Söndag 8 augusti är Annika Östberg sommarpratare i P1. Hennes medverkan har varit föremål för en hetlevrad debatt, på DN:s nätupplaga finns 604 inlägg om Annika Östberg, många djupt hatiska. Hon kallas där allmänt för "trippelmördaren".Jag har svårt att förstå hatet. Har man tillbringat 28 år i ett amerikanskt fängelse har man nog något att berätta.
Annika Östberg har själv inte mördat någon. Svårt drogberoende och under inflytande av en våldsam pojkvän medverkade hon till att han sköt två personer i Los Angeles 1982, varav en polis. I Sverige hade hon fått ett straff på några års fängelse, för medhjälp till dråp alt. mord, men hon hade olyckan att dådet utfördes i hämndens boning USA, ett av dom få länder där döds-
straff fortfarande används regelmässigt.
Det stod tidigt klart att hon inte var någon återfallsförbrytare. I TV-inslag framstår hon som intelligent och balanserad, empatisk, varm och känslig, och en person som kommit tillrätta med sig själv och sina problem. Hon har bett om förlåtelse för sitt brott hundratals gånger och tillbringat större delen av sitt liv i fängelse. I media (bl.a. i Aftonbladet) har hon jämförts med polismördarna, nazisten Tony Olsson och legosoldaten Jackie Arklöv. Jag tycker sådana jämförelser är nonsens.
Jag tycker hon är värd min beundran, inte för sitt brott (som hon straffats för, hårdare än någon annan svensk tror jag), utan för det sätt på vilket hon kommit tillrätta med sig själv. Nelson Mandela, som jag också beundrar, har väl isåfall säkert lika många mord på sitt samvete som Östberg. Är det åter en genus- och klassfråga? Men inte minst beundrar jag båda för att de verkar ha den goda gåvan att kunna förlåta. Jag kommer absolut att lyssna med stort intresse 8 augusti.
Mats Myrstener
se länken http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=3713759
4 kommentarer:
Att hon har något att berätta kan jag hålla med om, men beundra? En, som du skriver, drogpåverkad kvinna som medverkar till att en man skjuter två andra män?
Att hon har kommit tillrätta med sig själv och sina problem och att hon även har bett om förlåtelse visar på mognad och insikt, men inget jag beundrar. Snarare något vi alla borde ha med oss från börja av våra liv.
Synd att hon inte hade den mognaden och insikten tidigare i sitt liv, då hade hon inte hamnat under pojkvännens inflytande och kanske inte heller i sitt drogberoende.
Nä, där finns ingenting för mig att beundra. Däremot beklaga.
Döm om min förvåning men idag kröp Aftonbladet till korset, och bad t.o.m. Annika Östberg om ursäkt för att man skrivit ner henne tidigare. Det kan inte vara ofta det händer! Hennes sommarprat var oerhört gripande, inte minst de bilder hon gav om vidriga förhållanden i ett amerikanskt kvinnofängelse. Reportern Arne Höök avslutar sin krönika: Välkommen hem, Annika! Kan bara hålla med.
Och hade "anonym" hört henne sommarprata hade han fått höra att hon var TRETTON år när hon rymde hemifrån i Los Angeles och hamnade i hippiekretsar som tände på med droger och fri sex. Hon fick barn när hon var, tror jag, 18. Sonen avled i en bilolycka, 20 år gammal.
Jag blev djupt gripen av Annika Östbergs Sommar! Varför är en del människor så hämndlystna? Om någon har avtjänat sitt straff så är det väl Annika Östberg! Jag tycker att hon är värd ett liv i frihet nu, och i sitt hemland! Mvh Marianne
Skicka en kommentar