Om konsten att använda semikolon (;)

Ylva Byrman språkbloggar om missbruket av semikolon på kultursidan i dagens SvD. Och jag kan bara hålla med. Även unga författare som man läser idag vet inte skillnaden mellan Kolon (:) och Semikolon (;). Ivar Lo-Johansson var inte förtjust i någondera tecknet, han tyckte det var "snobbism". "Kanske är det en blandning av sensuell grafisk elegans och akademisk formalitet" skriver Byrman i sin blogg. Och ska man använda det, så ska man väl åtminstone veta hur?
Mats Myrstener

Nytt barnpalats i Stockholm

Det är gamla ärevördiga Riksarkivet på Riddarholmen, som alla som kommer med tåg söderifrån inte kan undgå att se strax innan man (förhoppningsvis i tid) anländer till Sthlm Central.
Huset är nu renoverat invändigt och har blivit ett allaktivitetshus för barn, där man kan läsa böcker, skapa i lera och färg, se på film, experimentera med ljud mm. Sammanlagt finns 33 olika rum med olika aktiviteter. SvD:s testpanel gav huset högsta betyg i dagens tidning.
Det enda tråkiga är att inträdet inte är gratis (120:-). Därmed går man miste om många barn som skulle behövt den här sortens kulturinspiration. Det är väl snart bara biblioteket och kyrkan som är gratis att gå in i, men det har jag visst sagt förut.
Mats Myrstener

Om bibliotekens framtid

... av Anna-Stina Takala (Bibliobuster) se länk
http://bibliobuster.wordpress.com/2011/09/26/finns-bibliotek-om-tjugo-ar-min-text/

En ovanlig teaterrecension

Håkan Juholt recenserar "Les Miserables" (Samhällets olycksbarn) i Sydsvenska dagbladet:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1550905/Hakan-Juholt-om-samtidens-olycksbarn.html

KOK 10/10: Dags att skrota ”OPAC”?

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Sista inlägget blir lite hårklyvande och inte fullt så konstruktivt. Jag undrar: är inte termen OPAC ett otyg som borde skrotas (ja, även om jag använt det genom hela serien)? För hur gångbart är det utanför skrået? Måste man inte oftast lägga till en förklaring? Vet du som biblioteksanställd, utan att tjyvkika, vad OPAC står för? Okej, det är en akronym för Online Public Access Catalog. Är det inte ironiskt att akronymen liknar ett ord som på sätt och vis innebär motsatsen? Opak betyder ogenomskinlig (nej, jag är inte först med att leka med orden). En bokstavskombination som liksom fortsätter betona att bibblan nu är schysst nog att göra samlingen sökbar. Är vi inte bortom det?

Fix: Vet inte riktigt. En annan akronym? Räcker ”katalog”? Eller blir en särskild benämning irrelevant? Kommer de olika bibliotekssajterna där katalogen är integrerad att ta kål på OPAC:en som vi känner den? Vad innebär de API:er som i än högre grad kommer att möjliggöra hopplock av tjänster och beståndsdelar: biblioteket som portlets, widgets och mashups? Vad innebär supersöktjänster som Summon? Och så Worldcat? ”LOPAC”?

Det ska ha varit en Charles Hildreth som 1981 lekfullt kastade fram begreppet OPAC. Det fick ett eget liv och var senare vedertaget. Han noterade att inte alla (bibliotekarier?) var positiva till att man särskilde dessa publika system från de som fanns bakom disk. När Hildreth 1994 mindes tillbaka antydde han att termen spelat ut sin roll, att paradigmen skiftat: han föredrog Library Information System.

Men då var detta precis innan webben slog igenom på bred front, med allt vad det innebar för bibliotekskatalogsidén. Kan vi inte vara överens om att åtminstone ”webbopac”, som man ibland ser, idag borde vara en tautologi? Man ska inte underskatta ords betydelse. Vad verktygen kallas säger nåt, om vad vi kan eller inte kan. Jag pratar inte om nån ordmystik. Syfte. Tillgänglighet. Makt, kanske, i förlängningen.

Kalle Laajala

Vi fattigpensionärer

"Om det går illa får vi tiotusentals kvinnliga fattigpensionärer som är tvungna att fortsätta arbeta, till hur låga löner som helst, för att få pengarna att räcka till det nödvändigaste." (Åsa Moberg i dagens DN, ännu ej på nätet).
Man kan väl tänka sig att många inom bibliotekssektorn kommer att hamna där. Bäst att börja pensionsspara alltså, och det rejält. För dom som har råd med det.
Mats Myrstener

Nystalinism från höger

Apropå diskussionen om forskarens frihet på det stora förlaget SNS (från början starkt knutet till arbetsgivarorganisationen SAF, Svenskt näringsliv) skriver Lars Linder i en notis i dagens DN på kultursidan om nystalinismen från höger, som han menar råder på SNS, som är en stor publicist av vetenskaplig litteratur som också köps till många folkbibliotek. Två personer har nu lämnat SNS i protest, och Linder kallar det en klockrent stalinistisk idé: Vetenskapen och forskningen bör underordnas ideologin. Så som det varit inom t.ex. nationalekonomin i decennier.
Mats Myrstener

Solidaritet eller egoism?

Till sist, vad önskar du dig mest just nu?
- Att solidariteten i stort och smått besegrar egoismen.
(Håkan Juholt påpassligt närvarande på bokmässan i Göteborg. Däremot såg vi inte till kulturministern vad jag kunde se på TV. Men hon kanske var där ändå, hoppas kan man ju alltid. Eller det kanske var för lite underhållning?)
källa: Aftonbladet dags dato
Mats Myrstener

Låt biblioteket överraska dig

Det är en ny tjänst från Kristianstads stadsbibliotek. Bibliotekarien väljer själv tre titlar och reserverar för låntagaren, "som förhoppningsvis blir till nya positiva läsupplevelser". Dessutom är det helt gratis.
Bra initiativ. Men hur stavas egentligen "överaska"? Den annonsen får Kristianstads kommun ändra på.
Mats Myrstener

KOK 9/10: Underlätta användandet av API:er

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: API:er är nåt biblioteksfolk lär diskutera mycket framöver. Akronymen står för Application Programming Interface och är, enkelt sagt, ett gäng regler som bestämmer hur olika programvaror kan kommunicera med varandra. Detta möjliggör en massa olika saker, där funktioner, information och annat kan hämtas från olika källor och sättas samman i nya former, t.ex. i en OPAC. Det är dock inte helt lätt. Jag har inte inblick bakom kulisserna på många bibliotekssystem men kan gissa att tröskeln ofta är hög för bibliotekspersonalen själv att börja laborera. Rapporten Att använda LIBRIS öppna infrastruktur från 2010 (Pdf, 26 MB) menar att ”kunskapsnivån bland svenska bibliotek kring webbtjänster, API:er och systemintegration är generellt låg." Utifrån insamlade synpunkter kunde rapporten även konstatera ”ett missnöje med nuvarande leverantörs- och driftslösningar som hindrar utveckling.

Fix: Bibliotekarier behöver få fortbilda sig. Men det duger inte heller att leverantörer småskryter med hur deras system via API:er kommunicerar med tjänster som deras mer eller mindre närliggande affärspartners tillhandahåller. Visa konkret även hur information från öppna källor kan hämtas och presenteras. Kom i fas med Libris och visa för biblioteken hur de enkelt tillämpar exempelvis rättstavnings-API:et. Det räcker inte längre att personalen ges möjligheten att ”byta bild i sidhuvudet” eller ”ändra färg på länkarna” i OPAC:en, nu behövs mer avancerade inslag, utan att det för den skull får bli för svårt. Och varför inte peppra med dokumentation för hur biblioteken – i den mån de har kompetensen – kan experimentera på egen hand?

Kalle Laajala

KOK 8/10: Facetterad sökning, ja

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Googles enkla ingång smittade av sig på alla söktjänster: en tom ruta som startpunkt. Nåt liknande finns i alla OPAC:ar. Vad som däremot ofta saknas är relevansrankning och/eller facetterad sökning (eller fasetterad – stavningen som jag nog föredrar; kallas även filtrerad sökning). Google bygger på den algoritmbaserade relevansrankningen av innehållet och erbjuder viss möjlighet till filtrering i efterhand, men i många OPAC:ar lämnas användaren ensam med en otymplig träfflista som i bästa fall är sorterad med nyast först. Visst erbjuder en del av dem avgränsning, men är det inte så att många bibliotek(skataloger) fått funktionen först genom integreringen i en av de helhetslösningar vi ser fler av idag, där allt samlas på en webbplats? Enligt ett obekräftat rykte vidareutvecklar exempelvis en stor leverantör inte sin OPAC längre. Vill man med ett milt tvång få kunderna att köpa de här webblösningarna? – Är biblioteken redo, ekonomiskt och annars, för den övergången? Ännu viktigare: riskerar bibliotek att hamna i ett glapp där utvecklingen av de befintliga verktygen helt avstannat?

Fix: Jag vill säga: inför facetterad sökning nu, ni leverantörer som ännu inte gjort det. Kalla det vad ni vill, men fixa det. Samtidigt har jag förståelse för att man hellre satsar på det kommande snarare än utvecklar gamla åbäken. Men den facetterade sökningen är kanske det närmaste vi idag kommer ett rudimentärt referenssamtal i en sökprocess där ingen personlig medhjälpare finns tillgänglig. Det är riktigt användarvänligt att kunna kasta iväg en generell fråga och därefter börja filtrera sökningen efter önskemål: ämnen, språk, materialtyper etc. Fasetter kan också bidra till bättre koll på samlingarnas beskaffenhet, även för personalen. Daniel Forsman (Chalmers bibliotek, betabib.org), skrev nyligen i UKSG:s nyhetsbrev nr 253 (ej online):

”Faceted browsing of a library collection is fascinating from a collection development perspective. Granted that you are looking at the big picture, it can tell you about content types, languages, amount of full text availability, subject headings and more . . . all of a sudden a picture of what your library has defined as its collection is emerging.”

Och konceptet är ju ingen direkt nyhet. Jag är säker på att filtrering av sökresultaten blir en självklar – och förväntad – del av praktiskt taget alla söktjänster.

Kalle Laajala

Ryktet om pappersbokens död är betydligt överdrivet

Säga vad man vill om senaste numret av BBL, men redaktören Henriette Zorn skräder verkligen inte på orden när det gäller folkbibliotekens nuvarande läge. Katastrof, är ordet.
Filialer läggs ner eller säljs ut, värst tydligen i Växjö och Nacka just nu, personal som går lågavlönad på knäna, som sällan får uppmuntran (utom av låntagarna förstås) och som ständigt utsätts för chefernas omorganiseringar, vars syfte är att spara pengar och få de anställda att arbeta ÄNNU MER, för samma lön. Och besöks- och utlåningssiffrorna går bara ner, sen får Chefen i Strängnäs tycka vad han vill om det.
I Svensk bokhandel läser jag dock om pappersbokens ställning i USA, där den är på frammarsch. Det gäller nog tror jag på alla kontinenter utom möjligtvis i Europa. I USA ökade bokförsäljningen 2008-2010 med 5,8 procent, e-böckerna står bara för 6,4 procent av handeln. Och då är det ändå 114 miljoner sålda e-böcker till ett värde av 5,5 miljarder kronor.
Tillväxten på näthandeln för böcker var i USA 68 procent.
Alltså: globalt sett är knappast boken på tillbakagång, vare sig i USA, Kina, Brasilien eller Sydafrika. Och tittar jag mig omkring i bussen eller på tåget så visst ser man en och annan läsplatta, men tio gånger fler (ofta kvinnor) som läser böcker.
Det måste vara förpackningen som är så genial. Eller hela "konceptet"?
Mats Myrstener

Konsten att synliggöra bibliotek

Fråga Halland, där vet man:
"Sedan 2008 har biblioteken i Halland arbetat med bilden av biblioteket och hur bibliotekens varierade utbud kan synliggöras för olika grupper. [...] Vi vill här berätta om lärdomar och viktiga resultat, men också om all den forskning och inspiration vi använt under projekttiden. Framförallt handlar det om forskning om bibliotek, om biblioteks- och kundvanor samt om strategisk kommunikation."

http://www.regionhalland.se/sv/utveckling-och-tillvaxt/bestall-och-ladda-ner/kultur/regionbiblioteket/konsten-att-synliggora-bibliotek/

Se upp om du blir avskedad...

... för regeringen vill göra det billigare för arbetsgivaren att säga upp dig:

http://www.rod.se/regeringen-vill-avskaffa-l%C3%B6n-under-upps%C3%A4gning

Skrifter i tiden kräver vidgade vyer

Så har BBLs årliga tidskriftsnummer kommit och är ovanligt spretigt och ointressant. Det är väl tänkt att vara någon slags omvärldsbevakning på tidskriftsmarknaden och som sådan är den rätt värdelös. Ovanligt lite tidskriftsannonser är det också, så kanske har detta specialnummer spelat ut sin roll i nuvarande form.
Hög tid att istället lyfta blicken och ge biblioteken mer angelägen information om tidskrifter på områden där det inte är lika lätt för var och en att orientera sig. Satsa nästa år på översikt av tidskrifter på t ex persiska, arabiska, somaliska och kinesiska, lämpliga för folkbiblioteken att prenumerera på. Ge analys av innehåll, målgrupp och kostnader, ta gärna med dagstidningar och nätvarianter också!

Ingrid Atlestam

Hela Gävle läser Agnes

http://lotidningen.se/2011/09/09/gavle-laser-fattigadel-igen/

KOK 7/10: Realtidsstatistik, publikt

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Jag antar att de flesta bibliotek sammanställer statistik en tid efter verksamhetsåret, i en ganska intern process, och att verktygen för detta är gömda i särskilda administratörsgränssnitt. Det är lite synd.

Fix: Tänk om en del av OPAC:en var som ett kontrollrum i en fabrik, med mätare, listor och rutor som visade aktuella och ackumulerade värden – hela tiden fullt synliga för omvärlden. Inte bara utlåningssiffrorna. Man kan göra mycket med enkla beräkningar. ”Senast utlånat/sist återlämnat”, som redan finns på många håll, är några exempel. Åskådliggör grafiskt vilka språk, klassningar och ämnen samlingarna består av. Spridningen av publiceringsår. Vilka är beståndets medel- och medianår, totalt sett? Om möjligt – gör automatiska jämförelser med andra bibliotek för att lyfta fram om biblioteket har mer unika områden eller titlar. Webbanvändare är idag vana med det ”mest lästa”, ”högst betygsatta”, ”mest tipsade” etc. I bibliotekssammanhang kunde det vara på sin plats att även testa raka motsatsen: som komplement till ev. hyllvärmarlistor inför gallring kunde OPAC:en visa realtidslistor på material som inte utlånats på länge, för att omedelbart ge dem ytterligare en chans. Här finns mycket inspiration att hämta från Librarythings Stats-, UnSuggester- och Zeitgeist-sidor.

I bästa fall fick man en transparens och en större medvetenhet om beståndet, både bland personal och användare. Böcker placerade i magasin kom med i leken på ett annat sätt. Växelspelet mellan samlingarna och användarna (eller ”låntagarna”, beroende på avgränsning) kunde åskådliggöras på ett sätt som inte riktigt låter sig göras i det fysiska rummet.

Kalle Laajala

Fotboll och bibliotek

Det finns alltid de som har det värre. I Storbritannien hotas tio procent av alla folkbibliotek av nedlägg-
ning. En som rutit till om detta är kände tränaren Sir Alex Ferguson i Manchester United (läser jag i Dagens DN). Andra kulturpersoner som protesterat är författaren Zadie Smith, och de för mig mer okända Alan Bennett och Philip Pullman.
Det kan ju finnas en dubbel anledning för Sir Alexs ilska? Hans egen bok My story går nämligen ganska bra i bokhandel och på bibliotek, liksom den nya boken av Joe Lovejoy, Glory, goals and greed, 2o years of the Premier League, där Ferguson naturligtvis spelar en viss roll.
"Fotbollsspelarna borde släpa sig iväg till biblioteken och läsa en bok istället för att slösa tid med twitter", menar Ferguson. Undrar när vi få se Zlatan propagera för de svenska folkbiblioteken på samma sätt?
Mats Myrstener

Strindbergsår, men staten bryr sig inte

SvD:s kulturchef Kaj Schueler ondgör sig i dagens tidning över stundande Strindbergsår 2012, och varför svenska staten verkar så ovillig att satsa något i kulturstöd. En miljon har man skjutit till, det ska satsas på en nätportal. Det är ju på nätet vi ska bli kulturella och bildade, om stat och kommun får som de vill. Förmodligen för att det är billigt.
Eller är det för att Strindberg fortfarande är obekväm, undrar kulturredaktören? Arg på kungen, hovet, kyrkan, kollegorna, kvinnorna. Schueler påpekar att ett av de ställen Patti Smith ville besöka i Stockholm var Strindbergsmuseet, beläget i författarens sista bostad, där även hans bibliotek finns inrymt, på vinden.
Tänk på Norge och Ibsen, Danmark och HC Andersen, eller vad man satsar på kultur och bibliotek i grannlandet Finland? Visst kunde man satsa miljonerna på biblioteken och ge fan i Strindberg, men det här visar nog snarare på ett totalt ointresse för kultur och bibliotek från våra styrande politiker. När såg du Fredrik Reinfeldt gå på opera, teater eller ett folkbibliotek senast?
Mats Myrstener

Upprörande om Boye

Jag läser i den nya fina bilderboken om Karin Boyes liv, av Pia-Kristina Garde (Ellerströms), Karin Boye och människorna omkring henne. Pappan, den nervsjuke försäkringstjänstemannen, den alkoholiserade modern, bröderna Sven och Ulf. Författarna, akademikerna, de queera i Berlin. Mest upprörande: hur modern Signe efter Karin Boyes död 1941 bränner hennes korrespondens och opublicerade dikter, och hur hennes sambo, den tysk-judiska Margot Hanel fullständigt övergavs av alla, och tog sitt liv bara en månad efter Boyes självmord.
Boken innehåller också en självbiografi Boye skrev 1938, efter en kurs i psykologi på Viggbyholmsskolan, där hon också arbetade som lärare. Den har tidigare aldrig publicerats. Den skrevs, på kollegan Ingeborg Holsts uppmaning, för att Karin "ej ville vara dold, utan ville synas helt genomskinlig."
Mats Myrstener

KOK 6/10: Låt författaren vara mer än en träfflista

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: När man i en OPAC råkat på en bok som intresserar en, vill man kanske hitta mer av samma författare (eller ”upphov” i bredare mening). Ett klick på namnet tar dig till en träfflista med samtliga verk i beståndet. Titlar och årtal. – Är detta författaren? En lista? Personen liksom försvinner mellan raderna alltmedan det omsorgsfulla arbetet med auktoriteter – att med biografiska data säkerställa identitet, stavning etc. – inte kommer till sin fulla rätt. Användaren går miste om information som finns inom räckhåll.

Fix: Lite skulle göra mycket. Inled träfflistan med en kortkort presentation av författaren: födelse- och ev. dödsår, alternativa stavningar. Data som redan gömmer sig i systemet. En snabb grafisk-kronologisk överblick över publikationsår för författarens verk i beståndet, och olika upplagor. Ange tillgängliga språk (finns där t. ex. flera olika originalspråk?). Erbjud vidareklickning till böcker om författaren när såna finns. API:er och skript kan automatiskt kolla vilken relevant information som finns på annat håll att hämta (kanske en bild?). Utrymmet bultar av längtan efter den semantiska webbens stoff, dock utan att det får bli för plottrigt. Här finns inspiration att hämta från författarsidorna (exemplet Moa Martinson:) hos Librarything eller Worldcat Identities. Vore inte detta en sorts enkel FRBR-tillämpning? När får vi ser mer av det här slaget i OPAC:arna?

KOK 5/10: Skippa ram- och tabellayouterna

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Besläktat med förra inlägget då det delvis handlar om länkbarhet. Användaren bör i de flesta lägen kunna kopiera webbadressen rakt av, utan specialtrix. Det funkar sällan när OPAC:en är byggd med frames (ramar) eller iframe (inbäddad ram) eftersom det relevanta innehållet, t.ex. posten för en bok, finns i en del av skärmen som inte motsvarar vad som står i webbläsarens adressfält. Det är inte säkert att adressen ändras alls medan du navigerar. Användning av tabeller (html-elementet table) för designen, å andra sidan, påverkar inte länkningen, men både den metodiken och frames är icke-rekommenderade, också enligt Vägledningen 24-timmarswebben. BOOK-IT använder fortfarande frames och tabeller. Jag minns att jag tidigare sett hur man på vissa håll bäddat in katalogen på bibliotekets sidor på kommunwebbplatsen (tanken är god men: njae, näe). Mikromarc tycks bara delvis ha lyft bort tabelldesignen i nya version 3. Libra är, såvitt jag kan se, helt uppbyggt med tabeller.

Fix: Använd inte ramar eller tabeller för strukturen. Schysst html och css i ska i de flesta fall räcka och gör OPAC:en enklare att använda, inte minst när fler surfar med mobila prylar. Webbutvecklare har faktiskt börjat tänka mobilen först eftersom man då tvingas utgå från det allra viktigaste och se till att det funkar (på olika plattformar) innan man ger sig på övriga finesser. Det är en utmärkt metod. Om man ändå använder ramar bör en permalänk av något slag finnas direkt tillgänglig, allra helst på varje sida man kan tänkas vilja bokmärka.
Återigen, det handlar om tillgänglighet. Och att skapa förutsättningar för biblioteken att bli relevanta i en litterär offentlighet även på webben, nåt som inte direkt underlättas med dagens OPAC:ar. I mitt tycke är nog länkbarheten till en enskild bok i OPAC:en (från en godtycklig plats på Internet) viktigare än att kunna recensera eller tagga den, inloggad i OPAC:en.

KOK 4/10: Rulande url:er, tack

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: De vanliga bibliotekssystemen genererar klumpiga url:er, alltså webbadresser. Onödigt långa. Udda tecken riskerar bryta länkningen när de klistras in i nya sammanhang. Ibland finns möjligheten att skapa tillfälliga kortadresser, men dessa lever såvitt jag vet bara så länge biblioteket bestämmer. De är heller inte alltid så korta. Den förkortade (!) adressen jag skapade till Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd i en Mikromarc 3-katalog ser ut så här: http://webbsok.mikromarc.se/Mikromarc3/Web/tiny.aspx?Id=236&Unit=6653&db=boras. Inte särskilt kort jämfört med original-url:en och skrattretande långt när man idag är van med de olika url-förkortartjänsterna. Jag testar snabbt att knycka adressen från två BOOK-IT-kataloger också, men lyckas inte alls. Krävs uppenbarligen specialkunskaper. I nån Aleph-katalog hittar jag permalänkar som underlättar när adressfältet svämmar över av tecken. Libra-url:er tycks inte vara några större problem att kopiera även om de inte är så snygga.

Fix: Adresser till träfflistor blir av nödtvång komplexa då de innehåller sökurvalet. Ändå finns utrymme för bättring: t. ex. att man bara genom att titta på url:en kan förstå sökningen. Enskilda posters adresser borde inte vara några problem alls: förenkla stommen, lägg inte på extramekanismer som kompensation för grundbristerna. En riktigt bra webbadress kan förmedlas muntligen, över telefon. Ta Libris som mall, där hittas Martinsons nämnda bok på: http://libris.kb.se/bib/1348792. Klart och koncist. Faller tillbaka på den mest basala, permanenta beståndsdelen: postens id i databasen. Visst ses liknande id i de flesta OPAC-adresser, men ofta inklämt bland annan bråte. I Libris funkar även följande hänvisning (för en senare upplaga): http://libris.kb.se/isbn/9127108384. Lätt att begripa. Worldcat.org kör med liknande url:er.

Så vad spelar detta för roll? Nå, ska biblioteken på allvar spela en roll på nätet krävs att materialet åtminstone är enkelt länkbart – också för andra än personalen. Det finns undersökningar, t.ex. Henri Aromaas magisteruppsats UA OPAC OK? (2006), som antyder att användare inte betraktar bibliotekens onlinekataloger som en del av Internet. Det är ju rätt illa.

Kalle Laajala

Om Assistentföreningen på SSB

Lite helgläsning om den s.k. assistentföreningen på Stockholms stadsbibliotek, föregångaren till bibliotekariernas fackliga organisation därstädes.
http://www.tam-arkiv.se/pages/tamrevy/nummer.htm
(följ länken och ladda hem nr 1/2011 av TAM-Revy som pdf).
Mats Myrstener

Mångkultur och folkbildning hör ihop

Kolla den nya boken i Adlibris
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163385570
om hur folkbildningen och studieförbunden kan hjälpa till att öka förståelsen mellan invandrare och invandrade.
Mats Myrstener

bokhora.se fyller fem

... och har blivit en maktfaktor på bokmarknaden. Se länk:
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/forsta-stora-bokbloggen-fem-ar

KOK 3/10: Förbättra tillgängligheten (den tekniska)

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Med W3C:s html-validator kan man testa om webbsidor uppfyller vissa standarder. Min erfarenhet är att OPAC:ar klarar dessa tester lite sådär. Jag har ingen studie i ryggen men däremot en nördig vana att syna kod, validering och andra detaljer i synnerhet när jag kommer till en OPAC jag tidigare inte besökt – och jag blir fortfarande förvånad de gånger validatorn faktiskt ger grönt ljus. Så varför är detta viktigt? Det handlar om tillgänglighet, ytterst en demokratifråga. Så här säger t.ex. Funka Nu om tillgänglighet på webben:

De som inte tar med tillgänglighetsperspektivet när de bygger riskerar ofta att i stället stänga dörren för en stor del av besökarna. […] Omkring 10-20 procent av befolkningen har någon form av funktionsnedsättning. Vem har råd att bortse ifrån dem? […] Offentlig sektor har krav på sig att vara tillgänglig. Och lagstiftningen kan komma att skärpas.

Fix: Alla valideringsfel är inte lika allvarliga, vissa spelar rentav ingen roll. De värsta bör korrigeras först. Leverantörerna kan inte ställas till svars för bibliotekens lokala anpassningar som stökar till koden. Men den ska vara okej vid leverans, fläckfri och robust, så att lokala modifieringar så lite som möjligt inverkar på slutresultatet. En utmaning till leverantörerna: vem kan visa upp den OPAC som klarar de olika validatorerna bäst? Du som jobbar på bibliotek: har du kollat hur er OPAC klarar sig? Prova. Tänk dock på att validatorn egentligen inte säger något om användbarheten, som i ännu högre grad måste undersökas manuellt.

Kalle Laajala

KOK 2/10: Förbättra tillgängligheten (den språkliga)

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: Sverige har fem nationella minoriteter och andra stora grupper med sina respektive språk. Ofta har kommuner och myndigheter på sina webbplatser den viktigaste informationen på några språk utöver svenska. I ett antal förvaltningsområden – 32 finska, 18 samiska och 6 för meänkieli – har invånarna numera förstärkta rättigheter till samhällsservice på dessa språk. Men hur ser det ut när man klickar sig vidare från kommunwebbplatserna till bibliotekskatalogerna – vilket stöd för språken finns där, alltså i själva gränssnitten? Hur hög tröskel utgör bibliotekskatalogen för den som inte till fullo behärskar svenska eller engelska? Magkänslan säger att de vanligast förekommande språkalternativen i OPAC:arna snarast speglar engelskans dominans plus huvudspråken i de länder där de olika leverantörerna har marknadsandelar. Kan det stämma?

Fix: Varken biblioteken eller leverantörerna kan ha heltäckande språkkompetens. Men bibliotek samarbetar redan vitt och brett på olika områden, enligt givna standarder. Kunde man inte samarbeta kring språkfiler med basala bibliotekstermer som funkar med olika system, och som kan lokalanpassas efter behov? Isolerade bibliotekariska språkkunskaper kunde frigöras. Liknande språkfilssamarbeten (”lokaliseringar”) ser man inte minst inom olika projekt med öppen källkod, där översättningsarbetet distribueras ut till frivilliga. Vilken leverantör blir först med att erbjuda en OPAC med stöd för svenska minoritetsspråk? Se där ett konkurrensområde.

Kalle Laajala