lördag 7 augusti 2010

Å alla kära SYSTRAR!

Så heter Ebba Witt-Brattströms nyutkomna mycket personliga skildring av livet som feministaktivist från 70-talets början och framåt. Mest handlar det om hennes tid i Grupp 8 och i redaktionen för Kvinnobulletinen. Inspirerande, nostalgisk och uppfodrande läsning. Intressanta intervjuer, massor av illustrationer.
Inser att mycket hänt, mycket mer kunde ha skett, mycket återstår att göra. Viktig bok för nu unga feminister av alla de sorter för insikten om att "ingen individuell frigörelse är möjlig innan hela gruppen kvinnor frigjort sig".
Får lust att plocka fram alla gamla nummer av Kvinnobulletinen som jag sparat och visa för yngre kollegor, titta vilken framtidstro och optimism vi hade och tänk så mycket som ändå förändrats!
"Gråt inte!
Gör motstånd!
Var glad!
Gå till angrepp!"

Ingrid Atlestam

torsdag 5 augusti 2010

Kunder eller låntagare?

"När jag går in i en livsmedelsbutik gör jag det som kund."
Bengt Göransson ondgör sig över att "kundbegreppet" börjar spilla över på både skola- och biblioteksområdet, i den nya boken Tankar om politik (Ersatz).

Sluta privatisera!

För några dagar sedan läste jag en krönika i SvD av Kinajournalisten Ola Wong (som skrivit en bra bok om Kina för övrigt).
Rubriken var anslående: Inte alla privatiseringar är av godo (eller ngt liknande). Sådant läser man t.o.m. i Svenska dagbladet numera!
Wong ondgör sig här över utförsäljningen av delar av Apoteket. Det har lett till sämre sortiment och svårigheter att få tag i vissa varor. Och i dagens Expressen skriver kolumnisten Cecilia Hagen att hon är så rädd för att åka tåg att hon numera har en hammare med sig på X2000, i händelse hon skulle bli instängd efter banan, i en plåtburk utan luftkonditionering. Själva hamnade vi i Osby där tåget fick stopp, i 2,5 timmar. Stackars SJ, den bolagiseringen har inte varit lyckad.

Idag är det väl bara folkbiblioteket och Systemet som inte riskerar att privatiseras. All annan verksamhet går ju i princip, i USA är det vanligt med privata fängelser, universitet, dagis och ålderdomshem, liksom privata vaktbolagsarmeer, som bl.a. sattes in i Irak. Socialvårdande verksamhet är dock knappast lönsam ("kunderna" har inga pengar) och folkbibliotek verkar inte heller gå att privatisera, pgr av nuvarande lagstiftning. Det ska vi nog vara glada för.
Frågan är hur det blir i framtiden? Dieselverkstadens bibliotek är ett exempel på entreprenad, och fler lär säkert följa. Det ser lite mörkt ut, om inga nya pengar skjuts till.
I Stockholm invigs snart Kulturhusets nya bibliotek i bottenplanet, klart inspirerat av experimenten i Malmö. Vi får se om det blir en succé. Det blir i så fall personalen som får ta itu med narkomaner och andra problem-
personer som går in på biblioteket från Sergels torg för att vila sig eller göra affärer. Låt hoppas att det finns permanent vaktpersonal i biblioteket, det kommer att behövas.
Mats Myrstener

onsdag 4 augusti 2010

Annika Östberg är värd min beundran

Söndag 8 augusti är Annika Östberg sommarpratare i P1. Hennes medverkan har varit föremål för en hetlevrad debatt, på DN:s nätupplaga finns 604 inlägg om Annika Östberg, många djupt hatiska. Hon kallas där allmänt för "trippelmördaren".
Jag har svårt att förstå hatet. Har man tillbringat 28 år i ett amerikanskt fängelse har man nog något att berätta.

Annika Östberg har själv inte mördat någon. Svårt drogberoende och under inflytande av en våldsam pojkvän medverkade hon till att han sköt två personer i Los Angeles 1982, varav en polis. I Sverige hade hon fått ett straff på några års fängelse, för medhjälp till dråp alt. mord, men hon hade olyckan att dådet utfördes i hämndens boning USA, ett av dom få länder där döds-
straff fortfarande används regelmässigt.
Det stod tidigt klart att hon inte var någon återfallsförbrytare. I TV-inslag framstår hon som intelligent och balanserad, empatisk, varm och känslig, och en person som kommit tillrätta med sig själv och sina problem. Hon har bett om förlåtelse för sitt brott hundratals gånger och tillbringat större delen av sitt liv i fängelse. I media (bl.a. i Aftonbladet) har hon jämförts med polismördarna, nazisten Tony Olsson och legosoldaten Jackie Arklöv. Jag tycker sådana jämförelser är nonsens.
Jag tycker hon är värd min beundran, inte för sitt brott (som hon straffats för, hårdare än någon annan svensk tror jag), utan för det sätt på vilket hon kommit tillrätta med sig själv. Nelson Mandela, som jag också beundrar, har väl isåfall säkert lika många mord på sitt samvete som Östberg. Är det åter en genus- och klassfråga? Men inte minst beundrar jag båda för att de verkar ha den goda gåvan att kunna förlåta. Jag kommer absolut att lyssna med stort intresse 8 augusti.
Mats Myrstener
se länken http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=3713759

tisdag 3 augusti 2010

Vänsterlänkar och Wikileaks

Att snabbt kunna dela och sprida information med andra är ju som bekant något av det bästa med sociala nätverk. Om du “finns” på facebook så kan vi passa på att tipsa om en användbar sida för att få och utbyta nyheter med vänstersinnade. Vänsterlänkar heter sidan och du hittar den här.

När du ändå går med i Vänsterlänkar kan du passa på att kolla in väldigt omtalade Wikileaks på facebook och ta del av deras uppdateringar och nyheter också. Så här beskriver Wikileaks sin verksamhet:

WikiLeaks is a distributed organization which publishes and analyzes information though an uncensorable approach -- focusing on documents, photos and video which have political or social significance.

Our primary interests are oppressive regimes in Asia, the former Soviet bloc, Sub-Saharan Africa and the Middle East, but we also expect to be of assistance to those in the west who wish to reveal unethical behavior in their own governments and corporations.

We have received over 1.2 million documents so far from dissident communities and anonymous sources.

WikiLeaks, published by Sunshine Press, is an non-profit organization funded by human rights campaigners, investigative journalists, technologists and the general public.

Through your support we have exposed significant injustice around the world— successfully fighting off over 100 legal attacks in the process. Our work produces reforms daily and is the recipient of numerous prestigious awards, including the 2008 Index on Censorship-Economist Freedom of Expression Award as well as the 2009 Amnesty International New Media Award. We do not accept government or corporate funding. We have never compromised a source.


Här hittar du Wikileaks sida på facebook.

Tobias Willstedt

söndag 1 augusti 2010

Fokus på Afghanistans kvinnor och barn

Det finns nog inget land i världen där kvinnor är så förtryckta som i de talibanstyrda delarna av Afghanistan. I en artikel i Femina 2010/8 läser jag därför om Malalai Joya, ett undantag som redan som 25-åring valdes in i parlamentet i Afghanistan. Dessutom har hon arbetat som flyktinglärare, har startat en skola tillsammans med den kvinnliga motståndsrörelsen mot talibanerna, ett informationskontor, och en medicinsk klinik. När hon lämnar sitt hem, alltid i sin ljusblå burka, omges hon av tre livvakter med kalasjnikov. Hon är ständigt mordhotad.
Hennes självbiografi finns utgiven på engelska: A woman among warlords : the story of an Afghan who dared to raise her voice.
Den stora Wikileak-läckan har också uppmärksammat Svenska Afghanistankommittén, som gör en fantastisk humanitär insats i Afghanistan, inte minst för att flickor också ska få gå i skolan. Gå in på deras hemsida, www.sak.se, och bli medlem du också!
Sen kan man som avslutning läsa om hur skändligt de franska romerna behandlas i Sarkozys Frankrike. Vi har ett avskyvärt minoritetsförtryck på betydligt närmare håll än Afrika och Asien, som påpekades i föregående inlägg.
Mats Myrstener
Foto: Magnus Forsberg/SAK
Dessutom: Iransk kvinna, som tidigare fått 99 piskrapp för otrohet, döms till döden genom stening, alt. hängning. Och ny bok av förre ÖB Bengt Gustafsson pekar på svenska militärens samarbete med USA och NATO, som går många många år tillbaka i tiden. I SvD påpekas också idag att regeringen "nedprioriterat" ulandsstödet till utbildning, vilket t.ex. drabbar skolorna i Afghanistan.