Tidskriften Latinamerika läggs ner

I det senaste numret av Latinamerika står det skrivet i ledaren att tidskriften läggs ner. Latinamerika, som ges ut av solidaritetsföreningen Latinamerikagrupperna, har funnits i 35 år. Orsaken till nedläggningen är kraftigt minskat Sidastöd och nya regler angående bidrag från Kulturrådet. Tecken i tiden?

I det nya numret (som alltså blir det näst sista) så finns det i alla fall ett intressant reportage om bibliotek och bokbussar i Nicaragua (“Böcker som befriar”). I artikeln får vi en kort redogörelse om Nicaraguas biblioteksrelaterade historia, med framgångsrika alfabetiseringskampanjer på 80-talet. Juni 2009 utropade sig landet fritt från analfabetism, men det finns fortfarande problem och klyftorna är stora. Böckerna är dyra och i fattiga hem så blir läsförståelsen som konsekvens av detta svagare, även om barnen får de grundläggande redskapen för läsning genom skolan. Självklart har de bibliotek som finns en helt enorm betydelse. Det är också intressant att läsa om bokbussarna “Simon Bolivar” och “Bertolt Brecht” som förser både skolor och fängelser med böcker (att bokbussen har samma rutiner på båda dessa institutioner ger hopp anmärker Markgee i reportaget). Tyvärr finns inte artikeln på nätet, men fråga efter tidskriften på ditt närmsta bibliotek vettja!

Tobias Willstedt

Folkbildare och arbetarförfattare

Begrepp som "folkbildning" och "arbetarförfattare" kanske inte kommer att finnas kvar om femtio år? Uttrycket "invandrarförfattare" gör det nog inte heller, som jag får konstatera i kommande artiklar i bis nr 3. Men "invandrare", "arbetare", och "författare" får väl ändå finnas kvar i framtiden? Om Alliansen och Sverige-
demokraterna får råda över Sverige?
En som i alla fall inte skäms för benämningen är den unga kallskänkan Jenny Wrangborg. Hon har fått årets Stig Sjödinpris, som delas ut i ABF-huset i Stockholm 17/10 kl 13, ser jag i ett utskick jag fick idag.
Här står också att Fredrik Ekelund, den fantastiske Malmöförfattaren, presenterar den bortglömde arbetarförfattaren Gösta Larsson från Malmö på samma ABF-hus 11/11 kl. 18. Och att årets Johan Ahlbäckdagar, uppkallade efter konstnären som främst målade gruv- och metallarbetare, i Sverige och i Belgien, går av stapeln i Smedjebacken 1-2 oktober.
Här görs också reklam för boken Sjömanshustru, som handlar om filippinska sjömän och deras familjer hemmavid, av den flitige f.d. sjömannen Lennart Johnson, utgiven på förlaget Breakwater publishing.
Allt detta fick jag i utskick från Arbetarnas kulturhis-
toriska sällskap. Ja, det finns faktiskt ett sådant, trots ointresse från SAP och LO, men hur länge till? Medelåldern i sällskapet torde vara bra över sextio.
Mats Myrstener

Svensk folkbildning - i Sydafrika?

Direkt från B&B-mässan fick jag en liten skrift kallad "Folkbildning-Africa". Här försöker författaren Gunnar Aldestam lansera begreppet "folkbildning" i en engelskspråkig kontext (brukar annars översättas "popular education" eller "adult education"). Han menar att den svenska folkbildningen, som den var tänkt från början, är närmast unik i världen och därför svår att översätta till engelska. Nu tänker han pröva den i Sydafrika.
Från Ölands folkhögskola har man bedrivit ett projekt i Wolwekloof Learning Academy sedan 2003, med studiecirkeln i centrum. Det hela utvärderas i denna lilla skrift, på titelsidan "Folkbildning. For the people, by the people : a Swedish approach to adult education". Jag ska läsa den och skriver om den i bis nr 4.
Även om folkbildning idag i det allmänna medvetandet för en tynande tillvaro, så är så inte fallet på gräsrotsnivå. 2008 hölls t.ex. 280.000 studiecirklar i Sverige med nära 2 miljoner deltagare. Studieförbunden arrangerade samma år ca 250.000 evenemang, som besöktes av ca 15 miljoner besökare! De 148 folkhögskolorna hade 106.500 studenter, allt enligt paraplyorganisationen Folkbildnings-
förbundet.
Förr var samarbetet folkbildning-folkbibliotek en självklarhet. Idag vet jag inte om så är fallet, men man kan ju bara hoppas.
Tyvärr är begreppet på den "politiska nivån" väl närmast dödförklarat. Bosse Jonsson diskuterar detta i sin avhandling, som är väl värd att läsas. Jag anser nog att studiecirkeln är en oslagbar utbildningsmetod, och den har influerat skolans pedagogik starkt. Men innehållet kanske har tunnats ut med åren, sedan Richard Sandler, Oscar Olsson och filosofen Hans Larsson stod för inspirationen?
Men i Sydafrika försöker man åtminstone. Gott nog.
Mats Myrstener

Sandviken årets bibliotek

Sandvikens folkbibliotek har utsetts till Årets bibliotek. Priset får man för arbetet med sociala medier och en stark förankring i samhället och det lokala kulturlivet. Därtill har man öppet sju dagar i veckan året runt, inklusive jul- och midsommarafton.
källa: SvD dags dato

Afrikatema på mässan

(klicka på bilden så blir den större)
Kolla in länken från ad libris.
I dagens SvD recenserades dessutom Nomad av Ayaan Hirsi Ali, Min mamma av Tahar Ben Jelloun, och Under lejonets blick av Maaza Mengiste. Go Africa, go!

Kort om Svinarp

"Svinarp har nyligen utsetts till Skånes näst tråkigaste kommun i lokalpressen.
Kommunen stoltserar med allt från en pizzeria och en videobutik till flera bondgårdar.
Svinarp bebos av okänt antal invånare. Men enligt kommunens starke man, Lars-Göran Bengtsson (S), finns det planer på att byta ut delar av populationen för att bättre spegla Svinarp som en "dynamisk region", inte som det "soppkök" det är idag."
Missa inte TV-premiären på "Starke man" på söndag 20.00!

Valanalys 3

Idag under rubriken "Synpunkt" i SvD skriver en Carl Wahren ("debattör med ett förflutet i OECD") om årets valrörelse, som dominerades av skattefrågor och hushållsekonomi.
Han efterlyser miljö- och klimatfrågan, internationell solidaritet, de fattiga ländernas problem, internationella fora som FN och EU, kvinnans ställning, internationella perspektiv, biståndsfrågor. Var har alla dessa livsviktiga frågor tagit vägen i valrörelsen frågar sig insändaren?
Han klagar på den politiska debatten med sin "extrema individualisering" och "nationell, kortsynt själviskhet". Typiskt nog, skriver han, begränsade sig den internationella debatten före valet till om Sverige skulle ta hem några få soldater från Afghanistan. "Ibland var det faktiskt bättre förr" summerar han.
Det är bara att hålla med.
Mats Myrstener

Författarna vågar inte ta fighten!

Det tycker Sven Lindqvist i dagens DN. Han efterlyser den samhällsdebatterande skönlitteraturen (läs t.ex. de s.k. arbetarförfattarna) som fanns förr. Han framträder dessutom på B&B-mässan.
se länken

Lär av andras misstag!

"Högerpopulismen dissekerad. Hemligheten bakom Fremskrittpartiets framgångar" av Magnus Marsdal har jag skrivit om förut här på bloggen men tydligen var det inte tillräckligt många som läste den då! Bör nu stå högst upp på läslistan för alla som vill göra en konstruktiv valanalys.

Ingrid Atlestam

Vem vill bli kulturminister?

I DN 18/9 försöker man tippa kandidater till kulturministerposten efter valet, om Alliansen vinner.
Det är märkbart svårt. ”Det är svårt att hitta självklara moderata kandidater till kulturministerjobbet” skriver DN. Tror fan det. Måste vara årets understatement.
Tillslut kommer man fram med ett namn: Anna Kinberg Batra. ”Nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljerot var ovillig att ta jobbet redan efter TV-licens-
skandalen med Cecilia Stegö Chiló.”
Det kanske förklarar aktiviteten på kulturdepartementet?
Mats Myrstener

Lösningen på problemet

Eftervalsanalysen har mest handlat om främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Tidningarna klagar och undrar hur man stoppar rasismen från att sprida sig i Sverige.
Det finns en enkel lösning på problemet: satsa mer på (riktiga) jobb, bättre skola och på mer gemensam välfärd. Då försvinner den främsta rekryteringsbasen: unga arbetslösa män. Mer folkbildning alltså, om ordet är bekant?
Och biblioteket är en given del av ett sådant upplysningsprojekt.
Mats Myrstener

Missa inte BiS-seminariet

Missa inte årets BiS-seminarium på Bokmässan

The Daring Library
24/9 kl. 11.00–11.45
Lokal: J1
Fr1100.6

Ny framtid för Afrika?

Håller utvecklingen i Afrika på att vända mot bättre tider? Vissa ljuspunkter ser Richard Dowden i boken Afrika, framtidens kontinent (Leopard, övers. Margareta Eklöf) som Stefan Helgesson recenserade i DN 18/9.
Några av faktorerna kan vara: En framgångsrik kamp mot aids i flera afrikanska länder, Kinas stora investeringar (på gott och ont) som gynnat ekonomin, en ny dynamisk svart medelklass har vuxit fram (t.ex. är Botswanas BNP per capita större än Polens), samt införandet av mobiltelefoni i flera länder som gynnat s.k. snabba mikrolån.
Vetandets värld i P1 sänder ett reportage om mobiltelefonin i Ghana 21/9. Och Richard Dowden framträder själv på Bok & biblioteksmässan på torsdag 23/9.
(Läs i samma DN intervju med tanzaniska författaren Elieshi Lema. Och idagens SvD står det om "Afrikas många röster" (Magnus Eriksson). Samt om TV4-kändisen Lasse Bengtsson som blir ny informationssamordnare på Svenska Afghanistan-kommittén. Han säger sig vara "spyfärdig på all individualism". Respekt!)
Mats Myrstener

Valvånda och Mindfullness

Min bror i Skellefteå, en f.d. trotskist, surgubbe och ett riktigt sanningsvittne, ringde och ondgjorde sig över de evinnerliga valundersökningarna som nu kommer en om dagen. Rena hjärntvätten tyckte han. Samma journalister som skriver om dessa undersökningar i stort uppslagna artiklar, är själva med och utformar dem, påstår han. Men man får aldrig veta hur många som avstått att svara?
Det är säkert bara konspirationsteorier, men faktum är att jag t.o.m. under mina Mindfullnessövningar numera ser statsministerns snälla och förstående babyface lysa mot mig med pannan i djupa, snälla bekymrade veck. Den hjärntvätten har Alliansen fixat bra. Nu syns han över hela Stockholm också, uppfodrande fråga: Vem vill Du ha som statsminister på söndag?
Göran Hägglund påstås, tillsammans med Gudrun Schyman, vara den bästa bloggaren i Alliansen. Kd:s valaffisch där Hägglund argt stirrar en hyena i ögonen är ruskigt rolig. Men budskapet: För ett mänskligare Sverige? Nja ... ?
(Får mig att tänka på Brasses djurlåda. Minns ni? En struts, en hyena, en gorilla och Göran Hägglund. Och vilken av dom ska bort?)
Och lustigkurren Peter Settman hade beställt en egen SIFO-undersökning: Vilken av partiledarna ville väljarna ha som barnvakt?
Inte överraskande vann den enda av ledarna som ser ut som en sturig lettisk barnflicka. Undrar om man får RUT-avdrag för henne oxå?
Nu lovar jag att inte skriva mer om partiledarna på ett tag. Jag respekterar, till skillnad från dagstidnigarna, att väljarna/läsarna själva får bilda sig en uppfattning om partierna. I vissa länder är valundersökningar förbjudna sista veckan före valet. Mona et consortes hade nog önskat att så varit fallet i Svedala oxå? Nu hamrar Alliansens och valundersökningarnas kopparslagare in budskapet i tidningar och television dag och natt: Mindre skatter, mindre skatter, mindre skatter ...
Folkpartiet är förutom vänstern det enda parti mig veterligt som nämnt folkbiblioteken (ska vara Hägglunds blogg möjligtvis, har inte kollat)? Kulturborgarrådet i Stockholm säger därför att hon vill ha Sveriges modernaste stadsbibliotek i Stockholm. Jaha? Men när ett nytt modernt stadsbibliotek skulle byggas, bredvid muséet från 1928, då sa samma borgarråd nej.
Tomma tunnor skramlar mest som bekant.
(Jag menar inte att inte den innovativa biblioteksper-
sonalen i Stockholm kommer att fortsätta utveckla verksamheten, om man orkar, som man t.ex. gjort med de trevliga små t-banebiblioteken. Men det som verkligen skulle gjort skillnad, ett nytt modernt huvudbibliotek...)
Nej det där med sänkta skatter och bibehållen välfärd för alla, det går inte ihop för mig. Sorry:(
Jag kommer nog att behöva mina Mindfullnessövningar efter valet också.
Mats Myrstener

Valboktips

Högerns svarta bok / red. Felix Antman Debels, Kristian Borg (Verbal). Ur boken: De fick nästan allt på önskelistan (Åsa Linderborg), Så tuktas en kulturpolitik (Jan-Erik Pettersson), Tal till verklighetens folk (Kristoffer Flensmarck), Kamikazehögern (Kajsa Ekis Ekman), Vinnaren skriver historien (Ivar Andersen), Europas dummaste höger (Pierre Gilly), One law for us, one law for them (Salka Sandén), Diktaturkramarna (Kalle Holmqvist), Högern och tyranniet (Ann Charlotte Altstadt, Conny Malmqvist), Ställ Björklund i skamvrån (Björn Fridén), Jobbande och fattig (Benny Nilsson), Privata vårdaffärer (Aron Etzler), Kvinnofientlig feminism (Linn Hjort), Vem betalar räkningen? (Mikael Nyberg), Från blått till brunt (Ali Esbati).
Christer Persson, Stefan Carlén, Daniel Suhonen: Bokslut Reinfeldt (Ordfront).
Sälj hela skiten (hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden).(Ordfront) Red. Josefin Brinck
Mats Wiklund: En av oss? en bok om Fredrik Reinfeldt (Fischer, 2006)
Fredrik Reinfeldt: Det sovande folket (MUF, 1993) (Bl.a. om hur Täby kommun blev förebild för Reinfeldts Sverige)
Stig-Björn Ljunggren: Högern att lita på. Om de nya moderaterna (Hjalmarson & Högberg, 2006)
Den osynliga kommittén: Det stundande upproret (Pluribus)
Mats Myrstener

Partiledare läser poesi

I alltid lika hörvärda SR public service:
"Marie Lundström intervjuar svenska partiledare och ministrar om Gunnar Ekelöfs dikt "En värld är varje människa" ur diktsamlingen Färjesång från 1941.
Ett program som ger plats åt ogarderade tankar och en annan ton än den vi är vana att höra våra politiker tala med i korta, snabba nyhetssammanhang.
Medverkande: Marie Lundström (SR), Peter Eriksson (MP), Lena Adelsohn Liljeroth (M), Andreas Carlgren (C), Maria Larsson (KD), Mona Sahlin (S), Erik Ullenhag (Fp) och Lars Ohly (V)."
länk:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?FormatId=116&ProgramId=767&Artikel=3978946

Bibliotekarier röstar rödgrönt

Om man går in på sidan http://biblfeed.ning.com/ kan man se hur svenska bibliotekarier röstar. Av 451 röster får vänsterpartiet, miljöpartiet, feministiskt initiativ och socialdemokraterna klar majoritet. Tänk om alla som röstade var bibliotekarier!
Mats Myrstener

Missa inte årets bis-seminarium på Bokmässan

The Daring Library
24/9 kl. 11.00–11.45
Lokal: J1
Fr1100.6

Är det kärlek som biblioteken behöver eller är det mod? Om biblioteken älskas av alla och älskar alla, reduceras de då inte till harmlösa distributörer? Kan biblioteken spela en mer aktiv roll i samhället, som försvarare av yttrandefriheten och kanal för de oppositionellas åsikter och de tystas röst? Författaren Göran Greider och journalisten Annina Rabe tänker högt med hjälp av Lena Lundgren, en av grundarna till BiS.

Arrangör: BiS – Bibliotek i Samhälle

Medverkande: Göran Greider, Lena Lundgren, Annina Rabe

Svamp och källkritik

På Svampens dag guidades vi av experter som svarade på frågor. Så här kunde det låta:
- Kan man käka den här?
- Javisst, men det är inte lämpligt.
Eller:
- Den här, är den ätlig?
- Förr käkade vi den här i Sverige, kanske inte numera. Men finnarna och ryssarna tycker om den.

För oss nybörjare stod det klart att svampvärlden är en glidande gråskala från det dödligt giftiga via det ofarliga-men-oätliga till det ofarliga-och-delikata. Vissa svampar smakar inget särskilt men överraskar med att slå ut njurarna i smyg. Det du en gång lärt gäller kanske inte längre.

Som Pluggskivlingen (Paxillus involutus). I en svampbok från 1951 varnade man för den som råkost medan unga exemplar kunde ”lämpligen paneras och stekas länge” för att ätas. Idag ser man den som en av våra vanligaste giftsvampar. Nya erfarenheter och forskningsrön gör att råden uppdateras.

När jag snubblade vidare i skogen tänkte jag på encyklopedier, experter, wikis och fakta i största allmänhet. Vem man kan lita på, vad är en säker källa? Svampplockningen blev plötsligt en skarp övning i källkritik, eller snarare i kritisk hållning. Den bästa auktoriteten är kanske inte den som svarar tvärsäkert ja eller nej, utan visar på komplexiteten i en fråga som inte låter sig förenklas. En som sätter fakta i ett historiskt och kulturellt sammanhang; som också ställer krav på dig och dina grundkunskaper. Det var så guiderna jobbade.

Denna hållning låter dig kalkylera värdet – eller risken. En av experterna kallade sig för skeptisk svampätare, som bara lät ”säker” matsvamp följa med i korgen. Men så var ju hennes ”säkra” svampar också många fler än den handfull jag hittills lärt mig. Det är väl detta som får somliga att äta vissa murklor – mycket giftiga före särskild hantering men uppenbarligen värda besväret. I någon mening är svamp och information precis samma sak. Närma dig dem på samma sätt.

Du ska inte ska nöja dig med mormors gamla svampbok utan alltid försöka ha den senaste. Det som kan likna ett försäljningstrick kan vara skillnaden mellan liv och död.

Kalle Laajala

Fortsatt förtryck i Västsahara

Se länk.
http://www.palmecenter.se/Vad-tycker-vi/Artikelarkiv/Afrika/Vastsahara1/Vastsahara/100907-Marocko-misshandlar-demokratiaktivister/

Apropå mötesplatser 1

”Jag anar att det är biblioteksideologin på modet just nu, att biblioteket skall vara en ’mötesplats’, som spökar. Själv är jag tveksam till idén. Till biblioteket går jag för att läsa eller låna böcker. Vill jag umgås med andra människor går jag till ett café eller en bar. Men det kanske bara är jag som tycker så?”
Annina Rabe besöker nya ”Bibliotek Plattan” vid Sergels torg i Stockholm (SvD 28/8)

Apropå mötesplatser 2

Sociala media har inte varit någon hit i valrörelsen skriver DN idag. ”Det mänskliga mötet smäller högre i digitala tider”. Kanske ett argument för bibliotek med personal ändå?

(Och för den som inte vet vad man ska rösta på: föreslå valsajten valpejl.se, som ska vara riktigt bra.)

Mats Myrstener

Rättsröta i landstingen

En notis i tidningen fick för ett tag sen blodet att koka på mig. En invandrarkvinna skickas under flera år mellan olika avdelningar på landstinget, tills man upptäcker att hon har en hjärntumör. Då är hennes syn så försämrad att den inte går att rädda.

Man gör förstås en ”Lex Maria”-anmälning som dock inte leder någon vart. Socialstyrelsen menar att landstinget i Östergötland nu åtgärdat felen. Patienten hade ”glömts bort”. Någon ersättning för "sveda och värk"(!) utgår inte. Och chefen för neurokirurgin vill ”inte kommentera ärendet”. Han ”har inte lust”.

Klagomålen mot de svenska landstingen ökar ständigt. Uppdrag Granskning uppmärksammade senast katastrofen inom åldrings- och demensvården. Den psykiatriska vården är sedan länge i praktiken nedlagd, och antalet psykologer och kuratorer inom skolan starkt nedskuret. Ett resultat av privatiseringar, bolagiseringar och sänka skatter. I Sörmland avslöjades precis att landstingspolitikerna där dessutom smörjt varandra med väl tilltagna bonusar. Och nedskärningarna fortsätter. Till råga på allt har ju landstingen också ansvar för länstrafiken!

Kanske dags att förstatliga landstingen också?

Bild: S:t Görans sjukhus i Stockholm, 1999 sålt till bolaget Capio AB (Wikipedia).

Mats Myrstener

Skattefria Andersson

Om valkampanjer förr och nu, se denna intressanta länk, med bl.a. Youtube-versioner av klassiska SAP-valfilmer som "Per Albin svarar", "Wigforss inför domstolen" och "Skattefria Andersson".
I den sistnämnda filmen blir Stig Järrel i en dröm förpassad till sitt drömland där ingen betalar skatt. Han upptäcker dock snart att det är ett lyckoland där inget heller fungerar om man inte har en tjock plånbok, vare sig skolor, bostäder, sjukhus eller socialpolitik. För den fattige arbetaren Järrel visar sig "lyckolandet" bara vara en chimär. För i det skattefria "paradiset" måste man ha minst en rejäl månadslön på banken och ett fast jobb, för allt kostar pengar. Även välfärden.
Nog så aktuellt idag också.
Mats Myrstener

Segrarna skriver historia

När jag läser Richard Pipes skildring av sovjet-
kommunismens uppgång och fall (Communism - a history, 2001) slås jag ju av dess ensidighet. I en kortare översikt av andra länder utanför Östeuropa nämns kuppen i Chile (se tidigare blogginlägg). Inget om CIA:s inblandning, all skuld läggs på Allendes vänstervridna politik, en kort lakonisk kommentar bara om kuppens "hårdhet" när den genomfördes(!).
En annan nyutkommen bok, journalisten Bjarne Stenquists om inbördeskriget i Finland (Den vita segerns svarta skugga, 2009), har väckt visst rabalder på andra sidan Östersjön. Trots att en utredning där 2006 bekräftade Stenquists siffror: 5000 vita dog i striderna, ca 30.000 ”röda” varav 5.000 i strid, 10.000 arkebuserades efter kriget, och 15.000 avled i fångläger. Syftet var att ”dra upp socialismen i Finland med rötterna”, så som skedde i Spanien och Tyskland, Grekland och Turkiet, och som senare skett t.ex. i Chile, eller Indonesien (1 miljon döda kommunister enligt NE när Suharto tog makten 1965).
Man önskar att t.ex. Forum för levande historia kunde ta upp detta till diskussion. Historieskrivningens pendel tenderar annars att slå hårt i bägge riktningar. Utan föreningar som BiS skulle den skrivningen (och nu tänker jag på bibliotekshistorien) bli ännu mer vinklad och ensidig.
Mats Myrstener

Folkpartiet i Stockholm lägger fram biblioteksprogram

Idag släppte folkpartiet i Stockholm sitt biblioteksprogram: Världens modernaste bibliotek. Jag tycker det är intressant att folkpartiet i Stockholm försöker muta in kulturen och biblioteken som sitt område. De har via Madeleine Sjöstedt dominerat utvecklingen de senaste fyra åren. Folkpartiet som i allt större utsträckning utvecklats mot det auktoritära och reaktionära hållet vill skapa världens mest moderna bibliotek i Stockholm.
Vad står det då i programmet? Man betonar satsningar på tillgänglighet, t-banebibliotek och ett klart ställningstagande för skönlitteraturen i centrum. Man berör indirekt den digitala klyftan och folkbibliotekens betydelse för att motverka dessa. Vi får i förbifarten reda på att Stockholms stadsbibliotek under Folkpartiets ledarskap fått kraftigt ökade anslag medan tidigare Socialdemokratisk majoritet lät dem sjunka: “Det skulle vara förödande för biblioteken om de rödgröna får styra och återigen ges möjlighet att skära i biblioteksverksamheten, som man gjorde när man hade makten senast”. Öppethållande och utlån uppges ha ökat. Jag undrar dock hur hur de siffror som uppges stämmer i jämförelse med det intryck man får av den här kritiska artikeln i SvD.

I sak har jag egentligen inget emot mycket av det folkpartiet utger sig för att vilja göra. Jag skulle önska en större satsning på förortsbibliotek i de fattigare delarna av Stockholm men tycker att det är bra att man vill bygga nya bibliotek. Jag skulle också önska att man inte bara pratade om avgiftsfria boklån och därmed öppnar för avgifter på allt annat biblioteket erbjuder. Vad menar man egentligen när man skriver saker som “Alla städer behöver en kulturell infrastruktur som erbjuder alla barn och vuxna tillgång till fri kunskap, litteratur, information och kulturverksamhet”? “Fri” kunskap? Folkbiblioteken av idag har en dålig vana av att försöka plocka ut avgifter på det mesta som det är tillåtet att ta avgift på, vilket är en oroväckande utveckling.

Det planerade nya huvudbiblioteket är en brännade fråga som inte nämns i det här programmet. Är det helt sopat under mattan?

Något som också är intressant är att de som jobbar på biblioteken är väldigt osynliga i den här texten. Arbetssituationen för de flesta arbetarna inom Stockholm stadsbibliotek har fått en mycket negativ utveckling det senaste åren, vilket varit mycket omskrivet (SR). Men de bibliotekarier och biblioteksassistenter som kämpat för att få Läsa-, Lära- och Mötaorganistionen att fungera med bibliotekens alltmer generösa öppettider nämns inte mycket. Istället slår man fast att folkbiblioteken bör rekrytera folk med kompletterande kompetenser som pedagoger och projektledare. Var gör framtidens bibliotekarier i världens modernaste bibliotek? Och vad gör man åt dem som mår dåligt, här och nu?

Diskussionen om det här lär fortsätta.

Tobias Willstedt

Äntligen kultur

Läser i Aftonbladet att socialdemokraternas kultur- och mediepolitiska plattform nu äntligen presenterats. Synd att den kommer så sent, kommenterar Åsa Linderborg, klockan är ju två minuter i tolv. Men 1 miljard i nya satsningar på området gläder i vart fall. Vi får se om Mona tar upp kulturen i kvällens partiledardebatt med Täby-Fredrik. Hittills har det varit knäpptyst. Kanske inte så konstigt med en kulturminister som konsekvent drar sig undan debatt, och som lär ha sagt att "kultur" låter för trist, och föredrar ordet "underhållning"!
Mats Myrstener

Åter till Lettland, via Uppdrag granskning

Uppdrag gransknings avsnitt om "Euro-orphans" (finns på SVT Play t.o.m. 15/1 2011) väckte reaktioner, på vitt skilda håll. Det handlar om barnen som lämnas av föräldrar som reser till andra länder för att arbeta när försörjningsmöjligheterna hemma blivit svåra. Programmet sätter problematiken i relation till RUT-avdraget och undrar: ”Vad vet du om din städerskas barn?”. Avsnittet besvarar knappast alla frågor men sätter fingret på en öm punkt där en nationell skattepolitik möter internationell arbetsmigration.

Delvis fördjupande läsning hittar du i nr 129-130 av tidskriften Arbetarhistoria (fritt tillgänglig som pdf), där Dorothy Sue Cobble och Emma Strollo i varsin artikel diskuterar hushållsnära tjänster historiskt och över nationsgränserna.

En detalj från programmet är värd att nämna just här: av de lettiska kvinnorna som nu städar i Stockholmstrakten hade en tidigare arbetat 26 år – som bibliotekarie.

Det skulle med andra ord vara intressant att få veta mer också om bibliotekariernas situation i Lettland.

Jag har tidigare nämnt bygget av det nya lettiska nationalbiblioteket. Det börjar visst bli bråttom, i juni kollapsade golvet i ett av de gamla bokmagasinen och fler än tusen böcker föll ner i en fuktig källare och skadades. Enligt ett nyhetsmeddelande (med bilder) från biblioteket.

Kalle Laajala

IFLA-fynd

I IFLA-vimlet snappade jag en liten folder med siffror om USAs bibliotek och hittade en hel del imponerande, som att 59% av de vuxna har lånekort och att "återbäringen" på varje dollar investerad i bibliotek är nästan 350% och att biblioteken tar ansvar för att överbrygga såväl digitala som andra klyftor.
Kolla vidare här "Quotable Facts about America´s Libraries 2010."

Så för en gångs skull uppmanar bisbloggen, lär av USA! Klyftiga bibliotek motverkar klyftor!

Ingrid Atlestam

Tankesmedjorna drabbar samman på Orionteatern

Sugen på politisk debatt men trött på valrörelsens tragglande om rut, fastighetsskatter och arbetslinjen? Den 6 september möttes två utvalda lag från tankesmedjorna Timbro och Det Osynliga på Orionteatern för att debattera kulturpolitik. Timbro är ju som bekant den mest etablerade högertankesmedjan i Sverige. Det Osynliga bildades ursprungligen som en motreaktion till Alliansens kulturutredning och består av några av vänstersveriges mest kända journalister och tänkare. Utgångspunkten var inte partipolitik utan ideologi och de två lagen drabbade samman i tre akter med titlarna frihet, jämlikhet och broderskap. Uppfriskande att höra några av Sveriges skarpaste politiska debattörer med en politisk vision som vågar blicka mot horisonten snarare än mot valet 19 september. Här är listan på de som deltog:
Timbro:
Håkan Tibell
Maria Rankka
Fredrik Johansson
Johan Norberg
Karin Olsson
Jasenko Selimovic
Per Svensson
Sanna Rayman
Dilsa Demirbag Sten

Det Osynliga:
Stina Oscarson
Daniel Suhonen
Åsa Linderborg
Erik Uddenberg
Anita Goldman
Stefan Jonsson
Nina Björk
Jacob Hirdwall
Björn Elmbrant

Jag tyckte den här debatten var rätt så kul att se. Om ni också vill se den så finns hela det 2 timmar långa spektaklet att beskåda på fantastiska SvtPlay. Kolla här!

Tobias Willstedt

Gardell röstar rödgrönt: "Jag skäms över att betala mindre i skatt"

Se länken http://blogg.aftonbladet.se/jonasgardell/2010/09/i-valet-och-kvalet

Tänk om... ?

Tänk om det vore lika lätt att byta regering, som att byta glasögon?

En bokbuss går att använda till mycket

T.ex. som i det här fallet i Värnamo, som mobil vallokal.

Hör reportaget i SvR http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=3984459

(klicka på bilden så blir den större!)

Med Theo på KB

Jag har suttit några kvällar på Kungliga biblioteket och läst in mig på Theodor Kallifatides tidiga romaner, och upptäckt vilken fantastiskt bra författare han är. Läs t.ex. den självbiografiska romanen Utlänningar från 1970, om när den unge Theo arbetade som diskare på restaurang och hotellportier i Helsingborg. Eller Kärleken från 1978, eller Lustarnas herre från 1986. Först nu förstår jag varför Kallifatides tillhör våra mest utlånade författare.
I nästa nr av bis intervjuar jag honom om vad han tycker om invandrarförfattare, och invandrarlitteratur. Samt recenserar Magnus Nilssons bok Den föreställda mångkulturen, om det "mångkulturella" litterära Sverige - sant eller falskt?
Mats Myrstener

Låna leksaker på biblioteket

De nya bibliotekslokalerna i gamla Lumafabriken i Stockholm ska ha en "miljöprofil". Man ska också kunna låna leksaker på biblioteket.
Med tanke på att Hammarby sjöstad är Stockholms nya gräddhylla (bara bostadsrätter) är väl inte leksaker det små barn här är i störst behov av.
Men böcker kanske?
Mats Myrstener

"Är Selimovic nyliberalernas Jesus, är Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt dess Paulus?"

Så blev det ändå lite kulturpolitik till slut.

Precis som Mats har jag läst Daniel Suhonens attack mot borgerlig kulturpolitik med Jasenko Selimovic i spetsen, och jag gläds ändå lite för jag känner att jag saknat kulturpolitiken i den här valrörelsen. Jag vill tro att det fortfarande finns ett liv utanför arbetslinjen.

Jag försöker tyda skiljelinjerna i just den här debatten. Selimovic (aftonbladet) utger sig för att vilja höja kulturens status och hans väg dit verkar vara att göra kulturen mer svårtillgänglig och stoppa flummeriet. Nämnde jag att han var folkpartist? Han argumenterar för kulturarbetarnas situation som skall vara hjälpt av att amatörväldet inom svenskt kulturliv upphör. Selimovic gillar inte heller den relativism som han menar att svensk vänster står för. Kvalitetsbegreppet är absolut och uppfattningen av det står utanför klass, kön, etnicitet och social status. Klassiska värden försvaras, man kan bara gissa att det betyder litterär kanon och opera.

Den konservativa hållning Selimovic intar får uppenbarligen socialdemokraten Suhonen att se rött (pun intended). Suhonen lyfter fram 1974 års ideal, med tillgängligheten till kulturen som honörsord. Han har även ett ess, och det är att visa på vad Selimovics nyliberala hållning till kulturpolitik innebär i praktiken. Ett av Suhonens exempel på detta är Stockholm som haft en negativ utveckling under kulturborgarrådet och tillika folkpartisten Madeleine Sjöstedts regi (läs om Stockholm Stadsbiblioteks problem i den här klargörande artikeln i Svenska Dagbladet).

Varken Selimovic eller Suhonen har egentligen några konkreta förslag i sina artiklar. Men det facit av borgerlig kulturpolitik som Suhonen visar upp är lika skrämmande på pappret som det är i verkligheten. Att höja kulturarbetarnas status, som Selimovic utger sig för att vilja, är ju såklart fint. Jag känner själv alldeles för många som kämpar på obetalt i den sektorn. Men kultur får aldrig reduceras bara till att bli en lek för medel- och överklassen. Kultur är för värdefullt för att tillhöra bara några få, det är en pågående debatt och diskussion som alla måste få ta del av. Och alltför starka stadfästande av vad som är kvalitet och vad som inte är det riskerar att exkludera grupper snarare än inkludera i den här diskussionen. Förövrigt tycker jag, precis som Suhonen, att det viktigaste kulturpolitiska frågan för vänstern är att diskutera den faktiska materiella tillgången till kultur för alla i amhället. Och där spelar folkbiblioteken en otroligt central roll.

Tobias Willstedt

Storstadsblogg av Marika Lindgren Åsbrink

Om ni inte redan hittat till den skulle jag vilja tipsa om bloggen Storstad som skrivs av socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink. Den här bloggen är i mitt tycke en av de bästa politiska bloggarna som finns idag. Åsbrink skriver huvudsakligen om fördelningspolitik och har sin utgångspunkt i storstäder, vilket ofta innebär Stockholm. Men det är intressant att läsa skarpa röda analyser om en stad där vänstern tyvärr är svagare än någonsin. Medan många politiska bloggar tyvärr tenderar att bli lite plakatpolitiska och saknar djup (vilket kanske ligger i sociala mediers karaktär) är Åsbrinks argument alltid väl underbyggda och därför väldigt användbara. Läs till exempel den här njutbara sågningen av Anders Borgs voodooekonomi. Storstad är kanske inte den blogg du väljer att läsa om du letar efter texter om kulturpolitik, folkbildning och bibliotek, men däremot är den väldigt givande om du letar efter livstecken i socialdemokratin! Läs mer här.

Tobias Willstedt

Ödesval

Höstens val kan bli historiskt. Ffg sedan 1911 kan moderaterna bli större än socialdemokraterna vilket skulle vara en politisk sensation.
Aftonbladet karakteriserar valet på ledarsidan som att det handlar om valet mellan välfärd ("för alla") eller lägre skatter. Uppenbarligen föredrar en majoritet av väljarna, om man får tro valundersökningarna, det senare. I oroliga tider, där framtidsoptimismen försvunnit, är man sig själv och sina närmaste närmast.
Daniel Suhonen går till attack på kultursidan mot den borgerliga kulturpolitiken, som det annars är väldigt tyst om. Inte ett ord om mer kultur till folket, eller satsningar på bibliotek och folkbildning. Nej, krama ut så mycket av varje liten kulturkrona som möjligt skriver Suhonen, för det är nedskärningar (på personalsidan framförallt) som gäller. Här är bägge sidor lika tysta, så vitt jag kunnat se.

I DN intervjuades en barnfamilj som skulle få 300 mer i skatt med de rödgrönas förslag, vilket fick dem att välja alliansen. Då är det svårt att försöka argumentera för allt man kan få för bara 300 kronor mer i månaden i skatt: bättre sjukhus, mer barnomsorg, folkbibliotek, skolor, osv. "Magfrågan" styr tydligen valet, precis som på August Palms tid för etthundra år sedan. Man trodde ju vi kanske hade kommit lite längre på vägen sedan 1910, men, men...
Den persiske 1100-talspoeten Rumi kallade människan en "åsna med änglavingar". Han menade att de flesta tyvärr aldrig upptäcker sina vingar, för man har ju så fullt upp med att få dagens små och stora bekymmer på jorden att gå ihop.
Så är det kanske, och det är kanske det det "nya arbetarpartiet" har kommit på? Eller är det en gammal sanning, precis lika "ny" som de "nya moderaterna"?
Mats Myrstener