Mord på internationellt vatten

Som de flesta säkert vet vid det här laget har israeliska kommandosoldater bordat Ship to Gazas fartyg. Resultatet vet vi alltför väl - 9 döda och 45 skadade. På demonstrationen idag i Göteborg talades det om att det här inte är en vänster-högerfråga utan att man gemensamt ska ta avstånd från Israels handlande. Kommunister och moderater, förenen eder!

Nja, om det ändå vore så enkelt! Den massaker och det våld som riktades mot Ship to Gazas fartyg är förkastligt men bara ett symptom på något mer djupliggande - Israels roll som ockupationsmakt och USA:s förlängda arm i Mellanöstern. Är man van vid att på regelbunden basis förvägra den palestinska civilbefolkningen det allra mest nödvändiga och samtidigt utsätta dem för godtyckligt våld och bombanfall är en bordning av några fartyg fyllda med fredsaktivister ingenting. Och när de dessutom har mage att försvara sig är det bara att skjuta hämningslöst. Better safe than sorry. Att enbart protestera mot massakern och bordningen av fartygen idag är billig populism - det är att helt osynliggöra det palestinska folkets lidanden som fortgår i denna stund. Ett lidande som fick fredsaktivister att agera genom Ship to Gaza från första början.

Det behövs en politisk vilja och kamp mot Israels övergrepp och ockupation oavsett vem de drabbar och inte bara aktivister utifrån. Därför kan aldrig höger och vänster gå samman på någon humanistisk grund - det blir en chimär som genast går upp i rök när den ställs mot verklighetens konflikter och blodiga realitet. Vänstern, i bred bemärkelse, måste avvisa humanistiska högerinviter och fokusera på att sätta Israels våld och övergrepp idag i ett geopolitiskt sammanhang. Att dagens händelser inte var en tragisk, isolerad engångsföreteelse utan vanlig praxis inom den israeliska ockupationsmaktens militär, en praxis som i sin tur möjliggörs av USA:s stöd.
Kristian Schultz

En blomma på Mors dag

Grattis alla mödrar, och alla andra kvinnor, gamla som unga som sliter på våra bibliotek. Utan er skulle hela verksamheten kollapsa!
Stå upp och kämpa mot personalneddragningar i kommunerna. Bibliotek utan personal är en återvändsgränd, det är personalen som gör verksamheten levande.
BiS bloggredaktion

För en gemensam välfärd

Hälsa är en mänsklig rättighet, inte en kommersiell marknadsvara. Nätverket Gemensam välfärd kräver stopp för privatisering av offentliga sektorn, mer insyn och demokratisk kontroll, och går särskilt till storms mot utförsäljningen av sjukhusen i Stockholm.
Våra skattepengar ska gå till välfärd, inte till vinster i privata företag. Vi måste kunna påverka vårt arbete - som människor och medborgare, inte som kunder.
www.gemensamvalfard.se

Valvinnare, Eurovision och snabbtåg

Dagens stora nyhet i tidningen: Moderaterna i Stockholm vill skrota taket för barngrupperna på dagis. Normen 14 barn i småbarnsgrupp och 18 för de äldre barnen överskrids redan idag i de flesta kommuner. Men nu vill moderaterna att det ska vara fritt fram för hur stora grupper som helst. I artikeln intervjuas privatdagiset Kulturkrabatens chef, som inte ens vill svara på hur stora deras barngrupper är. Men som en person påpekar: är detta verkligen en "valvinnare"? Skulle inte tro det.

Svenska dagbladets Andres Lokko kommenterar Eurovision song contest (final ikväll). Förr känneteck-
nades finalerna av små "musikaliska vykort": en fransk sångare bar basker och baguette, en grekisk solglasögon och såg ut som en strandraggare, en irländare hade alltid Guinnesskum i mustaschen. Sångerskorna var svala och eleganta och såg likadana ut, vilket land de än kom ifrån.
Idag har schlagerfestivalen (som det hette förr) blivit en gigantisk festbubbla av verklighetsflykt där bögar, flator och människor av alla kulturer kan mötas och dansa tillsammans. I verkligheten frodas rasismen och rädslan för avvikare oroväckande, mest i länderna i östeuropa.

Vet inte varför jag ständigt återkommer till SJ, men det företagets utveckling symboliserar väl på bästa sätt utförsäljningen av den offentliga sektorn, och den kvalitetsförsämring som blivit följden. Men nu berättade en vän för mig om Japans stolthet, världens snabbaste tåg: Shinkansen. Tåget trafikerar i blixtrande hastighet hela Japan från syd till norr. Förra årets tidsförsening räknas varken i timmar eller minuter. Nej tolv sekunder i genomsnitt per tåg. Det är något för tågpendlarna i Stockholm med omnejd att bita i, som får vara glada om de kommer fram överhuvudtaget!
Mats Myrstener

Vårtecken (2)

Förutom att det blivit både vår och sommar i Stockholm på en gång, så finns det väl inte mycket att glädja sig åt på vårfronten när det gäller folkbibliotekens framtid? I alla fall inte i den form vi vant oss vid, vi som snart går i pension? Vi får hoppas att den yngre generationen bibliotekarier har några bra ideer hur man arbetar mer med allt mindre resurser till sitt förfogande?
Själv njuter jag i varje fall av koltrastens konserter på kvällarna. Han sitter på en skorsten utanför min balkong, och runt om hörs säkert 5-6 andra koltrastar svara och käbbla emot. Denne mästersångare i svart fågelskrud, som kan härma snart sagt alla andra fåglar, och gör det med bravur.
Jag minns en gammal TV-film där kompositören Lars-Erik Larsson intervjuades i Skåne. På frågan vad han tyckte var den vackraste musiken såg han illmarig ut, tittade upp i luften och svarade:
Koltrasten?
Koltrasten läser mig veterligt inga böcker, och har inte studerat musikvetenskap heller, men den verkar lika lycklig för det, åtminstone den här tiden på året. Tänk den som vore lika sorglös?
Mats Myrstener

Boktips från Leopard förlag

Linda Polman: Kriskaravanen : vinnare och förlorare i biståndsindustrins spår. Holländsk journalist skildrar den globala biståndsindustrin, och hur den kan utnyttjas av, och tvingas samarbeta med korrupta förtyckarregimer i tredje världen.
Pierre Schori: Vägen ut ur Afghanistan. Pläderar för att ta hem den svenska truppen, satsa på civilt bistånd, och låta afghanerna själva ta hand om sin säkerhet och utveckling.
Goldstonerapporten om Gaza. Den kände sydafrikanske folkrättsjuristen Richard Goldstones rapport (den del som innehåller sammanfattning, slutsatser och rekommendationer) om Israels invasion och ockupation av Gazaremsan.
Per Kornhall: Livets ord : kontroll och manipulation i Jesu namn. F.d. medlem, fil.dr och gymnasielärare i biologi demaskerar den fundamentalistiska framgångsteologin i Sverige.
Vijay Prashad: När bojorna brast : historien om tredje världens segrar och nederlag. Amerikansk-indisk forskare skriver om tredje världens historiska gestalter: Nehru, Nasser, Nkrumah, Sukarno, och motståndarens förmåga att ständigt söndra och fortsätta härska.
Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras : 27 arbetspunkter för rödgrön förändring. Red. av John Hörnquist, Daniel Suhonen och Kristina Tysk. Röd-grönt samarbete i bokform inför valet, med framförallt unga skribenter: Kajsa Borgnäs, Moa Elf Karlén, Ali Esbati, Aron Etzler, Gustav Fridolin, Paula Mulinari, Stina Oscarson, America Vera-Zavala, m.fl.
Irka Cederberg: Romerna - ett europeiskt dilemma. Om en förföljd folkgrupp i Europa. Författaren har följt romer i Europa i 20 års tid, och vunnit pris för sin journalistik. Bl.a. om den alarmerande situationen i Ungern.
Mats Myrstener

Go west

Jag tittade på den amerikanske vänsterpopulisten Michael Moores senaste film Capitalism: A love story häromdagen. Lagom till den senaste finanskrisen som skakade om världen passade Moore på att göra en dokumentärfilm om amerikanska folkets historiska och nuvarande förhållande till den omkramade kapitalismen. Moore hinner även med att reflektera lite över “that other -ism” och vad den skulle kunna betyda för amerikanska folket. Det är lätt att kritisera Michael Moore för hans lite putslustiga och övertydliga reflektioner över rätt så komplicerade saker, men samtidigt så tycker jag att han är en positiv kraft i dagens medie- och underhållningsindustri, som inte drar sig för ta ställning för ett vänsterperspektiv. Nu när det verkar som att vi är på väg rätt in i nästa kris (euro-kris i Europa, fallande borättspriser i Sverige på sikt?) kan man kosta sig på att titta på Capitalism: A love story och låta sig underhållas av cirkusen på Wall Street.

Om man vill läsa en riktigt bra redogörelse av USA:s historia skulle jag vilja rekommendera Det amerikanska folkets historia av Howard Zinn som sorgligt nog gick bort detta året. Det amerikanska folkets historia är berättelsen om makten och motståndet mot makten: om indianer, afroamerikaner, kvinnor och kommunister i det stora landet i väst. Zinn är borta men böckerna finns kvar, låna den på ditt bibliotek!

Tobias Willstedt

Ship to Gaza

"Israel uppträder som en ockupationsmakt trots att man inte längre gör några anspråk på Gaza. När omvärlden protesterar viftar Israel med sedvanlig arrogans bort alla invändningar.
Ändå är Ship to Gazas aktion inte okomplicerad. Om de mot förmodan lyckas ta sig in är risken stor att hjälpen tas om hand av Hamas som bestämmer hur och till vem den ska delas ut. Fredsaktivisterna blir vare sig de vill eller inte propagandavapen för en terroriststämplad organisation.
Vilket för oss till pudelns kärna. Dagens situation är resultatet av att USA och Europa vägrade acceptera Hamas valseger. Istället för att försöka förhandla med de som palestinierna valt som sina representanter gjorde västvärlden allt för att isolera Hamas.
Blockad, krig och ännu mer lidande blev resultatet."
Wolfgang Hansson dagens aftonbladet.se

En anarkistisk bokmässa

kommer att gå av stapeln i Stockholm, Midsommar-
gården vid Telefonplan, 5 juni. På bokborden litteratur från CIRA (Lausanne), PM Press, Yelah, Brand, Graswurzelrevolution, IWW (London), Federativ, Normal, Fria Tidingar, m.fl.
Paneldiskussioner.
se länk anarchistbookfairsweden.se

Från flydda tider (före Libris) II

Utdrag ur Sorbonne-universitets biblioteksreglemente från slutet av 1400-talet
1. Ingen som tillhör universitetet får komma in i biblioteket utan toga och hatt.
2. Pojkar och den obildade allmänheten äga ej tillträde.
3. Den ärbare lärde man som skall introduceras i biblioteket måste ha minst en borgesman som tillhör universitetet. Personer i hans följe måste vänta utanför.
4. Eld och ljus får under inga omständigheter införas i biblioteket.
5. Den som tar fram en bok för att läsa vid pulpet bör först torka av damm och annat skräp från boken.
6. Det är inte tillåtet att störa den som skriver eller läser genom att samtala eller promenera i biblioteket.
7. Lokalen bör så långt möjligt helgas och hedras genom tystnad.
8. Endast den som förärats teologie magistergraden får ta del av en bannlyst läras skrifter.
9. Även en magister skall läsa utan att drivas av nyfikenhet, på det att giftet i den farliga lektyren inte må skada honom.
10. Den som inte följer dessa regler skall erhålla en välförtjänt tillrättavisning.
citerad ur Mänsklighetens minne : en bibliotekshistorisk antologi, red. Erik Carlquist och Harry Järv, s. 224

Avatarer och naxaliter

Min kollega Hans gav mig en artikel av den kände marxist-teoretikern Slavoj Zizek, som behandlade filmen Avatar, och annan, vad han kallar, "Hollywood marxism". Han menar att filmmogulerna i Hollywood med "vampiric exploitation" utnyttjar alla uppslag, som sedan trans-
formeras till sliskiga kärlekshistorier. Typexemplet är filmen Reds med Warren Beatty från 1981, som egentligen bygger på journalisten John Reeds berömda reportagebok 10 dagar som skakade världen.
Även Avatar innehåller förvisso en kärlekshistoria, men jag tycker nog det är skillnad ändå på en film med ett väsentligt budskap, vilket inte alla Hollywoodfilmer har. Jag tycker det finns ett sådant i Avatar och det är ganska tydligt, även om inte alla uppfattar eller bryr sig om det.
Zizek nämner tillslut en riktig konflikt med en ursprungsbefolkning, de s.k. naxaliterna i östra Indien, som bebor ett stort område som nu skövlas av gruvföretag för dess stora bauxittillgångar. Författarinnan Arundhati Roy har engagerat sig för naxaliterna, och skriver om dom i en artikel i tidskriften Outlook India.
Mats Myrstener
http://www.outlookindia.com/article.aspx?264738
http://www.newstatesman.com/film/2010/03/avatar-reality-love-couple-sex

En författare från Vitryssland

Vad vet vi egentligen om Vasil Bykau från Vitryssland? Förmodligen inte så mycket.
I sitt hemland räknas han som den störste författaren och är föremål för ren kult. På svenska finns bara två små romaner översatta, den senaste heter Veteranen.
Det är en väldigt fin liten berättelse om Afghanistanveteranen Stupak som återvänder efter kriget bara för att finna hustrun i säng med sin älskare.
Till råga på allt kastar hon ut honom, och han får flytta in i ett garage av korrugerad plåt.
Lik en Travis Bickle i filmen Taxi driver han sedan omkring i huvudstaden Minsk på jakt efter ett vapen, ett vapen med vilket han tänker mörda landets diktator, den mustaschprydde Alexander Lukasjenka.
Väldigt läsvärd, förtätad, spännande. Vasil Bykau gick i exil 1993, sedan Vitryssland blivit självständigt, och återvände först kort före sin död 2003. Han har en stor produktion bakom sig, mer borde översättas till svenska!
Mats Myrstener
Veteranen av Vasil Bykau är utgiven på förlaget Ruin. Översättning och introduktion: Nils Håkanson.

Historien omvärderas

Dagens SvD dominerades av en jätteintervju med kronprinsessan och HKH "Prins Daniel", som faktiskt framstod som en person med både humor och en viss intelligens.
I en understreckare 16/5 läste jag om den förste bernadotten, Jean Baptiste, son till en advokat ("sakförare") i Pau i södra Frankrike. Historien omvärderas ju ständigt, så också åsikterna om Karl XIV Johan. Klart är dock att han genom skickligt intrigerande och klok ekonomisk politik var med och grundlade ett land som både slapp krig, och genomgick en märklig utveckling från fattigt bondeland till en av världens modernaste och mest liberala stater, med en stor offentlig sektor, grundad på relativt högt skatteuttag.
Han valdes inte minst för sin personliga förmögenhet, som han tillskansat sig genom en karriär i Napoleons armé, och som han ställde till svenska statens förfogande. Genom sin handfasta politik hindrade han att Sverige styckades mellan Danmark och Ryssland, situationen efter Gustav IV Adolfs avsked var kaotisk i Sverige. Den stora svenska utlandsskulden betalade han, största delen ur egen ficka.
Han deltog i utvecklandet av jordbruket, industrin, bankväsendet, och underskrev folkskolans införande i Sverige 1842. Den konstitution som infördes 1809 var efter den engelska Europas mest liberala, och skulle så förbli till 1974, då kungen officiellt förlorade all representativ makt.
Han utvecklade statsförvaltningen och riksdagsarbetet efter fransk modell. Kommunikationerna förbättrades, järnvägen introducerades, Göta kanal grävdes. Universiteten fick nya resurser. BNP ökade på några år med 60 procent.
Nu står hans sentida ättling snart vid altaret i Storkyrkan. Personligen tycker jag monarkin är rätt oförarglig, kostar bara kanske lite mer än en president skulle göra. Men nog finns det större problem i världen idag att bry sig över, än om kronprinsessan ska överlämnas av sin far vid altaret? Själv gifte jag mig i varuhuset Guldsmeden i Hudiksvall, och det var en procedur som tog fem minuter!
Nedan följer dock, för den som så önskar, länk till Republikanska föreningens hemsida. Jag har själv gått med som "fan".
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/karl-xiv-johan-en-kung-som-omvarderas_4721607.svd
http://www.repf.se/bli-medlem

Marxismen har moral

medan kapitalismen bara handlar om hur man skapar profit. Därför kallar sig Dalai lama marxist, enligt ett uttalande från TT-AFP i dagens Svenska dagbladet. Men han tillägger att kapitalismen gett kineserna större materiellt välstånd och "större frihet".
Mats Myrstener

Var Jesus socialist?

Det tycker t.ex. Hugo Chávez, som menar att han är den "störste socialisten i världshistorien". Hur som helst, det brittiska vänsterförlaget Verso har gett ut en liten idéhistorisk skriftserie kallad "Revolutions", där man presenterar socialistiska tankegångar hos ett antal prominenta och omdiskuterade personer som Mao Zedong, Robespierre, Thomas Jeffersson som skrev den amerikanska självständighetsförklaringen, Ho Chi Minh, de brittiska 1600-talssocialisterna Levellers, Leo Trotskij, och alltså - Jesus.
Terry Eagleton, känd brittisk vänsterskribent, skriver om Jesus och citerar bl.a. hans uttalande: "Tro inte att jag kommit till denna världen för att bringa fred. Jag har kommit med svärd." Nog så revolutionärt, eller hur?
Mats Myrstener

Alarmerande siffror

Som Henriette Zorn skriver i sitt förord i senaste BBL (2010:4) så har enligt senaste SOM-undersökningen biblioteksbesöken gått ner från 40 till 33 procent av befolkningen. Alarmerande siffror, tycker jag. Bokläsningen minskar också för fjärde året i rad, och är nu nere i 38 procent. Ett minst sagt dåligt betyg till den borgerligt förda kulturpolitiken.
Som grädde på moset läser jag idag i SvD att det utlovade "kulturhuset" med bibliotek vid nya Slussen inte heller blir av. Fiasko för biblioteksutbyggnaden i Stockholm också. Lovar att återkomma i frågan.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/byggnad-for-kultur-slopas_4735969.svd

Den stulna romanen

Jag har läst Nawal El Saadawis Den stulna romanen som jag tycker fick en något ogin recension av Viktoria Jäderling i Aftonbladet häromdagen.

Nawal El Saadawi är en egyptisk läkare och författare som under många år skrivit böcker med feministiskt idéinnehåll (hon är född 1931). Hon har haft en stor betydelse för den feministiska kampen i hemlandet Egypten och kämpar trots sin höga ålder på och är fortfarande aktiv. Jag hade det stora nöjet att träffa henne i Paris förra året under en konferens anordnat av den franska organisationen Ni poutes ni soumises (finns i Sverige under namnet Varken hora eller kuvad). Nawal El Saadawi är helt enkel en författare vars verk ofta är tydligt politiska. Så även Den stulna romanen.

I Den stulna romanen befinner vi oss i Kairo där vi möter en överklass som är lika berövad all moral och förmåga att göra rätt vare sig de är islamister, marxister, liberaler eller rojaliser. Det är inom romanens logik helt tydligt att Egyptens hopp till en progressiv utveckling inte går att finna här. En parallell värld finns också, gatubarnens Kairo, där gatflickan Zina når framgång som musiker, i romanen någon slags symbol för ett hopp om nationell försoning och de hungrigas revolution. Nawal El Saadawi berör under romanens förlopp många ämnen: hur Egypten kröker ryggen inför västs numera maskerade koloniala styre, kvinnornas förtryck under ett patriarkalt juridiskt och religiöst system, de bortglömda fattiga på gatorna som ibland beskrivs som en odödlig kollektiv massa, osårbara när de väl reser sig. Det är helt enkelt en bitter men vacker roman som vågar drömma om en annan värld. Något som jag tycker att man inte snubblar över alltför ofta nuförtiden. Läs den!

Tobias Willstedt

Statligt åtagande eller ideellt slitgöra

Jag sitter och läser Folkets hus och parker och Riksteaterns evenemangstidning Sommarscener. Bägge institutionerna bygger sitt arbete till 90 procent på oavlönat ideellt arbete. Inget ont i det, jag tycker det är beundransvärt, men borde inte kultur, på regional och lokal nivå, vara ett statligt eller kommunalt åtagande?
Typexemplet som framhålls i bladet är kulturarbetet i Haparanda, en norrbottensmetropol som levde upp ordentligt när Ikea la sitt nya monstervaruhus där vid finska gränsen, med närhet också till den ryska och norska marknaden.
Tre eldsjälar driver verksamheten inom Haparanda teaterförening, en av 234 som finns i Sverige. En av dessa, ordförande Gudrun Karlsson, försörjer sig som högstadielärare. Hela styrelsen på 12 personer arbetar ideellt, liksom de 250 medlemmarna i föreningen. Verksamheten är förlagd till Folkets hus i Haparanda, där man har 4,5 anställda allt som allt, bland annat en vaktmästare.
Man administrerar 40 teaterföreställningar per år, deltar i sommarfestivalen i finska Kukkola, och ordnar varje sommar läger för skolbarn med Cirkus Cirkör från Stockholm.
2009 hade man 713 arrangemang i Folkets hus, och ett besöksantal på 35.000 personer under hela året!

"Det ideella arbetet är grunden året om" läser jag vidare. 135 folkparker finns kvar i hela Sverige, fast många av dessa drivs numera av privata intressenter. Man driver också 208 biografer, som t.ex. visar direktsänd opera från Metropolitan i New York, och man verkar i 585 Folkets hus över hela landet. Bara på Riksteatern arbetas det 280.000 timmar ideellt varje år. Samtidigt når teatern ut till 1,2 miljoner besökare varje år, och Folkets hus och parker har enligt uppgift 33 miljoner besök om året!

De gamla folkrörelserna, idrottsrörelsen inte minst, drevs och drivs i stor utsträckning ideellt, och detta är beundransvärt. Samtidigt kan man kanske fundera hur väl detta passar in i en borgerlig kulturpolitik. För det kostar ju inte samhället en enda krona utom ett mycket litet bidrag, som dessutom ständigt är omdebatterat för att det är för stort.
Gamle kulturministern Bengt Göransson, som var en stor vän av detta ideella arbete inom folkrörelserna, "fritt och frivilligt" som det heter inom folkbildningen, intervjuades idag i SvD inför den nya bok han snart ger ut. Han arbetar fortfarande, i sann folkbildaranda, en dag i veckan gratis på IOGT:s expedition i Älvsjö i Stockholm. Han har arbetat med kultur inom Folkets hus och ABF hela sitt liv.
Problemet är bara att Bengt Göransson är 78 år fyllda. Hur länge kommer eldsjälar som han, som är beredda att arbeta ideellt med kultur och folkbildning på sin fritid, att finnas kvar? Finns det inte en liten fara i att se dessa frågor, som gränsar farligt nära folkbiblioteksfrågor, som i mångt och mycket ideellt och frivillligt arbete, utan något statligt eller kommunalt ansvarstagande?
Mats Myrstener
www.fhp.nu (Folkets hus och parker)
www.riksteatern.se
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/det-viktiga-tvivlet_4718407.svd (Bengt Göransson)

Biblioteket bästa raggningsstället

Det tycker i varje fall Grupp 8-ikonen Ebba Witt-Brattström, i den spirituella intervjun med Babels pigge programledare Daniel Sjölin som jag såg på TV igår.
Hennes nya bok om arbetet med Grupp 8 som nu utkommit handlar också om tidskriften Kvinnobulletinen, som las ner 1996 (tänka sig att bis-tidningen funnits ännu längre). Men intervjun avslutades med att Ebba också berättade att hon träffat och raggat alla sina tre män på biblioteket. Så alla ni singlar som fortfarande misströstar om att träffa den rätte: glöm kontaktannonserna på Internet och gå till biblioteket i stället!
Mats Myrstener

En fråga om yttrandefrihet?

Jag kan inte hjälpa att jag återkommer till ämnet - men vad ger en konstnär som Lars Vilks "rätten att kränka" 1,5 miljarder muslimer? (som Åsa Linderborg skriver i dagens Aftonblad, hon skriver att Vilks som konstnär har "rätten att kränka", men inte "skyldigheten".)
Vad ger överhuvud taget någon människa rätten att kränka en annan? Och det måste väl också innefatta religionsutövare och konstnärer?
Att vi i Sverige inte längre är särskilt religiösa ger oss väl inte heller rätten att kränka människor som har en annan, och betydligt starkare, tro?
Nu är det ju inte "muhammedanerna" som Vilks kränkt med sina plumpa PR-mässiga utspel, utan "islam som religion" säger någon? Men den som är något så när religionshistoriskt bevandrad vet att inom många religioner skiljer man inte på detta: individen, tron och kyrkan är ett. Och Muhammed är väl hela islams profet, inte bara fundamentalisternas?
Att driva med religioner är ett gammalt fenomen, inte minst i Sverige, det har judar, katoliker, hinduer, kristna och frikyrkopastorer av alla chatteringar ständigt blivit utsatta för - i yttrandefrihetens namn.
Jag har aldrig tyckt att den sortens skämt varit särskilt roliga (frånsett kanske slutscenen i Life of Brian med refrängen "Always look at the bright side of life"). Oftast är det bara ett sätt att inhösta billiga och tarvliga poäng. Nu försvarar samtliga kulturchefer på våra stora tidningar Vilks islamofobi - i "yttrandefrihetens namn". Sitt största stöd har han hos andra islamofober, i Danmark och i Holland, där han nu ska få göra en stor skulptur enligt tidningarna.
Men handen på hjärtat: hur många bibliotekarier skulle ställa sig upp och släppa in en islamofobisk utställning av Lars Vilks i biblioteket - i yttrandefrihetens namn? Och inte skylla på "hotbild", "trångt om plats" osv. utan rakryggat stå upp och med glädje öppna bibliotekets dörrar - för rondellhundar och homosexuella män som kopulerar iförda Muhammed-masker - i yttrandefrihetens namn?
Mats Myrstener
http://www.aftonbladet.se/kultur/article7116752.ab

En fransk feminist

Jag läste först Marguerite Duras, men dagens understreckare i SvD handlar faktiskt om en annan fransk feminist, Marguerite Durand, som 1897 startade en dagstidning för kvinnor i Paris, La Fronde. Hon dog 1936, efter ett omväxlande liv i stridens hetta. Åtta år senare fick de franska kvinnorna rösträtt, bland de allra sista i Europa.
1932 startade hon också ett kvinnobibliotek i Paris, det ingår idag i det kommunala filialsystemet (se tidigare blogginlägg) under namnet Bibliothèque Marguerite Durand. Än idag är det specialiserat på kvinno- och genusfrågor.
Bland mycket annat grundade hon också en djurkyrkogård i Parisförorten Asnières. Hon lär t.o.m. ha haft ett eget levande lejon i sin trädgård, något som de samtida franska tidningarna gärna karikerade.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/den-franska-kvinnosakens-glodande-elegant_4706063.svd

Fortsatt oro på marknaden

Den 3 maj svarade kulturborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt, på personalens kritik, på sin blogg.
http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2010/05/03/medborgaren-maste-sta-i-fokus-da-biblioteken-fornyas
Svaret är att hon vill att "medborgaren ska stå i fokus", dvs låntagarna. Men hur detta ska låta sig göras om inte personalen orkar, eller mår dåligt, får vi inget svar på. De svar från arg personal som medföljer Sjöstedts inlägg talar för sig själva. Man talar om "ett långdraget samhälleligt haveri med sociala problem som följd", där bibliotekarierna får agera ordningsvakter på barn- och ungdomsavdelningarna. Det finns inte längre någon tid för inre arbete, då bibliotekarien ständigt ska vara "på golvet". Fungerande arbetsgrupper har splittrats, personalen tillbringar snart mer tid på tunnelbanan åkande mellan filialerna än bakom biblioteksdisken skriver en bibliotekarie.
Det är uppenbart att Madeleine Sjöstedt, likt de flesta politiker, inte känner till hur biblioteksarbete går till. Borde inte stadsbibliotekarie Inga Lundén berätta för henne hur stor tid det går till att sätta upp böcker, ombesörja fjärrlån, registrera låntagare och sköta all den administration som Sjöstedt tror sköter sig själv?

Men även i Malmö knorras det, enligt den artikel från Sydsvenska dagbladet som jag också snappat upp från Biblist:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article860662/Kraftigt-missnoje-pa-biblioteket.html
Det är en personalenkät som avslöjar att missnöjet med chefen Elsebeth Tanks omorganisation nu är stort.
Ja, t.o.m. på gamla KB mullrar det, som följande artikel från SvD avslöjar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/anstallda-kritiserar-kbs-ledning_4697663.svd
Jag funderar på vad som skulle hända om allt detta missnöje skulle samordnas bakom en slagkraftig revolutionskommitté? Bibliotekariernas eget fack verkar ju knappast vuxet uppgiften? Det vore ju annars det naturliga, då detta nu växt till ett enormt arbetsmiljöproblem. Men vad gör DIK?
Mats Myrstener

Rädda regnskogen!

Apropå vår diskussion här på bloggen om filmen Avatar så råkade jag se en dokumentär på TV av filmaren Jacob Andrén i helgen, Jag köpte en regnskog. Man kan se filmen i SvT Play. 1990 köpte hans skolklass en bit regnskog i Mellanamerika, nu tjugo år senare åker han till Costa Rica för att se om den verkligen existerar. En resa som visar sig bli svårare än han föreställt sig.
Han intervjuar några entusiaster som på plats i Centralamerika samlar in pengar för att köpa små bitar av gammal regnskog, som i annat fall köps av de stora skogsbolagen och skövlas. När filmen går i repris, missa den inte! Hans slutsats blir att klassens insats faktiskt gjorde skillnad!
Mats Myrstener

Tillbaka till yarden

Författaren Kristian Lundberg fick i år Ivar Lo-Johanssons personliga pris (310.000 kronor) för romanen Yarden som utkom förra året.
Nu ser jag honom intervjuas på TV på Landet runt och berätta om hur han växte upp som arbetarbarn i Malmö, om hur många studenter som kunde gå ner till hamnen i Malmö för att ta ett kneg (jag undrar om posten i Stockholm spelade samma roll på den tiden), om hur han sedan lämnade arbetarna vid yarden och den sammanhållning och solidaritet som ändå fanns där, och gjorde en klassresa till medelklassen; och hur han efter en tid av improduktivitet i vuxen ålder återvände till "yarden" för att söka jobb - en arbetsplats som då inte fanns längre.
Han talar om solidaritet förr och nu, om vad "jämlikhet" skulle kunna betyda, borde betyda, men också om hur han gick till biblioteket i Malmö, till skolbiblioteket, och läste och läste, både som ung pojke och som vuxen, "arbetslös", författare.
Mats Myrstener

Om Alice Miller och Hitlers bibliotek

I SvD 6/5 läser jag en understreckare om psykologen Alice Miller, som avled i år 14 april, 87 år gammal.
Hon var född i Lviv i Ukraina (då i Polen, med en stor judisk befolkning), och sedan 1946 bosatt i Schweiz. Hennes böcker om Det självutplånande barnet och I begynnelsen var uppfostran väckte stor uppmärksamhet på 1980-talet, då de försvarade utsatta barn och tog ställning för dessa mot föräldrar och samhälle.
Hennes tankar om den svarta pedagogiken, exemplifierad i analysen av Adolf Hitlers uppväxt, blev åtminstone för mig en ögonöppnare. Inte ens Hitler var ond från början menar Miller. Hans storhetsvansinne, och totala brist på empati kan Miller förklara med direkt anspelning på hans barndomsupplevelser. För varje barn är i själva verket i grunden oskyldigt.

Den som sedan är intresserad av vilka böcker diktatorn läste kan med fördel låna boken Böckerna som formade Hitler, där hans bibliotek undersöks av författaren Timothy Ryback. Men en av Rybacks huvudteorier är att Hitler lärde ingenting nytt från sin läsning: hans idéer var redan färdigformulerade och sökte bara bekräftelse i det han läste. Innehållet i hans bibliotek bär tydliga spår av detta.
Mats Myrstener
Alice Millers hemsida: http://www.alice-miller.com/index_en.php
Alice Miller library: http://www.naturalchild.org/alice_miller/#1273401503
Alice Miller i SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/alice-miller-tog-alltid-stallning-for-barnen_4671919.svd
Alice Miller i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kroppens-revolt-1.425432

Oroande utveckling i Stockholm

Personalen på Stockholms stadsbibliotek kräver nu mindre öppet på biblioteket, man orkar helt enkelt inte med. Tretton filialer drar nu också ner på öppethållande, trots de uttalade ambitionerna från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt att tillgängligheten ska öka.
Skyddsombudet på SSB är allvarligt oroad för personalens hälsa: personalnedskärningar i kombination med ökade krav får allt fler att sjukskriva sig. Många har också sagt upp sig och söker jobb utanför Stockholm.
”Personalen mår uruselt” är budskapet till politikerna, men Madeleine Sjöstedt förstår ingenting. Hon tycker det är ”häpnadsväckande” att personalen vill stänga biblioteket, och att man ”svartmålar sin egen verksamhet”.
Som man bäddar får man ligga, dessvärre sover nog Madeleine Sjöstedt bättre om nätterna än SSB:s personal, fast det borde vara tvärtom.
Samtidigt läser jag i tidningen att Emigrantinstitutet i Växjö, en viktig institution med forskarambitioner, nu hotas av nedläggning, sedan man förkastat ett politikersparförslag att slås samman med länsmuseet. Och på lokal-TV igår varnades för att verksamheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala är allvarligt hotad, på grund av besparingar.
Och alliansens budskap är naturligtvis bara: fortsätt sänka skatterna! Du som har jobb: Jobba på! Följ ”arbetslinjen” tills du svimmar av utmattning!
Mats Myrstener
källa: Svenska dagbladet, 8 maj (ännu ej på svd.se, här dock en länk till en tidigare artikel på samma tema, där jag noterar att Inga Lundén oroar sig för bibliotekariernas yrkesroll, men främst i förhållande till skattebetalarnas pengar !)
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/bibliotekarier-trevar-i-ny-yrkesroll_3974259.svd

Avatar - en kamp för allmänningar?

The world is nearly all parceled out, and what there is left of it is being divided up, conquered, and colonised. To think of these stars that you see overhead at night, these vast worlds which we can never reach.I would annext the planets if I could; I often think of that. It makes me sad to see them so clear and yet so far. /Cecil Rhodes

Nu när så Avatar släppts på DVD hamnar den snart på ditt lokala bibliotek. Jag själv tog mig i kragen och sent om sider såg jag filmen - nåt annat vore nästintill tjänstefel.

För er som inte vet vad den här science fiction-filmen handlar om kan jag sammanfatta filmen i korthet: ett gruvbolag har i nyimperialistisk anda etablerat sig på den skogsklädda månen Pandora men hamnar snabbt i konflikt med urinvånarna, de blå utomjordingarna Na'vi, som enbart slåss med pilbåge och kniv. I ett försök att få kontakt med Na'vi har forskare fått fram Avatar-projektet där människor kopplas samman med en avatar, en hybridkropp skapad av mänskliga och Na'vis gener. Människorna kan sedan kontrollera dessa avatarer med tanken. Marinkårssoldaten Jake Sully får i uppdrag att lära kännas urinvånarnas seder och traditioner (och i hemlighet spionera på deras försvar) genom sin avatar men när han förälskar sig i hövdingens dotter börjar han tvivla på företagets rätt att hänsynslöst exploatera Pandoras naturresurser. Således hamnar han på kollisionskurs med gruvbolaget och dess inhyrda legosoldater i form av marinkåren.

Ni som tänkt att se filmen ska sluta läsa här. Jag kommer i nedanstående text brutalt avslöja filmens vändningar och dess slut. Alltså - spoilervarning!

Jag tyckte att det var en underhållande film med en i mina ögon klar politisk underton. Det intressanta är att övergreppen på Pandora inte förklaras med hjälp av någon inneboende mänsklig ondska eller ngt liknande utan i en nyckelscen säger bolagets chef på plats att aktieägarna må tycka illa om dålig PR i form av mördade urinvånare men de tycker ännu sämre om ett dåligt bokslut. Imperialismen är ekonomiskt driven - huvudpersonen Jake Sully säger i en scen att marinkåren försvarar friheten hemma på Jorden men här skyddar de bolagets intressen.
Alltså - för att parafrasera Marx kan man säga att profiten är Moses och profeterna och några utrotade Na'vi är collateral damage. De står helt enkelt i vägen. Man kan se bolagets aktiviteter på Pandora som en jättelik inhägnadsrörelse där man försöker omvandla Na'vis naturliga allmänningar till privat egendom. Na'vis kamp blir således en kamp för sina naturliga allmänningar mot dess exploatering av kapitalistiska intressen.

Filmen igenom sitter jag och undrar hur f-n Na'vi, enbart beväpnade med pilbågar och knivar, ska kunna slå gruvbolagets legostyrkor som är beväpnade med luftskepp, kulsprutor och jättelika robotdräkter. Det känns smått otroligt men jag tänker att manusförfattaren säkert har ett ess i rockärmen. Tyvärr blir jag besviken. I den episka slutstriden när allt ställs på sin spets visar det sig att Na'vi, trots att de är många fler, massakreras av människornas vapen. När allt verkar vara förlorat kommer då vändpunkten - genom ett gudomligt ingripande. Plötsligt ingriper Pandoras djur på Na'vis sida och mosar gruvbolagets styrkor.

Jaha, tänker jag, blev det inte mer?
I min värld, som den inbitna materialist jag är, väntade jag mig något i stil med att gruvarbetarna skulle göra gemensam sak med Na'vi mot gruvledningen och legostyrkorna. Det hade varit mer realistiskt (materialistiskt) och betydligt mer hoppingivande.

Kristian Schultz

Skarsgård bekänner färg

"Jag tycker man ska betala skatt och ha gratis skolor. [USA] är ett u-land på många sätt. Jag bor på Söder." (Känt vänsternäste i Stockholm.)
7-barnspappan Stellan Skarsgård intervjuad idag i Expressen av Miranda Sigander, som frågar om han inte skulle vilja bo i Hollywood.

Se upp för onda bibliotekarier

"Alcatraz Smedry verkar inte vara ämnad för något annat än katastrofer och hans främsta förmåga är att vara klumpig. Men så på hans 13 års-dag får han en säck med sand som snabbt blir stulen av en ond kult bestående av bibliotekarier. Det blir upp till Alcatraz att ta tillbaka sanden innan bibliotekarierna lyckas färdigställa sina diaboliska planer som hotar att förgöra världen."

Ny ungdomsbok från sfbok.se som jag fick tips om på biblist. Är det en ny trend inom bokvärlden vi ser, eller?

Boken heter "Alcatraz versus the evil librarians" av Brandon Sanderson.

Mats Myrstener

Kommunismen - en historisk parentes?

Jag har två små behändiga pocketböcker framför mig, och det intressantaste är kanske seriens namn: "What was communism?" Alltså - inte presens.
I den ena boken, The idea of communism av Tariq Ali, känd brittisk-pakistansk historiker och vänsterradikal, pläderas just för att utvecklingen av kommunismen i Sovjetunionen och Kina, inte rimmar med Marx och Engels tankar, t.ex. menade Engels att yttrandefrihet och fri press var nödvändigt även i proletariatets diktatur.
Den andra boken beskriver Kubas utveckling, The Cuban drumbeat. Kuba är väl det sista landet där de gamla kommunistiska idealen fortfarande hålls i ära. Tariq Ali redigerar den nya skriftserien. Kanske blir den kommunismens definitiva svanesång?
Och snart kanske vi har en "kommunist" som minister i en ny svensk regering också? Det vore i så fall både märkligt och ganska unikt i en västerländsk demokrati. Och inte mig emot.
Mats Myrstener

"...för personer boende i New York och omnäjd"

Kring förra sekelskiftet spelade immigranter en viktig roll i amerikansk arbetarrörelse och partierna hade federationer baserade på språk/ursprung. Skandinaviska Socialistiska Arbetareförbundet (SSAF) var en sån, del av Socialist Labor Party. Bibliotek, bildning och läsning ansågs betydelsefullt .

Avdelningen i New York hade för 100 år sen Brevoort Hall på Manhattan som samlingslokal. Där fanns också Skandinaviska Arbetarebiblioteket, öppet varannan söndag, med böcker "fritt tillgängliga för hemlån för personer i New York och omnäjd." En liten broschyr presenterar nytillskotten 1909. Där är böcker på svenska, danska, norska och engelska – indelade i ämnena vetenskap, konst, socialvetenskap, filosofi och religion, historia och reseskildringar, biografi, poesi och drama, skönlitteratur respektive blandat. Den bildningstörstande kunde läska sig med titlar från Darwin till Kautsky till Stanley - från astronomi till Jesu liv. Bland skönlitteraturen syntes många klassiker: Cervantes, Dostojevskij, Kipling, Maupassant, Strindberg, Verne och Zola. Tung manlig övervikt. Arbetarlitteraturen, i den betydelse vi senare lärt känna den, var ännu i sin linda.

Den som ville söka bland samtliga titlar fick pallra sig till biblioteket och dess kortkatalog. Nyförvärv presenterades i SSAF-organet Arbetaren. Broschyrer och tillfällighetsskrifter var det ont om, varför man tacksamt efterlyste "gåfvor". Brevoort Hall tycks inte längre finnas på adressen, däremot ett Barnes & Noble alldeles i närheten. Per Nordahl har i en avhandling visat hur den svensk-amerikanska arbetarrörelsen med tiden tynade bort och personerna istället kom att ingå i den breda amerikanska rörelsen.

Delar av det "skandoamerikanska" materialet samlades in och finns bevarat vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm.

Kalle Laajala

Foto: kennymatic (cc-by)

Semestertips i maj

Den som vill semestra i Sverige och samtidigt lära sig lite svensk historia kan kolla in länken från våra länsmuseer. Dags att börja planera semestern!
Vi bissare ska besöka Värmland och Rackstad till Kristi Himmelsfärdshelgen och diskutera föreningens framtid och kommande evenemang. Rapport följer.
http://www.upptacksverigeshistoria.se/

Kallskänkan diktar

Kallskänkan Jenny Wrangborg, som jag hörde läsa sina dikter med verklig ackuratess på LO-skolan i höstas, har nu debuterat med diktsamlingen Kallskänken på förlaget Kata, adress www.kataforlag.se
Jag kan bara rekommendera: hyr in Jenny för diktläsning en kväll och döm själva?
Mats Myrstener

Dagen efter

Dagen efter Valborg- och Första majfirande, konstaterar SvD:s ledare närmast uppgivet att det "spritter av liv" i vänstern. Vänsterpartiets tåg var som vanligt större än S i Stockholm (och i Uppsala var kristdemokraternas större); Sahlin får dock kraftig draghjälp av Miljöpartiet, som inte ens behöver gå ut och demonstrera, utan seglar på i medvind i alla fall. Även syndikalister syntes demonstrera, och anarkisterna sålde nya numret av Brand, konstaterar SvD förfärat.
Vallöftena avlöser varann, men än har jag inte hört de rödgröna lova något till kultur- och bibliotekssektorn? Är det någon annan som gjort det?
I den långa understreckaren i dagens tidning (se också på nätet) skriver en 68-radikal som gjort avbön, Håkan Arvidsson, om Göran Greiders nya bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Arvidsson gör en stor sak av det faktum att det enligt honom inte går att förena jämlikhet med (liberal) frihet. Och det är klart: är man inte beredd att solidariskt dela med sig någonting, så upplever man nog de rödgrönas krav på högre skatter för de välbärgade som ett otäckt hot mot den egna individualistiska s.k. friheten. För de många som inte har vare sig (ekonomisk) frihet eller jämlikhet, så ter sig nog problemet lite annorlunda?
Mats Myrstener