Visst behövs unga (fri)modiga kollegor, visst är det för mycket gnäll och för lite aktion ibland. Men vad som framförallt saknas, såväl bland yngre som äldre kollegor är ideologi, tankar och insikt kring varför man gör eller inte gör saker, vadan och varthän.
Om inte politikerna tar sitt ansvar och formulerar ett uppdrag så får man göra det som tjänstekvinna och se till att få det antaget av politiken. Detverkar som många bibliotekarier inte inser att biblioteken är, eller åtminstone ska vara en demokratiskt styrd institution i den meningen, att vi har röstat på politiker som ska ta ansvar för bibliotekspolitiken. Det är något annat än den nu härskande idén om kundtillfredställelse och efterfrågestyrning.
Risken är inte bara att man säljer smöret och tappar pengarna , utan att men inte ens har något barn att slänga ut med badvattnet!
Nu när ekonomin kärvar i kommunerna så gäller det att ha skarpa argument till försvar för biblioteken och gratisprincipen, inte luddiga formuleringar om mötesplats och "köpa på efterfrågan".
Ingrid Atlestam, bibliotekarie modell maj 68 och snart före detta.
torsdag 30 april 2009
måndag 27 april 2009
Säg bibliotek det räcker!
Allt detta snack om att biblioteket ska vara en mötesplats, nu senast i rapporterna från Halmstadskonferensen i Bergen, börjar bli tjatigt och känns innehållslöst. Folkbibliotek är ett genial social innovation, en effektiv kollektiv lösning på såväl individuella som samhälliga informations- och kunskapsbehov. Som bieffekt uppstår möten i tid och rum, mellan människor, idéer, ideologier digitalt och reellt. Helt fantastiska saker sker varje dag i våra bibliotek och det mesta av detta har vi noll koll på, i all denna lugna tysthet pågår ett kreativt kaos, som vi aldrig kommer att kunna räkna, utvärdera eller analysera.
Nu träder den ena gurun efter den andra fram och säger att biblioteken måste förnya sig, tänka om, bli någon slags allmänna mingelmiljöer och frigöra sig från sitt tunga folkbildande arv, bli lite mer hippa, moderna, digitala och undomliga. Bli mötesplatser!
Men fortfarande uppger de flesta att de besöker biblioteket för att låna böcker. Den ena undersökningen efter den andra visar att det är bibliotek, i mer traditionell bemärkelse ungdomar vill ha.
I allt annat säges det att vi ska tillfredställa efterfrågan, varför gäller inte detta när brukarna faktiskt vill ha biblioteksverksamhet, inte avbokade mötesplatser? Att försöka göra mötesplatsfunktionen till huvudsak är som att sälja smöret och tappa pengarna.
Ingrid Atlestam
Nu träder den ena gurun efter den andra fram och säger att biblioteken måste förnya sig, tänka om, bli någon slags allmänna mingelmiljöer och frigöra sig från sitt tunga folkbildande arv, bli lite mer hippa, moderna, digitala och undomliga. Bli mötesplatser!
Men fortfarande uppger de flesta att de besöker biblioteket för att låna böcker. Den ena undersökningen efter den andra visar att det är bibliotek, i mer traditionell bemärkelse ungdomar vill ha.
I allt annat säges det att vi ska tillfredställa efterfrågan, varför gäller inte detta när brukarna faktiskt vill ha biblioteksverksamhet, inte avbokade mötesplatser? Att försöka göra mötesplatsfunktionen till huvudsak är som att sälja smöret och tappa pengarna.
Ingrid Atlestam
söndag 26 april 2009
Mer om Dewey
Melvil Dewey avled 26 december 1931. Han var grundare av decimalklassifikationssystemet med samma namn, ledande inom American library association, redaktör för Library journal, och chef för bibliotekarieutbildningen vid New York state library och organet Library bureau.
Stockholms stadsbibliotekarie Fredrik Hjelmqvist, farbror till Bengt Hjelmqvist och med nästan samma centrala position i Sverige som Dewey hade i USA, harangerade en av sina stora idoler i Biblioteksbladet, vars redaktör han också var. Hjelmqvist pekar i dödsrunan över Dewey på dennes klassifikationssystem, men kallar det betydligt mer "mekaniskt" och "formalistiskt" än det smidigare och mer användarvänliga SAB-systemet, som Hjelmqvist varit med om att sjösätta 1921. Det kan ses som ett inlägg i dagens debatt, och går att läsa i BBL 1932, sid. 62-63.
Mats Myrstener
Stockholms stadsbibliotekarie Fredrik Hjelmqvist, farbror till Bengt Hjelmqvist och med nästan samma centrala position i Sverige som Dewey hade i USA, harangerade en av sina stora idoler i Biblioteksbladet, vars redaktör han också var. Hjelmqvist pekar i dödsrunan över Dewey på dennes klassifikationssystem, men kallar det betydligt mer "mekaniskt" och "formalistiskt" än det smidigare och mer användarvänliga SAB-systemet, som Hjelmqvist varit med om att sjösätta 1921. Det kan ses som ett inlägg i dagens debatt, och går att läsa i BBL 1932, sid. 62-63.
Mats Myrstener
Globaliseringsfällan
Det råder fortfarande Stieg-hysteri. Jag har själv varken läst böckerna eller sett filmen, jag väntar på att den kommer på DVD.
En gång hängde Stieg mest med kompisarna i Socialistiska partiet i Umeå och skrev filmrecensioner i Västerbottens-Kuriren. Jag kommer ihåg att han ändrade sitt förnamn till Stieg för att inte sammanblandas med jämnårige filmskribenten Stig Larsson.
Stieg Larssons eftermäle blev tragikomiskt, det handlar om girighet efter pengar precis som hans böcker. Jag läste att hans släktingar i Umeå instiftat ett pris på futtiga hundra tusen kronor, som man gett till Stiegs livsverk Expo. För den anti-rasistiska tidskriften känns det nog som en duktig och nedlåtande örfil, skulle jag tro.
Stieg Larsson slapp ändå att hamna i Globaliseringsfällan. Det fenomen, där megastora författare lanseras samtidigt över hela världen, ett ganska nytt fenomen i litteraturvärlden som hänger samman med globaliseringen som gjort världen mindre, mer likriktad, och allt mer enhetlig och monokulturell.
De första författare som lanserades på detta sätt var J.K. Rowling och Dan Brown. Det är betydligt vanligare inom bio och musik, men i takt med att allt fler människor kan läsa, och läsa engelska, så drabbas skönlitteraturen också. Böckernas alla kringprodukter och events ska väl täcka de gigantiska kostnaderna för lanseringen. Men lyckas det blir författaren stormrik.
Och då är vi ändå inte i närheten av de gigantiska årsinkomster som fotbollsproffs och verkställande direktörer tar ut. Bonushysteri, skulle man kunna säga.
Henning Mankell har fallit i globaliseringsfällan. Idag kan han inte släppa sin hjälte Wallander, trots att han lovat sluta skriva om honom. Det är förståeligt, utan Wallander skulle ju Mankell vara en närmast okänd författare. Och lika fattig som nittiofem procent av alla de andra författarna.
Deckargenren är väl den enda i den anglosaxiska litteraturen där vanliga arbetare kan skildras utan att man gör sig lustig över dom. I amerikansk kulturmedia förekommer vanliga arbetare nästan bara i tecknade serier som Familjen Flinta och Simpsons.
Även svenska arbetarförfattare skriver numera deckare för att överleva, och har därmed hamnat i vår egen globaliseringsfälla, Aino Trosell, Kjell Eriksson, Håkan Boström. Och har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig därifrån.
Dessutom vet jag inte hur Stieg Larsson skulle klarat att bli multimiljonär. Kanske skulle han blivit en gnidig ogin elak jävel, som sina romanfigurer, och slutat vara den charmige tjejtjusare jag kände en gång. Och som sagt – han slapp i alla fall globa-
liseringsfällan.
Mats Myrstener
En gång hängde Stieg mest med kompisarna i Socialistiska partiet i Umeå och skrev filmrecensioner i Västerbottens-Kuriren. Jag kommer ihåg att han ändrade sitt förnamn till Stieg för att inte sammanblandas med jämnårige filmskribenten Stig Larsson.
Stieg Larssons eftermäle blev tragikomiskt, det handlar om girighet efter pengar precis som hans böcker. Jag läste att hans släktingar i Umeå instiftat ett pris på futtiga hundra tusen kronor, som man gett till Stiegs livsverk Expo. För den anti-rasistiska tidskriften känns det nog som en duktig och nedlåtande örfil, skulle jag tro.
Stieg Larsson slapp ändå att hamna i Globaliseringsfällan. Det fenomen, där megastora författare lanseras samtidigt över hela världen, ett ganska nytt fenomen i litteraturvärlden som hänger samman med globaliseringen som gjort världen mindre, mer likriktad, och allt mer enhetlig och monokulturell.
De första författare som lanserades på detta sätt var J.K. Rowling och Dan Brown. Det är betydligt vanligare inom bio och musik, men i takt med att allt fler människor kan läsa, och läsa engelska, så drabbas skönlitteraturen också. Böckernas alla kringprodukter och events ska väl täcka de gigantiska kostnaderna för lanseringen. Men lyckas det blir författaren stormrik.
Och då är vi ändå inte i närheten av de gigantiska årsinkomster som fotbollsproffs och verkställande direktörer tar ut. Bonushysteri, skulle man kunna säga.
Henning Mankell har fallit i globaliseringsfällan. Idag kan han inte släppa sin hjälte Wallander, trots att han lovat sluta skriva om honom. Det är förståeligt, utan Wallander skulle ju Mankell vara en närmast okänd författare. Och lika fattig som nittiofem procent av alla de andra författarna.
Deckargenren är väl den enda i den anglosaxiska litteraturen där vanliga arbetare kan skildras utan att man gör sig lustig över dom. I amerikansk kulturmedia förekommer vanliga arbetare nästan bara i tecknade serier som Familjen Flinta och Simpsons.
Även svenska arbetarförfattare skriver numera deckare för att överleva, och har därmed hamnat i vår egen globaliseringsfälla, Aino Trosell, Kjell Eriksson, Håkan Boström. Och har man väl hamnat där så är det svårt att ta sig därifrån.
Dessutom vet jag inte hur Stieg Larsson skulle klarat att bli multimiljonär. Kanske skulle han blivit en gnidig ogin elak jävel, som sina romanfigurer, och slutat vara den charmige tjejtjusare jag kände en gång. Och som sagt – han slapp i alla fall globa-
liseringsfällan.
Mats Myrstener
fredag 24 april 2009
Rädda välfärden!
Kolla in hemsidan för Nätverket för Gemensam välfärd, http://www.gemensamvalfard.se/
Imorgon 25 april anordnar man en s.k. Nationell Välfärdsdag i Stockholm. Rubriker:
Arbetsliv för alla? Likvärdig utbildning? Trafiken och klimatet. Vård efter behov, eller efter behov av vinst? Huggsexa på skattepengar. Bostad till alla - utopi?
Den borgerliga alliansen satsar inga pengar i år till kommuner och landsting. Där är det besparingshysteri som gäller. Folkbiblioteken ingår i den offentliga sektorn och den allmänna välfärden. Dags att underbalansera budgeten nu och sluta nagga välfärden i kanten, som vi och våra föräldrar varit med och byggt upp. Sluta "spara i ladorna". Anställ de arbetslösa i offentliga sektorn. Och rusta upp biblioteken! (Tips, helt gratis, till den stukade vänsteralliansen, om hur man vinner nästa val.)
Mats Myrstener
Imorgon 25 april anordnar man en s.k. Nationell Välfärdsdag i Stockholm. Rubriker:
Arbetsliv för alla? Likvärdig utbildning? Trafiken och klimatet. Vård efter behov, eller efter behov av vinst? Huggsexa på skattepengar. Bostad till alla - utopi?
Den borgerliga alliansen satsar inga pengar i år till kommuner och landsting. Där är det besparingshysteri som gäller. Folkbiblioteken ingår i den offentliga sektorn och den allmänna välfärden. Dags att underbalansera budgeten nu och sluta nagga välfärden i kanten, som vi och våra föräldrar varit med och byggt upp. Sluta "spara i ladorna". Anställ de arbetslösa i offentliga sektorn. Och rusta upp biblioteken! (Tips, helt gratis, till den stukade vänsteralliansen, om hur man vinner nästa val.)
Mats Myrstener
torsdag 23 april 2009
Mitt i Atlanten
Som i Harry Martinsons novell "Flickan från Azorerna" var det fullmåne i Ponta Delgada, men vi såg den inte bakom molnen. Ändå kunde man gissa att himlakroppen åter liknade en "penning i en darrhänt girigbuks vansinnesdröm": bonus- och pensionsdebatten i medierna hemma hade handlat om astronomiska summor.
Under veckan såg vi tusentals kossor, tre arter delfiner och käkade ostar och ananas tills det stramade i käften. Vi besökte den gamla tefabriken som nog skulle fått ett svenskt skyddsombud att känna sig matt. Åkte i och ur vulkankratrar från Nordeste till Mosteiros. Bygatorna var så smala att man riskerade dunsa med bilen mot gubbarnas knän där de satt i dörrarna som öppnade sig rakt ut i trafiken.
Sista dagen gick vi till biblioteket. Jag hade väntat mig Stieg Larsson på portugisiska i första boksnurran men nej, inte denna gång. Byggnaden är jesuiternas gamla och rymmer idag både "Biblioteca Pública e Arquivo Regional", uppenbarligen en av Portugals viktigare samlingar. Olika målgrupper sökte sig till olika våningsplan. Barn och ungdomar på bottenplanet och första våningen; högst upp satt studenter och andra djupt försjunkna i sina böcker. Lagerlöf och Strindberg skymtade i översättning. Vid någon sorts lokalavdelning fastnade jag i en stor azorisk atlas om öarnas geologi, klimat och annat. Temperaturen varierar inte särskilt mycket under året på São Miguel. Lagom, skulle kanske en svensk säga.
Kalle Laajala
(Martinsons novell finns publicerad i Folket i Bild 1947:15, illustrerad av Torsten Billman. På bilden: José Cutileiros läsande marmorskulptur på bibliotekets innergård.)
onsdag 22 april 2009
Storebror i Marseille
Var i Marseille i helgen och besökte bland annat stadens rätt så nya stadsbibliotek, invigt 2004,en heltrendig enormt påskostad skapelse i glas, stål och betong. Biblioteksmäsigt tämligen traditionellt, trista stålhyllor, inga automater utan långa köer, mycket folk och ett helt kompani vakter i slips och mörk kostym och liten snäcka i örat, som kollade alla redan i entrén.
En av mina reskamrater dristade sig till att ta ett foto och genast kom en av dessa allvarliga herrar. Hon fördes till vaktkontoret och fick skriva på papper att inte använda fotot för annat än privat bruk. Sedan fick hon en demonstration av det magnifika kontrollsystemet, fick se hur man på en mängd monitorer kunde zooma in varje vrå och se vad folk plockade ut ur hyllorna och vad de satt och läste och skrev och om de strök under i bibliotekets böcker! Upptäcktes något otillbörligt, som äldre dam användande kamera, så kontaktades närmaste vakt för omedelbart ingripande.
Låga trösklar, tillgänglighet, välkomnande näää, men öppet till nio både lördag och söndag och fullt av folk. Var det bra så?
Ingrid Atlestam
En av mina reskamrater dristade sig till att ta ett foto och genast kom en av dessa allvarliga herrar. Hon fördes till vaktkontoret och fick skriva på papper att inte använda fotot för annat än privat bruk. Sedan fick hon en demonstration av det magnifika kontrollsystemet, fick se hur man på en mängd monitorer kunde zooma in varje vrå och se vad folk plockade ut ur hyllorna och vad de satt och läste och skrev och om de strök under i bibliotekets böcker! Upptäcktes något otillbörligt, som äldre dam användande kamera, så kontaktades närmaste vakt för omedelbart ingripande.
Låga trösklar, tillgänglighet, välkomnande näää, men öppet till nio både lördag och söndag och fullt av folk. Var det bra så?
Ingrid Atlestam
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
