KOK 1/10: Lista bara språk som finns i beståndet

• Del av serien konstruktiv OPAC-kritik.

Krux: I den avancerade/utökade sökningen i många kataloger kan man i en rullgardinsmeny välja språk. Alltför ofta långa listor, flera hundra språk. Överst finns i regel Alla och Svenska, kanske nåt ytterligare vanligt förekommande språk. Strax efter kommer några mer ovanliga. Två exempel: Akkadiska, som skrevs med kilskrift i Mesopotamien, respektive Aleutiska som bara några hundra personer i världen behärskar idag. Titlar på sistnämnda språk finns enligt Bibliotek.se inte på nåt svenskt folkbibliotek överhuvudtaget. Alltså: många av språkvalen är irrelevanta – du kommer förmodligen aldrig att få några träffar. Såvitt jag ser är listorna mer eller mindre kompletta förteckningar över språkkodsstandarden ISO 639-2.

Fix: Slopa listorna med ”alla språk som existerar”, inte många andra än katalogisatörer har nytta av dem. Låt den publika menyn bara innehålla språken som de facto återfinns i bibliotekets bestånd. En tämligen enkel automatisk beräkning i bakgrunden skulle ordna detta. Skaffar biblioteket material på ett ”nytt” språk – ja, först då dyker det upp som valalternativ. Användarvänligare. Slipp en tjatig trial and error-fälla. Minska risken för felval. Den tajtare listan blir i sig ett slags delpresentation av biblioteket: dessa språk utgör vårt bestånd, välkommen in! (Såvitt jag kan se har t.ex. Stockholm gjort precis detta på Biblioteket.se).

Kalle Laajala

Konstruktiv OPAC-kritik (i tio portioner)

Jag muttrar ofta när jag använder svenska bibliotekskataloger online. Saker kunde funka bättre. Man skulle kunna göra så mycket mer. Men vad hjälper det att muttra? Här följer därför några inlägg som pekar på tänkbara lösningar.

• 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10

Vissa av kruxen kan tyckas pyttiga eller rentav gamla, visst, men nån ände ska man ju börja i. Andra får gärna komplettera.

Mycket kan endast systemleverantörerna åtgärda. Samtidigt måste biblioteksfolk diskutera detaljer, ställa krav och visionera, i det öppna. Principfrågor kan gömma sig i detaljerna. Bara ibland handlar det om teknik i nån ingenjörsmässig mening. Senaste årens 2.0-satsningar har i vissa avseenden handlat om bling-bling istället för förbättringar av basal funktionalitet.

Det är en subjektiv genomgång, utan särskild prioritetsordning. Somligt gäller bara vissa kataloger, och jag har inte full inblick i hur alla leverantörer jobbar eller hur kontakterna med biblioteken ser ut. Jag är inte ute efter enskilda bibliotek, även om några emellanåt får tjäna som exempel.

Utmärkta Digidel-kampanjen, som pågår just nu, syftar till att ”alla ska våga, vilja och kunna ta del av samhällets digitala tjänster”. Många bibliotek har en aktiv roll i kampanjen. Tänk om även systemleverantörerna gick med som partners och gjorde några åtaganden, gärna med fokus på OPAC:arna.

Det finns andra som skriver kring relaterade frågor: Betabib, Region Hallands Koha-blogg, Librisbloggen; numera avsomnade(?) OPAC-lobbyn och Öppen källkod för bibliotek. Studenter skriver ju emellanåt uppsatser om OPAC-relaterade frågor. Utanför Sveriges gränser finns andra. Karen G. Schneiders artikelserie (i tre delar:) How OPACs suck från 2006 har dessvärre fortfarande relevans. OCLC-rapporten Online Catalogs: What Users and Librarians Want kan också vara värd att titta tillbaka på. En del forskning från de senaste åren hittar man t.ex. via Google Scholar.

Jag skriver dessa inlägg som privatperson, ska slutligen påpekas.

Kalle Laajala

Arbetarrörelsen och kulturen

Nu har det stått i LO-tidningen så nu kan man väl ta bladet från munnen...
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, som sparat rörelsens arkiv och publikationer i 109 år, kastas nästa år ut från sina lokaler vid Norra bantorget. Lokalerna, som numera ägs av Folkets hus AB, ska bli hotell. Var arkivet med bibliotek och alla medföljande forskare, alltifrån gymnasister till doktorander, ska flytta vet ingen, man har uppmanats att skaffa en konsult för att sondera "marknaden".
Så är det någon som har en lokal, 2.500 kvm stor, inom 20 minuters pendelavstånd från T-Centralen, så är det bara att höra av sig.
Först gjorde LO sig av med den äldsta S-tidningen Arbetet, sedan med klassiska folkhögskolan i Brunnsvik. Kultur och folkbildning, nej det är inget för Folkets hus AB.
Mats Myrstener

Vem vill sponsra KB?

Kungliga biblioteket har nu också fått i uppdrag att börja spara elektroniskt, till att börja med från fyrtio olika publicister på nätet. Men några extra pengar har man inte fått, så nu söker man sponsorer istället.
Redan i Bibeln står visst att det som bygges på lösan sand osv. Det visste redan Valfrid.
Mats Myrstener

Man ska alltid fråga varför

I uppsatsen Bilder av biblioteket : en ideologianalys av debatten omkring privatisering av folkbibliotek, försöker Anna-Karin Rennemark att bena ut vad de olika deltagarna i debatten om biblioteksentreprenad, under våren med utgångspunkt från Nacka, egentligen står för. Spännande läsning som förhoppningsvis kan leda till en fördjupad och mer nyanserad diskussion om hurdana bibliotek vi ska ha och till vad, vilket kan bidra till bättre bibliotek även om ingen i princip ändrar åsikt.

Ingrid Atlestam

Önskas: bra skolor med bra bibliotek

Idag skriver Miljöpartiets nya språkrör på DN Debatt. Man tar upp resursslöseriet med alla neddragningar och utförsäljning av allmännyttan.
T.ex. dåliga järnvägar med försenade och inställda tåg (2,5 miljarder i förlorad arbetsinkomst förra vintern). Bostadsbristen i Stockholm kostar enligt skribenterna också 2,5 miljarder i uteblivna skatteinkomster.
Dessutom menar Romson och Fridolin att den ojämlika skolan kostar samhället sex miljarder per årskull i utgifter skjutna på framtiden.
Det menade f.ö. redan Valfrid Palmgren för hundra år sedan! En dålig skola kostar stora pengar som samhället sedan får betala ut i form av socialbidrag av olika slag, och kostnader för kriminal- och sjukvården. En stor satsning på skolor, och på bibliotek, är den bästa garanten för framtiden menade hon. Boken som universalbotemedel!
Vi får hoppas att Miljöpartiet hörsammar Valfrids maning och kan få regeringen att sluta tokspara och istället börja satsa offensivt. Biblioteket borde ha en enorm potential i ett framtida kunskaps- och informationssamhälle, men varför utnyttjas det inte mer?
(Fast hur är det? Visst förordar Miljöpartiet samtidigt friskolor? Utan bibliotek? Hmm...)
Mats Myrstener

Tillbaka till Läsesalongen

Igårkväll gick vi tillbaka till Bibliotek Plattan, men inte för att låna böcker utan för att fika. Rörelsen inne på biblioteket verkade också idag ganska tam. Fiket däremot är stort, fullsatt, med Stockholms bästa exponeringsyta.
Jag minns bråket när man också ville göra om halva Hornstulls bibliotek till café. Det stoppades av en aktionsgrupp med Siv Widerberg i spetsen.
Och det "nya" Stadsbiblioteket begrovs definitivt sedan en tjänsteman upptäckt att man behövde några miljarder till ett nytt idrottsstadion i Stockholm. Ett liknande stadion i Solna är nu under utredning för korruptions-
anklagelser.
Hornstull, en sista lite sliten rest av det genuina Södermalm ska rustas upp och få en gigantisk galleria. Nya hotell växer upp överallt i City. Shop till you drop, var ordet för dagen. Bibliotekslagen kom sannerligen i sista sekunden.
Mats Myrstener

Barnen läser allt mindre böcker

... och därför ska Akademibokhandeln ägna sig åt läsfrämjande med sitt "Läsborgarmärket". Det är gamla goda Valfrid Palmgren-takter! Kanske något för biblioteken att ta efter?
källa: Metro 16/8, 2011

Friskolor saknar bibliotek trots lag

se länk
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4638774

Kvalitetsrekommendationer för de allmänna biblioteken

"Kvalitetsrekommendationer för de allmänna biblioteken" gäller folkbiblioteken i Finland och innehåller referensramar för utvärderingen av biblioteken, nya kvalitetsbeskrivningar och normerande rekommendationer.
Detta borde vara högprioriterad läsning för alla som har ansvar för folkbibliotek i Sverige och då speciellt de nya ansvarspersonerna på KB.
Man behöver inte uppfinna hjulet själv utan höj blicken och lär av grannarna i öster!

Ingrid Atlestam

Boktips: Jeff Madrick, Age of Greed

Det är Svenska dagbladets kolumnist Rolf Gustavsson som tipsar om en bok som han tycker förklarar senaste årens ekonomiska nedgång: Många enskilda politikers och företagares girighet - men också årtionden av slapp och populistisk ekonomisk politik.
Det är främst den amerikanske presidenten som ständigt tvingas böja på nacken för ekonomerna och börsmäklarna på Wall Street. Sedan han räddat ett antal amerikanska banker och bolåneinstitut, får han som belöning en sänkt kreditvärdighet, av ett privat institut.
Men boken ger också den s.k. "marknaden" namn: Bernie Maddox, Milton Friedman, Paul Volker och Alan Greenspan, tusentals börsmäklare, med flera, med flera.
Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman har hyllat den nya boken.
Mats Myrstener

Mer om ett kärt ämne

I våra gömmor på min arbetsplats finns en enorm mängd litteratur från 1960- och 70-talet. Den är ofta limhäftad i ryggen och när man öppnar pärmarna ramlar alla bladen ut.
Knappast något annat bibliotek utom KB och några pliktbibliotek har så mycket böcker på svenska från den här tiden. Senast hittade jag en bok kallad Tusen miljarder dollar av matematikern och datapionjären Robert Lattès från Frankrike. Den utgavs som PANoriginal 1969. Boken handlar om ett franskt älsklingsämne, det stora amerikanska inflytandet i Europa. Men snarare profeterar den om en helt annan sak. Redan på 1980-talet menar förf. kommer ca 60 multinationella företag att styra världen , varav femtio amerikanska (och vart och ett med ett bankkonto stort som ett stort lands nationalbudget). Men de kommer bara att ge arbete åt ca 1 procent av världens befolkning. Så matematiker han är sluter han sig till att detta inte kommer att fungera.
Vilka konflikter blir följden av denna monstruösa ojämlikhet? De multinationella företagen rör sig ju över gränserna och behöver inte ta några nationella hänsyn. De bryr sig vare sig om euro eller EU-samarbete. Endast profiten och aktieägarnas belåtenhet är det som styr.
Men en sak hade han glömt Lattès, som ju redan Viktor Rydberg poängterade på 1800-talet: Kineserna.
Mats Myrstener

Glänta katalogiserar

Tidskriften Glänta skriver om bibliotekens sätt att katalogisera böcker, SAB och Dewey. Hela inledningsartikeln av Victoria Fareld och Patricia Lorenzoni finns att läsa på nätet:
http://glanta.org/?page_id=33&viewArt=1567

Finska arbetarlitteraturdagen satsar ännu större i år

Andra året i rad anordnas Arbetarlitteraturens dag i Tammerfors. Det sker den 27/8 vid arbetarmuseet Werstas – Finlaysons gamla fabriksområde i stans centrala delar. Förra året kom mer än 1.000 besökare och i år räknar man med ännu fler.

Temat är Arbetarlitteratur i förnyelse (min övers., ”uudistuva työväenkirjallisuus”) och frågorna man vill ställa är: Vad är arbetarlitteratur idag? Är samhällskritiken är död? Finns det en feministisk arbetarlitteratur?

Poeten och författaren Aulikki Oksanen presenteras som stjärnan i programmet. Medverkar gör även andra författare, serietecknare, forskare, förlagsfolk, journalister och politiker m. m.: Tuula-Liina Varis, Tuomas Kyrö, Claes Andersson, Matti Hagelberg, Anna Kontula, Ville Hänninen, Ville Hytönen, Janne Kuusi, Katriina Järvinen, Jiri Nieminen och Jani Saxell.

Särskilda programpunkter utlovas för barnen och på kvällen ordnas klubb med bitar ur Irwin Goodmans repertoar, av Matti Johannes Koivu.

Den som kan finska, hittar mer information på www.tyovaenkirjallisuudenpaiva.com.

Kalle Laajala

Året var 1954

och svensk industri gick för högvarv. Vi var mitt i ett folkhemsbygge, som både materiellt och mentalt skulle spela stor roll för Sverige efter andra världskriget. Vill man se hur en familj i Göteborg levde då kan man besöka det lilla museet i Kortedala. Se länk:
http://kortedala.museum/

Mats Myrstener

London brinner!

"De som fördömer de senaste nätternas händelser i norra London och på andra platser borde verkligen ta ett steg tillbaka och reflektera över det stora sammanhanget: ett land där de rikaste 10 procenten nu har det 100 gånger bättre ställt än de fattigaste, där konsumtion byggd på privat skuldsättning i åratal har lyfts fram som en lösning för en vacklande ekonomi, och där den sociala rörligheten, enligt OECD, är sämre än i något annat i-land.

Som Richard Wilkinson och Kate Pickett pekar på i boken Jämlikhetsanden. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, och därför är företeelser som beskrivs som ”sociala problem” (brottslighet, ohälsa, antal intagna i fängelse, psykisk ohälsa) mycket vanligare i ojämlika samhällen än i samhällen med bättre ekonomisk fördelning och mindre klyftor mellan de rikaste och de fattigaste. Årtionden av individualism, konkurrens och statsstödd egoism – kombinerad med ett systematiskt kuvande av fackförbunden och den alltmer utbredda kriminaliseringen av oliktänkande –har gjort Storbritannien till ett av de mest ojämlika länderna i den rika världen."
Nina Powers i dagens DN
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/darfor-star-london-i-lagor

Dags att tala om egendomslösa

"Jag såg ett mörkt ljus spränga sig sig väg genom välfärdssamtiden och jag kunde med hela min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare. Vi som arbetade på bemanningsföretaget var satta på undantag. Vi hade förlorat våra rättigheter. Vi arbetade när vi var sjuka, när barnen var sjuka, när vi visste att vi kunde skada oss. Vi fogade in oss i ett mönster som bara antyddes för oss. Vi skulle själva förstå. Och det var också här jag på allvar såg att den som äger språket också blir den som definierar världen." (Och allt ska vara kärlek, Kristian Lundberg 2011.)

I sommar har jag bl a läst Lundbergs Och allt ska vara kärlek, en fristående fortsättning på romanen Yarden. Jag vet, han vill skriva om kärlek och han har några fina passager. Men det är ändå arbetsskildringarna- och reflektionerna som berör mig mest. Om det att vara människa i förhållande till ett arbete. Jag tänker att jag måste läsa mer s k arbetarlitteratur (jag tänker inte ta upp diskussionen om begreppet just här), läsa mer för att förstå och för att jag tror att där finns så mycket av kärnan i dagens samhälle. På mitt sängbord ligger nu Efter arbetsschema av Johan Jönson, nyss påbörjad. Sedan finns det ju så mycket mer. Och i tankarna återkommer jag hela tiden till orden Jenny Wrangborg läste (ur diktsamlingen Kallskänken) vid en manifestation mot utförsäkringarna, en vårdag på Medborgarplatsen: "jag är också människa".

Johanna Dalmalm

Kommunismens hämnd?

Nog känns det lite som Kommunistkinas hämnd på stygga storebror USA, när man idag ser hur den kinesiska ekonomin fortsätter uppåt, medan USA kryper på knäna.
Kina skulle säkert om man bara ville förödmjuka amerikanarna ännu mer, kunna dra in alla sina ekonomiska krav och tillgångar från landet och förklara USA bankrutt.
Följden kan naturligtvis bli att det bara breder väg för en högerpopulist som Sarah Palin, som förefaller mer okunnig om ekonomi än t.o.m. George W. Bush och Ronald Reagan. Och det vill inte säga lite.
Undrar om inte Jan Myrdal trivs rätt bra just nu? Ändamålet helgar ju medlen som bekant. Och den kinesiska tigern blir nog hårdare att knäcka för de amerikanska vapenskramlande generalerna, än det fattiga oljelandet Irak.
(Och igår, på kräftskivan, sa en bordsgranne att kineserna håller på att köpa upp stora delar av Sibirien. Sen flyttar man dit kinesiska inbyggare som jobbar med att utveckla de enorma råvarutillgångar som finns där. Och en snabbspårväg till Europa har man också planerat, för kinesiska pengar. Ja man kanske borde lära sig lite kinesiska ändå?)

Vad gör vi med internettrollen kamrater?

Jag visste inte vad Märta menade med Internettroll, något som hon plågats av i åratal och alltid bekymrat och suckande sagt, "att det får man leva med". Nu vet jag att det är (oftast anonyma) skribenter på nätet som sprider hat, skvaller, desinformation, lögner, och förföljer motståndare med hot, även till livet. Dom är ofta svåra att spåra. Den norske Fjordman var en sådan. Han valde själv tillslut att träda fram. Polisen verkar inte ha någon koll alls på dessa, ofta, högerextremister.
Har man det på biblioteken? Har man någon policy för att bekämpa nättrollen.
http://www.dn.se/kultur-noje/foretag-i-varberg-anlitas-for-att-stada-bland-kommentarerna
http://www.dn.se/kultur-noje/sa-hanterar-svenska-tidningar-nathatet

Ett djupt splittrat folk

Norge splittras mellan höger och vänster. Läser en artikel idag i DN av en fredsforskare som menar att Norge inte alls står enigt mot terrorismen. Under ytan döljer sig stora och djupa motsättningar mellan höger och vänster, kristna och ateister och muslimer. Läs artikeln
http://www.dn.se/debatt/terrordaden-har-blottat-ett-djupt-splittrat-norge

Om kultur och klass på 1970-talet

Om hur de intellektuella såg på arbetare och deras kulturbehov, i tidningen Kulturen:
http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/debatt-mainmenu-91/litteratur-mainmenu-125/9612-kulturrelativism-och-goeran-palm

Förutsättningen för ett lyckligt biblioteksarbete

"Och man betonade alltid, att den första och ojämförligt viktigaste förutsättningen för ett lyckligt biblioteksarbete är bibliotekarien, den andra är böckerna, och den tredje och sista byggnaden och dess inredning."
I nämnd ordning alltså. Läs boken Bibliotek och folkuppfostran av Valfrid Palmgren från 1909, det förmodligen längsta och bästa inlägget för folkbibliotekens betydelse som skrivits i Sverige. Kanske finns den på ditt stadsbibliotek?
Mats Myrstener

Unikt erbjudande

Missa inte Internationella bibliotekets barnboksvecka . I år är det spanska, arabiska och serbiska barnboksförfattare och illustratörer som kommer och kan bokas av biblioteken.

Ingrid Atlestam