Dagens Dagerman

Stig Dagerman är en av Sveriges mest uppmärksammade författare utomlands, vilket jag kunde notera på plats i Paris. Dagerman debuterade 1945, bara 22 år, med romanen Ormen, och under bara några år exploderade han i en stor produktion av romaner, noveller, dikter, dramatik och reportage, inte minst i syndikalistiska dagstidningen Arbetaren.
Drabbad av en förlamande skaparkris tog han sitt liv 1954. Två av hans mest kända böcker, den egenartade kärleksromanen Bränt barn, och reportageboken Tysk höst, skriven 1947, ges nu ut igen av Norstedts. Med förord av P.O. Enquist och Elfriede Jelinek.
Dagermans dagsedlar publicerades 1944-1954, under några perioder dagligen, i Arbetaren. En av de mest kända är Flykten valde oss, ett ännu idag skarpt inlägg i invandrar- och flyktingdebatten.

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär.

Bakläxa för KB

I Inger Eide Jensens utvärdering och förslag till revidering av bibliotekslagen lyfts "behovet av nationella strategier när det gäller litteratur- och informationsförsörjning på andra språk än svenska" fram på flera ställen i texten.

I KBs beskrivning av sitt nya uppdrag nämns inte detta behov överhuvudtaget, trots att det borde vara en viktig del av deras nya roll att samordna och utveckla landets biblioteksväsen.

Uppdragsgivaren, regeringen, bör ge KB bakläxa på denna punkt och se till att KB tar till sig samordnar sig med Eide Jensens förslag.

Det första man sedan bör göra är att föreslå ett nytt och utvidgat uppdrag för KB!

Ingrid Atlestam

Skattehöjning.nu

I Svenska dagbladet idag publicerar journalisten och debattören Mats Roslin en helsidesannons där han presenterar sina nya hemsida www.skattehöjning.nu. Han kallar det "öppet brev till svenska folket". Valkampanjen har börjat.
Inga skatteintäkter-ingen trygghet är budskapet. Han efterlyser gammal god traditionell socialdemokratisk skattepolitik. Gärna en progressiv skatt, som fanns en gång. En tredjedel av skatteintäkterna går till vård, skola och omsorg. Dra upp Sverige ur skattesänkarträsket, manar debattören.
Denna "tabufråga" verkar också den rödgröna alliansen ha tagit till sig. Man hymlar inte längre om att vi inte måste höja skatterna. Det är bara borgerliga kommuner som Täby i Stockholm (Reinfeldts egen) där låga skatter prioriteras. Täby kommun har i stort sett privatiserat allt som går att privatisera, i egoismens och egennyttans namn. Men man använder sig gärna av den skattefinansierade sjukvården i andra kommuner när den lilla privata sjukstugan i Täby går på knäna. Liksom man naturligtvis använder stadsbiblioteket i Stockholm, men drar in på det egna biblioteket. Man vill alltså både inte ha, och ändå äta gott av skattekakan. En dubbelmoral som verkar kunna straffa sig i kommande val.
Gör Reinfeldt arbetslös - innan du själv blir det, läser jag på en SSU-affisch på vägen till jobbet. Det förefaller som om allt fler börjar komma till den insikten nu.
Mats Myrstener

Mer om fantasy

All läsning av skönlitteratur är väl en form av verklighetsflykt. Jag brukar tänka på vad Tolkien sa, i essän On fairy-stories (på engelska i antologin Tree and leaves, på svenska Träd och blad, 1972). Han kallade läsningen en sorts kreativ eskapism, men varnade också för att det finns litteratur som kan vara direkt skadlig.
Vare hur som helst med det, men antimodernisten Tolkien, som hatade industrialismens förstörande av natur och miljö, hade nog rätt i att vi behöver andrum i vardagen, flyktvägar, ja en sociolog kallade det t.o.m. ett skapande förräderi - att fly från verkligheten med litteraturens hjälp. Jag tror Astrid Lindgren var inne på samma sak: Utan sagor och fantasi skulle hela människan förtvina intellektuellt.
Alla vi fantasynördar som älskar David Eddings, Terry Pratchett, Ursula LeGuin, C.S. Lewis, med flera, kan väl sträcka på oss lite. Visst har TV- och dataspel tagit över en del av fantasyböckernas dragningskraft, men läsningen av böcker har knappast minskat för det. Själv lärde jag mig läsa med hjälp av western-kioskböcker som Bill & Ben och Walt Slade, men det är väl en genre som är direkt utrotad idag, även på TV?
Nyss har jag tragglat mig igenom den omfångsrika boken Tusen år av Fantasy, av historikern Bo Eriksson (Historiska Media, 2007). Den fantastiska berättelsen har långa rötter ända tillbaka till Bibeln, Homeros, Dante, Vergilius, de isländska sagorna, de walesiska sagorna om Kung Arthur, Tusen och en natt, kinesiska folksagor, you name it.
Det är den första större genomgången av denna genre på svenska sedan Åke Ohlmarks och Irmelin Sandman Lilius böcker på 1970-talet. Det mesta är redan sagt, inte minst i den engelska fantasylitteraturforskningen, och helt övertygad är jag inte att det var medeltida författare som Chrétien de Troyes som influerade Tolkien mest. Läs istället Joseph Campbells böcker om hjältemyten (”the hero-quest”), som också starkt influerat filmer som Star Wars och Avatar.
Men vill man få rekorderliga resuméer av ovannämnda klassiska fantasyverk, och står ut med den nya prosaiska Tolkienöversättningens töntigheter, så har man ett bra uppslagsverk att sätta i intresserade ungdomars händer.
Och kom ihåg det kinesiska ordspråket, som passar in på det mesta av livets skeenden, även på så tjocka och tunglästa böcker som denna: ”Draken lyfter bara i motvind”. Det är motståndet som danar människan! Men verklighetsflykten behövs, den också.
Mats Myrstener

"Dömer du mig efter min storlek, ah?"
Yedimaster Yoda, en liten grön figur ca 1 meter lång, är 900 år gammal och har tränat yedi-riddare ungefär lika länge. En man full av kinesisk visdom, expert på yoga.

Fira det skrivna ordet... och upphovsrätten?

Idag är världsbokdagen som enligt Svenska Unesco-rådet är "hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt värnandet om upphovs-rätten och människors fria tillgång till information." Den första delen av detta citat låter behjärtansvärt och kul. Vem vill inte fira och uppmärksamma läsning och böcker med olika roliga tillställningar? Jag hade gärna sett att många fler bibliotek hade världsbokdagen som bokbytardag eller anordnade högläsning där vem om helst fick läsa ett stycke ur sin favoritbok etc.

Men sen blir jag som ett frågetecken. Fira upphovsrätt? Verkligen? Personligen är jag allergisk mot upphovsrätt då den hindrar utbyte av fri information och lägger krokben för kreativt skapande då man inte får använda sig av den rika mängd verk och bilder som gjorts otillgängliga genom denna förhatliga symbol -> ©. Kulturen bör vara en allmänning vi alla kan ha nytta och glädje av - varken mer eller mindre.

Ingen skapar i ett socialt vakuum och den borgerliga drömmen om författaren/konstnären som ett ensamt skapande geni är en myt som bl.a. filosofen Roland Barthes gav sig på en gång i tiden ("The text is a tissue of quotations drawn from the innumerable centres of culture." - Barthes). Människan är en social varelse, så även i skapandet av berättelser. Den sociala mylla som författare och konstnärer drar näring ur bör vara så tillgänglig som möjlig utan risk att stämmas på miljonbelopp för upphovsrättsliga intrång. Inte inneslutas och girigt bevakas av starka, ekonomiska aktörer som skivbolag, förlag etc.

Men den stackars författaren då vars verk piratkopieras utan att han/hon får en spänn eller vars verk används i sammanhang som författaren inte alls kan ställa upp på?

För det första bör man ha en kulturarbetarlön som våra skapande vänner kan stötta sig mot utan att behöva slita sitt hår kring varenda krona. Som ett annat exempel kan man höja ersättningen för utlånade böcker eller lönen för författarbesök. Som jag ser det går det att säkerställa författares/konstnärers inkomster utan copyright. Det är förhoppningsvis inte ekonomiska incitament som står bakom skapandet, utan erkännande som en skicklig författare och viljan att få en trogen läsekrets.

Men tänk om författarens verk inte har något copyright-skydd och sedan kopieras och säljs utan författarens vetskap? Här måste ju ändå copyright vara ett effektivt motmedel då verket inte får användas hur som helst?

Inte alls! Istället finns det mycket bra Creative Commons-licenser man kan ha på sina verk som tillgängliggör materialet men t.ex. omöjliggör kommersiellt användande eller som kräver att man uppger varifrån verket kommit. Sååå mycket bättre än copyright och upphovsrätt som inte är något annat än en girig, modern inhägnad av våra kulturella allmänningar.

Kristian Schultz

Datorn förklädd till bok

Det senaste från Macvärlden är en dator - förklädd till bok. BookBook kallas den, fodralet ser ut som en gammal foliantbok med nött röd rygg, och röda hörn. Lagom sliten.
För, som reklamen säger: ingen vill väl stjäla en gammal bok? Och den ser ju snygg ut i bokhyllan också.
källa: Svensk bokhandel 2/2010
Mats Myrstener

"Boka ditt liv?"

I Svensk bokhandel 2/2010 läser jag om en ny trend, "bookyourlife". Ett förlag anordnar ett offentligt boksamtal i samarbete med en privat organisatör, i Sverige heter hon Carina Nunstedt.
Hittills har man prövat det i Stockholm och Göteborg och främst med bestsellerförfattare. Men man kan tänka sig alla slags arrangemang i framtiden.
Kundkretsen är främst kvinnor 40+, man får signerade böcker av författaren, dricker vin, och umgås. Författare som engagerats är t.ex. Jo Nesbö, Hanne-Vibeke Holst, Michael Nyqvist och Liza Marklund. Man tror att det är en trend på uppåtgående.
Men det är inte gratis, ca 250 .- för "deckardrinkar", 395 :- för en "helkväll". Deltagarna får också med sig en "goodiebag", med skönhetsprodukter, DVD-filmer, eller en pocketbok.
Det låter väl som ett bra koncept för en framtida borgerlig kulturpolitik? För kultur ska ju inte vara gratis, eller hur?
Mats Myrstener