- Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.
Krux: Sista inlägget blir lite hårklyvande och inte fullt så konstruktivt. Jag undrar: är inte termen OPAC ett otyg som borde skrotas (ja, även om jag använt det genom hela serien)? För hur gångbart är det utanför skrået? Måste man inte oftast lägga till en förklaring? Vet du som biblioteksanställd, utan att tjyvkika, vad OPAC står för? Okej, det är en akronym för Online Public Access Catalog. Är det inte ironiskt att akronymen liknar ett ord som på sätt och vis innebär motsatsen? Opak betyder ogenomskinlig (nej, jag är inte först med att leka med orden). En bokstavskombination som liksom fortsätter betona att bibblan nu är schysst nog att göra samlingen sökbar. Är vi inte bortom det?Fix: Vet inte riktigt. En annan akronym? Räcker ”katalog”? Eller blir en särskild benämning irrelevant? Kommer de olika bibliotekssajterna där katalogen är integrerad att ta kål på OPAC:en som vi känner den? Vad innebär de API:er som i än högre grad kommer att möjliggöra hopplock av tjänster och beståndsdelar: biblioteket som portlets, widgets och mashups? Vad innebär supersöktjänster som Summon? Och så Worldcat? ”LOPAC”?
Det ska ha varit en Charles Hildreth som 1981 lekfullt kastade fram begreppet OPAC. Det fick ett eget liv och var senare vedertaget. Han noterade att inte alla (bibliotekarier?) var positiva till att man särskilde dessa publika system från de som fanns bakom disk. När Hildreth 1994 mindes tillbaka antydde han att termen spelat ut sin roll, att paradigmen skiftat: han föredrog Library Information System.
Men då var detta precis innan webben slog igenom på bred front, med allt vad det innebar för bibliotekskatalogsidén. Kan vi inte vara överens om att åtminstone ”webbopac”, som man ibland ser, idag borde vara en tautologi? Man ska inte underskatta ords betydelse. Vad verktygen kallas säger nåt, om vad vi kan eller inte kan. Jag pratar inte om nån ordmystik. Syfte. Tillgänglighet. Makt, kanske, i förlängningen.
Kalle Laajala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar