- Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.
Krux: API:er är nåt biblioteksfolk lär diskutera mycket framöver. Akronymen står för Application Programming Interface och är, enkelt sagt, ett gäng regler som bestämmer hur olika programvaror kan kommunicera med varandra. Detta möjliggör en massa olika saker, där funktioner, information och annat kan hämtas från olika källor och sättas samman i nya former, t.ex. i en OPAC. Det är dock inte helt lätt. Jag har inte inblick bakom kulisserna på många bibliotekssystem men kan gissa att tröskeln ofta är hög för bibliotekspersonalen själv att börja laborera. Rapporten Att använda LIBRIS öppna infrastruktur från 2010 (Pdf, 26 MB) menar att ”kunskapsnivån bland svenska bibliotek kring webbtjänster, API:er och systemintegration är generellt låg." Utifrån insamlade synpunkter kunde rapporten även konstatera ”ett missnöje med nuvarande leverantörs- och driftslösningar som hindrar utveckling.Fix: Bibliotekarier behöver få fortbilda sig. Men det duger inte heller att leverantörer småskryter med hur deras system via API:er kommunicerar med tjänster som deras mer eller mindre närliggande affärspartners tillhandahåller. Visa konkret även hur information från öppna källor kan hämtas och presenteras. Kom i fas med Libris och visa för biblioteken hur de enkelt tillämpar exempelvis rättstavnings-API:et. Det räcker inte längre att personalen ges möjligheten att ”byta bild i sidhuvudet” eller ”ändra färg på länkarna” i OPAC:en, nu behövs mer avancerade inslag, utan att det för den skull får bli för svårt. Och varför inte peppra med dokumentation för hur biblioteken – i den mån de har kompetensen – kan experimentera på egen hand?
Kalle Laajala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar