Fortsatt oro på marknaden

Den 3 maj svarade kulturborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt, på personalens kritik, på sin blogg.
http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2010/05/03/medborgaren-maste-sta-i-fokus-da-biblioteken-fornyas
Svaret är att hon vill att "medborgaren ska stå i fokus", dvs låntagarna. Men hur detta ska låta sig göras om inte personalen orkar, eller mår dåligt, får vi inget svar på. De svar från arg personal som medföljer Sjöstedts inlägg talar för sig själva. Man talar om "ett långdraget samhälleligt haveri med sociala problem som följd", där bibliotekarierna får agera ordningsvakter på barn- och ungdomsavdelningarna. Det finns inte längre någon tid för inre arbete, då bibliotekarien ständigt ska vara "på golvet". Fungerande arbetsgrupper har splittrats, personalen tillbringar snart mer tid på tunnelbanan åkande mellan filialerna än bakom biblioteksdisken skriver en bibliotekarie.
Det är uppenbart att Madeleine Sjöstedt, likt de flesta politiker, inte känner till hur biblioteksarbete går till. Borde inte stadsbibliotekarie Inga Lundén berätta för henne hur stor tid det går till att sätta upp böcker, ombesörja fjärrlån, registrera låntagare och sköta all den administration som Sjöstedt tror sköter sig själv?

Men även i Malmö knorras det, enligt den artikel från Sydsvenska dagbladet som jag också snappat upp från Biblist:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article860662/Kraftigt-missnoje-pa-biblioteket.html
Det är en personalenkät som avslöjar att missnöjet med chefen Elsebeth Tanks omorganisation nu är stort.
Ja, t.o.m. på gamla KB mullrar det, som följande artikel från SvD avslöjar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/anstallda-kritiserar-kbs-ledning_4697663.svd
Jag funderar på vad som skulle hända om allt detta missnöje skulle samordnas bakom en slagkraftig revolutionskommitté? Bibliotekariernas eget fack verkar ju knappast vuxet uppgiften? Det vore ju annars det naturliga, då detta nu växt till ett enormt arbetsmiljöproblem. Men vad gör DIK?
Mats Myrstener