona Sahlins stora röda dyra Louis Vuitton-väska, om inte tidningarna påmint mig. Nu när jag ser bilden på de röd-gröna och blå-gröna partiledarna uppsatta inför höstens riksdagsval, ser jag bara denna stora väska vid partiledarens fötter. Otaktiskt är väl det minsta man kan säga.
Kom att tänka på gamle kulturministern Bengt Göransson, känd för att alltid bära på en Konsumkasse fullproppad med böcker, på väg till något evenemang på ABF någonstans i Sverige.
Även min gamle lärare Lars Furuland bar gärna Konsumkassar med böcker har jag hört, när de andra professorerna kom med sina slitna portföljer.
Tänk om Mona haft en Konsumkasse vid fötterna istället för denna dyra Margot Wallström-present? Då hade vi sluppit ett nytt Mosa-Mona-drev i kvällstidningarna.
Mats Myrstener
länk
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sahlins-vaska-vacker-debatt_4134101.svd
och en krönikör i Aftonbladet som inte håller med mig:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/anderswestgardh/article6488219.ab

6 kommentarer:

Åsa sa...

Du tror inte att drevet mot Mona på grund av hennes dyra väska har något att göra med att hon är kvinna? Vore intressant att se samma drev mot manliga politiker när de drar upp sin Iphone (som kostar mer än Monas väska, för de större varianterna 6500-7500). Eller parkerar i en bil som kostar motsvarande en årslön för en bibliotekarie. Mycket kan man säga om Monas brist på klassperspektiv men här bör man vara lite kritisk till den hatiska stämningen.

Lina Z Y sa...

vad tror ni de borgerliga partiledarnas prylar kostar? i ett tilltagande klassamhälle är det förfärligt att rikta fokus på partiledarens väska!
skärp er! detta är en socialistisk blogg, sparka uppåt och inte inåt rörelsen när det inte finns någon politisk substans att diskutera.

Kristian S. sa...

Jag hade själv tänkt skriva ett inlägg om Monas väska men Mats hann före. Märkesväskan är i mina ögon en symbol för politikernas tilltagande distans till de arbetare de säger sig företräda och därmed en bristande representativitet. Inte ser jag några märkesväskor för en halv månadslön när jag är på olika möten eller konferenser. Jag hade hellre sett att politikerna haft ICA-kassar än märkesväskor - och inte politiker som gör sig en massa pengar på sitt politiska arbete. Men visst finns det en genusaspekt på det här - man kan fråga sig vad gubbarnas kostymer kostar? Eller, som redan sagts, deras svindyra bilar? Har det nån gång blivit ett ramaskri kring en manlig politikers guldklocka?

Sen vet jag inte om jag håller med om att man sparkar inåt när man kritiserar Mona Sahlin (hon är väl inte socialist?). Men det är en annan diskussion.

Siska sa...

Jag ser kanske inte märkesväskor för halva månadslöner men precis som Åsa har jag reagerat på alla dessa Iphones som kostar mer än Monas väska och som är mer och mer vanliga i bibliotekarievärlden. Det här är ett så klassiskt exempel på att drev mot kvinnliga politiker kräver så mycket mindre än drev mot manliga. Kunde ni inte ha skrivit om politikers tilltagande distans överlag istället och exemplifierat med Monas väska OCH manliga politikers kostymer/klockor/bilar?

Mats M sa...

Jag vet också att Mona är kvinna, men hon blir kanske snart också statsminister, och är den högsta representanten för det största arbetarpartiet, det är skillnaden gentemot Reinfeldt. Jag håller med Kristian, de flesta av våra politiker har alldeles tappat kontakten med "vanligt folk". Det gäller även de kvinnliga politikerna tyvärr. Sällan blev det så tydligt som på denna bild, som redan kallats "klassisk". Jag lovar, jag är inte ett dugg antifeminist, tvärtom. Min favoritpolitiker är nog Maria Wetterstrand.

Mats M sa...

När jag läser inläggen igen kom jag att tänka på en sak. Dyra Iphones må vara, det har väl även kvinnliga politiker, även om män sägs vara mer intresserade av tekniska prylar. Och de kvinnliga politikernass dräkter (se bara på Maud Olofsson, vilket klädkonto), kostar nog lika mycket i långa loppet som Fredriks Armanikostymer. Men detta med bilarna? Varför är pojkar så fruktansvärt intresserade av allt som rullar. Min lilla brorson är helgalen i bilar, tunnelbanor, tåg och spårvagnar. Ingen har uppmuntrat honom. Jag undrar varför? Är det gentiskt?
Mats M (som själv inte har bil och inte är ett dugg intresserad heller)