Den stulna romanen

Jag har läst Nawal El Saadawis Den stulna romanen som jag tycker fick en något ogin recension av Viktoria Jäderling i Aftonbladet häromdagen.

Nawal El Saadawi är en egyptisk läkare och författare som under många år skrivit böcker med feministiskt idéinnehåll (hon är född 1931). Hon har haft en stor betydelse för den feministiska kampen i hemlandet Egypten och kämpar trots sin höga ålder på och är fortfarande aktiv. Jag hade det stora nöjet att träffa henne i Paris förra året under en konferens anordnat av den franska organisationen Ni poutes ni soumises (finns i Sverige under namnet Varken hora eller kuvad). Nawal El Saadawi är helt enkel en författare vars verk ofta är tydligt politiska. Så även Den stulna romanen.

I Den stulna romanen befinner vi oss i Kairo där vi möter en överklass som är lika berövad all moral och förmåga att göra rätt vare sig de är islamister, marxister, liberaler eller rojaliser. Det är inom romanens logik helt tydligt att Egyptens hopp till en progressiv utveckling inte går att finna här. En parallell värld finns också, gatubarnens Kairo, där gatflickan Zina når framgång som musiker, i romanen någon slags symbol för ett hopp om nationell försoning och de hungrigas revolution. Nawal El Saadawi berör under romanens förlopp många ämnen: hur Egypten kröker ryggen inför västs numera maskerade koloniala styre, kvinnornas förtryck under ett patriarkalt juridiskt och religiöst system, de bortglömda fattiga på gatorna som ibland beskrivs som en odödlig kollektiv massa, osårbara när de väl reser sig. Det är helt enkelt en bitter men vacker roman som vågar drömma om en annan värld. Något som jag tycker att man inte snubblar över alltför ofta nuförtiden. Läs den!

Tobias Willstedt